orka


Nyduschad

och hemkommen från gymmet för första gången på över en månad, det var obeskrivligt skönt, jag har verkligen saknat det. Fick lite träningsryck vid sextiden och smsade Frida som också var taggad på lite spinning. Vi körde i 20 minuter tills hon drog iväg på boxningspass, som min stackars axel tyvärr inte skulle klara av, så jag trampade vidare på min cykel i ytterligare 12 minuter och slutade sedan efter 1,3 mil. Kändes som att jag skulle kräkas och hjärtat dunkade ända nere i svanskotan men efter lite vila och vatten var jag pigg igen och körde ännu mer ben. Skakade som bara den efter träningen och mitt ansikte hade antagit den där lite röda, kräftliknande färgen som mina axlar hade efter vårens hittills varmaste dag i lördags, men jag är van så det gör inte mig så mycket! Var bara underbart att äntligen träna igen och imorgon ska jag träffa en sjukgymnast, om hon tycker det är okej ska jag börja köra 2-3 gånger i veckan från och med nu, om jag har tid! Åh vad bra allting kommer bli.

Nu är jag nyduschad, har smörjt in mig i alla sorters krämer och ska göra lite té samt läsa hp innan jag tar itu med engelskaredovisningen och marknadsundersökningen. Det där med endorfiner och adrenalinkickar, det var ett bra påhitt.

en gul smörblomma

Helgen var som sagt mitt solsken. Bästa på länge. På lördagkvällen mötte jag upp Pelle i högdalen och vi köpte massa kakor, chips och dipp som vi dukade upp ute på hennes glasveranda. På golvet la vi ut filtar, kuddar och madrasser, tände ljus och det var riktigt mysigt när Hanna, Magda och Linda väl kom vid åtta tiden. Sedan tillbringade vi kvällen där ute i infravärmen och tittade på kort, spelade spel, de som kunde sjöng mycket vackert och spelade gitarr. Småpratade om Gotlandsresan och längtar verkligen. Jag och Linda sov över här och vi låg uppe och pratade enda till halv fyra, Pelle trötter somnade.. Solsken när vi vaknade också. Vi låg i hamocken och Linda spelade gitarr för oss, sjöng lite gjorde hon också. Vackra röst. Sedan gick hon och Camilla kom hit. Vi gjorde iordning pannkakor för typ 10 personer och sedan hade vi picknick på gräsmattan, mycket skratt och minnen från Norge förra sommaren.

Gick hem för middag och hälsa på farfar och sedan tillbaka hit. Jag och Pelle räknade ut att vi umgåtts 22 timmar i sträck?! och kanske 35 timmar sammanlagt den här helgen. Sitter i hennes säng nu och dricker té, samtidigt som hon pratar med Anna i telefonen. Jag ska nog börja åka hemåt snart för är ganska trött och skola imorgon.. Är inte så taggad men det behövs något tråkigt för att verkligen uppskatta helgerna och det roliga.


av någon skum anledning så publicerades inte mitt inlägg jag skrev igår kväll vid typ tiotiden, så lägger upp det nu istället!

Kom ihåg mig då

När du har varit i alla vrår
och du har testat allt som går och
när du tröttnat
kom ihåg mig då

finns inte så mycket att mer att tillägga

efter solsken kommer regn?

Det känns som att min värld är precis tvärtemot alla andras, för de två absolut värsta nyheterna jag har fått på sistone har varit dagen efter en helt underbar kväll. Ena var dagen efter nyår, andra var idag. Det är konstigt och en obeskrivlig känsla. Sist jag träffade honom vaknade han faktiskt till lite, och jag såg att han tittade på mig och när han stängde ögonen igen rullade en ensam tår ned för kinden. Idag tror jag han kände att vi var där, men fick ingen direkt kontakt med honom. Det är svårt att säga hur det känns, men tack snälla så har jag hon som alltid ställer upp och finns där. Vi har precis tillbringat två timmar på bryggan vid solnedgången. Underligt att vi inte ens behöver prata och ändå känns allt bättre 

vi är
något

longing for the ocean

Förresten så känns det som att saker och ting börjar lösa sig nu. Allt ser ljust ut, framtiden ser bra ut. Jag tror att den här nyckelbensskadan kom vid precis rätt tillfälle, så det var trots allt lite tur i oturen. Jag kan slappna av nu, behöver inte tänka på att träningsångest för jag kan ju faktiskt inte träna. Jag kan ta det lugnt på riktigt, varje dag, varje vecka, hela tiden. Jag har tid över till att plugga så jag kan göra det när jag känner för det, och slipper stressa i sista sekund. Jag har tid över för att läsa, se på TV, ligga i solen och umgås med vänner.

Det slår mig hur mycket jag saknat den här riktiga, fria känslan
för jag har inte varit fri på sistone
jag har varit fånge i mina tankar

långpromenad

Det känns verkligen som om det är sommar idag och just därför kan jag inte låta bli att känna lycka i varenda liten del av min kropp. Pelle var som sagt här på morgonen, vi solade, åt frukost och sedan skjutsade bror henne hem. När jag kom hem såg jag att det var 26 grader (!) i solen och bestämde mig för att absolut inte sitta inne en sån underbar dag. Gick ut på en liten promenad och hittade Camilla solandes på sin altan. Hon följde med mig runt i Örby och sedan lämnade jag av henne hemma och traskade vidare. Fann mig själv utanför Ciccis hus ca 25 minuter senare och kände mig lite impulsiv då jag ringde på dörren. Hon satt vid köksbordet och pluggade/åt frukost. Väntade på henne medans hon packade träningsväskan och klädde sig och sedan plockade vi med oss massa frukt som vi åt samtigt som vi solade på Liseberg i typ en timme innan träningen skulle börja. Så sjukt skönt att man kan gå runt i mini shorts och linne, fast det bara är april! Kollade på träningen en liten stund innan jag drog mig hemåt, mötte två kända ansikten på vägen hem och småpratade lite. Väl hemma är jag ENSAM. Det händer inte ofta inte. Ska utnyttja tillfället, men vet inte riktigt hur. Ett stort glas isvatten och lite korsord samt radio är en bra början i alla fall.

