om ett löfte kan brista

Ibland undrar jag om en del personer bara är för blinda för att inse saker och ting eller om de är för dumma för att fatta. Antingen måste det vara så, eller också blundar de för att de inte vill se.
Men hur är det möjligt? Hur kan man inte förstå?
Orkar man inte bry sig eller vill man inte bry sig? Orkar man inte ta diskussionen eller orkar man inte med de eventuella konsekvenserna som kan förekomma? Om och om igen försöker jag förklara, ge vinkar, antyda men det finns så många som inte förstår. De måste ju ana någonting. De måste ju misstänka att något inte stämmer. Det är helt enkelt inte möjligt att undgå.

men om en vän kan viska
och ett löfte brista
går jag hellre hem

hellre ensam
hellre ensam än missförstådd med dig

the night is young

En riktigt underbar kväll med Gotlandsgänget igår, eller åtminstone delar av det. Vi grillade och chillade (haha rim) på Magdas uteplats och hade grymt trevligt. Jag blev sådär perfekt lullig, vin är den bästa drickan om man inte vill bli packad utan bara härligt glad! Vi var ute hela kvällen och det är riktiga sommarkänslor när man kan vara ute till ett på natten utan tjockiskläder. Vi kommer få det så sjukt bra på Gotland. Vi är så jävla bra. Sommaren kommer bli bra.


the night is still young ... <3

strulkväll

Gud vilken strulig kväll, och eftermiddag. Inte alls någon lugn hemmakväll eller fika för att fira mormors födelsedag som jag hade väntat mig. Efter skolan promenerade jag upp till gymmet och var där i ca en timme. Sedan mötte jag mamma för att fika, loppishandla och köpa middags mat. Vi drog oss hemåt och började göra i ordning maten som var klar kvart i sju. Klockan sju rusade jag hemifrån för att åka till mälarhöjdsbadet och möta Davidson. Det var riktigt fint där ute, solen glittrade i vattnet och massa barnfamiljer satt och grillade.

Tomas (tror jag) följde mig en bit på vägen så att jag kom tillbaka till Bredäng C, där tog jag tunnelbana till Liljeholmen. Väl där hade jag precis missat bussen och var tvungen att vänta i 40 minuter på nästa. Som tur var dök Frida L upp och vi hade sällskap hela vägen till Örby Skola. Sprang därifrån till Julia Borg för att hinna med pendeltåget mot Södertälje. Jag hann, däremot mötte jag inte Pelle och Anna där för dom hade satt sig på ett tåg som gick in mot stan istället. Av någon anledning blir jag inte förvånad, haha.. Kom till Södertälje vid tio tiden och satt där i en timme. Mobilen var helt död och jag höll på att somna. Fick tillslut tag i resvägen hem till Linda och nu sitter jag här vid hennes dator. Hon är dock försvunnen så det enda sällskap jag har är hennes mamma, tur att hon var trevlig!

Hoppas på att Pelle och Linda dyker upp här snart, men det får man väl se. Rörig kväll, men inte gör det mig något, vore ju tråkigt om aldrig nåt hände, så att säga.


expert på att rodna

Jag har gått och förälskat mig i en ny bok och tro det eller ej men det är inte HP... Fast egentligen är den inte ny för jag har läst den flera gånger förut, men nu har jag köpt den och är helt ner kärad i den. Jag undrar hur man kan vara kär i en bok, går det ens? Men jag blir berörd av allt som står skriviet, alla ord som betyder något. Hur kan de där små svarta figurerna betyda så oerhört mycket?

Jag vill också ha en Tomas som jag kan lita blindt på. En som hjälper mig och pratar med mig, lyssnar och förstår och alltid finns där. En som är sann, mitt bland alla falska.
Jag vill också ha en Ira. Hon är skrämmande, men så vacker. Svag, hemlighetsfull men samtidigt så stark. Om jag tänker efter är jag nog lite utav en Ira, på gott och ont. Inte hela jag, men vissa delar av mig är som henne. Fast hon är lite mer stark, och lite mer svag. Jag skiljer mig inte lika mycket ifrån mig själv.
Jag vill också vara en sån där som faktiskt ska förändra världen
och expert på att rodna, ja det är jag väl redan

Alla sidor som är fina är invikta. Alla sidor där det står något speciellt är invikta. De sidor som jag vill minnas, kanske citera någon gång eller som bara fastnar, de är invikta. Jag tror att man skulle lära känna mig, det riktiga mig, om man läste alla sidor som jag viker in i mina favorit böcker. De är liksom jag


Vilket stjärntecken passar du bäst ihop med?

"När det gäller kärlek så söker du ett ideal, men blir besviken när det inte stämmer.
Du söker stabilitet, men samtidigt vill du ha någon som inte håller dig fast.
Du är trogen, men sviker någon dig ser du ingen anledning till att hämnas."

vissa saker stämmer så bra att jag blir alldeles mörkrädd
ibland blir jag så övertygad över att horoskop och test och olika grejer stämmer, men sen kommer någon och övertalar mig att de bara är formulerade på så vis att de kan passa in på vem som helst. Men en del saker stämmer verkligen in på mig så otroligt bra att jag inte kan låta bli att tro på alla horoskop och sådant ändå. Dessutom är det roligt. Blir så tråkigt i längden om man bara ska tro på saker som är vetenskapligt bevisade osv. Livet är inte vetenskapligt bevisat, livet är lite flummigt och det blir som man gör sig. Oväntade händelser kan dyka upp, främmande personer kan helt plötsligt bli en stor del i ens liv. Varför är det så otroligt att vissa egenskaper stämmer in på personer som är födda vissa datum egentligen? Allting måste inte vara så himla logiskt, jag skulle nog avlida om min liv var tvunget att vara korrekt enligt vetenskap, bevis, forskningar med mera.

Jag vill ha det så här, lita på "förutsägelser" och tro på stjärnorna. Det är fint och lite lagom underligt unikt sådär.

Det sägs ju att man gifter sig med någon som är lik sin pappa, eller hur var det? Pappa är fisk !

rosa muffins

Fick reda på en hel del prov/inlämningsuppgifts resultat idag och jag är ganska nöjd. MVG på omvärldsprojektet vilket innebär M i geografi, VG på samhällsuppgiften men hoppas att höja mig där och VG på nationella i matte, inte bra.. Vi fick även sluta en och en halv timme tidigare så jag cyklade upp till gymmet och körde lite.

