dreamer

And the ones you doesn't make..

Idag har varit en riktig skitdag, från att jag lyfte huvudet från kudden imorse. Ska göra lite lugnande övningar nu och kämpa för att imorgon ska bli en bättre dag. För det är faktiskt en helt ny dag med helt nya möjligheter imorgon igen.

Dagen har bestått av tre helt enorma prövningar efter dessa soffliggar-dagar. När jag vaknade var jag, hör och häpna, hungrig igen så jag stekte omelette med vitlök och massa grönsaker och mozzarella. Sen diskade jag vilket innebar att jag stod upp i säkert 20 minuter i sträck, utan att bli helt slut. När jag väl hade ätit kände jag mig faktiskt riktigt pigg så jag bestämde mig för att bli lite fräsch, det är konstig hur ofräsch man kan lyckas bli av att bara ligga under täcket i tre dagar. Tog en lång, varm dusch och efter det orkade jag till och med ta body lotion, klä på mig OCH borsta håret innan jag behövde en timmes välförtjänt vila, med lite en kopp blåbärsté, som jag faktiskt kände smaken på idag, och lite hunger games.

När jag väl hade vilat upp mig kändes det inte alls bra att bara ligga i soffan och se det fina vädret genom fönstret så jag bestämde mig för att lite sol och frisk luft skulle vara bra för att påskynda mitt tillfrisknande. Tog med mig kameran, promenerade till affären, handlade och tog en liten omväg tillbaka så att jag kunde fota lite fina höstmotiv. Promenaden, som säkert tog hela 20 minuter och därmed har gett mig säkert en timme i upprätt läge idag, tog slut på mina sista krafter och gav mig träningsvärk i benen.

Väl hemma har jag lyckats läsa färdigt min bok och bytt till fortsättningen. Det är konstigt hur jag hela tiden verkar vara på nästa bok i tanken för nu när jag läser catching fire gör jag inget annat än att tänka på mockingjay, som är den tredje boken. Och sen när jag läst färdigt alla tre kommer jag väl säkerligen börja om igen. Jag har lite svårt att leva i nuet alltså. Hela tiden före "min tid" enda tills allt tar slut, då försöker ja återuppleva allting istället.

Jaja, det är ju i alla fall en av de två bästa bokserierna i världen. Så mitt beteende kanske kan ursäktas.

Har haft två ganska bra dagar, trots att jag är sjuk. Har legat i soffan i princip dygnet runt sedan i måndags eftermiddag. Har sovit cirkus 70 % av tiden och när jag varit vaken har jag tittat ut genom fönstret, zappat på tvn, läst hunger games och spelat wordfeud. Ganska så avkopplande och ganska så precis vad jag behövde efter de senaste veckorna.

Har levt på blåbärsté, färskpressad apelsinjuice, vatten och choklad. Har drömt och dagdrömt. Har inte tänkt särskilt mycket allt utan för en gång skull lyckats koppla bort alla tankarna. Jag vet att man inte ska önska att man ska bli sjuk, det är det dummaste och mest oeftertänksamma man kan göra, men jag har vandrar så nära den där väggen nu i några veckor att det faktiskt behövdes lite fysisk sjukdom för att jag ska orka med allt.

Halsondan börjar lägga sig, snuvan är nästan borta men hostan är kvar och rösten är svajig. Huvudvärken tvingar mig att blunda halva dagarna men för att vara helt ärlig vet jag inte om det faktiskt hänger ihop med förkylningen eller bara beror på kaffebristen. Hur som helst blir jag hemma hela veckan och på fredag ska jag hem till villan för att ha filmkväll och tacomys med syster och bror. På måndag ska jag må bra igen. På alla sätt och vis.