Snart får jag träffa Mattias som är här och hälsar på över helgen och sedan blir det chill hos Pelle med hälften av Gotlandsfolket. Jag längtar!

you ate all the brownies

Jag är inte en sådan som brukar ha förutfattade meningar om folk, jag tycker verkligen inte om att snacka skit om sånna jag inte känner och jag ogillar starkt att säga vad jag tycker om en person som jag inte har träffat på riktigt. Jag vill verkligen inte vara en sån som säger taskiga saker om en person som jag ser på bild eller liknande, och jag tror inte heller att jag brukar göra det, inte särskilt ofta i alla fall. Saken är den att jag vill lära känna någon innan jag uttalar mig om den och jag aktar mig för att säga något som jag kommer att ångra. Men det är en person jag verkligen inte klarar av just nu och jag vet fan inte vad jag ska göra. Jag håller på att bli tokig, men det finns ingenting jag kan göra åt det. För som sagt, jag kan vara ärlig, men jag vill inte såra någon. Men åh, vad den förstör.

Bäst att hålla käft, le och spela med?

jag är starkare

Det var lite konstigt att träffa någon man inte alls känner och börja berätta massor om sig själv. Det var väl bra på så sätt att hon var väldigt opartisk, hon brydde sig inte riktigt om jag sa något dumt om någon och jag riskerade inte att såra henne eller någon annan utan kunde vara helt ärlig. Men annars kändes det mest konstigt. Vill nog inte träffa henne igen. Men jag känner mig fortfarande delad. Vet inte vad jag vill, eller vart jag ska ta vägen. Dock så mår jag mycket bättre, bättre än jag gjort de senaste fem-sex åren. Inte hela tiden, men längre stunder. Fast nu har jag ångest. Imorgon ska jag vara duktig.

Vid middagen kom Pellan hit och vi tittade i albumet och åt våfflor. Nu är hon och träffar en gammal vän, och jag läser hp som vanligt.. Jag tror hon kommer tillbaka hit snart någongång och håller mig lite sällskap. Hoppashoppas för jag är taggad på att göra nåt tokigt. Jag älskar den flickan.

klänning och barfota

Nationellt prov i engelska imorse, men det gick bra tror jag. Svamlade ihop någon text om mig och datorer och nu ska jag inte oroa mig för om det blev bra eller inte! Efteråt så var alla lektioner inställda av olika anledningar så jag är mitt uppe i min håltimme på 4,5 timmar. Promenerade till Sjöängskolan och hälsade på i cafeterian, Jaana var i Spanien men Migge var där i alla fall! Har fått ordentliga skavsår på tårna så gick barfota hem därifrån, riktiga sommar känslor med klänning, barbent och barfota. Åh vad jag längtar. I alla fall så var det jättemånga som stirrade på mina små fossingar och en busschaufför tutade, vinkade och log mot mig, men jag börjar vänja mig.. Nu är jag hemma och börjar inte förens vid två igen med matte, efter det ska jag till banken och sedan in till stan för att träffa Annette, det blev inställt igår. Ikväll vette tusan, är det fint väder så ska jag i alla fall vara ute!

Är hungrig så jag mår illa, har inte ätit sen frukosten vid sju, men vad kan man äta?! Tänkte gå ner och leta lite i skåpen och sedan sätta mig ute i solen och äta. Sommarsommarsommarkänslor

varför är det så svårt?


Jag undrar..

..varför alla vill att jag ska prata om vad jag tycker och känner jämt. Är det förbjudet att ha ett privatliv?

tankebubblor

Åh vad irriterad jag blir när man har skrivit ett sånt där långt, eftertänksamt inlägg och så bara försvinner det. Värsta jag vet. Ligger och tittar på lite avsnitt från serien Tonårsliv som jag har missat, det är bra men man kan inte låta bli att börja fundera över massa. Över sig själv och sin framtid.

Fyfan vad jag blev illamående. Känns som att jag har åkt buss baklänges i flera timmar. Imorgon måste jag vara stark.

imorgon är en annan dag

Skönaste dagen på länge i skolan idag. Började med geografi och vår lärare kom fram till att det var "länge sedan vi tog en fika tillsammans" så han plockade upp saft och kakor, som jag dock inte åt av, ur ryggsäcken. Sedan tillbringade vi lektionen med att titta på foton från hans semester i Sansibar. Efteråt hade vi samhäll och där har vi fått en ny lärare, vi gjorde lite namnlekar och sedan fick vi gå på lunch. Åkte in till Hötorget för att hämta Amandas dator och sedan fick vi vår mycket efterlängtade smoothie från Brasco! En mattelektion och 5 minuter svenska senare fick vi sluta! Nu pluggpluggplugg och lite Harry Potter som vanligt.. Vill egentligen ut och gå också, kommer nog bli tokig snart, men jag orkar inte riktigt och tycker inte jag har tid heller. Får se hur det blir med det.

Skumt dock att i tisdags kändes det som fredag och idag/igårkväll trodde jag att det var torsdag. Satte klockan en timme för tidigt och var helt inställt på torsdag halv nio till fem-dag men inte då. Imorgon är det däremot torsdag som även den blir lugn, inget samhälle då heller så min lunchrast kommer vara från halv ett till halv fyra, under den tiden ska jag hinna gå till banken, käka lunch och träffa Annette.


Kejsaren av Kina gillar...

