lifestyle
when it is love
Hade en finfin dag igår som började med att jag mötte upp Frida på jobbet. Sedan drack vi (efterlängtad) chai och traskade runt i centrum. Fick med mig lite små välbehövliga saker hem och en väldigt obehövlig klänning. Obehövlig för att jag ju håller på och rensar ut bland mina klänningar, men men. Sedan köpte vi lunch och åkte hem till Fridis.
Drog in mot Gamla Stan vid sex tiden och provade kläder i Deas Indiskabutik. När Camilla kom och Dea stängde irrade vi runt på bakgatorna på Söder för att hitta någon bra restaurang. Åt god mat och drack vin, pratade om allting som bara vi kan göra, skrattade åt ingenting som bara vi kan göra. Pelle kom förbi en snabbis och även Lisa kom efter en stund. Vi gick vidare och drack öl på ett uteställe och samtalen gled in på lite.. roliga ämnen.
Slutligen var det bara vi tre som startat kvällen som var kvar. Gick vidare till kvällens tredje ställe med Frida och Dea och där hade de förstört sina kortapparater så vi skramlade ihop våra sista enkronor till två cider att dela på. Bra kväll. Fin kväll. Världens finaste flickor.
Drog in mot Gamla Stan vid sex tiden och provade kläder i Deas Indiskabutik. När Camilla kom och Dea stängde irrade vi runt på bakgatorna på Söder för att hitta någon bra restaurang. Åt god mat och drack vin, pratade om allting som bara vi kan göra, skrattade åt ingenting som bara vi kan göra. Pelle kom förbi en snabbis och även Lisa kom efter en stund. Vi gick vidare och drack öl på ett uteställe och samtalen gled in på lite.. roliga ämnen.
Slutligen var det bara vi tre som startat kvällen som var kvar. Gick vidare till kvällens tredje ställe med Frida och Dea och där hade de förstört sina kortapparater så vi skramlade ihop våra sista enkronor till två cider att dela på. Bra kväll. Fin kväll. Världens finaste flickor.
I'm forever keeping my angel close
what are words
Och bara sådär i förbigående är mina matvanor usla nuför tiden. Om möjligt ännu sämre än de var förut. Normalt matintag för en dag är i princip lite choklad, en-två koppar te, två-tre glas mjölk, en eller möjligtvis två frukter och sedan middag, om någon kommer hem och lagar det åt mig. Annars slutar det med lite yoghurt och havregryn.
klockan är bara barnet
Pappa tyckte jag skulle åka till Frälsningsarmén med alla mina skänk-saker och sedan en tur till soptippen med alla mina släng-saker. Jag vill inte göra vad pappa säger, jag vill göra vad jag har lust med. Jag tror nog att jag har råkat få ett släng av det där trotsåldersbeteenden man hade när man var 13-14 sådär. Hur som helst känner jag för att ägna dagen åt att räkna alla tallrikar, skålar, glas, uppläggningsfat etc som jag har ovanför min garderob och sedan vill jag åka in till stan och göra ingenting ett tag. Tror jag ska fråga Frida om hon vill följa med.
tell me who I am
Försöker göra någonting åt allting. Har ju grovstädat och möblerat om rummet så jag riktigt riktigt tycker om att vara där inne. Ännu mer än jag tyckte förut. Det är verkligen mitt lilla kryp in nu och om jag fick bestämma skulle jag bo kvar där hela livet. Har fotograferat alla mina kläder som jag ska skänka bort. Har tittat på volontärresor till Afrika - fast det var väldigt, väldigt dyrt. Dricker té och läser en bra bok. Allt för att allt ska bli bra. Bli bra. Jag vill vara bra.
Och imorgon ska jag äta middag och kanske dricka några glas vin med några av mina fina, gamla barndomsvänner.
Och imorgon ska jag äta middag och kanske dricka några glas vin med några av mina fina, gamla barndomsvänner.
a big big big day
jag var ett loppisfynd
Och känslan slog till likt en spark i mellangärdet - oväntad och med biverkan en plötslig andnöd. Det börjar lite svagt, ett tomt eko i bröstet som adrenalinet hjälper till att kontrollera. Så fort adrenalinkicken går över inser man att slaget var värre än man trott från början, att smärtan är mer förödande än man insett. Adrenalinet har fått hjärtat att pumpa snabbare, blodet att fara genom kroppen med en väldig fart och plötsligt står man där med smärtan utbredd över hela kroppen istället för att vara begränsad till det område där den slog till. Plötsligt står man där med hål i ryggen, ont i magen, myror i bröstet, tårar i ögonen och hjärnan luddiga av onda tankar.
