dreamer

Ibland känns allting bara lite lättare, lite roligare, lite finare och lite bättre. Just nu är en sådan period. Det är lite roligare att jobba, alla personer jag träffar är lite trevligare än vanligt, alla kläder är lite finare, det är lite lättare att träna, det är lite roligare att göra saker. Och så vidare och så vidare.

 

Det känns som att jag är inne i ett sånt där carpe diem-flow, där varenda tanke jag tänker och varenda sak jag säger. gör, fotar skulle kunna få hashtagen carpe diem. Det är en trevlig känsla. Men jag är ju också en periodare, så jag är ganska medveten om att det är en känsla som kommer och går. Jag försöker lära mig att acceptera att det är så saker i livet fungerar. Ibland finns allting där och ibland gör det inte det längre. Just nu är det här och jag njuter av det. Jag går runt med ett fånigt leende på läpparna. Jag snörar på mig mina rosa skor och traskar ut. Jag dricker vin och njuter av lediga dagar under helgen.

 

 

Sista dagen på semestern är här och den är precis som alla mina andra sista dagarna på semestern brukar vara. Sådär som även sista dagen på året brukar vara. När man tänker på allting som man vill förändra, förbättra, förnya. Det är en ny tid nu, ny period och såklart är det just den här gången jag kommer att lyckas med allting jag drömmer om och livet kommer äntligen att bli perpekt och så vidare och så vidare och så vidare.

 

Jag vet inte varför just hösten är en sådan period. Kanske för att man är så full av sommaren. Nästan lite hög på sommarendorfiner eller något. Oavsett om man har jobbat, pluggat, rest eller gjort absolut ingenting.

 

Och med ingenting så menar jag ungefär; vakna - scrolla instagram - äta frukost - promenera - dricka kaffe - promenera lite till - sitta ute en stund - läsa bok - spela spel - äta middag - se på film - sova - börja om igen. I tre långa veckor. Det har varit en bra semester. Jag har fått en förfärlig solbränna, jag har absolut inte gjort någonting av det som stod på min att göra-lista, jag har blivit utvilad och jag har hunnit få ångest både över att inte få jobba och att ha för kort semester.

 

 

Det jag skulle komma till var i alla fall att en av alla de där planerna jag har gjort upp i mitt huvud är att börja läsa och skriva igen. Jag saknar att läsa och jag saknar att skriva. Jag vet egentligen inte ens varför jag slutat, och slutat har jag verkligen gjort, men det är som att det inte finns någon inspiration längre. Ingen motivation. Ingen idé om vad jag ens skulle vilja skriva om för allting är bara inrutat i mönster och rutiner och ingenting händer. Även fast det är så jag tycker om det, jag brukar ju längta efter att få börja jobba när jag är ledig bara för att få återgå till mina rutiner, så känns det ändå lite tråkigt på något sätt.

 

Men nu - nu minsann! - nu har jag laddat ned en app för poddar och börjat lyssna på en träningspodd. Den handlar väl i grunden om att få motivation till att komma igång, och hålla igång, träningen i vardagen, men jag tycker att den har fungerat väldigt bra som inspiration till allting. Plötsligt känner jag mig lite motiverad att göra saker igen. Att börja läsa. Att börja skriva. Att börja springa. Att plantera om blommor, skapa något, laga mat och allt sånt där som jag inte alls har haft någon lust att göra på länge.