Jag är väldigt smart ibland. Igår när jag låg i sängen kunde jag inte somna, gissa varför? För att jag druckit kaffe såklart! Och då löste jag det största problemet av dem alla; Varför Pelle aldrig kan sova. Kan ni gissa varför en gång till? För att hon dricker kaffe såklart! Jag däremot häller i mig té varje kväll vilket resulterar i att jag sover som en liten prinsessa i samma ögonblick som jag lägger huvudet mot kudden. Såå kaffe eller té i fortsättningen?



té såklart !

svensk sommar tinar frusna hjärtan

JAA! Jag hittade min Britney Spears-skiva som har varit försvunnen i årtusenden. Som jag har letat efter den.. och ja, hehe, kan faktiskt erkänna att jag gillar min Britney Spears skiva väldigt mycket.. Jag lyssnade sönder den när jag var yngre. Den och Spice Girls. Hej här är man tjej liksom.

Dessutom
har jag hällt i mig fyra koppar kaffe och är jättepigg
är jag snart klar med all matte - fattar allting och det är riktigt roligt!
lyssnar jag på radio, 107,1 bästa kanalen
vårat hus börjar nästan bli beboligt(?) igen, det krävdes att mamma flyttade för att pappa skulle börja städa, yey
vi kanske ska till Gotland i sommar med mamma så jag får vara där i två veckor i så fall

allting känns liksom bra. jag är glad och ja, vad mer kan jag säga? jag är lycklig helt enkelt

people will be people always

Det regnar ute, jag har haft en lång skoldag, jag kan känna mitt hår kittla mig allra längst ner på ryggen och så är jag lite avundsjuk på J som åkte till Spanien idag.. Vilken lyx. Dagen har ändå varit helt okej, fast jag och Jennifer inte fick våran smoothie från Brasco som vi ville, istället tillbringade vi lunchrasten i en trappuppgång där Sandra sjöng för oss. Åh vad jag önskar att jag kunde sjunga sådär vackert så att alla som lyssnar får gåshud och tårar i ögonen. Jag önskar också att någon vill sjunga så fint för mig att jag får gåshud och tårar i ögonen.

Tisdag, känns som fredag. Vart tog måndag vägen? Hjälp vad jag går vilse det känns som att hela mitt liv försvinner iväg. Nu blir det harry potter och matteplugg, kanske lite te också, får se. Men hur lever man egentligen för att ta vara på livet? Det är väl det jag gör när jag gör sådant som jag vill? Eller va, jag hänger inte med. Träning ingår definitivt i min definition av att leva. Har bestämt mig för att strunta i att låsa gymkortet och börja köra spinning och kanske jogga lite om jag klarar det. Jag håller på att avlida utan träningen. Fast det är skönt också.

Jag tror faktiskt att jag redan lever mitt liv, fast jag skulle vilja trycka på en slowmotion knapp ibland, eller kanske paus för att få stanna upp och se mig omkring. Det är inte ofta man gör det, men jag gjorde det idag och det var konstigt att se.

törnrosa sov i hundra år..

Igår var jag och Frida i Sköndal för att lämna våra innebandykläder, det var faktiskt lite sorgligt... Jag kommer att sakna laget, och träningen, och matcherna. Sedan följde hon med hem till Tabbe och Nettan för att se HIF-DIF derbyt. Hon gick efter första halvleken men vi hann prata om lite smått och gott innan hon försvann. Sedan började andra halvlek och när det var ca 25 minuter kvar däckade jag i fåtöljen, jag fattar inte hur jag kan vara så trött jämt. När det var slut gick jag in och la mig och somnade ca 2 minuter efter att jag lagt huvudet på kudden. SJUKT!

Sedan var jag uppe tidigt imorse för att göra American Pancakes, eller Amerikanska Pannkakor som det heter på svenska. De var gott men usch vad sött, skulle nog räckt med hälften av allt flor- och vaniljsocker. Mysigt var det i alla fall, och jag har upptäckt att det är jättehärligt att vara upp tidigt och ha en lugn morgon med frukost för sig själv. Dock har jag ett litet dilemma i och med att jag älskar att sova också. Kör på båda två, för då uppskattar man dem mer!


bilder på min myspysfrukost

blåbärspaj



nä nu ska jag sova
i mitt vaniljrum

lugnet

Nu ligger jag i min säng, lyssnar på titanic låten-piano verasion, har tänt mina vaniljljus och tittar på gamla foton. Har ingen lust att sova. Vill inte att det blir måndag. Vill stanna kvar just precis i den här stunden.

"Visst känns det lite konstigt när mamma är borta?"

Det känns tomt och konstigt, fast allt nästan känns som vanligt. Det är den där känslan inom mig som är tom bara. Abstrakt är en lite närmare benämning. Om jag inte visste vad det var som hade försvunnit hade jag inte direkt kunnat säga det, men jag hade kunnat se förändringen. Känslan av att en liten del av mig har försvunnit, vilket den i och för sig också har, smyger sig närmare, men samtidigt borde det väl kännas mer än så här? Var det här allt? Tack och hejdå, nu är det såhär livet ser ut? Jag trodde det skulle göra ondare, såra djupare. Kanske inte. Hoppas inte.

Det svåraste är när de frågar och undrar, det är då det gör ont. Jag vet inte varför, det bara är så. På något sätt är det hela bara stort och dimmigt, en annan värld så att säga. Det är som ett problem jag inte riktigt kan sätta fingret på, även fast jag vet exakt vad problemet är.

Jag har alltid vetat att den här dagen skulle komma. Ja, jag har till och med väntat på den och tyckt det dröjt alldeles för lång tid. Men nu är den här och det känns som om det bara gått några dagar. Det är tomt i huset, tomt i mig. Stort och mörkt, tyst och tomt, men jag antar att man vänjer sig. Det gör man alltid.

