a pill to make you numb

Jag börjar lida av allvarliga abstinensbesvär från Twilightböckerna, jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle tycka dem var bra för historien är egentligen inte riktigt min typ av historier. Problemet är att när jag väl gillar en bok, eller en bokserie, så har jag svårt att slita mig därifrån, det blir som en drog. Det är svårt att förklara min relation till böcker, jag tror aldrig riktigt att någon förstår men jag lever mig in så mycket i boken att det känns som om jag känner de olika karaktärerna och jag kommer på mig själv med att sakna dem när jag inte läser. Jag skulle nog låsas in på psykhus om någon förstod hur besatt jag verkligen blir.

Att läsa en bok för första gången är som att finna en ny vän,
att läsa om den är som att återse en gammal bekant

Jag vet inte hur många gånger det citatet tål att upprepas, antagligen hur många gånger som helst. Att läsa är som att lära känna nya människor och av nya människor kan man lära sig otroligt mycket av och en del kan till och med förändra hela ens världsbild. Om jag tycker om boken, eller karaktärerna i mitt fall, varför ska jag då släppa taget om dem bara för att de är påhittade? Fantasi är något av det bästa som finns och om jag mår bättre av att leva i min magiska bokvärld lite då och då så vill jag göra det. Verklighetsflykt kallar min mamma det för och det kanske det är på sätt och vis, men det måste väl ändå vara en bättre verklighetsflykt än droger och sprit, eller att falla ner i oändlig depression.

För ett par veckor sen fick vi läsa en debatterande artikel om någon som tyckte att personer som läser om böcker flera gånger antingen måste vara lite dumma eller konservativa och inte benägna att prova på något nytt. Jag håller inte med, inte någonstans. Andra människor ser ju om samma filmer otaliga gånger, de äter på samma restauranger och till och med samma maträtter flera gånger eftersom de tycker om det så mycket. I princip alla använder samma klädesplagg mer än en gång, sminkar sig likadant, tränar på samma sätt, spelar samma spel och ja ni förstår vad jag vill ha sagt, folk hittar något de tycker om och då upprepas det. Än sen om jag har läst Harry Potter 25 gånger och vet hur den slutar, om jag äter köttbullar är det ju för säkert 100e gånger och jag vet ju hur det kommer smaka, men jag äter dem ändå för att jag tycker om dem.

när hösten kallar

Det där lilla hålet i mitt hjärta verkar snarare spricka upp och bli allt större istället för att läka. Stiga upp, klä på sig, äta, gå till skolan, le och vara glad, träna, duscha, sova. Allting är bra, allt är som vanligt, jag lovar. Allting är bra förutom sprickan som snart har delat mig itu.

Och jag anstränger mig visst.

sweet seventeen


facebook är töntigt. ska radera vänner nu så att jag kommer under 200 igen.


nostalgi

Jag stod en lång stund och tittade ut genom köksfönstret. Tittade på de brandgula löven i päronträdet, de gula löven på marken, det gröna gräset och den grå, mulnande himlen. Efter en liten stund upptäckte jag att jag tittade efter sandlådan och gungställningen som pappa grävde upp förra sommaren. Efter ytterligare en liten stund föll min blick på lekstugan som morfar byggde till mig och Gustav när vi var små, ett leende lekte på mina läppar när jag mindes all tid jag spenderat i just det huset. Vårstädning med mamma och Gustav, mitt sju års kalas när den röda stugan förvandlades till en korv- och glasskiosk, min, lill-Fridas och Cillas resturanglek som återkom x antal gånger.

Jag saknar att vara liten, jag saknar att kunna leka som jag gjorde då. Jag förstår inte hur jag en gång önskade att jag skulle bli stor och jag vill skrika i öronen på alla sjuåringar med mascara, alla nioåringar med mobiltelefon och alla tolvåringar som super och röker. Jag vill tala om för dem att smink förstör det unika som finns hos varje människa, att mobiltelefoner komplicerar saker och ting och resulterar i en rad olika missförstånd och jag vill berätta att sprit och cigaretter löser problemen lika lite som ett glas mjölk om inte sämre, ett glas mjölk och en nybakad kanelbulle kan fortfarande göra mig varm inombords. Jag vill säga att man bara är barn en litenliten del av sitt liv och att man borde ta vara på den tiden för sedan har man hela livet på sig att vara vuxen och ta ansvar. Jag avskyr känslan att det finns saker jag inte längre kan göra - för att jag är för gammal. Jag saknar att längta efter lördagsgodiset på lördagar och jag saknar att äta det framför disneydags. Jag saknar att bråka och skrika över att jag inte vill äta middagsmaten för att den är äcklig- istället för att inte vilja ha den för att man blir tjock av att äta. Jag saknar att hoppa i lövhögar, rulla mig i snön, springa barfota i regnet.