Imorgon har vi bara två lektioner och efteråt tänkte jag passa på att baka muffins till mamma på morsdag, samt fixa lite med korten som hon ska få. Bäst att passa på då jag för en gång skull kommer vara ensam hemma. Det kommer bli jättegulligt så jag tror att hon blir glad! Måste se till att hitta ett bra recept ikväll så att jag kan handla på vägen hem imorgon.

Dagens humör: Lycklig
Dagens borde: plugga - spanska tal imorn
Dagens frisyr: blommigt diadem
Dagens klädsel: jeansshorts, linne och jesussandaler 
Dagens planer: träning och spanskaplugg
Dagens materiella vill ha: sommarlov, fast det kanske inte räknas som materiellt?
Dagens längtan: helgen
Dagens beroende: sömn!
Dagens tråkigaste: resultatet från MaB...
Dagens person: aj

iste och saltkristaller

Nu har jag stoppat i mig en antal pannkakor med frysta hallon och blåbär. Det är inte klokt så gott det är!

Dagen har spenderats på Hammarbyhöjdens IP och jag är riktigt stolt som hittade hela vägen dit, cyklade endast fel en gång. Idrotten gick väl sådär och sola gick desto bättre. Sen jag kom hem har jag legat ute i solen i en timme också och läst nya Vecko Revyn som kom i brevlådan idag. Jag har tänkt på att det är väldigt onödigt att premunerera på alla de här tidningarna egentligen, för det enda jag läser är horoskopen och korsorden typ... Men det är alltid så trevligt att hitta en ny tidning bland posten så jag fortsätter nog ändå.

Mina armar börjar se misstänksamt röda ut och huvudet snurrar lite lätt så jag överväger att stanna inne eller åtminstone i skuggan resten av dagen. Ska nog göra iordning ett glas isvatten och lägga mig för att läsa. Jag älskar att börja tidigt i skolan för när man väl kommer hem tidigt har dagen knappt börjat, underbart


old memories, true love

Just nu saknar jag min gamla tiara riktigt ordentligt mycket. Det är inte så att jag har tappat bort den eller ens slängt den, den ligger faktiskt här bredvid mig i denna stund. Men jag saknar att ha den på mig, det blir inte av nuför tiden, den passar väl inte riktigt längre ihop med mig. Precis som att människor växer ifrån varandra så har jag och min tiara nu gått samma väg, men det betyder inte att jag inte saknar den varenda dag eller att jag glömt bort den. Inte de där fina människorna som jag gått skild väg ifrån heller, för den delen.

I övrigt så saknar jag att ha en äkta pannkakspicnic ute i det gröna. Jag saknar att vara liten och inte tänka på omvärlden. Jag saknar en del människor som huxflux verkar ha försvunnit för gott. Dessutom en fin rosett att sätta i håret, eller kanske en tygblomma? Lite nya sommarkläder- lite ny klädstil, eller kanske lite av min gamla klädstil?

Allting känns så tomt och trist, så vardagligt. Gräset är alltid grönare sägs det, men nej, det är inte grönare, jag trivs och har det bra. Men man kan ju alltid önska att man hade lite fler sånna där små och onödiga saker som sätter färg på tillvaron

för att ingenting är magiskt

Idag är egentligen en ångestdag, men jag gör mitt bästa för att inte låtsas om den. Det är faktiskt okej att äta både glass, bröd och makaroner samma dag. Och jag måste inte gå ut och springa ikväll. Och jag är faktiskt inte tvungen att plugga idag. Så det så.

Ångestdagar måste inte alltid vara ångestdagar. Där hör ni.

then it goes back

Idag har jag gjort mycket och ingenting. Bland annat bokat hemresan från Gotland, kört motorväg mot Nynäshamn, läst böcker, sovit i solen, traskat runt i stan med en god vän vid namn Cicci och ätit mjukglass som fick min mage att se gravid ut. Mums!

Snart ska jag göra mera ingenting. Bland annat läsa vidare, baka bröd och förbereda mig inför morgondagen då det är skola, och friidrottsdag.


try to control us

I hate remembering but I can't stand to forget

så här mycket

ÅÅÅÅH så jävla arg

så jävla arg att jag mår illa

så jävla irriterad och arg och ledsen
sviken och besviken

jag är så arg

ibland undrar man ju

Vad är det med mig? Vad fan är det för fel?

Varje gång jag kliver in genom ytterdörren försvinner all min glädje och jag känner hur all lycka liksom rinner av mig. Så fort någon öppnar munnen vill jag bara lägga mig under täcket och gråta, vill inte prata, vill inte höra. Vill bara vara ifred. Jag förstår inte vad det är för fel, det är ingen som gör något fel men ändå så är det inte bra. Jag klarar inte av det här, jag kan inte bo hemma längre.

Jag kan ju inte bo i ett hus som jag avskyr, ett hus där allt får mig på dåligt humör och ett hus som ger mig ångest 23 timmar om dagen.

Den här helgen

..har jag köpt två nya böcker
..har jag köpt en ny skiva, som det är fel på
..har jag köpt ett par gula skor
..har jag blivit 500 kronor rikare
..har jag sett Twilight för första gången
..och jag har återigen konstaterat att huvudrollen inte alls är snygg
..är inte slut än, för jag är ledig imorgon också!
..kommer avslutas i min efterlängtade rosa säng i Villan
..ska jag ladda upp lite foton när jag är hemma igen
..har jag insett lite saker om mig själv..
..kommer jag träna mer än jag gjort på länge
..har jag festat med flera 25+
..har jag spenderat minst 4 timmar på en buss

och jag har även hittat en ny låt som är grymt bra, om jag kunde länka youtube-klipp skulle jag göra det men nu får jag nöja mig med att skriva vad den heter; Wavin' flag - K'naan

chokladpraliner

Inatt har jag kommit fram till att jag inte är någon festar-typ. Det låter nog ganska tråkigt, men så är det. Visst jag kan vara taggad på fest ibland, men det händer inte ofta. Och när jag väl är där har jag väl kul, men inte sådär som alla andra verkar uppleva det. Jag är helt enkelt inte en sån där mingla runt och dricka-människa, nej jag tycker isåfall att det är mysigare med chillkrök med några färre. Gotland till exempel, det kommer bli en salig blandning sköna personer, nattbad, chillkrök, fest, bra musik och sooooool. Ge mig nu!