Har man rätt att ställa den frågan? Har man rätt att vara arg? Har man rätt att vara ledsen? Får man vara glad? Lycklig?

need you to need me


shoppingdag

Äntligen hemma igen och fick med mig massa fina saker både från farmor och farfar och IKEA. Bland annat en glögg servis, ljushållare, doftljus - vanilj, choklad, kanel, en kaffeburk, en minivisp och lite andra småsaker. Fint och bra. Vi hittade en himmelsk säng på IKEA, jag vill verkligen ha den, men känner mig inte riktigt säker på att ge bort min underbara, stora rosa säng.. Vi får se hur det blir med det, den sängen skulle i alla fall passa bättre i mitt rum!

Egentligen var det ju mamma vi skulle handla åt och hon fick med sig en hel del även hon. Tallrikar, assietter, skålar, vinglas, kudde, täcke och andra småsaker. Sängen, bordet och soffan - som var de största anledningen att åka dit tänkte hon åka tillbaka för att köpa imorgon, vi hittade en jättefin grön soffa som hon kommer att köpa. Jag önskar att det var jag som skulle flytta istället... dels för att det vore skönt att slippa hemifrån, men också för att det bara vore bättre.



Nu middag och sedan träffa Pelle, får se vad vi hittar på!


sisterhood of the traveling pants

Det är konstigt hur man alltid känenr för en hemmakväll enda tills man väl sitter där med den där urtråkiga hemmakvällen och bara längtar efter något att göra. Ändå skulle jag inte orka göra något om jag fick chansen nu för jag har inte lust med det heller. Jag vet varken in eller ut. Vad vill jag egentligen göra? Är inte särskilt taggad på fest, inte på filmkväll och inte hemmakväll heller uppenbarligen... Träffa någon? Nja, jag vet inte, det beror alldeles på vem.

Ikväll har jag i alla fall ätit glass och druckit smoothie. Såg en kortis på TV också men återvände sedan till datan för att skriva min bokrecension. Den är uselt dålig, trots att boken är sjuktbra, och Gustav är inte hemma och kan läsa igenom den, men får väl hoppas att den är någorlunda bra i alla fall. Och att det inte är k*rringkandidaten som rättar för då får jag väl IG igen. Är strax klar med den i alla fall och då ska jag nog sova tidigt. Är så förjävligt trött och vill bara sova hela dagen imorgon, eller allra helst springa men det går ju inte.. Istället ska jag följa med Gustav och fixa pass, sedan åka till Bredäng för att leta saker till mamma och efter det till IKEA och köpa säng, ev. matbord till mamma.. De började flytta saker idag, mest kartonger med småsaker så man märker inte så stor skillnad än. Men nästa vecka är ju pappas så då är det meningen att hon ska bo där. Det känns. Inte. Det känns faktiskt inte. Men jag antar att det kommer göra det senare.

tidslöst

Det krävdes all min kraft att inte äta upp glassen och att inte översköljas av ångest när de andra var borta vilket resulterade i att jag låg på golvet i mitt rum och frös. Efter en stund lyckades jag somna, vaknade till, förflyttade mig till sängen och sov i en timme till. Nu har jag vaknat och ätit upp glassen i alla fall så det var inte så värt det, dock lyckades jag klara mig undan den värsta ångesten. Jag fryser och känner mig sjuk, men det bereror troligtvis och fförhoppningsvis på att jag sovit, nu måste jag skriva min bokrecension istället för att vila mig, som man borde få göra när det är fredag kväll...

Igår när jag åt lunch ringde förresten Anette.. Ska träffa henne nästa torsdag så någonting att se framemot åtminstone. Om det nu blir bra, men det hoppas jag verkligen.

blogg.se

fantasifullt, jag vet.

men mitt huvud värker och jag har tröstätit massa choklad. Nu tänker jag sova så att den här eländiga dagen tar slut någon gång och det blir fredag

hallongrotta

Idag har varit en mycket Ointressant dag, med stort O. Jag är så skoltrött så jag håller på att bli galen och IG på engelska presentationen innebär att vi måste göra om den, medans alla andra får ha sovmornar... Dessutom bokrecension till imorgon och jag kommer inte igång, blir troligtvis att göra den på lunchen/idrotten imorgon eftersom jag ändå inte får vara med.. Slutade iafa tidigare idag eftersom jag skulle till SÖS igen. Jättegullig doktor jag träffade, tyvärr fick jag inte så många svar.. Tydligen är det upp till mig om jag vill operera eller inte så... tror inte jag tänker göra det om jag inte får problem senare.

Drack smoothie på Brasco med Jennifer, den var massa god! Honung i som sötning, att jag aldrig tänkt på det. Flams trams och fotboll på kvällen. Tack och lov att det är fredag imorgon för jag överlever nog inte länge till. Jag önskar bara att det kan bli sommarlov snart så man slipper allt.

Glass i landet Ingenstans

Årets första glass! Magnum Java, favorit sen förra året som jag åt tillsammans med A och J inne på Söder. Det var varmt och fint, riktigt mysigt och ute på hemligt uppdrag i skumaffärer. Dagen var seg men helt okej, dock känns skolan och livet här hemma som två helt skilda världar, de passar verkligen inte ihop och det känns som jag lever dubbelliv. Jag har en känsla av att ha färdats hundra mil åt ett annat håll under den senaste timmen och om det finns ett ingenmansland, ni vet där alla borttappade strumpor, örhängen, filmer och andra försvunna saker hamnar, så är det där jag befinner mig


hålla käft, le och vara glad

så kommer ingen märka något


beautiful day


Life as we knew it


jag grät när jag träffade farmor igår och hon inte ens ville titta på mig
jag grät den dagen jag insåg att mina barn aldrig kommer att ha en mormor och morfar
jag grät den dagen jag för första gången insåg att jag inte alls duger som jag är,
de där gångerna när han sover hos en kompis,
dagarna som försvinnan utan att du förstod,
alla de där gångerna när hon var svag framför mig,
då när du säger att han är din
och när ni alltid bråkar, då är det som värst

jag gråter lite för ofta,
men vart tog livet som jag en gång levde vägen?

stackars hon som flyter med

Ibland är det tur att man inte litar till sina förutfattade meningar. Och ibland är det väldigt dumt att man ens har sådana. Jag gick till skolan idag fast jag inte alls trodde att studieteknik skulle vara nödvändigt men det visade sig vara nyttigt, intressant och dessutom jätteroligt. Var någon snubbe som hade kommit på någon teori om olika intelligenser (tror jag det var) som varje människa har. Vi fick göra ett test på internet som visade vilka av de nio olika som man mest hade. Mina var språklig, existentiell, social och självkännedom, alla stämde bra, social stämde väl minst bra om man ska välja ut någon. Men efter det fick vi i alla fall veta lite om vilken studieteknik man ska använda sig av beroende på vilken av  dessa man tillhörde osv osv. Det var intressant och jag blev riktigt motiverad till att plugga!

