dreamer

Jag undrar varför mina tankar alltid tycks vara utochin och bakochfram och alldeles aviga. Jag blir knäpp i huvudet på mig själv snart. Hur kan något som är så rätt kännas så fel? Och något som är så fel känns så rätt? Och varför är ingen annan lika knäpp? Eller är alla människor bakochframvända egentligen? Alla kanske går baklänges och det bara är jag som är för blind för att se det.

Är så trött och så ledsen ikväll att jag inte får någon ordning alls.

Och på lördag försvinner min bästa iväg till något främmande land jag aldrig har besökt. Och jag saknar henne redan.

Jaha, ja. Då tar livet snart en ny liten väg och jag får göra något man bara gör en enda gång i livet. Och det känns nog bra. Efter helgen ser nog min vardag lite annorlunda ut, trots att det egentligen inte är ett så stort steg blir det på sätt och vis ett jättesteg. I rätt riktning får jag hoppas. Redo är jag i alla fall.

Tjoho!

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/858235/images/2012/pic_503d2d4a9606ee541b0002f8.jpg" class="image">

Det åskar och spöregnar ute och jag är väldigt glad att jag är inne. Muntrar upp mig en sån här regnig söndag genom att ordna lite med bilder av sommarens bästa frukostar. Den här sommaren har definitivt haft frukosttema. Mitt fokus har legat på dagens första måltid enda sedan jag innan midsommar hade en diskussion med en på jobbet om hur svårt jag tyckte det var att motivera mig själv till att äta så tidigt på morgnarna.

I sommar har jag i alla fall lyckats över förväntan och det har blivit världens godaste varje morgon. Mest smoothies, färska bär och frukter, yoghurt, äggmackor, grönsaker, keso, juice, kaffe och te. En salig blandning av allt jag tycker om.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/858235/images/2012/pic_503a10ba9606ee325500635b.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/858235/images/2012/pic_503a10ba9606ee325500635b.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/858235/images/2012/pic_503a10c59606ee3259006798.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/858235/images/2012/pic_503a10c59606ee3259006798.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/858235/images/2012/pic_503a10d8e087c31935006466.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/858235/images/2012/pic_503a10d8e087c31935006466.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/858235/images/2012/pic_503a11799606ee3240006716.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/858235/images/2012/pic_503a117ce087c3192c00663e.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/858235/images/2012/pic_503a11819606ee325e005f38.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/858235/images/2012/pic_503a1183ddf2b320bc0060fc.jpg" class="image">

Då har man ett nytt beslut som måste fattas då. Det är ju vad jag velat så himla länge så borde inte tveka en sekund egentligen. Men jag vet ju varför jag gör det. Jaja. Tills nästa helg kanske jag tar ett nytt, om än väldigt, väldigt litet, steg ut i det lite verkligare livet.

Det vore ju kul. Och bra. Och nytt. Och precis vad jag behöver.

Trött och hängig och varm och febrig och inte alls taggad på något. Vill helst av allt köpa en kladdkaka, ett kilo godis och massa jordgubbar och sedan gömma mig under täcket och dricka te. Läsa mina böcker vore inte så dumt det heller. Tur att det är fredag imorgon och jag har noll planer inför helgen.

Ja, det är kul att vara tillbaka. Ja, det är skönt att komma i gång med den vanliga vardagen igen. Ja, jag är helt dödstrött och slutkörd och har ont överallt. Och nej, nej, nej, nej, jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna släppa taget om det här jobbet.

Jag fattar inte hur jag är funtad men det känns som att jag aldrig någonsin vill gå vidare? Som att jag efter ett litet tag trivs och känner att jag har hittat min plats och att jag aldrig någonsin vill göra något annat. Det är ju i och för sig inte någon dålig egenskap att vara nöjd med det jag har och att kunna trivas var än man hamnar, men på något sätt känns det lite snett också. Fast jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Men jag påminner mig själv varje dag - jag måste inte ha så bråttom vidare. Jag behöver inte tänka på framtiden jämt och ständigt. Jag måste inte alltid veta vad som kommer att hända härnäst. Just nu är det faktiskt tillräckligt att veta att jag har att arbete jag trivs och mår bra med i ett par månader framåt och sen får jag ta resten som det kommer. Jag kan leva i nuet. Jag lever ju nu.