Plötsligt är ångesten det enda som fyller kroppen. Från topp till tå. Från knopp till tå.
Plötsligt är ångesten det enda som fyller kroppen. Från topp till tå. Från knopp till tå.
måndagsbarn
Har ägnat halva dagen åt absolut ingenting, precis som vanligt. Senare halvan av dagen har ägnats åt jobbsökande och det är faktiskt ganska kul. Som bekant tycker jag ju om att skriva. Det är roligt. Det är stimulerande. Det tar bort mina tankar på allt dumt och det gör mig lugn, även om det bara handlar om att skriva CV/personligt brev. Har dagen till ära sökt sex (eller är det kanske sju?) nya jobb och känner mig rätt nöjd med det. Är livärdd för att inte få ett enda svar dock men är löjligt nog ännu mer rädd för att få ett svar.
Tolv. Dagar. Kvar.
Sedan ska jag bränna pengar.
att somna om nätterna
Sakta men säkert inser jag vad jag försöker göra. Jag ligger vaken långt in på nätterna och läser, städar, rensar, skriver eller bara sitter och stirrar på en halvt döende dataskärm. Allt detta för att jag när jag lägger huvudet på kudden ska vara så trött att ögonlocken faller ihop och jag kan somna innan jag hinner tänka på något.
Måste även lägga till att detta inte fungerar särskilt bra.
Måste även lägga till att detta inte fungerar särskilt bra.
var har du varit alla väntar just på dig
Vet inte riktigt om det beror på att jag aldrig gör något om dagarna längre. Eller om det beror på att det börjar bli mörkt ute och den sanna verkligheten smyger sig på och sköljer bort alla minnen av sena sommarnätter med jordgubbar och smält choklad. Eller om det handlar om att jag kastade iväg min dröm för ett tag. Eller om det helt enkelt inte finns någon vettig förklaring.
Hur som helst har min kropp slutat lyda mitt huvud. Eller så är det mitt huvud som inte kan formulera ordentliga order så att kroppen hur lätt som helst kan ignorera de tama försöken. Eller så hänger inte mitt huvud och min kropp ihop på ett riktigt sätt just nu.
Vad jag vill ha sagt är i alla fall att det börjar bli tungt och svart och virrigt. Förvirrande, förvillande drömmar, ingen sömn, dålig sömn, mörka dagar, ännu mörkare nätter och just ingen ordning på någonting. Fast mitt liv är så inrutat och schemalagt och pedantiskt att mamma min skulle bli mörkrädd.
Hur som helst har min kropp slutat lyda mitt huvud. Eller så är det mitt huvud som inte kan formulera ordentliga order så att kroppen hur lätt som helst kan ignorera de tama försöken. Eller så hänger inte mitt huvud och min kropp ihop på ett riktigt sätt just nu.
Vad jag vill ha sagt är i alla fall att det börjar bli tungt och svart och virrigt. Förvirrande, förvillande drömmar, ingen sömn, dålig sömn, mörka dagar, ännu mörkare nätter och just ingen ordning på någonting. Fast mitt liv är så inrutat och schemalagt och pedantiskt att mamma min skulle bli mörkrädd.
och så börjar det bli mörkt igen
Har aldrig förstått mig på människors konstiga behov. Alla är vi olika, sägs det i alla fall, men å andra sidan är vi alla jävligt lika i och med att vi inte bara är mer än människor. Är så trött på er. Hela. Jävla. Högen.
I'm gonna love you a little bit more
Har läst ut fyra böcker på tre dagar och rensat ut halva rummet samt en och en halv av två kartonger med gamla skolgrejer. Det känns skönt att äntligen ha den där tiden över. Den där tiden för sådant som man alltid tänker att man vill ha men aldrig har. Jag skulle nog inte vilja kalla mig själv för arbetslös just nu, det låter så deprimerande och som att man är en dålig människa. En slarvig och lat person som inte orkar jobba. Jag orkar jobba - fast jag måste väl erkänna att jag tycker det är relativt dötrist.