Igår var jag alltså på Dalarö hemma hos Ewe. Jag och Pelle missade oväntat nog båda bussarna dit så kom fram först vid 11, precis som alla andra gånger. Jag förstår allvarligt talat inte hur man kan utsätta sin familj för något sånt, visst det är fint och har man bil är det ju lugnt, men är man 17 år har man ingen bil och majoriteten av ens kompisar är också körkortslösa så där sitter man fast med bussar som går ungefär varannan timme. Det var en skön kväll i alla fall, mycket (gamla) människor (som av någon anledning trodde att jag var 19, nej usch så gammal vill jag inte bli än) som gick att snacka både seriöst och oseriöst med! Pelle som hade dragit med mig dit såg jag som vanligt inte så mycket av, vi festar aldrig tillsammans när vi festar tillsammans av någon underlig anledning. Kvällen slutade i en alldeles för liten säng med två andra och trots att jag undvek dricka större delen av kvällen blev jag lite för bakis för att klara av bussresan hem. Promenerade från Älvsjö Station i solen med en Loka Päron i handen endast klädd i vit shortsdräkt, underbara sommarkänsla.

Nu är det rosa klänning, sista dagen av detox, bortsett från att jag fuskade litelitegrann igår, och fotbollsträning för första gången sen vecka 14, gissa om jag har längtat?!

läshuvud

Galet tråkigt plugg och det känns inge vidare, men för G kan det väl inte krävas så värst mycket. Hoppas jag. Nu är det bara några rader kvar innan jag är klar och kan skicka in ohyes

Snart blir det att laga middag med mamma och sen kanske jag ska träffa Pelle, och Cicci? Annars blir det nog hemmakväll med mörk choklad, té i stora mängder och lite böcker. Gud vad jag har saknat att läsa, förstår inte varför det var så länge sedan jag gjorde det. Den här veckan har jag redan läst ut tre böcker, korta i och för sig, men ändå böcker. Jag får konstiga ryck och saknar böcker som jag brukade läsa när jag var yngre, så den här veckan har främst bestått av Kitty, Mary Lou, Harry Potter, Hemliga Sjuan och Vi Fem. Hehe, bara sånt där gammal, men oh så bra

Nu är jag klar med geografin så ska ägna mig och min bok ett tag <3

vardag

Det är så himlans skönt med långhelg, man tar verkligen vara på tiden då! Nu längtar jag som jag vet inte vad efter sommarlovet och det känns så nära, men ändå vill jag inte få sommarlov. Egentligen är det tiden innan som är bäst, då man längtar efter allt man ska göra, allt skolarbete man slipper, när det inte finns några måsten och ja, ni vet ju varför man längtar. Men när sommaren väl kommer, visst är det skönt men det känns ändå som att allt försvinner så snabbt och vips så är halva somamren förbi och man börjar räkna dagar och blir stressad över att allt snart är över och tillbaka i vanliga gängor. Nej, nu är egentligen den bästa tiden, mm lovely!

Fram till sommarlovet har jag en hel del att se framemot: ska troligtvis ner till Anna i Skåne samma dag som min födelsedag råkar infalla, så då har jag firandet av min födelsedag framför mig också, sen är det en hel del lediga dagar på grund av treornas student, värmdös underbara tisdags, idrottsdag som jag inte kan delta i!

Den här helgen har det också hänt mycket. Det har bara gått en ledig dag men det känns ändå som om jag haft fullt upp. Gymade efter skolan i onsdags, sedan hem till lägenheten där moster hälsade på och åt grekisk sallad med oss. På kvällen tog jag en promenix med Frida och sedan somnade jag i samma sekund som jag la huvudet på kudden.
I torsdags var jag och Frida uppe på gymmet runt halv elva tiden, sedan åkte vi på picknick med hela gamla örbytjej-gänget, vi lyckades få sol och fint, myspys. Sedan var det dirket iväg till fotboll och jag hann knappt hem för att äta middag innan jag skulle vidare på filmkväll hos Camilla. Såg Sex and the City-filmen för första gången och det var lyckat det med.
Idag har jag bara hunnit gymma (igen), läsa, hjälpa mamma att möblera och ätit en supergod frukost som mamma gjorde iordning. Nu blir det geografiplugg för hela slanten, kompletteringsskit som jag inte förstår alls, men det kommer gå bra!

this is

Varför ställer jag upp, varför finns jag alltid alltid där, varför lyssnar jag alltid, varför tar jag alltid åt mig, varför är det så?

Varför talar alla om för mig vad jag ska göra, varför vill alla ändra mina åsikter, varför vill alla att jag ska vara någon jag inte är, varför skulle det vara så?

Jag är. Jag är som jag är. Idag är jag liten och stor på samma gång. Jag gjorde mig själv stolt, tog ett steg och vågade. Fy fan vad jag är bra. Men sen ramlade jag, föll ner i första bästa grop som dök upp. Alltid ner, ner ner ner. Varför kan det aldrig få handla om mig, varför ska det alltid vara någon annan. Jag som ställer upp, jag som lyssnar, jag som hjälper. Men när är det min tur? Det finns för mycket känslor i mig.

Det skulle vara så skönt att ha någon som lyssnade, nickade och förstod. Någon som höll med mig, hjälpte mig och trodde på vad jag sa, istället för att försöka ändra min uppfattning, tala om hur fel jag har och vad jag borde tycka och känna egentligen. Livet funkar inte så, inte mitt liv i alla fall. Jag kan inte ändra mina känslor, men jag tar ändå åt mig av allt ni säger. Det blir bara så fel


f-f-fryser

Det är kallt. Det regnade när jag cyklade hem. Min sadel var blöt och jag ville inte smutsa ner mina vita shorts så var tvungen att stå upp hela vägen hem. K-k-kallt. Jag är blöt.

Nu ska jag äta jordgubbar och dricka té.

detox för andra gången

Sitter i lägenheten och försöker plugga, men det går inte så bra för måste springa upp och hjälpa mamma med den nya hyllan varannan sekund. Den här veckan ska jag och mamma köra detox så jag ska bo här hela tiden, det blir mys. Lite tråkigt att inte träffa pappa dock, var ju inte med honom förra veckan och kommer inte vara nästa heller.. Men ska se på fotboll imorgon och ut och övningsköra på tisdag så lite får jag träffa honom i alla fall.

Idag handlade jag och mammsen för 460:-, bara frukt, grönsaker, bär och nötter och sånt där. Nu blir det nyttignyttighetsvecka, oh yes!


I'm in love with a fairytale

det är faktiskt sant, jag är helt förälskad i alla sorters sagor. Fast i och för sig var det väl inte bara det jag syftade på just nu. Norges låt är riktigt bra, bättre och bättre varje gång jag lyssnar på den. En sådan där glad låt, plus att han är söt, plus att hans bakdansare som gör volter och grejer var ashäftiga! Tittade inte särskilt mycket på Eurovision igår, men hade det på som lite bakgrundsmusik medans vi satt i soffan och snackade.

