dreamer

Av någon anledning lyckas jag aldrig lära mig av mina misstag. I alla fall inte när misstagen gäller skolarbeten. Jag väntar alltid alltid alltid till sista dagen och fram tills dess går jag runt med en klump i magen och får ångest så fort jag gör något annat. Även fast jag är väl medveten om det här gör jag inget åt det utan fortsätter vänta tills sista dagen. Dessutom vet jag att jag kan, hur länge jag än väntar brukar det bli bra och det brukar nästan bli roligt. Jag är glad när jag blir nöjd och jag blir nöjd när det blir bra. Jag tycker om att skriva och även om det rör sig om en halvtråkig uppsats kan jag bli helt inne i den att jag glömmer bort allting runt mig.

Är det något slags destruktivt beteende jag håller på med eller varför sätter jag mig inte bara ner och pluggar när jag i själva verket tycker det är ganska kul när jag väl är i gång?