Men just nu känner jag inte för att jobba, jag känner för att sortera och städa bort delar av mitt gamla liv för att på något vänster lyckas få ordning på mitt nuvarande, pågående, förvirrande och struliga liv. Och när jag för en gång skull har chansen att kunna ta lite ledigt för att gå igenom nödvändiga saker, varför i himmelens namn skulle jag då inte göra det? Jorden går inte under och jag kommer inte sluta som en förlorare för att jag är ledig i en månad. Saker och ting löser sig. Jag skulle ändå inte lyckats göra något åt världssvälten, krigen, mobbingen i skolor eller våldet mot kvinnor på den här månaden. Jag har hela jäkla livet på mig att rädda världen.
Och jag vet faktiskt inte riktigt om det är mig själv jag försöker intala det här just nu, eller om det är någon annan.
Men just nu känner jag inte för att jobba, jag känner för att sortera och städa bort delar av mitt gamla liv för att på något vänster lyckas få ordning på mitt nuvarande, pågående, förvirrande och struliga liv. Och när jag för en gång skull har chansen att kunna ta lite ledigt för att gå igenom nödvändiga saker, varför i himmelens namn skulle jag då inte göra det? Jorden går inte under och jag kommer inte sluta som en förlorare för att jag är ledig i en månad. Saker och ting löser sig. Jag skulle ändå inte lyckats göra något åt världssvälten, krigen, mobbingen i skolor eller våldet mot kvinnor på den här månaden. Jag har hela jäkla livet på mig att rädda världen.
Och jag vet faktiskt inte riktigt om det är mig själv jag försöker intala det här just nu, eller om det är någon annan.
ensam hemma
Jag visste väl visste väl visste väl att jag inte hade slängt mina gamla älsklingar. Nu kanske jag klarar mig lite! Får in lite nya pengar idag också så jag tänkte försöka betala Jennifers pappa... Börjar tröttna lite på att vara hemma, bara efter sex dagar. Men egentligen är det inte hemma jag är trött på att vara. Jag är bara less på hur det ser ut och allt som händer. Hade jag fått ha det som jag ville hade jag nog stått ut mycket mycket längre. Men nu är det som det är så därför ska jag kolla lite jobb. Så fort jag orkar typ. Och jag är inte den snabbaste på att ta tag i saker så det lär väl dröja tills jag vaknar upp och inser att detta är dagen då jag kommer dö av tristess om inte jobb sökes omedelbart.
Livet är allt oförutsägbart. Eller inte det minsta, man är bara för dum för att fatta.
the drugs don't work
Det finns droger och droger. Sen finns det drogmissbrukare och drogmissbrukare. Jag skulle nog vilja påstå att jag är av den enklare sorten, jag är inte drogmissbrukare för det är tungt och dumt och inte alls särskilt bra. Att missbruka något är aldrig positivt, aldrig bra för någonting, men å andra sidan är det bättre att missbruka mina droger än de riktiga drogerna. Att det ens existerar något som kan kallas vid drog i mitt liv är väl illa nog bara det - men tyvärr alldeles för sant. Borde nog sätta mig ned och skriva en lista över alla droger jag använder och sedan bli av med dem en efter en.
it's like they always say
Jag visste precis vem jag var och precis vad jag ville innan du kom och möblerade om i min hjärna. Nu är det mesta kaos men på ett sätt är det ett bra kaos, för det är ett virrvarr av tankar och känslor men de flesta av dem gör mig varm och glad. Frågan är då bara varför jag inte är varm och glad. För att så fort jag blir lämnad ensam droppar iskallt vatten längs hela min ryggrad och hålen som egentligen inte finns blir bara större och större.
Bra på att vara själv men dålig på att vara ensam. Nötskalet där alltså.
Bra på att vara själv men dålig på att vara ensam. Nötskalet där alltså.
tänk att inte längre finnas
det måste göra så ont för alla som fortfarande är kvar?
jag glömmer aldrig bort vad du gjort
Håkan Hellström och Melissa Horn har i mina tidigare dagboksanteckningar varit låtskrivarnas kung respektive drottning. Dessförinnan kan jag tänka mig att det var Kent, Lasse Lindh och Lars Winnerbäck. För tillfället finns några nya. Daniel Adams-Ray, Oskar Linnros och Veronica Maggio. Raymond och Maria får vara med på ett hörn också. Det är svensk musik när den är som bäst. Och när jag är som bäst och värst.
födelsedag 2005
"Grattis min stora 13-åring!!