Efter middagen igår, som var grillat och supergott, träffade jag alltså Cicci. Vi var i lägenheten eftersom pappa inte skulle vara där. Pratade och pratade i all evighet om både det ena och andra, som alltid. Samtidigt åt vi på vindruvor, apelsiner, popcorn och té. När det blev mörkt tände vi ljus och sedan satt vi ett tag ute på balkongen. Det var en riktigt mysig kväll, måste absolut göras om. Dessutom är det perfekt med lägenheten, är det tomt där så har man ju någonstans att vara. Alltid något bra i det dåliga...

Vi sov över där också och jag drömde typ fem olika drömmar om att väckarklockan hade ringt, hon hade försovit sig, hon snackade i telefonen med Fridas pappa och en del annat, haha. Anledning? Hon hade match och skulle upp ganska tidigt. Vid åtta ringde väckarklockan på riktigt och hon drog tio minuter senare, själv låg jag kvar i sängen i en kvart innan jag gjorde iordning frukost. Jag älskar de där stunderna för sig själv på morgonen. Satt i vardagsrummet med en bricka framför mig fylld med både mackor, apelsin och kaffe. Kände mig riktigt vuxen!

det var dagens saga det

Definition av frihet

.. när man kan gå barfota i gräset
.. när man cyklar och vinden blåser i håret
.. en klänning som fladdrar kring knäna
.. när ingenting spelar någon roll
.. när livet leker
.. fri som en fågel
.. att plocka blommor
.. midsommarafton och sommarlov
.. när skolan nästan är slut
.. böcker, sagor och fantasivärldar
.. när man kan göra ingenting utan att få ångest
.. när håret kittlar på ryggen
.. att känna sanden mellan tårna


mätt och glad

Med ostsmörgås och te i magen traskade jag upp till gymmet imorse, som jag hade bestämt. Egentligen är det synd att slösa en sån här fin dag på att träna inomhus, men jag hinner nog vara ute lite också. Tränade i ca 110 minuter och var helt slut. Stötte på Kajsa och Cicci så satte mig och stretchade med dem en stund och nu är jag hemma igen. Har precis ätit en portion havregrynsgröt med hallon, blåbär och mjölk och ska hoppa in i duschen nu. Sedan ska jag ligga ute i solen och torka. Maj månad är en fin månad.

she said run

Man ska inte plåga sig själv mer än nödvändigt, och på det stora hela är jag rätt nöjd med den här dagen. Lycka var hela dagen, enda tills jag kom hem och frihet var hemvägen när jag cyklade med solen i ryggen och vinden som lekfullt blåste i mitt hår. Sedan blev det lite mindre lycka och frihet. Bakade chokladbollar och åt upp chokladbollar mmh! Tänkte gå ut och köpa glass, men halvvägs till Vivo fick jag ångest och tårarna steg i ögonen, så det blev en långlång promenad istället. Ca en mil sammanlagt och jag hann bli glad igen. Promenader är också frihet.

Egentligen är jag sjukt irriterad. En del människor planerar verkligen ingenting och alla planer vi har rinner ut i sanden. Jag blir jävligt less när det alltid är så här. Men samtidigt uppskattar jag ju hemmakvällar, så det är lugnt ändå. Imorgon blir det troligtvis ingen grillning på kvällen, men ska nog träffa Cicci någon gång under dagen i alla fall.

Och på morgonen- stenhård träning. Nu är det dags att komma igen efter fem veckors uppehåll, min sjukgymnast sa att jag kunde träna hur mycket jag ville, så länge det inte gör ont. Imorgon blir det minst två timmar, LÄNGTA

bakom stängda ögon

Känslan av att vilja lyckas, vilja vara uppskattad, vilja vara någon.
Känslan av att ingen förstår. Frustrationen över att de som inte förstår aldrig kommer att göra det.
Bitterheten över att man aldrig kommer kunna förklara för dem som inte förstår.
återigen fastnade jag i anorexibloggar

Men jag är nöjd. Jag vet att jag kan. Jag vill. Jag är stark. Jag kan klara det här.

men visst skulle det underlätta att ha någon som förstod, någon som lyssnade, någon som fanns där


29 april 2009

Det kom en dag
en stilla vind,
som smekte ömt
din trötta kind.
Liksom ett ljus,
som blåstes ut,
din levnadsdag
har nått sitt slut.
        <3

Lyckalyckalycka

Solen skiner och jag cyklade hem på bara 15 minuter idag, duktigt! Vi hade ingen engelska som vanligt utan sovmorgon till 9.45. Sedan enkla lektioner och mest lall hela dagen. Satt ute i solen och rökte samt övade på mitt svenska tal under en 20 minuters rast på eftermiddagen, lovely.

Nu är jag klar med Brasilienrapporten, för andra gången
Är även klar med svenskatalet, ska bara öva lite på det
och det samma gäller engelska presentationen
Spanskan är så gott som klar, bara två lektioner kvar
Levnadsläran en lektion + en hel dag men där tror jag att jag tagit MVG redan
Muntliga nationella i engelska på måndag
G kompletering i geografi tills onsdag
Resolution + FN dag på tisdag

Sen är hela skolan slutslutslut! Och idag får jag träna. Hur skulle jag kunna vara olycklig nu?

When I'm telling a story and you find it boring

Det är nåt visst med svammel. Ni vet, sånt där struntprat som egentligen inte betyder något. För mig så betyder det allt. Det är sådana där småsaker som man bara slänger ur sig när man inte har något att säga, men det är de sakerna som egentligen är så kallade "moments of truth". Det är då man säger saker om sig själv, saker som man tycker, saker som betyder något. Även om den som hör det inte förstår innebörden just då. Även om man själv inte inser vikten av det man säger just då.

