Jag har gjort så mycket som jag aldrig kunde tänka mig att jag skulle göra, och jag har klarat av så mycket mer än vad jag förväntat mig. Jag är så glad och lycklig över att allt har gått så bra, så mycket lättare än vad jag hade föreställt mig. Jag har tänjt på så mycket gränser, utmanat mig själv och verkligen utsatt mig själv för situationer som jag för bara en kort tid sen aldrig ens skulle vågat fundera över.

Jag har träffat så mycket personer, som på så otroligt kort tid har kommit att betyda väldigt mycket för mig och jag vet inte alls hur det hade sett ut om jag inte hamnat i just den n0llegruppen som jag gjorde.

Återigen är jag så tacksam över saker, över mitt boende, min skola, min klass, min nollning, min första tid här. Framförallt är jag lycklig över alls framsteg och förändringar jag har lyckats åstadkomma. Det får mig liksom att börja tro på det där ordspråket om att ingenting är omöjligt, man måste bara vilja det och kämpa för det tillräckligt mycket.