Där fick jag som vanligt när jag önskar att jag ska bli sjuk. Ont i halsen och i huvudet, är trött och ögonen rinner, näsan rinner och till och med kinderna gör ont. Har orkat med lite idag i alla fall, en tur in till stan med macka och kaffe på café. Har städat, diskat och lagat mat till sambo. Och bästa sambo har gjort iordning bad med skum i, ljus, te och massa bli frisk-tabletter.

Imorgon blir det jobb för jag öppnar och har inget nummer till någon som kan göra det istället för mig. Får väl se om jag orkar med en tolv timmars dag på det eller om jag går hem. Snart ska jag i alla fall sovasovasova.

Idag är en sådan där dag då jag skulle kunna säga fin och fint en sådär tretusen gånger om precis allting. Det är höst, en riktig septemberhöstdag. Åkte en blå buss i en halv evighet och tittade på skogen som susade förbi utanför fönstret. Det var grönt, brunt, lite gult, lite orange och sol mot klarblå himmel. Jag tänkte på de där fåglarna i mitt bröst som flaxat och stört mig så länge. Såg skogen utanför och tänkte att det kanske var dags att släppa ut dem, släppa taget om dem. Så sorgefåglar, ångestfåglar och flera andra sorters fåglar blev efter åratal äntligen frisläppta. Jag hoppas att de kan söka sin lycka någon annanstans, att de inte kommer tillbaka.

Satt och firade min nyfunna frihet i Gullmarsplan. I solen. I värmen. Köpte frukost på Espresso House och åt nybakade fullkornsscones med cream cheese och hallonsylt. Drack färskpressad apelsinjuice och varm chailatte. Tog fina höstfoton och mådde bra. Tänkte att det är omöjligt att inte älska hösten. Tänkte att jag vore galen om jag inte utnyttjade en sån här dag.

Älskade livet lite mer.

Sover hemma i min egen säng för första gången på två veckor. Känns så obekant, konstigt och helt vanligt. Som om ingenting har hänt. Det där med tiden kommer jag nog aldrig riktigt förstå mig på.

Livet flyter på och dagarna går och ljuset förändras och humöret svänger. Idag har det varit solsken både på himlen och i mitt huvud. Har haft träningsvärk i vingarna hela dagen så om jag önskar tillräckligt mycket kanske jag kan flyga med dem snart. Har fått vara ute i solen, träffa mamma, pappa, Gustav, Nico och Bella. Har bakat mjuka, kladdiga kakor med kokos på att ta med som fredagsfika till jobbet imorgon.

Ligger och funderar på något nytt. Jag vet inte vad det är men det känns inte lika gammalt och tråkigt som det mesta gör när jag tänker. Ikväll känns det faktiskt ljust, glittrande och hoppfullt.

Idag har varit en fantastiskt fin dag. Jag vaknade med sådan huvudvärk så jag trodde att någon hade slagit mig med ett järnrör i pannan men jag tog en Alvedon och kokade lite kaffe och Sara var snäll och sprang ner till affären för att köpa mjölk. Och se, det kanske kan vara bra med en sugig start på dagen för då kan den ju bara bli bättre!

Solen tittade fram och vi låg på balkongen, solade, lyssnade på musik och pratade, pratade, pratade. Sen ville vi ta vara på solen och det fina höstvädret, och dessutom ville vi ha lite träning eftersom matchen idag inte blev av, så vi tog på träningskläderna och gick ut på en promenad. Vi hamnade på Lilla Essingen och då började det spöregna typ isbitar över oss. Hoppade på en buss och åkte till Stora Essingen för att äta middag och hälsa på Saras pappa med familj. Där blev vi bjudna på kaffe och jag känner i skrivande stund att det låter som att vi är värsta nykära paret, herregud.

Vi hade inga busskort med oss eftersom tanken inte var att hamna typ en och en halv mil hemifrån men vi tog tvärbanan tillbaka och landade i soffan. Har ägnat senaste timmen som personlig assistent, sminkat och stylat Sara som skulle ut. Nu blir det soffan och tvn resten av kvällen och sen ska jag sovasovasova så att jag orkar köra mördarpass på gymet imorn.