Det är spontana kommentarer som avslöjar vem man är och när man umgåtts med en person tillräckligt mycket, och hört lite lagom av svammel och småprat från den personen, det är då man inser hur väl man faktiskt känner varandra. När man vet varandras små obetydliga önskedrömmar, när man vet vad den andra gillar för glass eller kaksort, eller när man vet vad den tycker om stenar, ja då känner man nog varandra väl och det är sånna där spontana saker som man kommer på just för stunden som jag tycker är roliga att höra - och säga. Jag tycker om att utbrista vad jag känner för mamman med barnvagn eller hur jag ser på artister och författare. Jag älskar att berätta om låtar jag hört, bilder jag sett och hur fint det är med prickiga filtar. Allt sånt där som är onödigt tycker jag om. Jag tycker om konstiga saker. Jag tycker om när människor är sig själva

vilse igen

Jag är fortfarande arg. Så arg att jag vill slå sönder något. Så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så arg att när jag vaknade imorse kände jag den där konstiga känslan längst inne i bröstkorgen som gjorde att det blev tungt tungt att andas, utan att veta varför. Det dröjde inte många sekunder innan jag kom på det. Då blev jag arg. det finns nåt gott i allt som händer. jag undrar vad fan det kan vara för bra i det här. men det återstår väl att se antar jag.

överskotts.. ja vadå?

oj men hej vad kul. precis där försvann min fritid den närmaste veckan. Istället för att gymma imorgon ska jag tillbringa min eftermiddag med att skriva om hela min uppsats om det extremintressanta ämnet Vatten och Sanitet i Brasilien. Vad lycklig jag blir. Det var ju så kul så det är helt klart värt att göras om.

Dessutom hade jag ju faktiskt liiite för mycket fritid, bara en resolution, en engelska redovisning och ett svenska tal som alla måste bli MVG.. Dessutom behöver jag ju inte träna. Det har jag gjort alldeles för mycket på sistone. Jag kan ju behöva vila mig ibland också. Och övningsköra sen då, nej det har jag ju gjort jätteofta på sistone. Inte alls nödvändigt.

Inte behöver jag träffa pappa heller. Honom kan jag ju träffa nästa vecka. Eller nej det kan jag ju inte, men om tre veckor, ja då kan jag ju träffa honom. Och sova, vem behöver det egentligen? Inte jag i alla fall, absolut inte jag.

Någon som tycker att jag överreagerar? tänkte väl. det skulle jag aldrig göra.

nedräkning!

Mindre än en månad till sommarlovet! 30 dagar för att vara lite mer exakt, och då är vi ju lediga 2 dagar i veckan, helgen alltså, och sedan ytterligare 3 dagar. Och min födelsedag den femte får inte glömmas bort!

Nedräkning:
Matte B Nationelltprov
ekonomiprov
Brasilienuppsats

Svenskatal
Engelska redovisning
Spanskatal
FNkonferens
Brasilien-resolution

imorgon slutar jag tidigare också, runt kvart över två reda. ska iväg till gymmet, om min sjukgymnast imorgonbitti tillåter hoppashoppashoppas

brev från älsklingsgrabben

jag är tom på ord, fastän jag har mycket att säga så känns det inte som om jag har någonting att säga. låter det rimligt.. skriver lite listor i brist på annat

SENASTE PERSON SOM
Du sov med:
det var nog Pellan tror jag
Såg dig gråta: hmm.. gråter inte så ofta nuför tiden, måste vart pappa
Fick dig att gråta: farfar <3
Du pussade på: haha, mamma är den enda ja pussar på!
Du gick på stan med: Fridisen i fredags

DE SENASTE 48 TIMMARNA
Gråtit?
noope
Köpt någonting? risifrutti, loka, yoggi och smoothie, två dagars lunch
Varit sjuk? är sjuk jämt
Sjungit? vi sjunger alltid i skolan
Sagt "jag älskar dig"? nä..
Träffat nån ny person? mja beror på hur man ser det
Saknat någon? aa
Kramat någon? yess
Kysst någon? näpps

FÖRSTA
Första bästa kompis: Sophie och Maria
Första jobb: hehe, har inte fått nåt jobb än..
Första inhandlade skiva: är lite osäker, men säkert min Aqua skiva
Första begravning? aldrig varit på begravning
Första piercing? Bara öronen, ca 3 år sen!


sometimes

Ibland förstår jag verkligen folk. Ibland känner jag verkligen med folk. Ibland tar jag åt mig av och uppskattar de komplimanger jag får.

Ibland känner jag mig bara som ett fucking jävla bollplank

plugg

En timme att plugga ligger framför mig nu, efter det en promenix ner till träningen. Brasiliengrejen är verkligen urtrist och jag kommer ingenvart.. Är dock inte så mycket kvar, har redan två kladder som jag ska skriva ihop till en text. Svenska talet däremot är helt klart, åtminstone i huvuet! Jag kom på det när jag var ute och gick idag på dagen, helt plötsligt dök ämnet upp som om det bara legat och väntat på mig. Jag känner på mig att det kommer bli bra, om jag bara får ner det på papper. Kanske kan skriva in det här isåfall, det är ett sånt där ämne som skulle passa in..

Nej, nu viger jag min själ åt Brasilien och deras säkerställning av vatten i en timme


det regnar i stockholm idag

Mitt intresse för att låtsas att jag är en någonting med vatten- minister i Brasilien och därefter skriva en analys om mina erfarenheter är inte så jättestort och jag är mer lockad av att sitta här, titta ut genom fönstret och med tom blick konstatera att det tidigare så fina vädret precis ersattes av regn. Och att jag kom fram till väldigt mycket under min promenad.

Det går helt enkelt inte att komma ifrån att jag är lite av en ensamvarg. Jag trivs ensam, jag tycker om det. Jag skulle aldrig stå ut med människor omkring mig hela tiden och jag förstår inte att vissa gör det. Inget ont mot dem, men själv skulle jag aldrig välja att leva så. Det betyder inte att jag inte har vänner, att jag avskyr att umgås eller att jag aldrig är sällskapssjuk - för det är jag visst. Bara inte lika ofta. Men vissa dagar känner jag inte alls för att vara ensam, de dagarna vill jag inget hellre än ha någon att prata med. Men som sagt, de flesta dagarna i mitt liv ser inte ut så. Och hur mycket jag än försöker säga till mig själv att det är något konstigt med det, att det är fel på mig och att jag måste vara galen som hellre än att festa, umgås med vänner och hitta på roliga saker sitter ensam hemma och häckar, gör ingenting eller åker till stan och shoppar själv så funkar det inte. Idag insåg jag att jag trivs såhär. Jag skulle inte vilja ha det annorlunda. Frågan är bara om det innebär att jag trivs med mig själv? För mitt första svar på den frågan skulle bli absolut inte, men om man tänker efter så stämmer det nog inte.
Jag trivs nog med mig själv
och jag tror att det är något bra

sug på den karamellen ni

Uttrycket man får det inte bättre än man gör sig stämmer verkligen så bra när man tänker efter. Igår var jag på dåligt humör nästan hela dagen och jag låg i sängen, läste, såg på filmer och var allmänt uttråkad. Med andra ord ansträngde jag mig inte det minsta till att bli glad. Idag å andra sidan vaknade jag på fel sida igen, var irriterad på allt och alla och hade ingen som helst ork till att plugga. Så för att muntra upp mig själv gick jag ut på en lång promenad. När jag väl kom hem efter två timmar hade jag gått över en mil.