Det går lite upp och ner såhär i början av det nya men ändå gamla. Det känns så skönt att äntligen vara tillbaka i lite rutiner och få ordningen på tillvaron igen. Och jag tycker ju så mycket om hösten. Även om jag saknat den där riktiga sommarvärmen under min semester och fastän jag blir överlycklig varje dag jag kan gå i shorts och "sista minuten-sola" på jobbet så kan jag inte annat än längta till den riktiga hösten. Om någon frågar vilken min favoritårstid är blir alltid svaret sommar, men på något sätt ligger hösten egentligen närmare mitt hjärta. Älskar övergången från sensommar till höst. Det vackraste som finns är höstens alla färger, ett skimmer av guld, rött, orange, brunt, lila, grönt, djupblå och tusen andra nyanser.

Det känns så tryggt, så lugnt och så mysigt att få krypa in i halsdukar och sockor, att ta långa promenader när solen värmer utan att man svettas och att höra regnet Notion fönstret när man gömmer sig under en filt och äter nybakade kanelbullar och dricker mjölk. Jag längtar tills jag kan använda alla mina koftor och tröjor och tights. Det är nog på hösten jag lever, trots att sommaren har sina stunder den med.

Trött men glad idag i alla fall. Heldag på jobbet, träning och sova tidigt ikväll för imorgon öppnar jag. Pusspånäsan.

Sen dör man.

-Jacob Black

Mardrömmar hela natten. Tror att det flyttat in ett spöke i min hjärna. Måste nog trots allt säga att det är skönt att vara tillbaka på jobbet, med vanliga rutiner, i vardagen, till allt jag känner till.

Och ja, jag är ganska tråkig ibland.

Och jag har inga vänner kvar
visst är livet underbart.

När jag blir grå,
när jag faller,
orkar du för två?
När idag blir igår,
kommer du att
älska mig då?

Finaste Elsa och lilla valpen har stått för dagens myssällskap. Lite mindre ont i magen tack vare dem i alla fall. Mjukisarna.

Imorgon är sista dagen av min semester. Sedan blir det jobb men jag vet inte hur länge. Har i alla fall ont i magen idag och en underlig längtan bort. Kan inte riktigt avgöra om det är en längtan bort från landet och hem till vardagen, eller om det är en längtan bort från allt som är vanligt till någon liten igloo på Antarktis eller till Maya-indianerna i Mexico. Vad vet jag och vem vet egentligen.

Får väl fortsätta och fundera över det en tid framöver och samtidigt försöka göra något åt värken. Dumma, hjärtknipande, irriterande, påflugna och ledsamma värk. Behöver göra någonting meningsfullt. Men vad i all sina dagar är meningsfullt? Kanske att rädda några barn i Afrika, bli miljöaktivist, skapa världsfred eller hitta botemedlet mot aids. Men hur gör man sånt? Och var börjar man? Och för att vara helt ärlig känns det inte riktigt rätt. Blä.

När det regnar ute får man lov att leka inne. Spenderade cirkus en timme framför spegeln och därefter en timme med fotograferande. Dumt nog fungerar ju inte kortläsaren som vanligt så kan inte lägga in bilderna i datorn.. Men har ju åtminstone telefonen, trots att bildkvaliteten är aningen sämre. Tänkte att jag skulle skapa lite havskänsla, gick väl sådär men det är ju rätt färger i alla fall - blått, turkost, grönt, vitt, svart, rosa och guld har jag använt !

Jag behöver verkligen det här. Någonting. Allting. Jag behöver behöver behöver. Kan någon ge mig innan jag börjar gråta på riktigt.