när det sista ljuset blåstes ut
En liten röst som viskar i mitt öra. Du betyder mycket för mig.
wake me up when september ends
Nu längtar jag bort från iskyla när man går till skolan och ökenvärme när man ska gå hem igen. Nu vill jag ha oktober med sina isvindar och svaga solljus som värmer ryggen när man går. Nu vill jag ha allt det där som hösten alltid innebär, det där som är så fint. Sånt som röda höstlöv på marken, solljus som lyser genom de lövfattiga trädgrenarna och ruskiga regnkvällar när man kan höra stormen utanför fönstret och samtidigt njuta av värmen i huset.
Nu vill jag ha nätter med meningslösa filmer, sena kvällar uppkrupen i en fåtölj med en bra bok och en kopp té, regninga och blåsiga dagar när man sitter på café och dricker latte. Jag längtar efter tjocka tröjor, halsdukar och stickade vantar. Längtar efter höstens fina färger och värmen den ger, trots att den egentligen är en kall årstid.
Dagens sanning
Och min mamma.
Jag saknar dem tillsammans.
Med varandra.
Och hela.
tro hopp och kärlek
Some put their trust into God
Some put their money in the bank
Some put their faith in the stars
I guess I'm one of those who put my faith in the stars
you run away
De senaste dagarna har jag känt mig lite frånvarande. Jag har svårt att skilja på vad som verkligen har hänt och vad jag har drömt. Om jag inte visste bättre skulle det mesta ha varit en dröm. Men jag tror inte att det var det.
Frågan är vad som händer nu?
du drar i mig åt fel håll
Vet inte vad jag ska säga. Eller tro. Eller ens vad jag själv tycker. Jag vet inte vad jag känner. Hur kan man inte veta det? Det är ju mig det handlar om. Det är i alla fall lite bättre men på samma gång tusen gånger värre.
Hur som har helgen varit grymt bra, fredagkvällen spenderades hemma hos David med kräftskiva. Många gamla bekanta ansikte och det var riktigt kul. Bättre än jag hade förväntat mig och jag ångrar absolut inte att jag gick dit. Lördag bestod av jobb och sedan hängde jag med Sebbe som är hemma från USA igen. Såg på någon konstig film, som alltid. Vaknade med dödlig ångest, jobbade hela dagen idag och åkte sedan till Hemmesta för fotbollsmatch. Träffade Adam för första gången sedan april eller något, han var domare!
Sträckte båda låren och ligger hemma med ångest nu igen.
Men helgen, den var bra i alla fall
I am not afraid to walk this world alone
men det betyder inte att jag vill göra det
ain't it time we say goodbye
Jag orkar inte varje dag, men de dagarna jag orkar måste jag fokusera på.
Alltid denna eviga övertalning. Jag klarar det här nu.
how I feel about you
alltså finns det inget som heter själsfrände
Följde med pappa och handlade för att han inte skulle glömma mina grejer. Självklart glömmer jag allting jag ville ha men fick med mig massa annat hem. Nu blir det äntligen riktig frukost efter Italiens kakbord och chokladflingor. Gick ut på en långlång promenad med finis och fick som vanligt lite perspektiv på saker och ting, disskusioner om livet och prat om sånt som är skönt att få ur sig. Det är bra att dela tankar med någon som är lik en själv fast samtidigt olik på så många sätt. Det finns nog ingen människa som är en annan lik. Det är ingen negativ kommentar, det är bara en konkret tanke jag har kommit fram till.
Nu blir det té.
I believe
Först och främst beror det på att jag gillar struktur, jag tycker om att veta vad som händer på dagarna, ha ett schema att följa och veta att jag får något gjort. Jag tycker om vanor, att gå upp en viss tid, göra saker i en viss ordning och känna att jag har kontroll över mitt liv. Självklart älskar jag loven när tillvaron är fri och oplanerad, jag älskar att kunna ligga i sängen i tre dygn utan att gå miste om något och jag älskar att ha en tom vecka framför mig och veta att jag kan spendera den hur jag vill. Men jag skulle aldrig klara av att leva så i längden och jag skulle absolut inte uppskatta det på samma sätt om det alltid vore så.
Dessutom tycker jag om den där pluggkulturen. Jag tycker om att plugga tillsammans med någon, att dricka kaffe och skriva uppsatser, att ligga i sängen och anteckna. Det viktigaste är dock en bra lärare. Det bästa som finns är när man har en inspirerande lärare och idag fick vi en ny sådan, en som jag kommer ha i två olika ämnen under året och han gör mig hoppfull, inspirerad.
Jag tror nog att jag trivs rätt bra, ett år till.
Sen blir det dags att komma på något annat.
Flytta någon annanstans och göra något meningsfullt.
I love it when you lie
Hemma från Italien
Sjuk
Börjar skolan imorgon
Trött
Dags att få ordning på vardagen
Träningssugen
Detox i två veckor
I'm confused
when everybody changes and that's the way it is
next time you'll be true
Själv känner jag mig ungefär lika korkad som vanligt då jag för länge sen insett mina brister men av någon anledning låter dem ta över mig och bryta ner mig. Ena sekunden kämpar jag emot och nästa sekund fyller de hela mig. Jag kan inte se skillnaden mellan mig, min personlighet, och mina brister. De är alla ett och att skilja på mina svaga och mina starkare sidor är som att klippa av navelsträngen mellan ett barn och dess mamma. Mamman, den starka sidan, kan klara sig själv men barnet, den svagare av de två, skulle aldrig överleva själv. Jag vill inte förlora min svaga del, jag är inte jag utan de delarna och jag tror helt och fullt på att perfektion är ett uttryck som bara existerar i idioternas världar och att efter regnet kommer alltid solsken, men utan regnet skulle det inte finnas någon existens.
Oj, det blev dagens klyscha. Ibland går fingrarna helt av sig själv, särskilt när jag är arg och inte kan tänka klart.
De tar sig visst lite frihet.
att vara eller inte vara
jag tror att jag är
I'll be gone before you miss me
Jag har varit ensam hemma i tre dagar och det har varit oerhört skönt. Dagarna har till mesta del bestått av jobb och träning, några promenader med Frida och sedan har jag inte gjort mycket alls. Det är det som är detbästa med att bo själv. Jag kan göra vad jag vill och jag kan göra det i min takt. Jag tror att jag skulle vara bra på att bo själv. I de flesta lägen i alla fall.
Idag har jag hängt med Cicci, vilket inte var igår, och vid middagen gjorde Frida oss sällskap. Det var en skön dag, med chill och mycket skratt och te i mängder. Fast nu är här rätt tomt och jag måste nog sova för att kunna träna imorgon, innan jag kokar bort av allt mitt arg.
when you say nothing at all
a life on my own
Why can't only I for once just be
It's not the same when I now look and speak to him
I may be changed but so have he
It's like we've locked us up and thrown away the key
I see your smile the same old smile
But why do we always fight
I can't look at you