Gick till skolan och tänkte vända där, men istället gick jag ner och promenerade i skogen bland alla små kolonilotter, åh vad jag ångrar att jag inte tog med mig kameran för det var verkligen mysigt där. Solen sken och folk var ute i sina små trädgårdar utanför de röda stugorna. Funderar på att börja spendera mina långa lunchraster där nere.. Sedan tänkte jag börja röra mig hemåt men gick åt fel håll och kom ner till vattnet. En stor stock låg precis intill kanten och därpå satte jag mig, tog av strumpor och skor och badade mina små fötter. Platsen såg ut precis som ett vykort, med ett blommande träd som halvlåg över vattnet, blått vatten, små stenar och en klarblå himmel. Fick ett av mina sällan förekommande impulsryck och klädde av mig alla kläder och kastade mig ner i vattnet. Eller kasta är väl att ta i, det var ganska grunt och stenigt så jag snarare vadade ut en bit innan jag försiktigt doppade mig, allt utom huvudet. Kallt som tusan var det så jag låg nog inte i längre än en minut, men så fort jag kommit upp ovanför vattenytan kändes det varmt igen så doppade mig ännu en gång. Kastade på mig kläderna lite fort och precis när jag var färdigklädd kom det ett par med barnvagn förbi. Glatt leende sprang jag på lätta fötter hemåt. Solen sken hela vägen så både jag och mina kläder torkade och jag gick med ett fånigtlyckligt leende på läpparna hela vägen 

jag kommer ihåg alla gånger

Jag är arg på mina föräldrar. Jag mår illa och vill ut och gå men jag orkar inte. Jag vill dunka mitt huvud i en vägg.

Men som sagt. Ångesten går över. Säger dom

jag är rädd att förlora

Ångesten försvinner. Ångesten går över. Ångesten varar inte för evigt. Jag kan klara det här. Jag kan övervinna det här. Jag kan ta mig igenom det här

är du säker på vad du säger?
kan du lova mig det?

lyckorus

Jag är ordentligt trött efter en lång dag med sjukgymnast, uppsatsskrivning, matte, shopping och sedan middag och mys i glasverandan.. När jag gick till skolan imorse var jag fylld med ett glädjerus som jag inte känt på länge. Solen sken, fåglar kvittrade, tre prov var inställda, jag får snart börja träna igen, det var fredag och snart helg, jag såg fram emot kvällen och en shoppingtur var planerad. När jag gick där på vägen vid Årstafältet kände jag mig riktigt bra fin och nöjd, en känsla som höll i sig hela dagen. Jag hittade två klänningar jag älskar, funderar på att tigga pengar till att köpa dem, och fick även med mig en skitsnygg, lila oversize t-shirt.

Frida och jag köpte jordgubbar Hötorget och sedan åkte vi hem till Pellan där Anna och Linda redan var. Kvällen var riktigt mysig men blev lite seg när klockan närmade sig tolv. Kände mig trött och otaggad på det mesta och längtade bara hem till min säng. Konstigt hur den där lyckliga känslan bara har sinat bort under dagens gång, jag märkte det inte förens den var helt försvunnen. En aningen desperata försök till att behålla glädjen. Misslyckades som väntat. Nu finns det väl inget annat att göra en krypa ner i sängen och hoppas på en bra dag imorgon igen

en tesked gamla minnen



oj, jag hittade bilder nere hos pappa som jag inte ens visste fanns. Jag har inget minne av att vi någonsin tagit de här bilderna men desto större anledning till att bli glad. Det är inte mycket bildbevis som finns från våran lite halvrebelliska period, men nu har jag äntligen hittat några. De fyller mig med, mot alla odds, glada minnen och jag påminns om hur glad den här vackra lilla flickan gör mig. Jag började faktiskt le när jag hittade bilderna första gången och jag vet inte vad jag ska säga, men jag fylls av en obeskrivlig lycka och jag lovar att om någon kunde se mig nu, då skulle de se den lyckan stråla ut ur mina ögon, i mitt leende, från mitt kroppsspråk och ur mina ord

en tesked gamla lyckliga och oförglömliga minnen
och för alla er som undrar- nej, vi är inte normala


vad är bättre än..

.. en nybäddad säng med mjuka blommiga bomullslakan
.. nymålade naglar
.. två inställda prov
.. Sverige vidare till semi
.. fredag imorgon
.. mindre än en månad till min 17 års dag
.. lite drygt en månad till sommarlov
.. nya fina klackar
.. sommarklädsshopping
.. underbara vänner

.. sommarkänslor
.. sovmorgon imorn

?


en lång lång tid

Efter middagen var jag ute och övningskörde för första gången på riktigt länge, och jag kan säga att det inte gjorde ont alls! Ska träffa sjukgymnasten imorgon också och hoppas hon tycker det är okej är att börja träna fotboll igen. Vi körde till farmor och tillskillnad från när jag var där sist var hon riktigt glad. Då skällde hon ut pappa och trodde han var farfar, mig tittade hon inte ens på.. Idag däremot skrattade hon och pratade på, dock upptäckte vi efter en stund att hon inte hade en aning om vem jag var då hon frågade flera gånger hur länge jag och pappa hade känt varandra och när vi skulle gifta oss. På ett sätt var det ju ganska komiskt, men samtidigt inte det minsta.. Hennes slutsats blev i alla fall att jag inte ville gifta mig med pappa för att han hade för mycket skägg h a h a

nu är det hockey VM för hela slanten, Sverige leder med 2-0 jippiiiie


fri som en fågel

Solen börjar titta fram och den lyser så fint på trädet utanför mitt fönster. Uppsatsen är nu 2 handskrivna sidor lång och jag tror att jag förstår vad jag håller på med. Om inte min hals hotade att döda mig skulle jag gå ut på en liten promenix efter maten och sedan sova tidigt, det tycker jag att jag har gjort mig fötjänt av efter den här dagen full med plugg. Men om jag ska orka skriva provet imorgon kanske det inte är en sådan jättebra idé att gå ut och sjuka ner sig ännu mer, och dessutom måste jag fixa lite med fotona till mammas present och tékurera mig lite mera. Vi får se hur det blir, men glad känner jag mig i alla fall efter dagens prestation

Brasilien vatten WWF sanitet ?

