dreamer

Senast jag skrev ett inlägg var för fem år sedan. Och livet ser rätt annorlunda ut sedan dess med. Då hade jag precis jobbat min första termin som förskollärare, stortrivdes på min arbetsplats och bodde kvar i studentlägenhet. Nu, fem år senare, sitter jag här på vår uteplats till radhuset vi köpte 2018 och flyttade in i 2019. Jag har precis lyckats få mina två barn att somna efter en och en halv timmes matandet, sjungande, vagnskakande och omstoppande. Mina två barn. Så sjukt det känns att skriva i text - tvåbarnsmamma.

I maj 2020 föddes en liten Benjamin, och i september 2022 blev han storebror till en liten, ännu namnlös, lillasyster. Tänk va, vad mycket som kan hända på fem år. Ändå känner jag mig precis likadan. Som om tiden stått still och ingen förändring skett. Och på samma gång känner jag mig så annorlunda. Så mycket äldre, så mycket nytt, en helt annan vardag som pusslas kring man och jobb och hus och bil och barn. Och juste ja, jag är gift nu också. Vem hade väl kunnat tro det? Jag som aldrig skulle gifta mig, som inte trodde på äktenskap. Ändå sitter jag här nu, snart gift i tre år. Och livet är helt perfekt vissa stunder, och andra stunder är det inte det minsta perfekt och jag drömmer mig bort i andras bilder, ändras texter, i böcker och i filmer.

 

Men det är väl det livet är - upp- och nedgångar, fram- och motgångar, glädje och sorg, världsvana och hjälplöshet. Livet helt enkelt, aldrig svart och vitt, ständigt en bergochdalbana mellan regnbågens alla nyanser.