our last goodbye
... om ni såg någon liten konstig tjej krypa på tunnelbaneperrongen i Högdalen idag, då var det bara lilla jag
god natt och ha ett riktigt trevligt lov
god natt och ha ett riktigt trevligt lov
resefeber..
..aah, som alltid! Jag förstår inte hur jag lyckas, men jag stressar upp mig så enormt var jag än ska. Det spelar ingen roll om det är en dagsresa till romme, tre veckor utomlands eller bara en helg på landet. Jag får sån sjuk resefeber så man kan steka ägg på min panna. Nästan åtminstone. Nu har jag packat om min väska säkert fyra gånger. Panik. Det gör ju inte så mycket om jag har glömt något egentligen, det finns ju inget som är så viktigt att världen går under. Bara min ipod, men den ligger på laddning precis bredvid sängen så den glömmer jag absolut inte! Ska sätta mobilen på alarm 04.35 och sedan en påminelse med alla grejer som jag måste packa ner imorgon vid 04.40.
phu. jag är väl förberedd, det kommer att gå bra. Det kommer bli så skönt när vi väl är påväg imorgon. Om exakt 6 timmar och 22 minuter ska vi hämta David och sedan åka vidare till Linköping, plocka upp Matte och käka frukost. Efter det kör vi (jag? pappa?) till Skåne för att hämta Lina och äta lunch. Sen är det nog sträckkörning genom typ Danmark, antar jag, och sedan Tyskland för övernattning. Så om ett dygn sitter jag i Tyskland, förhoppningsvis på ett trevligt, ickesnarkande hotellrum.
phu. jag är väl förberedd, det kommer att gå bra. Det kommer bli så skönt när vi väl är påväg imorgon. Om exakt 6 timmar och 22 minuter ska vi hämta David och sedan åka vidare till Linköping, plocka upp Matte och käka frukost. Efter det kör vi (jag? pappa?) till Skåne för att hämta Lina och äta lunch. Sen är det nog sträckkörning genom typ Danmark, antar jag, och sedan Tyskland för övernattning. Så om ett dygn sitter jag i Tyskland, förhoppningsvis på ett trevligt, ickesnarkande hotellrum.
för en lång lång.. fredag?
Sista dagen innan lovet och det har varit en riktigt jobbig dag, fast väldigt rolig. Gick till och från skolan, åt lunch hemma eftersom jag inte hade engelska och sedan när jag skulle tillbaka för att gå på matten glömde jag skåpnyckeln. Självklart kom jag itne på det förens jag var i högdalen och precis skulle gå ner till tunnelbanan. Det var inte så mycket annat att göra än att vända för att gå hem igen... Gick så fort jag förmådde i mina klackskor, hör och häpna folk, klackskor mitt i februari, och mina stackars fötter värker fortfarande efter att ha gått till högdalen-hem- och tillbaka på endast 40 minuter. När jag kom till tunnelbanan för andra gången hade jag missat tunnelbanan med en minut och när jag skulle stiga på fastnade jag med klacken i dörren och var nära på att tappa skon. För att rädda min stackars älskade sko innan den trillade ner på spåret var jag tvungen att sätta mig ner på knä på tunnelbane golvet, h a h a folk tittade lite konstigt på mig vill jag lova. Jag tycks allt vara otursförföljd, men det gör inte så mycket.
Efter matten som jag börjar förstå mer och mer nu mötte jag upp Frida för att gå och simma. Vi diskuterade den krångliga matten medans vi simmade omkring och en helt weirdgubbe som luktade äckligt började kommentera allt vi sa och snackade om att "andragradsekvationer var jätteenkelt har jag för mig, det är bara ta andra x-koffecienten * 0,5 och dela med resten" eller någonting liknande. Jaa, vi förstod inte så mycket, särskilt nte ajg som inte ens börjat med andra grads ekvationer än, men det var ganska roligt i alla fall. Efter simningen köpte jag nötter och mörkchoklad till bilresan imorgon. Har laddat upp med oth säsong fyra, fucking åmål, pippi långstrump, ipod, nötter, choklad och en smoothie så det kommer nog bli en riktigt trevlig resa. Jag längtar längtar längtar och nu ska jag packa det sista. Skickade precis in bokrecensionen också, så nu har jag lov på riktigt!
Efter matten som jag börjar förstå mer och mer nu mötte jag upp Frida för att gå och simma. Vi diskuterade den krångliga matten medans vi simmade omkring och en helt weirdgubbe som luktade äckligt började kommentera allt vi sa och snackade om att "andragradsekvationer var jätteenkelt har jag för mig, det är bara ta andra x-koffecienten * 0,5 och dela med resten" eller någonting liknande. Jaa, vi förstod inte så mycket, särskilt nte ajg som inte ens börjat med andra grads ekvationer än, men det var ganska roligt i alla fall. Efter simningen köpte jag nötter och mörkchoklad till bilresan imorgon. Har laddat upp med oth säsong fyra, fucking åmål, pippi långstrump, ipod, nötter, choklad och en smoothie så det kommer nog bli en riktigt trevlig resa. Jag längtar längtar längtar och nu ska jag packa det sista. Skickade precis in bokrecensionen också, så nu har jag lov på riktigt!
nattrecept
Innan jag går och sussar måste jag bara skriva in världens godaste mat jag åt idag. Mamma hade gjort egen pesto som hon la över nån slags fisk, typ hälleflundra, och sedan skjuts in i ugnen. Nyttig som jag är hade jag en bönsallad till, men de andra åt stektpotatis så det funkar väl det med!
- pinjenötter
- 1 kruka basilika
- 1 dl riven parmensanost
- 4 msn olivolja
- salt och peppar
torrosta nötterna i en stekpanna och mixa sedan allting med en mixer. Funkar bra till pasta, fisk och säkert massa mer. Jag är kär i pesto!
- pinjenötter
- 1 kruka basilika
- 1 dl riven parmensanost
- 4 msn olivolja
- salt och peppar
torrosta nötterna i en stekpanna och mixa sedan allting med en mixer. Funkar bra till pasta, fisk och säkert massa mer. Jag är kär i pesto!
när man möter andra sidan
Idag traskade jag hem på lätta fötter och med ett riktigt glatt humör. Tiden bara flög iväg och kändes inte som att det hade gått mer än tio minuter när jag varm och lättanfådd nådde dörren. Filmen vi såg på livsläran var faktiskt ganska bra. Den var från 80-talet och handlade om fem helt olika ungdomar som plötsligt blev tvingade att umgås under nio timmars kvarsittning. Det var "pluggisen", "prinsessan", "sportfånen", "ungdomsbrottslingen" och "knäppskallen" och man fick följa dem hur de från början föraktade varandra men sedan mer och mer öppnade sig. I slutet var de riktigt nära vänner men alla ställde sig samma fråga: Hur kommer det vara när vi ses i skolan på måndag?
Vi fick en uppgift, självklart, som ska vara klar på torsdag om två veckor. Den ska innehålla analys och lite sånt över hur olika människor i ett samhälle faktiskt är, vad jag tror händer när de möts i skolan på måndag och om den här dagen förändrade dem på något sätt. Jag ser faktiskt framemot att göra den, det ska bli riktigt roligt. Livsläran är inte så hemsk som jag trodde från början, synd bara att den är så himla lång - halv fyra till fem en torsdageftermiddag är aldrig populärt...
Vi fick en uppgift, självklart, som ska vara klar på torsdag om två veckor. Den ska innehålla analys och lite sånt över hur olika människor i ett samhälle faktiskt är, vad jag tror händer när de möts i skolan på måndag och om den här dagen förändrade dem på något sätt. Jag ser faktiskt framemot att göra den, det ska bli riktigt roligt. Livsläran är inte så hemsk som jag trodde från början, synd bara att den är så himla lång - halv fyra till fem en torsdageftermiddag är aldrig populärt...
i min väska finns
- mobil
- ipod
- dagbok
- nyckel
- pennskrin
- apelsin
- tom smoothieflaska
- nycklar
- kalender
- miniräknare
- fickspegel
- vattenflaska
- lypsyl
- nagelfil
- busskort
- matkort
- gymkort
- tuggummin
- 3 st femkronor
for your information, please
- ipod
- dagbok
- nyckel
- pennskrin
- apelsin
- tom smoothieflaska
- nycklar
- kalender
- miniräknare
- fickspegel
- vattenflaska
- lypsyl
- nagelfil
- busskort
- matkort
- gymkort
- tuggummin
- 3 st femkronor
for your information, please
back in the days
Dagens lunchrast spenderas framför en av skolans datorer. Ensam med min sallad sitter jag här och läser bloggar, kollar runt på facebook och funderar ver småsaker. Jag orkade inte följa med ut och käka, kände mer för en lugn lunch för mig själv och den ska jag verkligen utnyttja. Funderar på att plugga lite matte också, nu när jag har 45 minuter kvar och ingenting bättre för mig. Jag måste verkligen se mobbad ut, men om jag ska vara ärlig bryr jag mig inte ett dugg om det. Känns nästan som i Sjöängskolan, då kunde jag sitta flera timmar för mig själv, antingen var det under en rast, under lunchen, eller under en lektion som jag skippade. Jag brukade oftast sitta utomhus, även på vintern, och lyssna på min ipod. Det var ensamt, men ändå skönt. Jag saknar faktiskt de där stunderna lite grann. Men bara lite, jag vill inte bli som då, inte vara som då... Men en lugn stund med musik då man bara får sitta för sig själv och strunta i världen runt omkring, det är nästan det bästa som finns.
Om jag som sagt var inte suttit vid skolans datorer, skulle jag lagt upp en fin bild jag har. Men det får bli en annan gång
Om jag som sagt var inte suttit vid skolans datorer, skulle jag lagt upp en fin bild jag har. Men det får bli en annan gång
Everything I do I do it for You
Look into my eyes and you will see
what you mean to me
Det är så sant. Jag har precis kommit fram till det. Om du bara såg mig i ögonen en enda gång skulle du inse hur mycket du betyder. Jag tror inte att någon riktigt förstått det. Och dessutom, hur mycket av mitt liv lever jag egentligen för min egen skull? Det är fan inte klokt, men mitt svar skulle bli typ ingenting. Nästan allt jag gör är för alla andras skull. Jag hatar att göra folk besvikna, vänner ledsna eller bara att säga nej till någon, en främling en vän en i familjen, vem som helst. Jag känner mig som en sån där "hon som alltid ställer upp" fast samtidigt känns det som att jag sviker alla, som att jag alltid säger nej och som om jag aldrig har tid för någon. Jag vet i alla fall säkert att det mesta jag gör inte är för min egen skull. Men om det inte är för mig, och inte heller för någon annan, vems skull gör jag det då för?