Nu när jag kom hem satte jag mig ute på balkongen med en stor kanna te, solglasögon och alla läxböcker. Psykanalysen på Kamerunsbeflokning förvandlades till en vanlig analys av Liberias befolkning och det har gått jättebra. Det här är något jag kan, är intresserad av och är duktig på så jag tror faktiskt att jag kan ta ett MVG på det. Hoppashoppashoppas, kan kompensera mitt IG jag fick... Fyfan va chockad jag blev när Sofia berättade det. Jag har aldrig i hela mitt liv fått IG på något. Fast det var ett grupparbete så jag ska väl inte ta åt mig hela äran själv hehe..

Aja, slänger in lite bilder på min underbara eftermiddag lite senare för nu ska jag äta, tjingeling


smakprov

inteinteinteinte bra att skolan börjar imorgon igen, för nu får jag ångest och all vardagsstressen kommer tillbaka. Dock har jag ju ingen träning så har mer fritid än jag brukar. Å andra sidan innebär ingen träning ännu mer ångest. En ganska ond cirkel med andra ord.

Fast idag har ju varit nice. Söt P och jag var ute i säkert två timmar och tog massa fina foton med systemkamera. Sjukt fina bilder det blir med sådanna, verkligen vackra. Och med vackert väder och vackra modeller så blev det väldigt bra vill jag lova. Imorgon är nog också en helt okej dag med bara lall-lektioner och förhoppningsvis sushilunch med Anna-pyttipanna. Fast sen... Det är nog bäst att låta bli att tänka på. Blä


veckan

måndag: komma hem! pelle, middag ute, AIK-Kalmar
tisdag: pluggpluggplugg och plugg
onsdag: plugg + träna
torsdag: läkarbesök, AIK-Malmö
fredag: flytta?
lördag: flytta, IKEA?
söndag: ledig?


med solen i ögonen

Nu har jag ätit frysta bär och druckit kaffe. Ont i magen har jag fått också. Sedan inbillar jag mig att jag har blivit lite brun också, man kan ju alltid hoppas!


Upp på taken över staden

Åh idag har jag solat, längelängelänge. Det var typ 22 grader uppe hos Cillans och superskönt. Hittade ett nytt träningssätt också. Rockring! Jag lyckades för första gången och nu när jag tänkt att spärra mitt gymkort i två månader så måste jag ju göra något. Promenader och rocka till en början, sen ska jag börja hoppa hopprep också men behöver nog bli lite bättre först för om jag hoppar i nuläget känns det som om axeln kommer hoppa ur led, det känns ganska obehagligt med andra ord. Nu ska jag äta soppa och sedan promenera iväg till Annika, idag igen. Hoppas jag blir lite brun, pyttelite bara, det borde jag faktiskt bli!


summertime <3

lantliv

Det bästa med att vara borta är att få komma hem igen. Sägs det i alla fall, fast jag tycker inte riktigt att det är sant. Jag tycker att det bästa är att man kan koppla bort verkligheten, man behöver inte tänka på sitt riktiga liv där hemma, inte heller på alla problem, all ångest och alla krav. Här är det lugn och skönt, de enda som känner mig är familj och släkt och ingen ser ner på mig eller tvingar mig till något jag inte har lust med. De två dagarna hittills har bestått av vårpromenader i solen, solning ute på verandan hos kusiner, påskäggsletande, matlagning och ett par timmar med fika och shopping hos Annika. Kravlöst alltså. Jag orkar inte ens ha mobilen på mig och än mindre sitta vid datorn. När jag är hemma känner jag ett behov av att skriva av mig så gott som varje dag, men här händer det ingenting och jag tänker inte så mycket. Samma sak när det gäller smsandet, hemma blir man så fort uttråkad och vill hela tiden ha någon att prata med men här finns ju inte mitt vanliga liv så då behövs inte det. Jag kan inte förstå att jag avskydde det här stället så otroligt mycket för bara ett år sedan. Så länge man inte missar något hemma och så länge man inte är här för länge så är det den bästa avkopplingen som finns.


min oros själ

Så dagen idag var händelserik och tom. Jag åkte in till stan och drev runt i en timme. Jag åkte till Globen och tog ett ID-foto. Det blev fult, som alla foton blir. Jag hade en bad hair-dag, bad face-day och helt enkelt bad day. Killen fick ta om fotot ett X antal gånger och sedan tyckte jag synd om honom så jag sa att det fick duga. En kort beskrivning av hur bilden blev: 10årig flicka med halsfluss som precis har gråtit sina ögon svullna och kinder röda. Hennes hår är tovigt efter en natt utan sömn. Ungefär så ser jag ut. Men det kunde nog varit värre. Tror jag.

Sedan promenerade jag in till Gamla Stan, mötte upp Cicci, Dea och Hanna A. Sjukt länge sen man såg de två sistnämnda och vi hade mysigt med lite catch up talk och sånt där. Sedan promenerade jag, nästan hela vägen hem. Åt äckligt onyttig mat som gav mig ångest, tittade på hockey med pappsen, pratade lite om lägenheten med mammsen, åt en ostmacka och såg lite på TV. Packa har jag nästan hunnit med också, datorn kommer nog också slinka ner i packningen, kommer behöva ägna större delen av påskhelgen till plugg so that's why.