Okej, nu blir det lite skrik-och-panik här. Jag insåg precis att jag inte har fattat vad själva uppsatsen går ut på. Det vill säga, jag har inte den blekaste aning om vad jag ska skriva om. Trots detta kan jag meddela att jag redan skrivit en sida för hand, frågan är bara om det handlar om rätt ämne, eller om jag är helt ute och cyklar- och skulle det vara så att jag sitter på cykeln, ja då har jag ju ett ganska stort problem framför mig eftersom nästa lektion är på måndag och inlämningen är på tisdag. Hur löser jag nu detta kan man ju undra...

sjukling

Sjuka dagar kan vara både bra och dåliga, det är ju skönt att vara hemma, men missar så mycket så jag måste verkligen plugga idag och när man är sjuk är väl plugg det sista man orkar med. Men klockan är ju inte ens halv tio än och ifall jag hade varit i skolan skulle jag inte ha börjat, så lite lugnt kan jag ta det.

Just nu väntar jag på att Nico och Emma ska gå till skolan för då ska jag gå ner och baka scones och göra smoothie till frukost, lite lyx måste man få unna sig när man är sjuk! Sedan ska jag plugga i två timmar. Måste komma igång med Brasilienuppsatsen nu innan det blir försent. Kommer säkert bli massa OTH och HP under dagen, och självklart massa koppar med té för imorgon måste jag vara frisk då vi har nationella igen.. Nä nu är det frukost dags


Even the best fall down sometimes

Jag har tänkt länge på det här med att leta fel och se ner på folk runt omkring. Det gör en faktiskt inte inte gladare eller självsäkrare på något sätt, snarare tvärtom. På ett sätt kan det kännas som en tröst att veta att ingen annan heller är perfekt. Att se någon som man tycker är perfekt, beundrar och är avundsjuk på ha ett litet fel kan ofta göra att man själv känner sig lite tryggare- för stunden. Jag tror att man tänker "men hon har ju jättemånga kompisar fastän hon är så blyg" eller "hon har en pojkvän även fast hennes ben inte är de snyggaste i världen" och då får lite hopp själv, om de lyckas fastän de inte är perfekta så varför skulle inte jag kunna?

Nästa tanke blir dock varför. Varför får hon men inte jag, varför kan han men inte jag, varför lyckas hon, varför tror hon på sig själv, varför mår hon så bra, varför är hon så glad osv osv. Det är på grund av de tankarna man börjar må dåligt. Det är när man börjar fundera över vad alla andra har som man känner sig dålig. Tänk om man istället bara tänkte på det första sättet, man insåg att ingen människa är perfekt och att alla faktiskt kan lyckas ändå.

Istället för att klanka ner på folks dåliga sidor borde man uppmuntra deras bra. Se det fina med personer och säg det till dem. För ingenting kan få mig att känna mig så bra som när jag ser att jag har gjort en annan människa glad. Att se glädjen i någons ögon och leendet på dennes läppar tack vare någonting som jag har sagt eller gjort, det är riktig lycka för mig. Och dessutom, om man själv är trevlig mot folk i sin omgivning kommer det troligtvis bli gladare stämning och fler vågar dela ut komplimanger. Jag undrar varför det är så mycket svårare att le mot en person än att titta snett, och varför man oftare slänger ur sig en dryg kommentar när man är irriterad, än man berömmer något bra när man är glad.

jag ser visst ljuset

Vissa personer gör mig alldeles varm och glad i hela kroppen. Jag önskar ni var runt mig hela tiden för då skulle jag aldrig mer må dåligt.

Kärlek till er

vinden vänder

Regnigt väder och motvind hela vägen hem, men som tur var hade jag cykel så det gick åtminstone fort! Skoldagen var väl okej, lugn men långtråkig. Amanda var sjuk och jag antar att det är hon som smittat mig, eller jag henne kanske? Sjuk som bara den är jag i alla fall, tokförkyld, hostar och snörvlar- inte roligt, jag som tänkte satsa ordentligt på både träning och plugg fram till sommaren nu. Lutar åt en hemmadag imorgon med tékurer och lite samgeoplugg... Har ett arbete om vatten och sanitet i Brasilien som måste skrivas klart och sedan matteprov.

Nu ska jag titta lite på OTH säsong två, snodde boxen av Pellan, eller egentligen hennes kompis, igår. Åh vad jag har saknat den serien. Ska läsa lite mera också för jag har svåra abstinensbesvär efter HP böckerna.. gud så nördig man kan vara. Sen blir det middag och sova tidigt för nu ska jag bli frisk, har inte tid att missa massa!

isglass

Kul att jag avslutar varje kväll med ett inlägg om min matångest, men det är inte mitt fel. Eller jo, det är det väl, jag ska inte skylla ifrån mig. Men jag känner mig så delad. Ena stunden har jag bestämt mig för att aldrig äta, inte någonting. Nästa stund är jag helt säker på att jag inte bryr mig, jag får och tänker stoppa i mig precis vad jag vill när jag vill. Sedan ändras allt igen och jag ska bara äta nyttigt, normala mängder bra mat och vid fasta tider. Men det blir ju aldrig som jag tänkt mig. Jag vill liksom bara ha ett sunt förhållande till allt det här, ska det vara så svårt?

Nu mår jag i alla fall illa. Känner mig alldeles uppblåst och ångest. En macka till frukost, en macka till lunch, två till mellis, en chai latte, ett äpple, melon och tacos till middag. Det är inte mycket, men samtidigt är det mycket. Jag villar ju fan bort mig och går vilse bland mina egna ord och funderingar. Imorgon blir det cykel, på onsdag blir det gym och på torsdag promenad. Jag vill bara att allting ska vara enkelt

Ska läsa lite nu och sova tidigt, är helt slut från igår. Jag klarar inte ens av att sova sent en dag, vad har hänt med mig egentligen.

du beställer ett glas vin och jag en kopp te


utan ett ord

Idag har varit en riktigt usel dag redan från den stunden att väckarklockan ringde. Övervägde att skippa första lektionen men då vi skulle ha prov kände jag mig tvungen att gå dit.. Funderade också en kort stund på att ta tuben men det brukar alltid kännas lite bättre att gå när man är på dåligt humör så jag satte ipoden i örat och började traska. Det var dock ingen bra idé för vädret var regnigt och första låten som spelades var så sorglig att jag började gråta. Väl framme i skolan fick jag veta att vi inte alls hade prov, det var tydligen nästa vecka så jag hade oroat mig helt i onödan.