En sak jag vet säkert är att du tar upp mycket av min tid. Jag gör mycket för dig, du kommer alltid i första hand och vad det än gäller, ställer jag upp för dig.
You know it's true
what you mean to me
Det är så sant. Jag har precis kommit fram till det. Om du bara såg mig i ögonen en enda gång skulle du inse hur mycket du betyder. Jag tror inte att någon riktigt förstått det. Och dessutom, hur mycket av mitt liv lever jag egentligen för min egen skull? Det är fan inte klokt, men mitt svar skulle bli typ ingenting. Nästan allt jag gör är för alla andras skull. Jag hatar att göra folk besvikna, vänner ledsna eller bara att säga nej till någon, en främling en vän en i familjen, vem som helst. Jag känner mig som en sån där "hon som alltid ställer upp" fast samtidigt känns det som att jag sviker alla, som att jag alltid säger nej och som om jag aldrig har tid för någon. Jag vet i alla fall säkert att det mesta jag gör inte är för min egen skull. Men om det inte är för mig, och inte heller för någon annan, vems skull gör jag det då för?
En sak jag vet säkert är att du tar upp mycket av min tid. Jag gör mycket för dig, du kommer alltid i första hand och vad det än gäller, ställer jag upp för dig.
You know it's true
make me happy
I haven't slept at all in days
It's been so long since we have talked
And I have been here many times
I just don't know what I'm doing wrong
What can I do to make you love me
What can I do to make you care
What can I say to make you feel this
What can I do to get you there
There's only so much I can take
And I just got to let it go
And who knows I might feel better
Yeah
If I don't try and I don't hope
Maybe there's nothing more to say and in a funny way I'm calm
Because the power is not mine I'm just gonna let it fly
krasch..
...och alla andra ljudeffekter som finns på den här kvällen. Datorn har gått sönder, IGEN. Hoppas hoppas hoppas att bror min räddar alla bilder. Annars är jag en död man. Eller kvinna, en död kvinna. Soppan som jag hade längtat efter blev jätteäcklig, urk, inget att rekommendera, träningen däremot var nice. Skön joggingtur och massa catch up talk med Cami-lilla. Plugget gick inte heller bra, har bara hunnit med typ två rader bokrecension, tur att vi fick en dag extra....
Ibland vill man bara slänga sig i sängen och gråta, jag vill göra det ibland i alla fall. Gråta över livets alla orättvisor, gråta över att inget blir som man vill och när tårarna väl har börjat rinna, ja, då fortsätter de på grund av de fattiga barnen i Afrika, alla stackare som inte har något hem, alla som är mobbade och det värsta - vad har jag egentligen att klaga över när jag har både tak över huvudet, en familj och vänner som bryr sig om mig, gratis utbildning och ett kapital relativt obegränsat?
Glada tankar, glada tankar. Jag vet. Tjata inte. Jag låter som ett schitzofren. Jag saknar dig. Tänk på något som gör dig glad. Titta på fina bilder. Drick en kopp te och gå för gudskull och lägg dig. Sitt inte uppe. Kryp ner under täcket, dröm vackra färgglada drömmar och vakna pigg imorgon. Godnatt
fikastund
Jag och Frida hade en jättemysig eftermiddag på café Pierrot i Medis. Slutade 30 min tidigare och mötte upp henne i Gullmars vid tre tiden. Sen var vi tillsammans ända till typ sex. Vi pratade massor, ingen av oss kunde hålla tyst och vi bara babblade på hela tiden. Det var riktigt roligt och sjukt länge sen. När jag igår skulle komma på när vi senast sågs var det så länge sen att jag inte ens mindes det. Skönt att få prata ut ordentligt. Fast när vi hade skilts åt nere vid rödljusen upptäckte jag att jag inte alls hade hunnit prata ut, jag hade massa fler saker jag ville säga, men det får bli nästa gång!
jag kan inte andas
ångesten kommer närmare. Jag känner hur den riktigt kryper under huden på mig och luften blir tjock. Alla saker som jag borde ha gjort. Svenskan är bara halvklar, spanskan som jag inte ens tittat på och idrotten vet jag inte vad jag ska lära mig.. På sängen ligger alla kläder i en stor röra och tvätten har jag glömt bort. Ska fika med Fridisen imorgon och sen måste jag hem och plugga, missar både en promenad samt inenbandyträningen. Inte kommer jag i säng i tid ikväll heller. Och sen du som bara glömmer bort mig hela tiden. Kan du inte se mig, inse att jag vill och ge mig en chans? Fryser gör jag också, som fan.
Dags att tänka på något annat? Fruktsallad och en stor mjuk och rosa säng kan förhoppningsvis kväva ångesten, innan den kväver mig
Dags att tänka på något annat? Fruktsallad och en stor mjuk och rosa säng kan förhoppningsvis kväva ångesten, innan den kväver mig
busy
Min dagsplanering höll nästan, jag låg kanske en halvtimme efter när jag gav upp vid fyra tiden. Har hittills hunnit med 4 sidor idrott, 1,5 sida på bokrecensionen, plockat fram kläder till resan och sett på en film. Efter middagen idag måste jag satsa. Ska läsa klart de övriga typ 30 sidorna, försöka avsluta recensionen och gå en promenad. Läggdags klockan elva, jag är trötter som vanligt
Nu ska jag koncentrera mig på plugget och lyssna på En helt ny värld, Aladdin låten ni vet, den är urbra
vill också sätta mig på en flygandematta och flyga över stockholm
det så vore vackert
Nu ska jag koncentrera mig på plugget och lyssna på En helt ny värld, Aladdin låten ni vet, den är urbra
vill också sätta mig på en flygandematta och flyga över stockholm
det så vore vackert
Fridadagen
Imorgon är det onsdag, 18 februari och Fridadagen. Vilket innebär att jag har namnsdag! Det innebär också att Frida har namnsdag och det måste ju firas. Vi tänkte åka in till något mysigt café direkt efter skolan för att fika och säga grattis till varandra.
Egentligen borde vi ju äta tårta eller något, fast knasbollen gillar inte tårta och jag får ju inte äta sånt just nu, lite olägligt att det var just den här veckan. Men huvudsaken är ju att vi ses så vi kommer nog få det supermysigt ändå.
Egentligen borde vi ju äta tårta eller något, fast knasbollen gillar inte tårta och jag får ju inte äta sånt just nu, lite olägligt att det var just den här veckan. Men huvudsaken är ju att vi ses så vi kommer nog få det supermysigt ändå.
Jag är fullständigt förälskad..
... i dessa två människor
på riktigt alltså. Jag tror inte någon förstår hur mycket jag älskar Pippi Långstrump. Hon är min favorit vad det än gäller. När man ser henne blir man så lycklig, hon är alltid sprudlande av glädje. Bara att se hennes tokiga sätt, roliga kläder, busiga leende och höra hennes glada barnaröst. Jag blir glad i hela kroppen. Tänk om fler vore som henne, tänk om alla barn, och vuxna också, kunde vara sådär oerhört positiva mot allting, bry sig om allt och alla, hjälpa och ta hand om folk, vara påhittiga och ha en fantasi som man inte trodde fanns. Tänk om alla kunde ha ett eget träd med sockerdricka i trädgården och alla hade en stubbe där man kunde hitta saker. Självklart vet jag att sånt inte finns, men om man bara har en liten gnutta fantasi kan man låtsas det mesta. Och världen skulle bli så mycket roligare om man var lite tokig ibland
Enda sen jag var liten har jag älskat de här filmerna. Jag och min storebror ville alltid hyra Pippi på de Sju Haven, jag vet inte hur många gånger vi hyrde den filmen från videobutiken. Några år senare köpte vi den på dvd till vår lillasyster. I Pippi Flyttar In brukade vi alltid titta på godisscenen, vi spolade förbi nästan hela filmen bara för att kunna se just den där scenen när Tommy, Annika och Pippi springer in i godisaffären och bara äter och plockar så mycket de orkar. Jag minns när jag var fem år och började sova med fötterna på kudden, men det blev så varmt att ha huvudet under täcket att jag inte kunde sova så. En annan gång lekte jag, Sophie och Maria sakletare. Vi sprang runt i Kaninburen och plockade upp massa saker från marken.
Astrid Lindgren var en bra människa, hon var snäll och trevlig, fantasifull och avgudade barn. Hon var en riktigt söt tant, en sån ska jag bli när jag blir gammal. När hon dog filmades begravningen och visades på tv, jag minns att jag satt och grät. Hennes böcker och filmer finns spridda över hela världen, och jag tror att jag har väldigt rätt när jag säger att jag inte är den enda som avgudar berättelserna, blir glad av att se filmerna och blir hoppfull på livet. Jag hoppas att de här berättelserna alltid kommer leva kvar, hoppas att de nya, tecknade filmerna inte kommer ta över, det vore skamligt. När jag blir vuxen ska mina barn få se alla Astrid Lindgren filmer, och läsa alla Astrid Lindgren böcker. Pippi, Vi På Saltkråkan, Barnen i Bullerbyn och Ronja Rövardotter är mina favoriter. Men jag håller av allt den människan har skrivit, filmatiserat och fantiserat ihop. Astrid Lindgren är min idol och Pippi Långstrump min största förebild. Jag vill också vara Pippi
på riktigt alltså. Jag tror inte någon förstår hur mycket jag älskar Pippi Långstrump. Hon är min favorit vad det än gäller. När man ser henne blir man så lycklig, hon är alltid sprudlande av glädje. Bara att se hennes tokiga sätt, roliga kläder, busiga leende och höra hennes glada barnaröst. Jag blir glad i hela kroppen. Tänk om fler vore som henne, tänk om alla barn, och vuxna också, kunde vara sådär oerhört positiva mot allting, bry sig om allt och alla, hjälpa och ta hand om folk, vara påhittiga och ha en fantasi som man inte trodde fanns. Tänk om alla kunde ha ett eget träd med sockerdricka i trädgården och alla hade en stubbe där man kunde hitta saker. Självklart vet jag att sånt inte finns, men om man bara har en liten gnutta fantasi kan man låtsas det mesta. Och världen skulle bli så mycket roligare om man var lite tokig ibland
Enda sen jag var liten har jag älskat de här filmerna. Jag och min storebror ville alltid hyra Pippi på de Sju Haven, jag vet inte hur många gånger vi hyrde den filmen från videobutiken. Några år senare köpte vi den på dvd till vår lillasyster. I Pippi Flyttar In brukade vi alltid titta på godisscenen, vi spolade förbi nästan hela filmen bara för att kunna se just den där scenen när Tommy, Annika och Pippi springer in i godisaffären och bara äter och plockar så mycket de orkar. Jag minns när jag var fem år och började sova med fötterna på kudden, men det blev så varmt att ha huvudet under täcket att jag inte kunde sova så. En annan gång lekte jag, Sophie och Maria sakletare. Vi sprang runt i Kaninburen och plockade upp massa saker från marken.