Hoppas att du inte hatar presenten för mycket... =P
Jag skriver verkligen fint eller hur?! Men det är tanken som räknas
och tanken är att jag älskar dig mest av allt!
LOVE YOU!
2-gether 4-ever!"
Hoppas att du inte hatar presenten för mycket... =P
Jag skriver verkligen fint eller hur?! Men det är tanken som räknas
och tanken är att jag älskar dig mest av allt!
LOVE YOU!
2-gether 4-ever!"
att fungera
Det är flummigt och förvirrande. Förvillande. Det är ovanligt, oväntat, förvånande, överraskande och ohjälpligt. Att bli stor. Att förändras. Att gå, andas, tänka, undra, fundera, formulera, prata, berätta, skratta, gråta, springa, gömma sig, spela spel, leka, lura, dö.
Det är livet.
Det är livet i ett nötskal och det är aldrig särskilt lätt när det börjar bli svårt. Det är egentligen inte särskilt svårt heller. För andas och tänka sköter kroppen åt en, vare sig man vill det eller inte. Och att skratta och gråta gör man oftast utan att man vill det också. Och resten av sakerna kräver bara lite övertalning från hjärnan. Lyft nu höger fot från marken, sträck det lite framåt, luta kroppen framåt, för foten ned mot marken igen - grattis ett steg avklarat, fortsätt i samma takt.
Alltid denna övertalning. Det är inte mycket som krävs, man måste bara orka lyssna på den delen av hjärnan som inte är i psykiskt kaos.
Det är livet.
Det är livet i ett nötskal och det är aldrig särskilt lätt när det börjar bli svårt. Det är egentligen inte särskilt svårt heller. För andas och tänka sköter kroppen åt en, vare sig man vill det eller inte. Och att skratta och gråta gör man oftast utan att man vill det också. Och resten av sakerna kräver bara lite övertalning från hjärnan. Lyft nu höger fot från marken, sträck det lite framåt, luta kroppen framåt, för foten ned mot marken igen - grattis ett steg avklarat, fortsätt i samma takt.
Alltid denna övertalning. Det är inte mycket som krävs, man måste bara orka lyssna på den delen av hjärnan som inte är i psykiskt kaos.
atm
at the moment
let the new world begin
dagens funderingar
Skriver tankar som egentligen inte är mina i en gammal, bortglömd bok av skinn. Skriver tankar som helt och hållet är mina, fast de är någon annan som gett uttryck för dem. Skriver tankar som är stulna. Skriver känslor som stämmer överrens med mina, men är någon annans från början. Jag undrar hur det kommer sig att varenda människa på den här jorden tror att den är ensam om sina tankar, känslor och problem - när det i själva verket verkar vara så att var och varannan människa känner, tycker och tänker precis samma sak.
Jag vill ha ensamrätt på mina tankar och känslor, men samtidigt är det skönt när någon förstår. Samtidigt som jag aldrig någonsin tror att någon person egentligen förstår. För alla är vi väl olika. Åtminstone önskar vi att vi vore det.
Jag vill ha ensamrätt på mina tankar och känslor, men samtidigt är det skönt när någon förstår. Samtidigt som jag aldrig någonsin tror att någon person egentligen förstår. För alla är vi väl olika. Åtminstone önskar vi att vi vore det.
23 dagar USA
Du är varmt välkommen till Lunds universitet. Vi är glada att du valt att studera hos oss.
invisible
Det stavas å-n-g-e-s-t. Men jag ska inte gräva ned mig för det.
cry baby cry
Jag hatar dig. Vill aldrig se dig igen. Aldrig prata med dig igen. Den här dagen suger. Och jag tittade på Lindas bilder och jag känner inte ens männskan och här sitter jag och storgrinar över att han är död. Jag hatar döden. Rädd för döden. Vill inte förlora någon. Vad är det med mig idag?
maybe I am the one for you
it's all about the choises we make
and the ones we don't
make me believe
Och som sagt lovade jag ju mig själv att aldrig någonsin bli beroende av en annan människa igen. Och självklart föll jag dit för trejde gången under bara ett fåtal år. Fastän jag inte riktigt är beroende den här gången har det påverkat mig mer än vad jag vill att människor ska kunna påverka mig och mitt liv. Jag vill att mitt liv ska handla om mig och mina beslut och mina drömmar och allt vad jag vill. Men på något vänster lyckas jag alltid låta folk utifrån få allt för mycket makt.
