dreamer - Don't you ever say I just walked away

Tiden går så fort, ena stunden längtar man efter något och nästa gång man funderar så har det gått två veckor sedan det där man längtade till hände. Tiden går fortare när man har roligt, sägs det också. Ändå känns det som att min tid går för fort hela tiden, när jag väntar på något, när jag borde göra något, när jag har roligt, när jag har tråkigt, när jag sover, när jag inte kan sova. Vet inte om jag borde försöka stanna upp, om jag lite oftare borde tänka efter vad det faktiskt är jag gör i just den stunden och hur det får mig att känna. Det där med att leva i nuet, folk påstår ju att det handlar om att man ska vara medveten om vad man gör med sitt liv, i sitt liv. Jag tror att jag är det. Jag är fortfarande helt genomlycklig och jag känner att jag gör bra val, även fast jag i efterhand kanske inser att jag inte kan leva så här hur länge som helst.

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det här nu, men jag tror på riktigt att man blir knäpp av att tänka. I alla fall jag. Jag blir definitivt knäpp av att tänka. För jag mår (nästan) alltid bra i stunden och med det jag gör. Men när jag börjar tänka så känns det alldeles för ofta som att jag inte minns vad jag egentligen gjorde eller varför jag trivdes så bra som jag gjorde. Och då stannar jag ändå upp rätt ofta, jag kommer på mig själv med att sitta och tänka "åh, vilken rolig kväll", "vad glad jag är att jag följde med hit idag", "det här är det bästa valet jag gjort på flera år" och massa andra sådana tankar. Jag står verkligen fast vid att flytta till Göteborg var ett av de bästa beslut jag någonsin tagit och jag tänker fortfarande på det väldigt ofta. Alltså borde jag leva i nuet. Eller så gör jag det inte.

Åh. Jag blir bara mer och mer förvirrad när jag skriver för jag tror knappt att jag förstår vad jag försöker formulera. Jag har bara en liten luddig tanke någonstans långt bak i huvudet som jag vill skriva ned. Men jag tror inte att jag varken lyckas fånga tanken eller formulera den särskilt bra. Så antagligen förstår varken jag eller någon annan någonting alls av detta. Men jag vet vad jag menar i alla fall, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på det.

Det jag skulle komma fram till var i alla fall att tiden går så sjuhelsikes snabbt att jag blir mörkrädd! Och om sex dagar har jag varit här i två månader. Och hjälp. Och åh. Och alla andra uttryck.