Astrid Lindgren var en bra människa, hon var snäll och trevlig, fantasifull och avgudade barn. Hon var en riktigt söt tant, en sån ska jag bli när jag blir gammal. När hon dog filmades begravningen och visades på tv, jag minns att jag satt och grät. Hennes böcker och filmer finns spridda över hela världen, och jag tror att jag har väldigt rätt när jag säger att jag inte är den enda som avgudar berättelserna, blir glad av att se filmerna och blir hoppfull på livet. Jag hoppas att de här berättelserna alltid kommer leva kvar, hoppas att de nya, tecknade filmerna inte kommer ta över, det vore skamligt. När jag blir vuxen ska mina barn få se alla Astrid Lindgren filmer, och läsa alla Astrid Lindgren böcker. Pippi, Vi På Saltkråkan, Barnen i Bullerbyn och Ronja Rövardotter är mina favoriter. Men jag håller av allt den människan har skrivit, filmatiserat och fantiserat ihop. Astrid Lindgren är min idol och Pippi Långstrump min största förebild. Jag vill också vara Pippi
smile, it makes me happy
Jag älskar mat. Det är världens godaste och bästa påhitt. Till lunch lagade jag ett nytt recept som jag hittade på internet.
Nu ska jag äta mellis, te päron cashewnötter och valnötter samtidigt som jag tittar på Pippi Långstrump
Jag älskar sånna här dagar
Nu ska jag äta mellis, te päron cashewnötter och valnötter samtidigt som jag tittar på Pippi Långstrump
Jag älskar sånna här dagar
vårsolen
Åh äntligen. Som jag har längtat efter den där känslan, när solen värmer mig på ryggen där jag sitter vid köksbordet. Det börjar bli vår.
inspiration
Sitter i köket med den bärbara datorn. Det är så praktiskt att ha en sån, man kan göra flera saker samtidigt och dessutom är det skönt med lite omväxling, att kunna sitta i olika rum när man pluggar. Just nu sitter jag med fötterna i ett varmt fotbad samtidigt som jag skriver min bokrecension och dricker té. Recensionen går bra. Jag har ju fastnat lite i mitt skrivande för tillfället, hittar inga ord och har svårt för att uttrycka mig, men jag är så inspirerad till att skriva nu så det är kul ändå. Har skrivit ungefär en halv sida än så länge men det kommer mer.
Det finns många saker som inspirerar mig i livet, en av dem är
Emmas blogg, hon gick i min parallellklass för väldigt länge sen och jag har nyligen hittat hennes blogg. Man blir otroligt sugen på att göra saker när man läser den. Sedan är det musik, framför allt
Håkan Hellström-låtar gör mig otroligt taggad på allt möjligt och jag vill bara skapa.
Just nu vill jag laga massa nya maträtter, jag vill experimentera med grönsaker, kryddor och allt möjligt.
Jag vill baka, och dekorera alla mina bakverk fint. Vill duka upp allting på ett stort bord och sedan ha ett stort kalas.
Vill skriva i min kokbok, där jag skriver upp alla recept jag tycker om. Jag började med boken för typ fyra år sedan, glömde bort den och hittade den för några veckor sen igen. Nu känner jag för att fylla på den med alla nya recept jag hittat och sedan lägga in bilder och göra den riktigt fin.
Sen vill jag göra mitt kollage och tavlor till rummet. Söka bilder, skriva ut, klippa, klistra, måla och göra fint.
Sist av allt vill jag göra spa till mig själv. Vill fylla badkaret med varmt vatten och olika örter, göra i ordning mina egna hårinpackningar och ansiktsmasker. Lägga mig i badvattnet med skön musik i bakgrunden och bara slappna av för att efter en timme stiga upp, torka mig med en mjuk handduk och smörja in hela kroppen i krämer, lotion och allt som finns.
Om bara tiden räckte till allt jag ville göra
easy come easy go
Sisådärja. Nu har pappsen fixat datan så nu behöver jag inte oroa mig mer, eller åtminstone inte över viruset. Istället kan jag oroa mig över min stackars värkande kropp och illamående, inga värktabletter är tillåtna så istället försöker jag kura mig med té och värmekuddar. Blir nog till att krypa ner i sängen och sova bort det istället för inget funkar särskilt bra...
På sistone har jag ofta hamnat framför datan läsandes bloggar. En del följer jag varje dag och andra kikar jag på ibland, vissa hittar jag bara för dagen. Men hur det än är så förundras jag alltid över människor. Hur olika vi är både till sättet, tanken och livet vi lever. Vissa är sprudlande glada, skriver om glada saker som hänt under dagen, roliga minnen och anstränger sig för att sprida glädje. Sedan finns det de som vill skapa åsikter och få folk att tänka efter. Vidare så finns även bloggare som bara vill visa sitt underbara och perfekta liv, eller skriva om sina problem för att uppmärksama världen runt omkring. Den sista kategorin jag kan komma på just nu är de som vill sprida sina ideér och tankar de har, roliga saker de hittat på, maträtter de lagat, pysselsaker, bakverk, lekar, träningar och sådant. Det finns säkert många många fler, det måste det göra för jag känner inte att jag kan placera mig själv under någon av dessa.. och om man skapar en blogg så vill man ju troligtvis förmedla något. Det finns alltid någon tanke bakom det man gör och troligtvis vill man skapa någon slags reaktion hos sina läsare.
Jag undrar om bloggar är det nya sättet att kommunicera. Jag tycker det känns som att fler och fler startar en blogg och via den sprider sina åskter istället för att förmedla dem direkt. Något annat som stör mig är att folk verkar prata med, eller snarare till, varandra genom sina bloggar. Jag läste om några kändisar, minns inte vilka, som hade bråkat med varandra mellan bloggarna. Dvs att en skrev ett inlägg i sin blogg, och sedan svarade den andra med ett inlägg riktat till den första personen i fråga. Jag har märkt flera som gör så, inte direkt bråkar, men indirekta antydningar till personer som man kanske är besviken eller arg på. Jag vet att jag gör det själv ibland, men jag tycker ändå att det är otroligt dumt. Jag vet att personen i fråga kommer att läsa bloggen, och därefter förstå att det är denne jag syftar på.
Det känns omoget att göra så, jag borde ta mod till mig och säga det till personen direkt, jag borde berätta det istället för att anförtro alla som läser min blogg om det, jag borde prata med den det berör.. Men ändå gör jag inte det. Varför? Jag vet inte, jag antar att det är lättare att gå den lättaste vägen. Enklare att bara skriva ett inlägg och hoppas att den andra förstår vad jag tycker om den. Kort sagt, varför anstränga sig att ta upp ett ämne som kan leda till bråk när man istället kan skriva det i sin blogg och ingen har bevis för vem jag faktiskt skriver till
På sistone har jag ofta hamnat framför datan läsandes bloggar. En del följer jag varje dag och andra kikar jag på ibland, vissa hittar jag bara för dagen. Men hur det än är så förundras jag alltid över människor. Hur olika vi är både till sättet, tanken och livet vi lever. Vissa är sprudlande glada, skriver om glada saker som hänt under dagen, roliga minnen och anstränger sig för att sprida glädje. Sedan finns det de som vill skapa åsikter och få folk att tänka efter. Vidare så finns även bloggare som bara vill visa sitt underbara och perfekta liv, eller skriva om sina problem för att uppmärksama världen runt omkring. Den sista kategorin jag kan komma på just nu är de som vill sprida sina ideér och tankar de har, roliga saker de hittat på, maträtter de lagat, pysselsaker, bakverk, lekar, träningar och sådant. Det finns säkert många många fler, det måste det göra för jag känner inte att jag kan placera mig själv under någon av dessa.. och om man skapar en blogg så vill man ju troligtvis förmedla något. Det finns alltid någon tanke bakom det man gör och troligtvis vill man skapa någon slags reaktion hos sina läsare.
Jag undrar om bloggar är det nya sättet att kommunicera. Jag tycker det känns som att fler och fler startar en blogg och via den sprider sina åskter istället för att förmedla dem direkt. Något annat som stör mig är att folk verkar prata med, eller snarare till, varandra genom sina bloggar. Jag läste om några kändisar, minns inte vilka, som hade bråkat med varandra mellan bloggarna. Dvs att en skrev ett inlägg i sin blogg, och sedan svarade den andra med ett inlägg riktat till den första personen i fråga. Jag har märkt flera som gör så, inte direkt bråkar, men indirekta antydningar till personer som man kanske är besviken eller arg på. Jag vet att jag gör det själv ibland, men jag tycker ändå att det är otroligt dumt. Jag vet att personen i fråga kommer att läsa bloggen, och därefter förstå att det är denne jag syftar på.
Det känns omoget att göra så, jag borde ta mod till mig och säga det till personen direkt, jag borde berätta det istället för att anförtro alla som läser min blogg om det, jag borde prata med den det berör.. Men ändå gör jag inte det. Varför? Jag vet inte, jag antar att det är lättare att gå den lättaste vägen. Enklare att bara skriva ett inlägg och hoppas att den andra förstår vad jag tycker om den. Kort sagt, varför anstränga sig att ta upp ett ämne som kan leda till bråk när man istället kan skriva det i sin blogg och ingen har bevis för vem jag faktiskt skriver till
some are a melody..