Den här gången har du inte ens bestämt något, sagt något eller ens uttryckt en åsikt som borde påverkat mig åt det håll det gjorde. Det enda du gjorde var att säga raka motsatsen vilket resulterade i att jag bara föll allt djupare.
Jag kastade bort min dröm. Och jag trodde aldrig jag skulle säga det här igen. Men jag börjar tro på kärlek igen.
Den här gången har du inte ens bestämt något, sagt något eller ens uttryckt en åsikt som borde påverkat mig åt det håll det gjorde. Det enda du gjorde var att säga raka motsatsen vilket resulterade i att jag bara föll allt djupare.
Jag kastade bort min dröm. Och jag trodde aldrig jag skulle säga det här igen. Men jag börjar tro på kärlek igen.
life is a mystery
Hur du kan stå ut med dig själv är för mig ett mysterium. Hur ni kan stå ut med varandra är en gåta utan svar. Hur du kan göra de saker du gör, och säga de saker du säger och sedan inte våga stå för dem är så patetiskt att jag vill gråta. Att du kan bete dig som om du fortfarande vore fyra år gammal och världen kretsar runt dig gör mig alldeles mörkrädd. Att du på allvar tror att världen kretsar runt dig är skrattretande. Att omgivningen accepterar ditt beteende, att världen ser ut som den gör och att alla håller med mig men ingen låtsas om det är underligt.
Hur något av det här berör mig på minsta lilla vis är det mest irriterande av allt. För att jag vet att det har inte med mig att göra, jag kan inte påverka det och jag tycker egentligen synd om dig.
Att jag fortfarande bryr mig gör mig nästan lika patetisk som du. Fast bara nästan.
ät fett och socker tills du spyr
Vill man ha något måste man kämpa lite för det också. Har gjort nästan ingenting hela dagen som vanligt men jag tycker om att ha det så. Var ute och sprang och herrejesus. Är man smart så är man smart. Jag är det sannerligen inte. Har knappt rört mig sedan sista fotbollsmatchen i juni, bortsett från lite småpromenader, och tror ni inte jag går ut och springer min längsta runda?! Jag vet inte riktigt hur jag tänkte där, tänkte nog att jag skulle ta igen lite som jag missat. Orkade långt ifrån hela rundan i alla falla och var tvungen att power-walka tre gånger för att inte ramla ihop. Tror nog i alla fall att jag sprang ca sju kilometer och gick lite drygt två så jag är väl helt nöjd med det!
Har gjort ett mat- och träningsschema som gäller för en månad framåt, tills den dag då vi åker till USA! Det ska följas till punkt och pricka så jag ska ha med det i fickan hela tiden så att jag inte fuskar!
Har gjort ett mat- och träningsschema som gäller för en månad framåt, tills den dag då vi åker till USA! Det ska följas till punkt och pricka så jag ska ha med det i fickan hela tiden så att jag inte fuskar!
all around the world 2010
Jag såg honom i skolkorridoren och utan att tveka en sekund gick jag rakt fram till skåpet där han stod och förtvivlat försökte ignorera min närvaro. Jag tittade honom i ögonen och väntade på att han skulle möta min blick. I samma stund som hans ögon såg in i mina träffade min högra knytnäve hans käke och jag såg blicken förändras från förtvivlan till förvåning. Överallt omkring oss vände folk på sig för att se vad som hänt. Med ett par snabba steg var jag framme vid trappan och började springa mot utgången, inte för att jag brydde mig om vad de andra skulle säga utan för rädsla över hur han skulle reagera när han insett vad som hänt. När jag stod vid botten av trappan vände jag mig om, han såg inte längre på mig och inte heller såg han förvånad ut längre. Han satt hopsjunken på golvet, med ryggen lutad mot skåpen och ansiktet dolt i händerna.