Jag har inget emot att bli äldre, men jag vill inte bli för gammal för något. Jag vill inte byta ut disneydags-kvällarna mot fyllefester. Jag vill inte byta ut alla roliga lekar som varade för evigt. Jag vill fortfarande gå på GrönaLund och åka karusell, äta godis och skratta så att jag skriker. Jag vill springa barfota hela somrarna och inte tänka på vad som kommer sen.

replay

Han kände att vattnet var fritt. Fritt från sorg och smärta.

inse

Det finns ingenting som heter 'jag har inte tid'.

Det heter 'jag har inte tagit mig tid eftersom jag prioriterar andra saker som jag hellre vill göra'


höstdag

Hemma från kryssning. Ätit choklad. Krattat löv. Gått höstpromenad. Varit på bibliotek. Druckit varm choklad. Höstlov på riktigt.

du om någon borde förstå att man inte gör såhär mot mig


sagan

och så känner hon mig
och jag henne
och så ska vi åka på kryssning tillsammans

vilse i dimman

Gotlandsflickor på middag hemma hos Frida en fredagkväll. Baginboxvin, Håkan Hellström och dansgolv, det är något visst med den kombinationen. Flashbacks från i somras som tusan och det var underbart. Vinet gjorde väl sitt till och sedan lite kladdkakesmet och seriöst skitsnack på det så var min kväll fulländad.

Jag var lycklig hela kvällen och det var nog första gången på riktigt länge som jag inte gjorde misstaget att skriva/ringa till någon på fyllan som jag ångrat dagen efter. Jag somnade lycklig, vaknade lycklig och idag har jag levt inne i dimman. Mina tankar har gått fram och tillbaka men inte till något jobbigt eller dåligt. Dock så måste väl erkännas att Twilightböckerna kan få ta på sig största ansvaret över att mina tankar inte flugit iväg åt fel håll, eftersom de böckerna just nu råkar uppta all min tid.

Lever fortfarande lite lätt inne i dimman och kan inte riktigt sätta fingret på var jag är någonstans, men jag har ätit glass med hallon och browniebitar i och jag har druckit kaffe. Imorgon ska jag gymma, se på fotboll och packa inför kryssningen. Sedan ska jag åka på kryssningen.

where you gonna run
and
where you gonna hide


När jag hör din röst

Hur många gånger kan ett hjärta krossas och ändå fortsätta slå?


läker tiden verkligen alla sår?

Massa pluggpluggplugg fast jag kan inte mer nu än innan jag började läsa ändå. Två oändligt långa och en kort skoldag kvar tills det mycket efterlängtade höstlovet. Det är inte klokt vad de här åtta veckorna har flugit förbi. På lovet ska det i alla fall bli kryssning, tédrickande, bullbak och massormassor av träning, jag ska prova på alla pass som finns på gymmet. Pengar kommer in på kortet om en vecka också så då ska jag shoppa.

Idag var jag på Moderna museét och analyserade sönder en bild av Salvador Dalí. Bilden föreställde en utdragen klocka, ett oändligt långt golv som sträckte sig bort i bergen, flera olika typers människor och en röd inklippt bil. Tiden, det var nog det jag kunde se. Tiden som vi lever i, tiden som varit och tiden som kommer. Händelser som inte går att ändra, personer som är försvunna och inte kommer tillbaka men också alla möjligheter som väntar oss. Tiden är ett faktum som inte går att undkomma, tiden finns alltid där och jagar oss, stressar oss. Det viktigaste är att acceptera att tiden har sin gilla gång, vare sig vi vill det eller inte. Acceptera att livet går vidare och att det inte alltid kommer vara som det en gång var. Acceptans är nog ett måste för mänsklig överlevnad för det är inte tiden som läker alla sår, det är först när man accepterar att livet är förändrat som såret kan läkas på riktigt.