Resten av dagen flöt på sådär segt som måndagar alltid gör, folk var bakiströtta efter helgen, spanska lektionen var långtråkig och matten sov vi bort. Vips var klockan halv fyra och skoldagen slut. Drog mig mot gullmarsplan och köpte en Chai Latte för första gången på länge! Tog sedan bussen mot Julia Borg för att åtminstone få en liten promenad hem, men orkade inte hela vägen... Mötte både en, två och tre personer som inte står högst upp på min lista just nu, men sånt får man räkna med. Ringde Pelle för att gå ut på en promenad men hon var med Anna så jag gick till Högdalen och mötte dem för att sedan åka till Pellan och äta mackor.

Efter att ha spenderat ett par timmar med dem och sedan chattat med en viss Karlsson på Taket känns det mycket mycket bättre igen, jag blir glad av människor som är enkla och okomplicerade

nej, det var inte jag


lika trögflytande som sirap

00.00. Nu ska man önska. Men det finns ingenting att önska.

Jag har fallit tillbaka in i det där stora tomma och svarta rummet igen. När jag är ensam vill jag umgås och när jag är med någon vill jag vara ifred, ingenting tycks vara rätt. Jag är rädd att jag börjar tappa mig själv igen.

Jag mår illa och jag vill faktiskt inte äta. Jag vill inte ha någonting med mat att göra, jag är trött på all den här stressen och ångesten som kommer i samband med mat. Det borde inte vara så, jag vet ju det. Men det är så ändå.

Jag borde plugga, men det händer ingenting, jag kan inte ta tag i mig själv. Boken ligger här bredvid mig men jag kommer mig inte för att flytta handen, bläddra fram rätt sida och börja läsa. Jag skulle ändå inte kunna ta in det som står. Men ångesten och stressen som kommer med plugget, vad gör man åt den?

Alla människor runt omkring, jag vet inte var de är. De står här så att jag kan se dem, höra dem och prata med dem. Men var är de egentligen? Det är som att sitta i mitten av ett fullt rum och ingen ser mig. Omgiven men ändå ensam.

Varför känner jag mig så missförstådd?

turning left

Fick värsta rycket och kände för att göra en lista helt plötsligt, så nu har jag letat omkring på alla bloggar jag vet och några till efter en rolig lista. Here we go;


Blir glad av:
fina vänner,söta sms och sanningar
Vill ha: dig nu, som jag hade dig förut
Skulle vilja: ha sommarlov!
Tycker om att: ta vara på tiden
Drömmer om: att både må och se lite bättre ut till sommarn...
Längtar till: sommarsommarsommar
Fasar inför: morgondagens ekonomiprov..

Bryr mig om: de som betyder något
Trivs med: de som känner mig bra, eller inte alls
Bor i: villa i Örby
Klär mig gärna i: sådant som är bekvämt, och finfint!
Dricker gärna:  té och loka
Lyssnar ofta på: fina lugna låtar
Läser: HELA tiden

Rädd för: ganska mycket tror jag, mest för att förlora..
Lycka: korta stunder när man inser något, eller när allt bara är
Äter: smootie <3
Sover: alldeles för mycket, men är ändå trött jämt
Dansar: haha, inte allt för ofta..
Lever:  fri som en fågel


skansen, mjukglass och gamla minnen

Blev en heldag på Skansen tillsammans med mamma och bror idag, det var myspys. Vi kikade in i gamla stugor, tittade på djuren, tog en fika på Petisan (stavning?), smaskade på karameller och sist av allt så handlade vi present till morfar och varsin mjukglass! Ett evigt ätande men så brukar det bli när man är med mammsen, hehe.. Skönt i alla fall att man kunde gå runt i shorts hela dagen utan att förfrysa och promenaden från Djurgården in till T-centralen med en glass i handen gav nog dagens frihetskänsla, me gusta mucho

Ikväll ser det ut att bli en chillkväll ute på Fridas veranda med filtar ljus och popcorn, lite gamla ansikten dyker nog upp där så dags för catch up och memories niiiight

låt drömmarna ta fart

Har varken haft ork eller lust att skriva på nästan hela veckan, men idag känner jag för en liten uppdatering igen.
Tisdag: Redovisning och plugg inför matte nationella i skolan, båda gick galant. Var hos sjukgymnasten på morgonen och träffade Eva och Anna, båda två var riktigt duktiga och vi bokade in tre nya tider på en gång. Hennes mål var att jag skulle komma igång med kontidions- och teknikträning så fort som möjligt. Det är jag riktigt taggad på så nu ska jag ritkigt kämpa för att komma tillbaka
Onsdag: Segis dag i skolan och tråkigt besked när jag kom hem... Känns som att 2009 av någon anledning kommer bli ett år med mycket förändringar i mitt liv... Bangade på både Bobbykväll på Östra och Cabaré i Sjöängsskolan, följde med pappsen, Ulrik och Nico på fotboll och såg AIK förlora mot Helsingborg istället. Sedan hem och plugga inför spanskaprovet
Torsdag, valborgsmässoafton samt kungens och morfarsfödelsedag: Spanskaprovet gick super och jag tror att jag lyckades med ett MVG, men det är dumt att säga sånt i förtid. Lunchen spenderades i stan med Jennifer, blev två par svarta tights köpta och sedan ett evigt suktande efter Ben&Jerry glass och örhängen. Letande efter fest eller grillning inför kvällen men hittade inget. Slutade med att jag bestämde mig för att käka hemma och se om jag hittade nåt efter, fick tre frågor om fest men bangade på alla för jag hade tappat suget. En ensamhemma kväll med kladdkaka och jordgubbar lät faktiskt bättre i mina öron och så fick det bli.

Idag är det fredag och första Maj, vilket betyder LEDIG! Jag vaknade vid kvart över sju på grund av ett rum varmt som en bastu, solen skinandes i ögonen och Trolles Trafikskola på radions högsta volym. Men det gjorde inte mig något, har precis upptäckt hur skönt det är att vara uppe tidigt så jag gjorde iordning en skål med yoghurt, müsli och jordgubbar till frukost och sen gick jag ut på en promenad. Underbart väder som vanligt och jag njöt av tystnaden, det är inte så mycket folk ute klockan åtta en ledig dag vilket passade mig perfekt. Plockade blommor på vägen. Sådana här dagar är lycka.

nu är jag sugen på att baka, göra iordning mat och dra iväg på picknick

RSS 2.0