dreamer

Mitt i rusningstrafiken. Men rusningen verkar inte stanna bara för att hennes hjärta gjorde det. Rusningen verkar inte ens ta hänsyn till de känslor, medvetanden och människor som drabbats. Hon fimpar ilsket cigaretten med klacken och går över vägen. Bilarna tutar men det är knappast någonting att bry sig om. Det finns så mycket idioter här i världen att det räcker med hälften.

På andra sidan vägen väntar en famn, med armarna utsträckta. Lättnaden bryter fram och alla andra känslor smälter långsamt undan. En svag men ack så välbekant doft av himmelriket tvingar fram tårarna hon så länge lyckats hålla tillbaka. Mjuka händer stryker hennes hår och den vackraste rösten av dem alla viskar tröstande ord.