Jag har äntligen fixat lite musik till den här datorn. Vad lycklig jag blir. Nu ska jag ägna kvällen åt
Hallelujah- Rufus Wainwright
Forever young- Alphaville
Hallelujah- Amanda Jenssen
Boston- Augustana
9 crimes- Damien Rice
om du lämnade mig nu- Lars Winnerbäck
kvar i nåt jag lämnat- Melissa Horn
Annie- James Blunt
en världsbrabok, lax med råris, ingefära och citron té och tillsist ska jag ge datorn till pappa så han fixar virusskydd, för jag tror att jag lyckats skaffa virus.. o-oh, han lär nog inte vara så glad om det stämmer
Hallelujah- Rufus Wainwright
Forever young- Alphaville
Hallelujah- Amanda Jenssen
Boston- Augustana
9 crimes- Damien Rice
om du lämnade mig nu- Lars Winnerbäck
kvar i nåt jag lämnat- Melissa Horn
Annie- James Blunt
en världsbrabok, lax med råris, ingefära och citron té och tillsist ska jag ge datorn till pappa så han fixar virusskydd, för jag tror att jag lyckats skaffa virus.. o-oh, han lär nog inte vara så glad om det stämmer
soffmys
Måndagkväll och hemmakväll. Det är inte klokt hur skönt det är med hemma kvällar och när de inte händer alltför ofta så njuter man extra mycket jag bara älskar det. Ikväll har jag egentligen träning, men jag är trött och illamående, har massor av plugg och är verkligen inte på träningshumör. Bestämde mig för att skippa träningen och följde istället med mamma till Högdalen för att handla. Där köpte jag (nästan) allt som behövs inför min detoxvecka, det kändes otroligt fräscht med all frukt och grönsaker mm som låg i vagnen. Ikväll ska jag istället mysa i soffan med en kopp te, veckorevyn som damp ner i brevlådan idag och I taket lyser stjärnorna för att imorgon skriva en bokrecension på den. Sedan ska jag som vanligt sova före tolv. Om jag orkar och har lust kanske det blir lite matte också, men annars har jag en hel dag på mig imorgon till det.
you still have all of me
If you have to leave
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone
These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase
I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along
But you still have all of me
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone
These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase
I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along
But you still have all of me
veckan som kommer
bara för att min dag lät så himla tråkig måste jag skriva om veckan som kommer också! Ska ju vara nyttig som sagt så kommer bli
en massa promenader
god och fräsch mat
packning inför italien
skriva bokrecension
plugga matte
tvätta kläder
skriva dagbok
titta one tree hill
läsa
sova
på tisdag är jag ledig så då ska jag upp tidigt och sedan verkligen utnyttja dagen.
på lördag 05.00 (men eftersom vår familj är som den är blir det nog snarare 06.00...) börjar vår resa till Italien
på söndag kommer vi fram
jag har ju länge längtat efter en lugn helg, då jag slipper umgås och bara kan sova, se på film och slippa alla krav, gissa om det här kommer bli en sådan helg. Bilresan ner tar två dagar. Underbart. Två dagar med skrikiga, bråkiga syskon. Två dagar instängd i en bil. Två dagar helt stilla sittande. Två dagar med en bärbar dvd, min älskade ipod, nötter och frukt och en underbart bekväm bil. Åh vad jag längtar!
en massa promenader
god och fräsch mat
packning inför italien
skriva bokrecension
plugga matte
tvätta kläder
skriva dagbok
titta one tree hill
läsa
sova
på tisdag är jag ledig så då ska jag upp tidigt och sedan verkligen utnyttja dagen.
på lördag 05.00 (men eftersom vår familj är som den är blir det nog snarare 06.00...) börjar vår resa till Italien
på söndag kommer vi fram
jag har ju länge längtat efter en lugn helg, då jag slipper umgås och bara kan sova, se på film och slippa alla krav, gissa om det här kommer bli en sådan helg. Bilresan ner tar två dagar. Underbart. Två dagar med skrikiga, bråkiga syskon. Två dagar instängd i en bil. Två dagar helt stilla sittande. Två dagar med en bärbar dvd, min älskade ipod, nötter och frukt och en underbart bekväm bil. Åh vad jag längtar!
Dagens
Frukost: havregrynsgröt med äppelbitar
Fika: ingefära och citron te
Middag: lax med råris
Mellis: äpple
Göra: tittat på lägenheter med mammsen
Träning: 30 min promenad, innebandymatch
no more onyttigt
Idag började min detoxvecka. Egentligen får jag inte köra någon högintensiv träning då, men jag kan inte hoppa över träningar/matcher bara pga av det, känns inte som att det är någon riktig anledning så därför kör jag lite undantag idag, imorgon och på onsdag. I övrigt är det bara simning, promenader och kanske någonslags yoga som gäller nu. Det kommer bli väldigt mycket promenader, ca två timmar om dagen och simning på onsdag och fredag hade jag tänkt. Maten ska nog funka hoppas jag, har hittat jättemånga supergoda recept på internet, förvarnat mamma och skrivit en inköpslista till henne. Listan blev ganska lång, typ två sidor så hon kommer nog inte vilja köpa allting, men jag klarar mig nog ändå. Större problem är väl lunchen i så fall. Hur ska jag göra där? I och för sig har jag ju ganska många resturanger att välja mellan, men jag har ingen större lust att käka ensam så därför måste jag hitta nåt ställe där det finns mat för alla onyttiga gullungar i klassen också. Har en känsla av att det kommer bli mest fetaost sallad ifrån cafeterian typ tre av fyra dagar.. men men that's life! I övrigt är det inte så mycket att tänka på, bortsett från att jag måste sova minst åtta timmar per natt. Imorgon måste jag upp vid 06.45 om jag ska hinna promenera till skolan och det innebär att jag måste somna senast kvart i elva...
som ett hål i väggen
Jag har ingenting att säga, jag är helt tom på ord. Så många tankar som snurrar i mitt huvud, men för första gången i mitt liv kan jag inte sätta ord på dem. Mina känslor går inte att beskriva och det tycks inte finnas några ord i hela svenska språket som verkligen uttrycker det jag känner. Det är förvirrande, för jag vet precis vad jag menar. Jag vill att andra ska förstå vad jag menar. Men hur ska någon kunna förstå när jag inte kan förklara?
För er som inte upplevt är det här en frustrerande känsla. Jag orkar inte med den. Jag vill bara skriva och skriva och skriva tills jag inte orkar skriva mer. Jag har så otroligt mycket att säga, jag tycker och tänker och vill men det går inte att berätta det är som att blanda färg. Man vill verkligen blanda den där ljusrosa, inte för rödaktig men inte heller för ljus, men antingen är det för mycket rött eller för mycket vitt, det blir aldrig perfekt. Eller som att försöka förklara för ett barn varför ett plus ett blir två. Det bara är så, det vet ju alla. Men vilka ord ska man ta till för att barnet verkligen ska förstå varför? Man kan ju inte förstå något som bara är. Det måste vara så att jag bara är. För om jag vore något så skulle det ju finnas ett ord för det.
vart tog alla orden vägen?
För er som inte upplevt är det här en frustrerande känsla. Jag orkar inte med den. Jag vill bara skriva och skriva och skriva tills jag inte orkar skriva mer. Jag har så otroligt mycket att säga, jag tycker och tänker och vill men det går inte att berätta det är som att blanda färg. Man vill verkligen blanda den där ljusrosa, inte för rödaktig men inte heller för ljus, men antingen är det för mycket rött eller för mycket vitt, det blir aldrig perfekt. Eller som att försöka förklara för ett barn varför ett plus ett blir två. Det bara är så, det vet ju alla. Men vilka ord ska man ta till för att barnet verkligen ska förstå varför? Man kan ju inte förstå något som bara är. Det måste vara så att jag bara är. För om jag vore något så skulle det ju finnas ett ord för det.
vart tog alla orden vägen?
Fredag den trettonde..
..betyder otur? no way. Igår var absolut ingen oturs dag. Jag hade snarare en av de trevligaste dagarna på länge. Jag var pigg när jag vaknade, hade en skön skoldag, tränade ordentligt, åt supergod mat, unnade mig massa gott, hade en trevlig kväll med mammsen och avslutade den hos min bästa vän. Vadå otur? Det låter väldigt bra om jag får säga det själv
Jag tror att ifall man tror på sån där skrock, då går den i uppfyllelse. Men inte för att det stämmer utan för att man letar efter "tecken". Det är ju lika troligt att man missar bussen en vanlig fredag som fredag den 13e, eller att man glömmer pengarna till lunch, ramlar i trappan och sånt där. Jag hade helt glömt bort att det var fredag den 13e, annars hade jag säkert också gått runt och varit orolig, bara för att jag är sån. Jag kan inte säga att jag tror på skrock och vidskeplighet och allt vad det nu är, men ibland vill jag det. Ibland vill jag tro att det är någon annan som styr över mitt liv, för då skulle jag inte känna sån skuld om jag misslyckats med något..
Men om man aldrig misslyckas, hur ska man då lära sig?
Jag tror att ifall man tror på sån där skrock, då går den i uppfyllelse. Men inte för att det stämmer utan för att man letar efter "tecken". Det är ju lika troligt att man missar bussen en vanlig fredag som fredag den 13e, eller att man glömmer pengarna till lunch, ramlar i trappan och sånt där. Jag hade helt glömt bort att det var fredag den 13e, annars hade jag säkert också gått runt och varit orolig, bara för att jag är sån. Jag kan inte säga att jag tror på skrock och vidskeplighet och allt vad det nu är, men ibland vill jag det. Ibland vill jag tro att det är någon annan som styr över mitt liv, för då skulle jag inte känna sån skuld om jag misslyckats med något..
Men om man aldrig misslyckas, hur ska man då lära sig?
14 februari <3
Alla hjärtans dag och jag vaknade upp bredvid Pelle i sängen. Det var mysigt men kanske inte riktigt som att vakna upp bredvid sin pojkvän. Fast är man singel får man väl göra det bästa av situationen och varför inte dejta sin sötaste vän, h a h a. Jag åkte hit igårkväll direkt efter bion med mamma, lite impulsivt. Mamma tyckte att jag skulle följa med hem istället men har man en frukost dejt så har man! Dagen ska jag spendera här med henne och två söta systerbarn, sedan ska jag hem och fixa mig festsnygg, in til stan och träffa Jennifer och sedan käka middag på nåt ställe som heter bar 54 på Götgatan. Sedan bär det troligtvis av hem till Sandra för lite efterfest och födelsedagsfirande.