Pussel.

Du finns inte längre. Du går inte längre att nå.

Men du lever kvar inom mig.

Var väl inte mitt smartaste val då jag får gratis kaffe när jag kommer till jobbet om tjugofem minuter men ändå, åh ändå det är frukost för min själ. Och jag har en riktigt bra känsla inför den här dagen. Den kommer att bli bra!

Dricker te och mår bra, faktiskt. Är lugn och det känns bara helt stilla inuti mig för tillfället. En sån där känsla av rofylldhet som man måste uppleva själv för att kunna förstå och som man knappt kan fatta ändå. Det är bara tyst och stilla.

Ska hem och sova imorgon, få med mig spikmattan och lite andra nödvändiga saker. På fredag ska jag fika med mamma och sen hoppas jag av hela mitt hjärta att det äntligen blir höst. Höst som i sol och djupblå himmel. Höst som i orange, gula och rödbruna färger. Höst som i underbar kyla men varm sol. Höst som i tjocktröja och vantar men ingen jacka. Höst som i chokladmässan och kanelbullensdag.

Sån där mysig höst. Alltså. Septemberoktoberhöst.

Idag har allting varit lika dåligt som igår och jag har gått omkring i dimma hela dagen. Nu börjar det äntligen kännas bättre igen! Mötte upp Sara, hennes mamma och två småsyskon på hemvägen och fick lite kaffe. Sedan satte vi oss på balkongen och planerade eftermiddagens träning ned småtjejerna. Det gick riktigt bra och var faktiskt kul! Fick skjuts hem av Sebban och nu har jag fått i mig lite riktigt mat bestående av rester från gårdagens lunch. Sara är nere och tvättar och jag förgör det sista av min ilska genom att diska tre dagars disk för hand.

Nu blir det snart lite läsa insvept i mysfilten på balkongen. Med lite kvällssol. Och juste. Jag har fått lite mera jobb också. Äntligen lite bra nyheter!

Vaknar, är trött. Åker buss, mår illa. Jobbar, blir tokig. Promenerar hem, är arg. Kommer hem, somnar. Ska träna, orkar inte röra mig. Kommer hem, är trött. Sover sover och sover och vaknar lika jävla trött igen.

Snacka om att bo i lilla landet lagom är bäst där alla idioter tänker på sig själva, där normalitet och gränser är grunden för att vara lycklig och där lycka innebär att ha ett åtta-till-fem-jobb och sedan komma hem till sitt fem-till-åtta-jobb med familj och hushålle.

Och ja, idag drar jag alla över en och samma jäkla kam för idag är jag inte på humör.

Hon kommer att gå in i väggen innan hon hinner fylla tjugoett, sa hon. Och så tyckte dom lite synd om mig.

Hela den här grejen med allting gör mig helsnurrig. Jag vet inte vad jag ska tro, tycka, vilja. Vet inte vem jag är längre. Men jag tillbringar varje kväll då sllt bara snurrar i huvudet med att intala mig själv att "jag tycker, ja tänker, jag känner, jag lever, jag mår bra, jag är bra, kan drömmer, jag hoppas, jag önskar, jag kan, jag klarar av. Jag är här och jag är nu."

Jag hoppas att det ska fungera, i själva verket är de ju jag som bestämmer hur jag mår, jag som styr över mina känslor. Det är bara en liten svacka för att allt är nytt och jag inte vet vad jag kan förvänta mig av framtiden. Det är förhoppningsvis bara något jag måste gå igenom och sedan har fått lite lärdom och erfarenhet från. Jag tror på mig.

Så nu ska jag fortsätta med det här livet. Frukost varje morgon, underbart men krävande jobb, promenader till nya hemmet, träning och chill på kvällarna, häng med nya sambon, drömmar om framtiden men lever i nuet. Ordning på tillvaron och njuter av finaste hösten.

Sambos nurå.