Påskhelgen kommer som sagt att tillbringas på landet, om vi överlever bilfärden med bror imorgon men det litar jag på! Själv kommer jag sitta begravd i baksätet under ett berg av kuddar i ett försök att skona mitt nyckelben från att hoppa ur led. Pappa ska inte med utan istället åka till någon kompis landställe.. ett tomt hus här hemma lockar mig faktiskt mer, men mamma vill inte lämna mig ensam hemma i mitt "tillstånd". Söderhamn kan nog bli skönt, om än välidgt kallt, var tydligen snö där. Och jag som trodde att vintern var över för i år men icke. Om sju timmar beräknas jag sitta i bilen, någonstans i närheten av slussen om allt går som det går, vilket det aldrig brukar göra. Men bäst om jag hoppar i säng nu. Får förhoppningsvis lite bättre sömn inatt, igår var hemsk.

på dörren ett ensamt namn

Ibland kommer jag på mig själv med att undra varför jag egentligen skriver här. Kommer jag någonsin att läsa det jag själv skrivit? förhoppningsvis Är någon annan intresserad av vad jag skriver? troligtvis inte Får jag ur mig något vettigt? nej.

Så varför? Jag tror att det är en hjälp. Även fast jag inte skriver precis allt jag tycker och tänker, så skriver jag mycket. Det hjälper mig att hålla ordning på tankarna, på vad jag gör under dagarna och det är skönt att bara skriva av sig. För en gång skull är det ingen som faktiskt bryr sig om mitt språk är bra, om innehållet är intressant, om jag har en bra inledning och avslut, om det finns en röd tråd genom inlägget. Det spelar liksom ingen roll hur och vad jag skriver. Det spelar inte ens någon roll om det är sammanhängande och förståeligt, eller om orden jag skriver betyder något och har en mening. För så länge jag skriver dem betder de något för mig och jag själv vet vad jag menar. Det är bara bra att bli av med tankar ibland, för om jag var tvungen att ha allt i mitt huvud skulle det nog inte finnas plats där inne längre. Så mina hemligheter finns gömda där inuti mig och ibland skriver jag om dem, men då lite sådär lagom anonymt så att bara jag förstår.


Jag undrar vem som kysser henne nu

Jag är rädd att jag är sjuk. Men det är inte sånt man erkänner bara sådär, för ifall det är så enkelt då är man inte sjuk. Fast nog måste jag väl vara sjuk ändå? Jag slits mellan två olika sidor, den ena säger att allt är bra den andra säger att allt kan bli bättre. Å ena sidan, å andra sidan. Det duger i alla fall inte som det är nu. Jag måste ändra något, för en människa kan inte vara delad på det här sättet. Det är inte mänskligt, det vill säga, det är omänskligt.

Samtidigt är jag så trött på de som inte kan vara ärliga, de som inte tycker någonting utan kompisar intill och de som aldrig kan stå för något de har sagt. Ska det vara så himla svårt att bara vara rak och ärlig? Jag menar inte att man ska säga allt man tycker och vara elak mot folk, men om man har sagt något så får man stå för det. Jag försöker så gott jag kan. Det kanske inte alltid duger, kanske inte alltid blir rätt. Men jag försöker vara ärlig utan att såra någon. Det måste nog vara det svåraste som finns, för ibland sårar sanningen mer än man tror. Därav Håkans fina:
ibland är en lögn det finaste man har

I'm a dreamer

Jag hade en underbar dröm inatt och jag önskar av hela mitt hjärta att det inte vore en dröm. Det kändes verkligt, och känslan lever fortfarande i mig. Jag känner fortfarande värmen ifrån din kropp, hör orden som du viskade i mitt öra och vet att du finns där. Nu saknar jag dig bara mer. Tänk om det bara inte hade varit en dröm

sommarväder

Lite halvtaskig uppdatering känner jag, men har ingen vidare lust att sitta framför datorn hela lovet, tiden går så fort utan att jag ska slösa den på ingenting. Idag har jag varit med Cicci, det var så sjukt fint väder så vi bestämde oss för att gå ut. Traskade ner till Vivo och köpte aningen för mycket och sedan satte vi oss på Liseberg och tjockisåt. Det var supermysigt och som alltid kul att ses, skönt att prata. Härligt att ligga i solen också och det kändes nästan som sommar, hade jag bara haft kameran med mig kunde jag lagt in någon söt bild också, men det går ju inte nu.

Efter det så hann jag i princip bara hem och vända innan jag skulle in till stan för bio. Bytte dumt nog kläder också- nylonstrumpbyxor och kjol kändes somrigt på ditvägen då det var sol, men på hemvägen dog jag nästan. Vi var 20 st på bion, Amanda hade fått någon halvtokig idé om att vi skulle fylla biosalongen med bara folk som vi kände, varav två stycken jag kände och två andra som jag kände igen från skolan. Men det var kul ändå och det där Värmdöfolket är väldigt trevligt! Efter var det meningen att jag skulle hem till Pelle och Anna, men när jag kom till Högdalen och hade missat Farstabussen med en minut kändes bussen hem till min egna säng, en kopp te och Harry Potter boken mer lockande, förlåt Pellan <3

Hopplös och hatad av alla

J a g   o r k a r   i n t e   m e d   e r   l ä n g r e

den vackraste stunden

var den jävligaste
i livet
när du kom
och
när du gick


sad song

Gårdagen blev mysig med vattenpipa och filtar på något som hette Vita Berget, doch var det lite segt och ganska kallt så vi drog hem ganska tidigt och jag somnade i fåtöljen. Drömde så sjukt mycket om alla i klassen och Mattias och jag kommer verkligen ihåg allting i detalj, det känns precis som att jag var med om det. Nu på morgonen har jag varit med mamma och tittat på en superfin lägenhet på Önskehemsgatan, sedan fikade vi en macka och Chai Latte i Högdalen och nu är det fotboll! Jag kommer sakna det otroligt mycket nu när jag inte kan spela och det känns nästan som självplågning att gå och titta.. appropå det ringde jag Göran nyss och det var med sorg i hjärtat jagberättade att jag förhoppningsvis kunde spela sista veckan innan sommarlovet.. Menmen, jag får träffa Pelle nu, se AIK och njuta av lite fotboll i alla fall. För att se det positiva, som vanligt.

gräset är alltid grönare...