Alla hjärtans dag kan nog vara en trevlig dag trots att man är singel. Och varför inte passa på att hitta nån! Jag undrar om man hittade på den här dagen bara för att alla par skulle få en egen dag, fast ofta man gjorde det, det är väl mycket troligare att det var för att tjäna pengar på alla kära.. Men i alla fall, jättemånga verkar ju typ bli ledsna och så för att de inte har någon att vara med eller oroliga för att det måste hända något speciellt. Men egentligen är det ju bara en dag som alla andra, fast man kan visa lite extra kärlek och omtanke. Kärlek behöver ju inte betyda jag är kär i dig, det kan vara familj, vänner en främling på stan du är extra snäll mot, eller bara dig själv. Köp lite choklad och geléhjärtan och ta extra hand om dig själv
ha en bra dag <3
Alla hjärtans dag kan nog vara en trevlig dag trots att man är singel. Och varför inte passa på att hitta nån! Jag undrar om man hittade på den här dagen bara för att alla par skulle få en egen dag, fast ofta man gjorde det, det är väl mycket troligare att det var för att tjäna pengar på alla kära.. Men i alla fall, jättemånga verkar ju typ bli ledsna och så för att de inte har någon att vara med eller oroliga för att det måste hända något speciellt. Men egentligen är det ju bara en dag som alla andra, fast man kan visa lite extra kärlek och omtanke. Kärlek behöver ju inte betyda jag är kär i dig, det kan vara familj, vänner en främling på stan du är extra snäll mot, eller bara dig själv. Köp lite choklad och geléhjärtan och ta extra hand om dig själv
ha en bra dag <3
friday
Jag gymmade idag och det var så sjukt jävla jobbigt. Gissa om jag är värd chokladen som jag ska äta ikväll <3
don't worry be happy
Åh jag är glad glad glad. Eller egentligen inte, men om man ska fokusera på allt som är bra så är jag jätteglad! Har tränat mycket idag, och jag lovar, man får värsta kicken av det. Började morgonen med 35 minuters simning, sedan 50 minuter promenad från skolan, 30 minuter löpträning och till sist en timmes innebandy. Dessutom fick jag min efterlängtade skaldjurssallad på Sandy's till lunch. Imorgon kan förhoppningsvis Hanna rädda min (och allra mest Amandas) helg så ska nog träffa henne en snabbis, bra, för jag började få dåligt samvete..
Sen är det fredag och heeeelg! Först ska vi äta taco här hemma och sedan tror jag att jag och mamma ska se I taket lyser stjärnorna, för det blev ju inte av förra veckan.. På lördag är det Alla Hjärtans Dag och jag har har faktiskt en dejt, hör och häpna. Jag bjöd ut Pelle och vi ska göra rosa hjärteplättar med sylt och grädde, och kanske till och med unna mig lie choklad innan jag börjar min nyttigvecka? Sen ska vi ta tusen kort och ha det supermys och sen dra iväg på olika håll. På kvällen är det utgång med middag och kanske fest för att fira Sandra som fyllde 17 år i tisdags. Söndag blir chilldag.
Låter det bra eller bra? Jag tycker det låter bra.
Sen är det fredag och heeeelg! Först ska vi äta taco här hemma och sedan tror jag att jag och mamma ska se I taket lyser stjärnorna, för det blev ju inte av förra veckan.. På lördag är det Alla Hjärtans Dag och jag har har faktiskt en dejt, hör och häpna. Jag bjöd ut Pelle och vi ska göra rosa hjärteplättar med sylt och grädde, och kanske till och med unna mig lie choklad innan jag börjar min nyttigvecka? Sen ska vi ta tusen kort och ha det supermys och sen dra iväg på olika håll. På kvällen är det utgång med middag och kanske fest för att fira Sandra som fyllde 17 år i tisdags. Söndag blir chilldag.
Låter det bra eller bra? Jag tycker det låter bra.
det är inte sant
Vad otroligt dyster jag låter jämt. Så är det faktiskt inte, jag är ganska glad numera, men hur skriver man glatt egentligen? Undra om det heter det glatt förresten? Troligtvis inte.. Nevermind.
Det går inte så bra med tidiga kvällar för mig heller, klockan har redan hunnit bli elva och jag som vill somna före tolv. Ska springa ner och göra mig iordning fort nu så hinner jag förhoppningsvis sova åtminstone sju timmar innan jag ska upp och simma imorgon. Ska nog göra en smoothie och ta med som frukost efter.
Bedtime <3
Det går inte så bra med tidiga kvällar för mig heller, klockan har redan hunnit bli elva och jag som vill somna före tolv. Ska springa ner och göra mig iordning fort nu så hinner jag förhoppningsvis sova åtminstone sju timmar innan jag ska upp och simma imorgon. Ska nog göra en smoothie och ta med som frukost efter.
Bedtime <3
upside down
Alltså vissa dagar går mitt humör så mycket upp och ner så att jag tror att jag ska bli galen. Skratta-gråta, le-skrika, flumma-tjura. Allting jag gör går helt snett eftersom jag ena sekunden är förväntansfull och nästa bara irriterad och inte alls sugen på att göra något.
Som ni kanske anar var idag en sådan dag.
Jag var på solskenshumör när jag vaknade och vandrade glatt ner till sjöängsskolans cafeteria där jag tillbringade 30 minuter med Jaana, Migge, Hasse och Lisa. Fortfarande glad efter en stunds trevligt småprat gick jag till bussen och när den kom försvann humöret. Eller försvann och försvann, ens humör kan väl inte försvinna, men det glada humöret försvann och jag anlände till skolan trött, gnällig och helt otaggad. Tur att det är tisdag och endast film + gruppdiskusion stod på schemat. När vi vid tvåtiden hade pratat klart och skulle gå hem kom mitt bra humör tillbaka! Vägen hem gick fortare än fortast, jag hann knappt märka att jag förflyttades framåt för jag var så inne i mina tankar, planerade nämligen vad jag skulle göra när jag kom hem eftersom jag för en gång skull skulle få vara ensam hemma ett tag.
Låste upp dörren och pang bom crash sa mitt humör. Det är typ döden för mig att gå igenom min dörr för jag blir alltid så less när jag kommer in, vet att allt är rörigt, stökigt, dystert och bråkigt. Ägnade eftermiddagen åt en ytterst tråkig film, spanska plugg, powernap i soffan, diskning, matlagning och en promenad till Frida. Ringde Micke på vägen men han verkar ha bytt nummer, hoppas Clara kan hjälpa mig annars kommer nog inte Amanda bli så glad...
Någonting bra jag gjort idag var att jag hittade jättemycket recept på internet! Mailade över alla till mamma så hon kan göra dem nästa vecka då hon har matvecka. De lät supergoda och passar perfekt till min nyttigvecka då
mmm jag längtar till nästa vecka
Som ni kanske anar var idag en sådan dag.
Jag var på solskenshumör när jag vaknade och vandrade glatt ner till sjöängsskolans cafeteria där jag tillbringade 30 minuter med Jaana, Migge, Hasse och Lisa. Fortfarande glad efter en stunds trevligt småprat gick jag till bussen och när den kom försvann humöret. Eller försvann och försvann, ens humör kan väl inte försvinna, men det glada humöret försvann och jag anlände till skolan trött, gnällig och helt otaggad. Tur att det är tisdag och endast film + gruppdiskusion stod på schemat. När vi vid tvåtiden hade pratat klart och skulle gå hem kom mitt bra humör tillbaka! Vägen hem gick fortare än fortast, jag hann knappt märka att jag förflyttades framåt för jag var så inne i mina tankar, planerade nämligen vad jag skulle göra när jag kom hem eftersom jag för en gång skull skulle få vara ensam hemma ett tag.
Låste upp dörren och pang bom crash sa mitt humör. Det är typ döden för mig att gå igenom min dörr för jag blir alltid så less när jag kommer in, vet att allt är rörigt, stökigt, dystert och bråkigt. Ägnade eftermiddagen åt en ytterst tråkig film, spanska plugg, powernap i soffan, diskning, matlagning och en promenad till Frida. Ringde Micke på vägen men han verkar ha bytt nummer, hoppas Clara kan hjälpa mig annars kommer nog inte Amanda bli så glad...
Någonting bra jag gjort idag var att jag hittade jättemycket recept på internet! Mailade över alla till mamma så hon kan göra dem nästa vecka då hon har matvecka. De lät supergoda och passar perfekt till min nyttigvecka då
mmm jag längtar till nästa vecka
god morgon
Jag är uppe nästan i tid för en gång skull. Velar mellan scones och gröt till frukost, scones låter aningen mer lockande men vet inte om vi har ingredienser till det. Får springa ner i köket och leta lite. Efter frukosten ska jag till sjöängen och sen till skolan för att se på film och diskutera, lagom onödigt, borde egentligen vara hemma och plugga men man får så mycket frånvaro då..
trying
Jag måste sluta vara så dum. Det hjälper ändå inte, när ska jag inse det?
stress
Från att ha haft det hur slappt som helst på vardagarna, åtminstone sett när det gäller skolan, så har jag helt plötsligt panik mycket. Ligger typ två sidor efter i matten, har spanska prov, en engelskauppsats att skriva och sen måste läsa ut en bok och skriva bokrecension på svenskan. Kanske är anledningen att jag alltid sparar allt till sista dagen/dagarna.. Nu får jag skylla mig själv och bita i det sura äpplet, håller på med matten nu och efter träningen tänkte jag kolla igenom spanskan lite grann. När allt kommer kring kanske det inte var så smart att sova under hela spanska lektionen idag, men jag var så himla trött och annars hade jag ju somnat på matten istället, och då missar man så mycket.
Funderar på att stanna hemma imorgon för att plugga, men det är nog dumt det med. Imorgon har vi bara svenska och eftersom det verkar vara det enda ämnet jag lyckas hålla min vanliga standard i kanske det inte är så smart att strunta i det då? Får se hur jag gör imorgon, först ska jag i alla fall besöka sjöängskolan, riktigt länge sen jag var där nu, typ september senast...