Darrande av ilska tände jag eld på dagens nionde cig och drog ett djupt halsbloss. En minut senare började det välbekanta lugnet sprida sig inom mig och jag sjönk ner på bänken. Novemberkylan gjorde att det var tomt på skolgården och jag satt därför ensam vid rökstugan, något som inte hände alltför ofta. Egentligen röker jag inte, jag brukar bara deppröka - det är åtminstone vad jag säger till dem i min närhet. Problemet med det är bara att jag alltid kommer på någon ursäkt till att vara lite deppig och det resulterar i att paketen tar slut allt fortare för var dag som går.
hur kunde jag tillåta mig själv?
ledig
Det suger att söka jobb.
some put their faith in the stars
Jag har svårt att ta in alla känslor som svävar runt mig just nu. Har svårt att tolka dem och hantera dem. Är både glad och inte glad, nöjd och inte nöjd. Känner att jag tagit de rätta besluten och känner att jag tagit beslut som är helt åt helvete. Jag antar att det är så livet är. Vissa saker som är bra och vissa som är helt fel. Och att kunna hantera det som inte känns rätt just nu, för det kommer troligtvis att leda till något bra i framtiden - något man hade gått miste om ifall beslutet hade varit annorlunda.
De närmsta veckorna lär väl handla om cv skrivande, jobbsökande, städning, rensning i lådor och garderober, träning och lite annat strö för att fördriva tiden.
De närmsta veckorna lär väl handla om cv skrivande, jobbsökande, städning, rensning i lådor och garderober, träning och lite annat strö för att fördriva tiden.
when you say nothing at all
just idag är jag stark, just idag mår jag bra
Idag är en bra dag. Om tio dagar är jag arbetslös. Om trettiotvå dagar åker jag till USA med Jennifer. Idag vet jag inte varför det är en bra dag för det är ju inte idag något händer, det är ju om tio och trettiotvå dagar. Hur som helst är jag hungrig, jag försöker bli av med mitt beroende, jag har lyssnat på bra musik, mitt rum är nästan nystädat, jag ska börja träna i veckan igen, jag ska börja laga mat en gång i veckan igen och jag har hittat min kameraladdare!
Och så är jag glad. För det är en litenliten varm prick i mitt bröst som blir större och större och tvingar mina ögon att le varje dag. Och det känns bra.
Och så är jag glad. För det är en litenliten varm prick i mitt bröst som blir större och större och tvingar mina ögon att le varje dag. Och det känns bra.
sometimes life takes you somewhere you'd never expected
baby, jag tror jag är kär
I taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller
jag glömmer aldrig bort vad du gjort
Någon borde byta stad
för nu kommer allt tillbaks
come and try
Du tror att du kan läsa mig som en öppen bok men det du egentligen kan se är bara omslaget. Och det finns så mycket mer än omslaget. Men precis som alltid tas saker för givna, förväntningar byggs upp eller förutfattade meningar formas. Bara för att jag påstår att du inte kan läsa mig som en öppenbok säger du att du kan det, eftersom alla öppna böcker vill vara stängda och alla stängda böcker vill låtsas öppna.
Jag vill inte låtsas. Jag vill inte vara. Jag bara är, utan att egentligen fundera särskilt mycket över varför.
Jag vill inte låtsas. Jag vill inte vara. Jag bara är, utan att egentligen fundera särskilt mycket över varför.
dagen efter
Har haft fullt upp de senaste dagarna och har gjort av med mycket mer än de 500:- jag bestämde att jag fick göra av med denna månad. Just nu befinner jag mig i ett dödläge. Ligger i sängen eftersom alla andra i huset ska sova och jag inte vill eller får störa dem. Trött i ögonen men huvudet går på högvarv. Längtar mer än något annat efter att få lägga huvudet på kudden och somna men vågar inte göra det för är dels rädd för vad natten kommer att erbjuda - drömmar, mardrömmar, uppvaknanden en gång i timmer, eller att jag inte kommer somna alls. Och sist av allt är jag rädd för att vakna. Inte för att jag inte vet hur morgondagen kommer att se ut, men för att jag inte vet hur dagarna efter morgondagen kommer att se ut.
Tretton dagar kvar. Tretton som i det där oturs talet. Tretton dagar tills jag är arbetslös och har kastat bort den framtid jag byggt upp för mig själv under den senaste tiden.