Har varit full gång idag och jag kan konstatera att mina två små kusiner är de gulligaste i hela världen. Leo har börjat prata massa och man förstår ungefär hälften av vad han säger, men han är så söt ändå. Fick en puss innan han skulle gå också, sötnos. Elias blev mest omkring skickad mellan alla mostrar, hehe, jag kunde inte riktigt hålla i honom med bara en arm så det blev lite svårt för mig. Har precis varit ute och gått med Gustav upp till Högdalen, ikväll vet jag inte rikitgt.. Känner för att göra något men samtidigt inte. Men orka sitta hemma med mamma och Nico.. Å andra sidan kan jag ju inte röra mig ordentligt så kanske vore bäst att vara hemma och vila, gå ut och gå lite senare och ta det allmänt lugnt. Vi får se hur det blir.

Konstigt bara att hela veckan har jag bara längtat efter lovet då jag skulle få chansen att ligga hemma, läsa, se på tv och bara slappa. Inte behöva gå ut varje dag, inte behöva plugga utan bara få lugn och ro för mig själv. Nu när jag absolut har fått lugn och ro för mig själv, när jag inte kan göra något då orkar jag verkligen inte vara hemma. En hemmakväll känns som otroligt slöseri och jag kan verkligen inte tänka mig det ikväll.

myndig?

Var uppe vid halv nio idag för att fira bror "på sängen", mina presenter var inslagna i ett utmärkt passande nalle puh pepper, för visst måste han ta vara på barnet i sig fastän han är 18? Inte för att han inte är barnslig... menmen. Snart är det dags för släktkalas och jag måste ner och hjälpa till lite mer. Fast jag har fått lite dispans och behöver bara göra lätta roliga saker eftersom jag är handikappad, jippie! Nu ska jag fixa tårta, mmmmm

kakmormor och tårtfarmor

Av någon underlig anledning förknippar jag ljudet av klackskor med tjocka tanter som äter bakelser på konditori. Inte på café utan just på konditori, det ordet hör liksom till. Jag vet inte riktigt varför, det kan ha med "Kalles Klätterträd"filmerna att göra.. Men det låter bara så himla mysigt och varje gång jag hör det förväntar jag mig en sån där trevligt rund och glad gammal tant, med lockigt hår och en sån där hatt som alla tanter har. Sedan ser jag framför mig hur hon sitter vid ett litet runt och stålfärgat bord med röd kappa och klackskor och smaskar i sig en stor gräddbakelse. Inte tårta, utan bakelse, det ordet hör också till.

Jag känner på mig att jag kommer bli just en sån tant. Med papiljotter i mitt gråa hår, glasögon och alltid klädd i kjol, ett rutigt förkläde och klackar. Sedan kommer jag vara en sådan där mormor som alltid bakar kakor och bullar, som älskar att laga mat och tycker att mina barn och barnbarn ser alldeles för smala ut. Jag kommer att ha tårtkalas med alla mina andra tantkompisar, vi kommer att ha kafferep varje sommar, man kommer alltid känna lukten av nygräddat bröd, jag kommer att ha huset fyllt med blommor och jag kommer le vänligt åt alla små barn på bussen. Jag slår vad om att jag kommer småprata med alla jag ser på stan och ungdomar kommer bara tycka att jag är otroligt jobbig som aldrig är tyst. Men jag bara får den känslan, jag vill vara så, jag tycker om sånna bulltanter, kakmormorar och tårtfarmorar. Det är myspys


lyckopiller

Känner att jag behöver lite uppmuntran i mitt hemska tillstånd så lägger upp lite gamla bilder som gör mig alldeles varm och glad inuti. och aningen nostalgisk.

det blir nog ett lugnt lov för mig

hm ja, det blev ju en lite annorlunda start på lovet som jag så länge sett framemot.. Svenska och ekonomi och en halvgympa lektion tog jag mig igenom och sedan fick jag "lov". Vi hade en slags brottningsfys på idrotten och efter uppvärmingen började vi med kullerbyttor. Framåt gick bra, bakåt ville jag inte göra eftersom jag, ironiskt nog, har fått för mig att man bryter benen då. Sen var det dags för någon slags snea kullerbyttor, meningen var att vi skulle lära oss att "landa rätt" då man blev kastad. Jag lyckades landa helt fel. Hörde att något knäcktes till och det gjorde ohyggligt ont i axeln. Dock så ville jag inte verka svag utan satt bara på golvet i ca 20 sek innan jag reste mig upp. Smärtan gick över ganska fort men jag bestämde mig ändå för att inte testa igen. Ställde mig och pratade med några och sedan minns jag inte riktigt, av någon anledning drog jag med handen över nyckebenen och äcklades över vad jag kände. Det var inte normalt och helt plötsligt upptäckte jag att det rann tårar ur mina ögon. Jag antar att jag visade benet för de andra för helt plötsligt stod halva klassen runt mig och hjälpte mig till en bänk. Blev sjukt illamående och höll på att spy, Björn kom och lindade lite kyla och ställde min diagnos "brutet eller i bästa fall ett nyckelben ur led". Därefter tillbringade jag 3,5 timmar på SÖS och sen var det inte mer med det. Nu får jag inte spela fotboll på 6-8 veckor. Fuck jag som var glad över att fotbollssäsongen snart sätter igån.. Däremot kan jag fortfarande gå ut och gå och köra spinning samt benträning, så helt behöver jag ju inte sluta. Och positivt var väl också att jag fick lov nästan fyra timmar före alla andra, ehm..