Jag är så sjukt stressad. Förutom all plugg har jag ju träningar också, och så vill jag ju självklart ha lite fritid. När ska jag ha tid att se på filmen och oth-boxen jag lånade av Frida? Och när ska jag hinna läsa mina böcker, och skriva mina brev? Jag är så himla stressad, därför känns det så onödigt att jag tar en paus då och då, men jag måste göra det annars blir jag galen. Egentligen ska man ta ungefär en kvart-tjugo minuter när man känner sig stressad, sätta sig ner och försöka låta bli tänka på allt som väntar en, men det är ju så #%*+@ svårt.
Dags att äta, plugga och träna. Får se hur mycket jag hinner med av allt.
Funderar på att stanna hemma imorgon för att plugga, men det är nog dumt det med. Imorgon har vi bara svenska och eftersom det verkar vara det enda ämnet jag lyckas hålla min vanliga standard i kanske det inte är så smart att strunta i det då? Får se hur jag gör imorgon, först ska jag i alla fall besöka sjöängskolan, riktigt länge sen jag var där nu, typ september senast...
Jag är så sjukt stressad. Förutom all plugg har jag ju träningar också, och så vill jag ju självklart ha lite fritid. När ska jag ha tid att se på filmen och oth-boxen jag lånade av Frida? Och när ska jag hinna läsa mina böcker, och skriva mina brev? Jag är så himla stressad, därför känns det så onödigt att jag tar en paus då och då, men jag måste göra det annars blir jag galen. Egentligen ska man ta ungefär en kvart-tjugo minuter när man känner sig stressad, sätta sig ner och försöka låta bli tänka på allt som väntar en, men det är ju så #%*+@ svårt.
Dags att äta, plugga och träna. Får se hur mycket jag hinner med av allt.
Vart tog du vägen?
jag saknar dig
jag vill prata med dig
vi skulle ju gå en långpromenad
dricka te
köpa stora stickade halsdukar
sitta på café
åka till köpenhamn
vi måste baka småkakor
prata i telefon
hålla kontakten
vi måste ses för jag saknar dig
snälla snälla snälla du får en blomma av mig då?
lite fräschare lite bättre
Nästa vecka ska jag köra en detoxvecka, bara för att jag vill göra det. Det sägs vara bra, fast alla jag har sagt det till säger att det inte alls är bra. Men jag har känt mig så onyttig på sistone så det kan ju vara värt att testa. Fast på lördag ska jag på alla hjärtansdag-/17 års fest så därför får det börja nästa söndag istället!
Den här helgen har jag ändå lyckats vara relativt nyttig och tränat har jag åtminstone gjort. 3x20 minuters innebandy match, 30 minuters simmning, 1 ½ timmes fotbollsträning och ungefär en timmes promenad. Egentligen skulle jag och pelle gymma också, men det hann vi inte med, tyvärr. Sen ska jag börja promenera till skolan också hade jag tänkt, typ ta med mig frukost och äta när jag kommer fram. Eller kanske simma, på tisdagar och onsdagar då jag börjar sent. Får se hur länge jag orkar, och om jag hinner...
Ja, jag vet, jag tränar för mycket. Men det känns bra, man känner sig fri och det är så jävla skönt efter. Man får en sådan kick av att träna och det är fan värt mycket!
Den här helgen har jag ändå lyckats vara relativt nyttig och tränat har jag åtminstone gjort. 3x20 minuters innebandy match, 30 minuters simmning, 1 ½ timmes fotbollsträning och ungefär en timmes promenad. Egentligen skulle jag och pelle gymma också, men det hann vi inte med, tyvärr. Sen ska jag börja promenera till skolan också hade jag tänkt, typ ta med mig frukost och äta när jag kommer fram. Eller kanske simma, på tisdagar och onsdagar då jag börjar sent. Får se hur länge jag orkar, och om jag hinner...
Ja, jag vet, jag tränar för mycket. Men det känns bra, man känner sig fri och det är så jävla skönt efter. Man får en sådan kick av att träna och det är fan värt mycket!
Ibland är en lögn det finaste man har
save tonight
Jag insåg något i natt
Jag kunde inte sova i natt
Jag låg vaken till fem i natt
Jag kände mig sviken i natt
Du fanns där för mig i natt
Jag önskade att du skulle stanna till imorgon natt
Jag drömde om dig i natt
Jag grät ingenting i natt
Jag hoppades på något i natt
Jag grät inombords i natt
Jag insåg något i natt, men jag förstår fortfarande inte mer än jag gjorde innan
it's all a big lie
Det var dagen efter nyårsafton, det vill säga den 1 januari 2009 och jag var påväg hem efter en riktig lyckad nyårsfest. Klockan var kanske halv tolv när jag var vid T-centralen och mamma ringde:
-Var är du någonstans? Vi tänkte fika strax så skynda dig...
Fika var väl inte precis det jag var sugen på efter en sådan kväll. En smoothie och ett varmt bad kändes mer lockande för mitt illamående, mitt värkande huvud och min trötta kropp. 50 minuter senare låste jag upp ytterdörren och doften av nybryggt kaffe nådde mig. Jag var glad, fastän lite trött, men pratade på om lite allt möjligt. Mamma och pappa undrade hur gårdagen hade vart och allt var som vanligt, förutom att det var ett nytt år och jag hade bestämt mig för att det här året skulle bli annorlunda. Och gissa om det blev.
Vi satt i vardagsrummet, jag minns det som om det vore igår. Jag och pappa satt i soffan, mittemot oss satt min lillasyster på en pall, min mamma i den bruna snurrfåtöljen och min brorsa i en annan fåtölj, mellan oss stod julgranen starkt doftande och klädd med alla våra prydnadssaker. Vi fikade och småpratade intet ont anande, tills mamma helt plötligt tittade upp mot pappa och sa:
- Ja, ska vi berätta de tråkiga nyheterna nu då? Åh nej, farmor har dött, tänkte jag.
- Eller, tråkiga kanske vi inte ska säga, men de mindre roliga. phu! men vad kan det då vara..?
- Jag och pappa ska separera... Haha, vad är det här? Skojar ni, tänkte jag säga
- På riktigt? frågade jag istället.
- Ja, på riktigt, svarade hon.
Min syster log lite smått borta på pallen, hon såg också ut som att ta det hela som ett skämt. Mamma frågade om hon förstod vad det innebar och hon skakade på huvudet, fortfarande leende.
- Ja, eftersom vi inte är gifta kan vi ju inte skilja oss. Men det är det vi menar. Vi ska flytta isär.
Jag såg hur hennes ansikte förvreds och tårar började rinna ner för hennes kinder. Det blev för mycket för mig också. Här kom jag hem, lycklig, glad och redo inför det nya året och istället får jag en nyhet som denna. Hennes tårar gjorde det omöjligt för mig att inte gråta och jag såg hur det blev suddigt för mina ögon. Försökte blinka bort tårarna. Försökte vara stark. Inte svag, stark. Men det är inte så lätt som många tror, särskilt inte med en gråtande tioåring mittemot sig.
it's all a big lie, isn't it?
do you believe me when I say
I want to be high, create some music and lyrics, and sing it out loud
Den här helgen..
Borde jag:
räkna matte
plugga spanska
plugga samhäll
skriva engelskauppsats
läsa bok + skriva bokrecension
städa vardagsrummet
dammsuga mitt rum
skriva brev
äta nyttigt
inte vara så beroende av....
sova
Istället ska jag:
simma & gymma
spela innebandy
träna fotboll
se på melodifestivalen
träffa sandra(?)
äta pannkakor
träffa pelle
läsa skvallertidningar och andra böcker
titta på film
skriva dagbok
räkna matte
plugga spanska
plugga samhäll
skriva engelskauppsats
läsa bok + skriva bokrecension
städa vardagsrummet
dammsuga mitt rum
skriva brev
äta nyttigt
inte vara så beroende av....
sova
Istället ska jag:
simma & gymma
spela innebandy
träna fotboll
se på melodifestivalen
träffa sandra(?)
äta pannkakor
träffa pelle
läsa skvallertidningar och andra böcker
titta på film
skriva dagbok
en liten bild
... innan jag går och lägger mig
vi är så väldigt söta i skidglasögon
mig tycker om dig
vi är så väldigt söta i skidglasögon
mig tycker om dig
Mysig dag i snön
Tja, låt mig säga såhär: Dagen igår var händelserik. Uppe vid fem och klockan sex åkte vi hemifrån. Klockan sju gick bussen ifrån skolan och jag jenni mandan och jasmina fick platserna längst fram! Med jasmina bredvid sig var det ganska omöjlgit att sova... Men vi hade kul, lyssnade på musik, såg mean girls och tog jättefina kort på det sovande paret bredvid oss, hah. I Romme var typ det första jag såg min klass från Södra Latin, usch usch. Sedan var det en väldigt lång kö till uthyrningen så jag åkte med Gustav och Fredrik till att börja med. Vi överlevde hur som helst dagen utan alltför många vurpor, dock gjorde Jasmina och Jennifer varsin som var riktigt snygga!
Sen kom sista åket som man ju aldrig ska säga. Jag och Jenni ville åka en svart som avslutning, det var ganska mycket folk och isigt osv. Rätt som det var såg jag en kille i ögonvrån, och jag såg hur nära han var mig. Jag minns att jag tänkte han kommer att åka in i mig och på de få sekunderna det tog från att jag tänkte det tills det att vi faktiskt krockade hann jag tänka minst tusen tankar. Jag skulle haft hjälm på mig, tänk om jag dör, ska jag sätta mig ner, jag hinner aldrig bromsa, vi kommer flyga, jag hade överlevt om jag hade haft hjälmen, mamma kanske hade rätt, omg jag kommer dö. Och tusen liknande tankar. Sen minns jag inte riktigt, jag kommer bara ihåg att jag försökte undvika att ramla på huvudet och sen såg jag honom snurra runt framför mig. Jag låg på marken och allt var vitt, fast efter en stund fattade jag att det var all snö/dimma i luften. Men innan det hann jag fundera på om jag var död. Jag menar, ingen vet ju hur det verkligen är när man är död, och jag hade ju inte ont någonstans, vilket jag borde ha haft eftersom det var en ganska rejäl smäll. Fast efter ett tag hörde jag Jennifer komma och satte mig upp. Upptäckte att jag var helt levande och inte ett dugg skadad, bara aningen chockad. Vi tog oss ner för resten av backen och de enda skador jag har kvar är blåslagna knän, en bula vid högra tinningen, en arm som inte går att lyfta och huvudvärk i typ en dag. Annars mår jag prima ballerina och längtar till sportlovet då vi ska till Italien och åka i Alperna!