fel bild men jag tyckte om den


ingentinget

hm, min uppdatering suger ju. Men är det verkligen någon mening med att uppdatera något som inte har hänt?
jo förresten, jag har ett citat från en sång. Jag kanske inte skulle säga att det har hänt, men det känns i alla fall:

live your life until love is found, 'cause love's gonna get you down


välkommen, nattens ångest


analys

Så har jag kommit till slutet och försöker nu sammanfatta alla händelser på ett snyggt sätt. Vackert formulerat ska det vara, samtidigt som det lämnar ett avtryck hos läsaren, väcker tankar och känslor som får växa i det undermedvetna. Inledningen och avslutningen är egentligen det viktigaste. Min inledning suger och avslutet har jag inte kommit på, däremot har jag dragit jäkligt mycket paralleller till dagens svenska samhälle. Kanske ska jag börja dra paralleller från alla mina virriga texter till mitt fullkomligt upp och ner vända liv också? Sett från den vinkelt så suger inte min inledning, den var riktigt grym mem analys- och diskussionsdelen däremot, om det är den i mitten så är den nog inge vidare? Mest lösryckta ord och osammanhängande meningar som en förvirrad tonårsflicka förtvivlat försöker sy ihop till en text.

hur som helst har Gustav stulit min väska
så nu måste jag gå ner i källaren och hämta en ny
och sätta på en tvättmaskin
och packa
och sova
och komma på ett avslut

wake me up when december ends?

om jag ser dig imorgon lovar jag att jag ska slå dig
nu blir det dagboken

underbara sångtexter

Jag har aldrig lyssnat när du lovat, aldrig ställt några krav

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Kan inte skilja på om jag vill vara med dig
Jag kan inte skilja på om jag bli av med dig
Jag kan inte skilja på om jag vill skada dig

Du om någon borde förstå att man inte gör såhär mot mig


this school is killing me


vinter snart?

Inställd träning på grund av dubbelbokningar, vad less jag blir, har inte Älvsjö en egen plan de kan träna på? Cyklade hem och på vägen såg jag snöflingor, kallt och... kallt. Är det inte lite för tidigt för snö? Det blev ett varmt bad när jag kom hem i alla fall och nu sitter jag återigen med dramaanalysen. Blir råplugg imorgon för jag har mer än hälften kvar.

Bestämt är det också att jag ska till Anna på fredag, imorgon ska jag och bror stor boka flygbiljetter. ja!

I've got to find something to believe in

Soft dag hemma och återigen har jag fått massor gjort, dock inte allt som jag ville. Jag har i alla fall tillbringat dagen iklädd myskläder; pyjamasbyxor, socker och tjockiströja. Jag har druckit fyra koppar te, ätit pannkakor och mackor, sett klart på Finding Neverland och kommit fram till att den filmen har en otroligt bra story, men själva filmen inte är särskilt bra egentligen därför vill jag nu läsa boken, om det finns en?! Jag har hunnit med lite nytta också, skriva en analys av Medea (snart klar) och plugga ikapp tre sidor matte (kunde nästan allt) till exempel. Snart blir det träning, kallt och trött men det funkar ändå.

Jag har pratat med Anna i telefonen också och jag vill åka ner till Skåne! Lutar åt att göra det i helgen, då ska det minsann bli fika, höstpromenader, shopping och långa samtal av. Saknar.

höstkur

Nu har jag boxats och ätit tre chokladbollar och är väldigt mycket gladare. Har bestämt mig för att en hemmadag är precis vad jag behöver och en språkdag är precis vad jag inte behöver så därför stannar jag hemma imorgon. Dagen kommer att bestå av ett besök på vårdcentralen, en höstpromenad, matte och svenskaplugg, pannkaksstekning, tre liter té och bara lite hemmamys. Kanske beror min trötthet och mitt dåliga humör på järnbrist, kanske beror det på stress.. En dag hemma skadar i alla fall inte!


boxpass

Jag är på uruselt humör och det ska bli riktigt skönt att slå på någon ikväll

fullt upp

Den här helgen har jag fått mycket gjort, och allt tack vare att jag inte suttit något vid datorn. Jag ska nog sluta sitta vid datorn så mycket, högst en timme om dagen. Hm, hur det nu blir med det.

I helgen har jag i alla fall sett på idol, ätit bullar och druckit chai latte med två sötnosar. Jag har gymmat två gånger, tittat på fotboll hos grannen, sett ½ film, druckit chai latte, lämnat runt lite CV/personligt brev, skrivit och skickat fem vykort, köpt julklapp till ytterligare en person, köpt två par nya tights, hämtat mitt ID, pluggat ekonomi, tränat fotboll, läst i två olika böcker (dock inte hela), ätit naturgodis, hjälpt Frida att köpa jacka.