fri som en fågel

Ändrade planer inför helgen så istället för ännu en överfylld helg är jag helt ledig bortsett från släktkalaset på lördag. Fy tusan vad skönt, jag ska utnyttja tiden och sova!!! Låg vaken till ungefär tre inatt, och steg upp halv sex för att hinna duscha och fixa iordning frukost till mammsen som skulle bli firad på sängen. Det resulterade i en ganska seg skoldag, sov på spanskan och var väldigt seg men ändå en helt okej dag och nu är jag fri! Eller, det är ju skola imorgon, men inga läxor kvar och dagen är lugn med svenska, ekonomi, idrott, engelska och matte och det enda som är jobbigt är matten.

Efter skolan idag åkte jag till Farsta för att fixa det sista till brors present. Lite prestige då jag lyckades åka från skolan, köpa present, köpa fina kort, ta ut pengar och åka hem igen under lika lång tid som det skulle tagit mig att gå hem ifrån skolan. Ikväll ska jag nog sova tidigt, kanske bada eller gå en promenad, läsa mina böcker, är extremt Harry Potter sugen och dricka massvis med té. Det är så skönt att vara fri

risk för obegripligt fluminlägg

Ni anar inte vilken obeskrivlig lättnadskänsla jag känner just nu. Samhällsekonomiuppgiften (långt ord?) är färdigskriven och inskickad. Jag kan inte säga att den blev särskilt bra men med tanke på hur lite jag förstod så är jag nog ganska nöjd ändå. Även fast jag har en engelska redovisning som jag knappt börjat med, en spanska läxa som jag itne ens tagit med mig hem och en livslärauppgift som jag inte riktigt förstår tills imorgon så oroar jag mig inte längre. Det är bara smågrejer och de löser sig! Har över konsumerat kaffe och te ikväll också. Pappa råkade trycka igång kaffebryggaren och vips hade han ställt fram en enorm kopp framför mig, jag körde på varannan-tekniken och tog en klunk kaffe, en klunk vanlijté, grattis till mig för världens godaste blandning, ni är så svartsjuka! Åt ett glas med frysta blåbär och hallon till och nu är jag pigg som är lärka eller mört eller vad det nu heter.

Mamma fyllde ju år idag, eller igår rättare sagt eftersom klockan är över tolv, men vi ska fira henne imorgon bitti istället. Pappsen köpte en prinsessbakelse och lite tulpaner så jag ska upp vid sextiden imorgon för att göra iordning en finfin frukostbricka till henne! Presenten ska jag slå in nu alldeles strax och sedan tänkte jag ligga och titta på bilder. Jag har nämligen, med hjälp av bror min, räddat alla mina gamla bilder och lyckats lägga in dem på den här datan! Jag är så lycklig. Som jag har saknat dem, de är så fina och speciella, betyder mycket och de flesta är relaterade till något slags minne. Tror jag har fått en liten koffeinkick för jag är pigg som aldrig förr. Undrar hur sent jag kommer somna egentligen och undrar om jag någonsin kommer upp imorgon? Fast sover man mindre än typ fyra timmar brukar man vara relativt pigg ändå, får nog satsa på det!


ge mig

Jag vill gå på picknick. Ta med mig en stor röd- och vitrutig filt, fylla en korg med bröd, ost, kex, vin, pajer, tårtor, bullar, kakor, bakelser, saftflaskor av glas, frukter och bär av alla slag och sedan vill jag slå mig ner i en mysig liten skogsdunge, där solens strålar värmer mitt ansikte och lyser upp runt omkring mig. Jag vill sitta där med trevligt sällskap, smutta på ett glas vin och vara allmänt sofistikierad. Sedan kan det övergå i lite lulligt flumm där ingen är medveten om det verkliga livet med alla krav, vi ska bara sitta där och njuta av naturen, god mat och dryck, varandras underbara sällskap och mysigt småprat. Om vi vill kan vi lägga oss på rygg i gräset som solen har värmt upp, titta upp mot trädkronans topp och lyssna på tystheten och stillheten, se bladen vaja fram och tillbaka, höra fåglarnas ljusa kvitter, andas in doften av sommargräs och bara leva.



p-p-panik

Exakt tre timmar kvar nu. Eller två timmar och 59 minuter rättare sagt. Aaaaah panik jag kan inte koncentrera mig och förstår förstår förstår verkligen inte. Jag vill få bra på det här. Jag kan ju egentligen. Trodde jag. Jag tror att jag blir tokig jag bara längtar tills på fredag då det är lov. Panik jag vill bara lägga mig och gråta kan inte lärare ta någon hänsyn alls till att man faktiskt inte kan ägna hela sin vakna tid åt att plugga. Det kanske kan vara så att man behöver lite fritid, lite ledig tid då man slipper tänka på alla miljoner läxor och prov och uppsatser och bokrapporter och redovisningar man måste göra. Det kanske är så att man inte vill behöva ha ångest dygnet runt pågrund av att alla bara predikar om att man måste tänka på sin framtid och allt man gör nu påverkar ens liv. Jag vill inte veta mer av min framtid den får väl fan bli som den blir. Jag vill vara ledig och fri och ta det lugnt och njuta av livet. Inte stressa med plugg, vänner, ideal när jag är ung. Sedan växa upp och stressa mellan jobb och familj och sedan bli gammal och dö innan jag hunnit leva livet.

trött på allt plugg


en tråkig lektion..

..behöver inte alltid innebära att man har tråkigt haha


RSS 2.0