Till slut hade alla lyckats lämna sina skidor och äntligen satt på bussen för att åka hem. Busschauffören hade precis stängt dörrarna och vridit om startnyckeln när Amanda säger lite halvhögt:
Där ute står en snowboard i snön, undra om det verkligen ska göra det.. Den ser ju ut som Fridas.
Amanda skriker lite i panik:
Frida! Det ser ju ut som din bräda
Jag var tvungen att be chauffören stanna igen för att springa ut och lägga in snowboarden som jag råkade lämna kvar där ute.. Resten av vägen gick utan problem och jag sov mest! Ska lägga in bilderna från kameran om mamma någon gång blir klar med datan där ute. Sen måste jag påminna alla andra att skicka sina bilder också.
Sen kom sista åket som man ju aldrig ska säga. Jag och Jenni ville åka en svart som avslutning, det var ganska mycket folk och isigt osv. Rätt som det var såg jag en kille i ögonvrån, och jag såg hur nära han var mig. Jag minns att jag tänkte han kommer att åka in i mig och på de få sekunderna det tog från att jag tänkte det tills det att vi faktiskt krockade hann jag tänka minst tusen tankar. Jag skulle haft hjälm på mig, tänk om jag dör, ska jag sätta mig ner, jag hinner aldrig bromsa, vi kommer flyga, jag hade överlevt om jag hade haft hjälmen, mamma kanske hade rätt, omg jag kommer dö. Och tusen liknande tankar. Sen minns jag inte riktigt, jag kommer bara ihåg att jag försökte undvika att ramla på huvudet och sen såg jag honom snurra runt framför mig. Jag låg på marken och allt var vitt, fast efter en stund fattade jag att det var all snö/dimma i luften. Men innan det hann jag fundera på om jag var död. Jag menar, ingen vet ju hur det verkligen är när man är död, och jag hade ju inte ont någonstans, vilket jag borde ha haft eftersom det var en ganska rejäl smäll. Fast efter ett tag hörde jag Jennifer komma och satte mig upp. Upptäckte att jag var helt levande och inte ett dugg skadad, bara aningen chockad. Vi tog oss ner för resten av backen och de enda skador jag har kvar är blåslagna knän, en bula vid högra tinningen, en arm som inte går att lyfta och huvudvärk i typ en dag. Annars mår jag prima ballerina och längtar till sportlovet då vi ska till Italien och åka i Alperna!
Till slut hade alla lyckats lämna sina skidor och äntligen satt på bussen för att åka hem. Busschauffören hade precis stängt dörrarna och vridit om startnyckeln när Amanda säger lite halvhögt:
Där ute står en snowboard i snön, undra om det verkligen ska göra det.. Den ser ju ut som Fridas.
Amanda skriker lite i panik:
Frida! Det ser ju ut som din bräda
Jag var tvungen att be chauffören stanna igen för att springa ut och lägga in snowboarden som jag råkade lämna kvar där ute.. Resten av vägen gick utan problem och jag sov mest! Ska lägga in bilderna från kameran om mamma någon gång blir klar med datan där ute. Sen måste jag påminna alla andra att skicka sina bilder också.
romme
And here we go. Vaknade för 18 minuter sedan och inte det minsta trött, Vi skjuts av pappsen till Gullmarsplan. Ska hämta Fredrik vid sex, och Basse vid fem i om jag lyckades övertala honom att följa med, fastän han var sjuk. Men haha, jag har ju mina knep så vi får se!
Nu måste jag skynda mig att göra iordning. Jag vill inte bryta några ben idag, fast det kanske är när man säger så som man bryter benen?
Nu måste jag skynda mig att göra iordning. Jag vill inte bryta några ben idag, fast det kanske är när man säger så som man bryter benen?
dröm eller verklighet?
Förresten, har ni tänkt på hur mycket drömmar påverkar en? Inatt så hade jag en jätteskum dröm, och den var sjukt verklig. När jag vaknade gick jag runt och var jättearg på en person, först utan att komma på varför. Sedan kom jag ihåg vad hon hade gjort och då var jag ännu mer irriterad. Fast efter en stund så förstog jag att det bara var en dröm och det inte ens hade hänt på riktigt och då gick det över. Haha skumt egentligen, men ändå konstigt, hur drömmar kan förändra ens humör så där mycket. Och utan att man ens fattar varför. Dessutom är mina drömmar så himla verkliga ibland. Vissa dagar kan jag vara jätteosäker på om det jag drömt är en dröm eller verklighet, och tvärtom. Förvirrande
Och ni vet känslan när man vet att man drömmer och man liksom tänker i drömmen att man vill vakna? Jag brukar känna så fast tvärtom. Eller alltså, när jag är vaken brukar jag tro att jag drömmer och helt plötsligt bli osäker på om jag verkligen går runt i en affär i stan, eller om jag egentligen ligger hemma på soffan och sover. Skumt? Ja jag vet. Det låter ju som jag är schitzofren eller nåt. men vem vet det kanske jag är! Nu är jag så trött så det börjar kännas som att jag flyger upp och ner typ.
Hmm det måste nog vara något skumt med mig och alla mina olika känslor
Och ni vet känslan när man vet att man drömmer och man liksom tänker i drömmen att man vill vakna? Jag brukar känna så fast tvärtom. Eller alltså, när jag är vaken brukar jag tro att jag drömmer och helt plötsligt bli osäker på om jag verkligen går runt i en affär i stan, eller om jag egentligen ligger hemma på soffan och sover. Skumt? Ja jag vet. Det låter ju som jag är schitzofren eller nåt. men vem vet det kanske jag är! Nu är jag så trött så det börjar kännas som att jag flyger upp och ner typ.
Hmm det måste nog vara något skumt med mig och alla mina olika känslor
impulsiv kväll
Idag har varit en sådan där alldeles vanlig dag. Jag åt yoghurt. Gymmade. Åt havregrynsgröt. Gick på museum. Åkte tunnelbana hem.
Fast det hände en rolig grej på hem vägen. Jag satt på tunnelbanan och smsade lite med Pelle, vi skrev typ att vi inte setts på länge och bestämde oss för att träffas på lördag. Sen när jag reser mig för att gå av i högdalen så ser jag plötsligt hur Pelle vänder sig om framför mig och bara stirrar jätte förvånat. Haha, det visade sig att hon suttit i sätet framför mig hela vägen utan att vi märkt det. Roligt sammanträffande, haha!
I alla fall så var det fem min tills hennes buss skulle komma så hon följde med mig till ica för att handla något till bussresan imorgon. Hon missade den första bussen och sen missade hon nästa också. Jag övertalade henne att skippa sin träning och följa med mig hem istället. Sagt och gjort, vi traskade längs vägen, oerhört långsamt eftersom hon försökte skriva ett sms tills in tränare, haha, snacka om att göra saker komplicerade. Här hemma packade vi ihop mina grejer, åt middag, åt "hemma gjorda" semlor och satt och pratade med bror min. Hon tänkte sova här men sen ändrade hon sig. Fast det kanske var bra ändå för imorgon ska jag upp vid fem för att åka till Romme. Längtar!
Jag fick en jättemysig kväll och nu är jag inte lika ensam längre! Synd att jag inte kan lägga in bilder på den här datan, ananrs hade jag lagt upp en fin på oss med skidglasögon, riktiga hetingar <3
Fast det hände en rolig grej på hem vägen. Jag satt på tunnelbanan och smsade lite med Pelle, vi skrev typ att vi inte setts på länge och bestämde oss för att träffas på lördag. Sen när jag reser mig för att gå av i högdalen så ser jag plötsligt hur Pelle vänder sig om framför mig och bara stirrar jätte förvånat. Haha, det visade sig att hon suttit i sätet framför mig hela vägen utan att vi märkt det. Roligt sammanträffande, haha!
I alla fall så var det fem min tills hennes buss skulle komma så hon följde med mig till ica för att handla något till bussresan imorgon. Hon missade den första bussen och sen missade hon nästa också. Jag övertalade henne att skippa sin träning och följa med mig hem istället. Sagt och gjort, vi traskade längs vägen, oerhört långsamt eftersom hon försökte skriva ett sms tills in tränare, haha, snacka om att göra saker komplicerade. Här hemma packade vi ihop mina grejer, åt middag, åt "hemma gjorda" semlor och satt och pratade med bror min. Hon tänkte sova här men sen ändrade hon sig. Fast det kanske var bra ändå för imorgon ska jag upp vid fem för att åka till Romme. Längtar!
Jag fick en jättemysig kväll och nu är jag inte lika ensam längre! Synd att jag inte kan lägga in bilder på den här datan, ananrs hade jag lagt upp en fin på oss med skidglasögon, riktiga hetingar <3
same mistake
choklad
jag vill trycka i mig en hel massa chokladkakor. Mjölkchoklad. Vitchoklad. Choklad med smak och choklad utan smak. Kladdkaka kakor och muffins. Problemet är att jag vill göra det utan att få ångest. Problemet. Det går liksom inte. Hur mycket jag än vill.
bloggvärlden
Jag har tänkt på en sak, bloggar är verkligen ointressanta och jag förstår inte varför folk skriver. Vill man typ att alla ska läsa om ens liv och inse hur perfekt man har det? För jag menar, det är ju inte många som skriver krönikor osv för att påverka andra genom sitt bloggande. Så varför? Jag kan inte ens komma på svaret själv, fastän jag har en blogg. Jag skaffade nog min bara för att jag tycker om att skriva och jag vet inte, det bara blev så helt enkelt.
Från början sa jag ju också att jag bara skulle skriva sånt jag själv ville, och jag hade bestämt mig för att inte skaffa en sådan där tråkig blogg som alla andra har. Men jag kan ju inte skriva exakt vad jag vill när andra läser, och speciellt när jag vet vissa personer som läser... Det är en av anledningarna till att jag skaffade en vanlig dagbok nyligen! Och samtidigt, det är ju det som är tråkigt att läsa som är roligt att skriva. Jag tycker om att skriva om mina dagar, det ger mig en chans att reflektera över hur det faktiskt har varit.