Måndag: simma, ekonomiprov, plugga svenska, boxning
Tisdag: gymma, språkdag, plugga svenska, fotboll
Onsadag: segdag, plugga matte, kolla fotboll
Torsdag: gymma, segdag, körkortsteori,
Fredag: skola, shoppa


förresten, du gör mig glad !


hundra sorters choklad

Idag har jag varit på något nytt, jag har varit på Chokladmässan på Nordiska Museét och gud, jag har nog aldrig sett så mycket choklad i hela mitt liv. Det är ett hett tips till alla chokladälskare och det kostar bara 50 kr i inträde! Där inne var hela stora salen fylld med bord och montrar med olika chokladtillverkare och nästan alla hade provsmakning. Emma och Livia var smarta, de hade med sig varsin påse som de smugglade ner massa smakprover i medans jag och Jennifer var tvugna att trycka i oss så mycket vi bara orkade på en gång.

Det fanns nog choklader för alla smaker där. Det fanns vit, mörk, ljus och mellan. Choklad med kaffesmak, choklad med hallon-, blåbär-, chili-, mint-, apelsin-, jordgubb-, citron-, lakrits- och mangosmaker och till och med choklad överströdda med havssalt. Två stora chokladfontäner, en med varm ljuschoklad och en med smält vitchoklad, bredvid fanns marsmellows man fick doppa i chokladen. I ett rum på nedervåningen fanns det till och med balklänningar gjorda av choklad- och endast choklad! De olika chokladsorterna fanns i alla möjliga former och konsistenser, formade som stenar, som plattor, som kvadrater, avlånga, runda, tjocka, platta, bollar, praliner ja det fanns verkligen allt och om även om jag inte älskade choklad skulle jag älska att vara där. Det ska bli en ny tradition varje höst!

rökare är också människor, fast inte så länge


kärleken är aldrig klok

Jag älskar känslan av att bära omkring på ett kollegieblock fyllt av anteckningar, skisser, utkast, kladdpapper och lösa blad. Block där ord och meningar är överstrukna med tjocka, färgglada markeringspennor, där orden står så mycket huller om buller att de knappt är läsbart och pilar, stjärnor, överstrykningar och understrykningar som endast författaren själv har skrivit förstår. Det finns något så charmigt med böcker som är sönderlästa, sidor med egna kommentarer i marginalerna och hundöron på var och varannan sida. Det är personligt och betydelsefullt. Tänk vad mycket man kan lära av en person bara genom dennes anteckningar, impulsiva tankar och sätt att formulera sig på.


thank you for lying to me

hm. bra dag. mot alla odds

now it's history

Borde verkligen ta tag i pluggandet nu; svenskaprov imorgon, dramaanalysen behöver göras, ekonomirepetition, matte där jag ligger efter, körkortsteori tills torsdag eftermiddag. Kan man vara nöjd med ett ig om det är något man ändå vet att man verkligen inte klarar? Jag kan inte orientera, jag fick ig men jag är inte nöjd, inte alls. Jag har prestationsångest och jag vill bryta ihop för jag orkar inte mer. Det bor en dålig känsla i mig just nu som säger att jag inte klarar av något men den ska jag motbevisa.
Jag saknar innebandyn, höstterminen förra året, stressen, pressen, all upptagen tid och framför allt de få lediga stunderna från förra året.
Imorgon ska jag gå upp kvart i sex för att gymma. Ikväll ska jag plugga.

Snälla låt mig få bryta ihop


orientera mig

Om jag inte vore så förbannat jävla snäll jämt skulle jag slå ditt öga blått


back on track


nu ska saker och ting bli som förrut igen:
träning
skola
fritid
vänner
mat
livet


I was a fool playing by the rules

it's history and it's hurting me 
I've played all my cards

the winner takes it all 
loser's standing small 

that's her destiny

beslutsångest

Jag vill skriva i skoltidning
kanske ska maila om det
jag vill
men kanske inte
vill jag?
ja!
men inte om jag måste vara kvar efter skolan
fast jag vill ju
det är roligt att skriva
eller
bara om jag får bestämma själv
och kanske inte om alla läser
men jag vill ju
det är roligt
och jag kan
kanske ska maila i alla fall
kan ju alltid ändra mig
tror jag
ska nog maila
för jag vill faktiskt
ska nog maila
imorgon
eller nästa dag
innan det är försent
för jag vill


