ängel med vingar
Träning mitt i allt regn och blåst var inte det roligaste, Charlotte var inte ens där för hon var förkyld. Men jag fick åtminstone prata av mig på Frida lite granna. Och sedan fick jag en välförtjänt rostad macka med ost, vaniljté och en varmdusch. Sedan hamnade jag här, med bloggar, krönikor och tidningsartiklar. Väl medveten om att jag är lätt påverkad och känslig, lätt till skratt och lätt till gråt.
Anorexi, mord, förstörda framtidsplaner, liv som tagit slut. Finns det verkligen inget rogivande att läsa om, istället för alla hemskheter. Fast nu när jag väl läst allt, så kommer alla tankar. Mordet i Stureby. Tess. 15årig flicka, blyg, snäll och omtänksam. Förväntansfull inför balen, att sluta nian och att efter ett långt och lyckligt sommarlov få börja gymnasiet. Så blev det inte. Så blir det inte. Jag förstår inte hur ett liv kan ta slut så fort. Vadå ta slut, vadå inte leva. Livet är ju leva och livet är det enda vi vet. Resten är okänt. Men ett liv kan ta slut på olika sätt. Jag tänker på flickan och han som mördade Tess. Undrar vad de tänker och känner nu. Troligtvis ångrar de sig. Förhoppningsvis ångrar de sig. Allt annat vore sjukt och hemskt. Man kan tycka att de förtjänar det, att de får leva efter sina handlingar och bara har sig själva att skylla. Jag håller med, på sätt och vis. Jag undrar hur en människa kan ta någon annans liv, ta ifrån alla anhöriga någon de håller av. Jag undrar hur de tänker då.
Jag antar att jag har läst alldeles för mycket böcker. Att jag ens har mage att tycka synd om mördarna istället för offret? Men alla människor har väl känslor, alla förtjänar en andra chans men de här två ungdomarna, oskyldiga barn har försummat sina egna liv, förlorat chansen att leva ett värdigt liv - hur ska någon någonsin glömma och förlåta dem? Dessutom tycker jag inte synd om dem på samma sätt, jag bara undrar och önskar att jag förstod lite mer. Tess däremot, henne tycker jag synd om. Hennes anhöriga lider jag med. Jag önskar att jag kunde avsluta med något fint, något rörande som får det att gå kalla kårar längs ryggraden och tårarna att trilla ner för kinderna. Vila i frid, Tess
Anorexi, mord, förstörda framtidsplaner, liv som tagit slut. Finns det verkligen inget rogivande att läsa om, istället för alla hemskheter. Fast nu när jag väl läst allt, så kommer alla tankar. Mordet i Stureby. Tess. 15årig flicka, blyg, snäll och omtänksam. Förväntansfull inför balen, att sluta nian och att efter ett långt och lyckligt sommarlov få börja gymnasiet. Så blev det inte. Så blir det inte. Jag förstår inte hur ett liv kan ta slut så fort. Vadå ta slut, vadå inte leva. Livet är ju leva och livet är det enda vi vet. Resten är okänt. Men ett liv kan ta slut på olika sätt. Jag tänker på flickan och han som mördade Tess. Undrar vad de tänker och känner nu. Troligtvis ångrar de sig. Förhoppningsvis ångrar de sig. Allt annat vore sjukt och hemskt. Man kan tycka att de förtjänar det, att de får leva efter sina handlingar och bara har sig själva att skylla. Jag håller med, på sätt och vis. Jag undrar hur en människa kan ta någon annans liv, ta ifrån alla anhöriga någon de håller av. Jag undrar hur de tänker då.
Jag antar att jag har läst alldeles för mycket böcker. Att jag ens har mage att tycka synd om mördarna istället för offret? Men alla människor har väl känslor, alla förtjänar en andra chans men de här två ungdomarna, oskyldiga barn har försummat sina egna liv, förlorat chansen att leva ett värdigt liv - hur ska någon någonsin glömma och förlåta dem? Dessutom tycker jag inte synd om dem på samma sätt, jag bara undrar och önskar att jag förstod lite mer. Tess däremot, henne tycker jag synd om. Hennes anhöriga lider jag med. Jag önskar att jag kunde avsluta med något fint, något rörande som får det att gå kalla kårar längs ryggraden och tårarna att trilla ner för kinderna. Vila i frid, Tess
Kommentarer
Trackback