Fast jag avskyr att läsa vad andra har gjort. Eller inte avskyr, det är kul och så, men det blir alltid så att jag jämför mig själv och mitt liv med deras, och när man jämför på det sättet så tittar man ju alltid på det negativa. Så jag jämför mig själv med allas liv och blir bara deppig... Dumt dumt dumt, typ självdestruktivt egentligen, göra saker medvetet som får en att må dåligt? Ja, ibland är man bra dum.
Fast mest är det roligt att läsa andras bloggar, om man hittar någon man tycker om och följer den så är det riktigt kul. Jag har runt fem stycken som jag brukar läsa när jag har tid över och ibland tittar jag runt lite och hittar nya. Väldigt bra när man har tråkigt och lite för mycket tid
Från början sa jag ju också att jag bara skulle skriva sånt jag själv ville, och jag hade bestämt mig för att inte skaffa en sådan där tråkig blogg som alla andra har. Men jag kan ju inte skriva exakt vad jag vill när andra läser, och speciellt när jag vet vissa personer som läser... Det är en av anledningarna till att jag skaffade en vanlig dagbok nyligen! Och samtidigt, det är ju det som är tråkigt att läsa som är roligt att skriva. Jag tycker om att skriva om mina dagar, det ger mig en chans att reflektera över hur det faktiskt har varit.
Fast jag avskyr att läsa vad andra har gjort. Eller inte avskyr, det är kul och så, men det blir alltid så att jag jämför mig själv och mitt liv med deras, och när man jämför på det sättet så tittar man ju alltid på det negativa. Så jag jämför mig själv med allas liv och blir bara deppig... Dumt dumt dumt, typ självdestruktivt egentligen, göra saker medvetet som får en att må dåligt? Ja, ibland är man bra dum.
Fast mest är det roligt att läsa andras bloggar, om man hittar någon man tycker om och följer den så är det riktigt kul. Jag har runt fem stycken som jag brukar läsa när jag har tid över och ibland tittar jag runt lite och hittar nya. Väldigt bra när man har tråkigt och lite för mycket tid
veckan som kommer
Juste förresten. Den här veckan händer det massa roligt! Jennifer kanske sover här imorgon, det vore kul och på onsdag ska vi till Romme med skolan. I helgen ska jag se I taket lyser stjärnorna och sen tror jag att jag bara har en match på söndag så det blir skönt.
Tisdag: Gym, naturhistoriska, cosmonova, Jennifer hit och sover över?
Onsdag: Upp tiiidigt, ska vara i skolan 06.30. Jag (vi?) hoppas på skjuts av pappa eller kanske Basses pappa? Bussresa upp till Romme, skidor hela dagen och sedan bussresa hem igen
Fredag: Bio, I taket lyser stjärnorna, med antingen mamma eller Mandan och Jenni..
Tisdag: Gym, naturhistoriska, cosmonova, Jennifer hit och sover över?
Onsdag: Upp tiiidigt, ska vara i skolan 06.30. Jag (vi?) hoppas på skjuts av pappa eller kanske Basses pappa? Bussresa upp till Romme, skidor hela dagen och sedan bussresa hem igen
Fredag: Bio, I taket lyser stjärnorna, med antingen mamma eller Mandan och Jenni..
måndag, nya söndag
Varför är alltid måndagar sånna hemska dagar? Folk säger ju jämt att söndagar är bakisdagen, då man är seg och helst vill ligga och dega i sängen hela dagen. Men jag tycker fan att måndag är den nya söndag. På söndagar vill jag ta vara på det sista av helgen, inte ligga i sängen. Måndag däremot... då skulle jag mer än gärna kunna tänka mig att vara bakis och seg!
På söndagskvällens har man, eller, jag har, alltid ångest inför skolan och över att helgen är slut. Men sen lägger man sig i sängen och försöker tänka positivt och då börjar det kännas riktigt roligt att komma tillbaka till skolan. Igår kväll skulle jag ju somna tidigt, trött som jag var, men det lyckades inte.. Låg i sängen mellan halv nio och tolv och bara låg, smsade dock lite.. Men då hann jag med att tänka massa på måndagen och bli riktigt taggad. Jag tänkte gå upp i tid, skicka ett mail till min lärare, göra havregrynsgröt gud vad sugen jag blev, sminka mig ordentligt för en gång skull och ta på mig något snyggt. Sedan tänkte jag ha roligt i skolan, eftersom jag inte träffat folk på hela helgen!
Sen imorse var jag inte alls lika pigg på skolan längre. Jag snoozade i en timme, hann inte skicka något mail, kastade i mig frukosten, sminkade/klädde på mig på fem minuter och halvsprang sedan till bussen. Snacka om att vara otaggad när jag väl kom fram till skolan. Det blev en seg måndag, seg seg seg. Fek, geografi, lunch på Il Piatto, spanska - typ "hej jag vill begå självmordskänsla" sedan kom matten och då hade vi äntligen riktigt roligt. Försökte pricka varandras munnar med papperslappar, kompismärkte varandra och kladdade i Mandans block, ja, vi är väldigt lättroade men det ska man vara. Teresa hotade med att kasta ut oss för att vi garvade så mycket, vi försökte verkligen lugna ner oss men det gick inge vidare. Fast vi blev i alla fall aldrig utkastade och i slutet av lektionen höll vi på att somna över bordet. Promenaden hem gjorde mig pigg igen och hemma så åt jag middag bestående av soppa, macka med ägg, äpple, mjölk och en bit mörk choklad. Otroligt så nyttig jag blivit på sistone.
Nu har jag precis kommit hem från träning, ska duscha snart och sedan skriva i min dagbok. Imorgon är det museum vid två, så jag tänkte gå upp tidigt (det tänker jag varje dag) för att dra upp till högdalen och gymma, vi får se hur det går!
På söndagskvällens har man, eller, jag har, alltid ångest inför skolan och över att helgen är slut. Men sen lägger man sig i sängen och försöker tänka positivt och då börjar det kännas riktigt roligt att komma tillbaka till skolan. Igår kväll skulle jag ju somna tidigt, trött som jag var, men det lyckades inte.. Låg i sängen mellan halv nio och tolv och bara låg, smsade dock lite.. Men då hann jag med att tänka massa på måndagen och bli riktigt taggad. Jag tänkte gå upp i tid, skicka ett mail till min lärare, göra havregrynsgröt gud vad sugen jag blev, sminka mig ordentligt för en gång skull och ta på mig något snyggt. Sedan tänkte jag ha roligt i skolan, eftersom jag inte träffat folk på hela helgen!
Sen imorse var jag inte alls lika pigg på skolan längre. Jag snoozade i en timme, hann inte skicka något mail, kastade i mig frukosten, sminkade/klädde på mig på fem minuter och halvsprang sedan till bussen. Snacka om att vara otaggad när jag väl kom fram till skolan. Det blev en seg måndag, seg seg seg. Fek, geografi, lunch på Il Piatto, spanska - typ "hej jag vill begå självmordskänsla" sedan kom matten och då hade vi äntligen riktigt roligt. Försökte pricka varandras munnar med papperslappar, kompismärkte varandra och kladdade i Mandans block, ja, vi är väldigt lättroade men det ska man vara. Teresa hotade med att kasta ut oss för att vi garvade så mycket, vi försökte verkligen lugna ner oss men det gick inge vidare. Fast vi blev i alla fall aldrig utkastade och i slutet av lektionen höll vi på att somna över bordet. Promenaden hem gjorde mig pigg igen och hemma så åt jag middag bestående av soppa, macka med ägg, äpple, mjölk och en bit mörk choklad. Otroligt så nyttig jag blivit på sistone.
Nu har jag precis kommit hem från träning, ska duscha snart och sedan skriva i min dagbok. Imorgon är det museum vid två, så jag tänkte gå upp tidigt (det tänker jag varje dag) för att dra upp till högdalen och gymma, vi får se hur det går!
livets ironi
...och det börjar bli ljusare ute nu också
en gul fåtölj
Ibland kommer ett ögonblick då man verkligen förstår olika ordspråk. Idag var en sådan dag, jag har precis insett vad "luften gick helt ur mig" verkligen innebär... Imorse bakade mamma och jag kakor, sen städade jag, gjorde tårtor, la upp godis och kakor på fat och diskade all middagsdisken från igår, samtidigt lyssnade jag på Håkan Hellström på hög volym. Jag var jätteglad och verkligen på humör för att få hit hela släkten, på humör för träning och på humör för allting. Det blev fint i huset, maten blev god och jag gjorde mig iordning, vilket också blev bra. Vid ett kom de första gästerna, egentligen började kalaset två men mamma hade glömt att ringa Barbro och säga det, så de kom en timme för tidigt, men det gjorde inte så mycket för vi (jag) hade gjort iordning det mesta redan. Klockan två började resten droppa in och när alla hade kommit var vi 17 stycken, tror jag. Jag hade trevligt och småpratade lite, när de vid fem tiden började tycka att de var dags att röra på sig satte jag mig i fåtöljen i hallen, och där blev jag sittande. Jag tappade all glöd, hela mitt humör och all min glädje och lust att göra något. Satt där i fåtöljen i 20-30 min och bara satt medans folk runt omkring mig pratade och sedan sakta började försvinna hem till sig själva. Blev störttrött och kändes ungefär som att jag satt fast där jag satt, som att jag inte hade någon vilja och ingen ork själv. Var tvungen att skippa träningen för det fanns inte en chans attt jag skulle motivera mig själv till att ens resa mig ur den där gula fåtöljen, ännu mindre klä på mig alla fotbollskläder och ta mig ut i ca -3 grader för att gå på en fotbollsträning, där det troligtvis skulle vara runt fem stycken andra, sega flummiga och helt oengagerad spelare. Allts blev jag hemma. Har sedan dess legat i sängen och tittat på foton, ätit lite yoghurt och städat kylskåpet..
Nu ska jag skriva i min dagbok och sedan krypa ner i sängen. Jag vill bara sova. Luften gick helt ur mig.
Nu ska jag skriva i min dagbok och sedan krypa ner i sängen. Jag vill bara sova. Luften gick helt ur mig.