måndag till torsdag

Måndag:
-gym
-skola
-plugga svenska och matte
-hockey


Tisdag:
-marknadsundersökning redovisning
-orientering
-plugga svenska
-träning


Onsdag:
-gym
-skola
-plugga matte


Torsdag:
-skola
-körkortsteori
-plugga ekonomi


min vän

Du fick för stor del av mitt liv jag kunde inte andas till slut. Det var år sen vi va små. Visst känns det fint att vara vid liv en dag till. Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig. Alla talar om dig. Den här staden är för liten. En dag försvann du och något säger mig att du inte kommer tillbaka. Först skratten och sen dom där tårarna. Det är inte första gången. Jag har varit överallt och letat efter dig. Du fanns just runt hörnet. Försvunnen på så kort stund. En minut var allt vi hann. En tryg famn att lita på. Ingen finns där när du kommer hem. Du inser snart igen att det inte är första gången. Vi gick om varandra. Vilse i en storstad. Fokusera på smärtan. Ibland är en lögn det finaste jag har. En konstig känsla någonstans.
Jag berättar vad som helst


delar mig på mitten

regnigt grått trist väder, seg träning och humöret likaså.. imorgon blir det upp tidigt för att gå till gymmet, jag behöver något som gör mig levande igen.

kanelbullensdag

Idag är det kanelbullensdag och som tur är hade vi (nästan) nybakade kanelbullar hemma eftersom jag bakade hela fredagen tillsammans med två små söta filurer. Idag kommer pappa hem från USA också så då kan jag bjuda honom på en bulla, bara två timmar kvar!

Helg är i alla fall bra på alla sätt och vis. Jag har läst massa och ska läsa lite mer snart, jag har handlat med mamma, jag har gått i regnet med mina randiga stövlar, jag har tagit en söndags fika klockan tre, jag har sett på idol, jag har umgåtts med folk jag tycker om, jag har varit i stan, jag har sovit tretton timmar på en natt och fyra på en annan och jag har haft höstmysigt i mina socker och sjalar. Höst+helg=tummen upp

jag önskar mig jättemycket


en halsduk i samma rosa färg som mina socker har
sen vill jag gärna ha..
en boxningssäck
en kokbok
en stor stickad kofta
en portmonä
tyger !
en röd bok med en flickas ben på framsidan
ett pussel
en termosmugg
..också

matglädje

Jag läste i en tidning förra veckan att baka gör oss lyckligare och det kanske inte stämmer för alla men det gör det hos mig. Tänk dig att komma hem en regning höstdag som denna och ställa sig i köket för att baka bullar. Snart fylls hela huset med doften av varma kanelbullar, köket känns varmt och hemtrevligt och känslan av att ha ett rogivande tidsfördriv att underhålla sig med istället för att deppa gör att man smälter inombords. Därefter infinner sig glädjen i att bjuda någon på de underbara kanelbullarna och ett stort glas mjölk ihopkurade i soffan bland filtar, ljus och regnets smattrande på taket. Mornar är ett annat tillfälle för bakning. Att stiga upp lite extra tidigt, röra ihop några scones, sätta på kaffe och sedan sitta en extra lång stund vid frukostbordet, mumsandes på sina scones samtidigt som man läser en bra bok - det måste vara den optimala starten på en bra dag.


Jag har bestämt mig för att när jag väl flyttar hemifrån ska jag aldrig köpa färdigt bröd, bullar eller kakor igen. Jag tänker aldrig köpa färdigmat eller sådant tråkigt för när jag får välja själv då ska jag koka, steka, hacka, skära, rulla, kavla, krydda, smaksätta, blanda, baka och tillaga allting själv.


trejde oktober

Idag är en dag av många händelser.

För exakt 84 år sedan föddes till exempel min farfar vilket betyder att han borde fira sin 84e födelsedag tillsammans med oss och en stor prinsesstårta som alla slåss om rosen på. Borde. Borde och gör är inte samma sak.

Det är även exakt ett år sen mina föräldrar helt plötsligt pratade ihop sig och beslutade att de inte längre ville bo tillsammans. Jag undrar hur många dagar de dröjde innan de hade bestämt sig för att de inte älskade varandra längre. Jag undrar hur många dagar det dröjer tills ingen älskar längre. Allt det där fick jag ju i och för sig veta långt efteråt, närmare bestämt tre månader men ändå, det är väl på sätt och vis en dag att minnas.

Det var ju i och för sig bara två stycken händelser, det har säkert hänt mycket mer men det orkar jag inte med att skriva om för nu ska jag dricka varm choklad med grädde.


laugh until we cry, cry until we laugh

Idag har jag både skrattat - så mycket så att jag har gråtit - och gråtit.

På det stora hela har det nog varit en bra dag.

RSS 2.0