Tretton dagar kvar. Tretton som i det där oturs talet. Tretton dagar tills jag är arbetslös och har kastat bort den framtid jag byggt upp för mig själv under den senaste tiden.
whiskey lullaby
Inga mardrömmar inatt men har däremot frusit trots mina två täcken och två filtar. Åker tillbaka till Stockholm om sisådär tre-fyra timmar och det ska bli skönt att komma hem igen. Nu ska jag inte bort något mer i sommar utan lovet är i princip över. Bortsett från att det bara är två veckor kvar innan jag slutar jobba och därmed är ledig dygnet runt. I kväll blir det jobb och sedan troligtvis utgång med några från jobbet. Sedan ska jag äta sushi, gå på bio(?), gå ut och öla och jobba lite mer under veckans gång.
a real, rich bitch
Säger hela tiden till mig själv att jag ska sluta slösa pengar på onödiga saker. Varje gång jag tittar på mitt saldo på kontot och tillhörande kontoutdrag får jag en smärre chock över hur mycket det har minskat trots att varje enskild summa knappt är märkbar. Beslutar mig för att sluta äta ute så ofta, sluta köpa kläder jag egentligen inte behöver, sluta köpa lunch på jobbet vareviga dag och skaffa mig en lunchlåda istället. Jag bestämmer mig för att sluta köpa massa godis, sluta vilja ha saker, sluta köpa små fina saker till rummet eftersom jag har alldeles alldeles för mycket. Jag säger att jag inte ska spendera mer än femhundra i månaden.
Jag lyckas aldrig.
Och frågan är om jag verkligen vill lyckas. När man väl har en inkomst och inga utgifter, när man bor hemma, när man tjänar bra med pengar och när man har lite att röra sig med - varför ska man då inte unna sig saker? Jag kommer aldrig kunna slösa med pengar på det här viset när jag blir äldre och skaffar hus, familj, jobb och allt det där som hör till. Och varför ska jag inte spendera pengar på mat när jag har råd och det i de flesta fall innebär en fin kväll med en fin vän? Och vem är jag om jag inte får fylla mitt rum med krimskrams, trots att det redan är alldeles för fullt? Och vem skulle jag vara om jag inte fick köpa lite nya kläder när jag hittar något jag verkligen älskar?
Det kanske inte handlar om att sluta med allt. Det kanske bara handlar om att bli lite mer sparsam och mindre slösaktig. Och det är något jag tänker lära mig med tiden. Typ med den tiden då jag blir tvingad till det.
Jag lyckas aldrig.
Och frågan är om jag verkligen vill lyckas. När man väl har en inkomst och inga utgifter, när man bor hemma, när man tjänar bra med pengar och när man har lite att röra sig med - varför ska man då inte unna sig saker? Jag kommer aldrig kunna slösa med pengar på det här viset när jag blir äldre och skaffar hus, familj, jobb och allt det där som hör till. Och varför ska jag inte spendera pengar på mat när jag har råd och det i de flesta fall innebär en fin kväll med en fin vän? Och vem är jag om jag inte får fylla mitt rum med krimskrams, trots att det redan är alldeles för fullt? Och vem skulle jag vara om jag inte fick köpa lite nya kläder när jag hittar något jag verkligen älskar?
Det kanske inte handlar om att sluta med allt. Det kanske bara handlar om att bli lite mer sparsam och mindre slösaktig. Och det är något jag tänker lära mig med tiden. Typ med den tiden då jag blir tvingad till det.
dreamer
Börjar bli snurrig av alla drömmar som inkräktar på min sömn varje natt. Stirrar i taket halva natten. Vrider och vänder mig som en besat när jag väl somnat. Vaknar, svettas, gråter och frågar mig vad allt betyder. Alltid mardrömmar. Aldrig samma mardrömmar. Bara snarlika. Lite annorlunda miljö eller en person som byts ut. Död efter död. Hån efter hån. Och det bara fortsätter att värka i hjärtat när jag undrar om du verkligen förtjänar att behandlas som du gör i min hjärna. Är det för att du betett dig som du gjort som min hjärna bearbetar dig på det här sättet? Eller är det min hjärna som försöker övertyga mig om att du inte är bra för mig.
Eller har det helt enkelt ingenting med någonting att göra. Drömmarna råkar bara vara hemska pågrund av dagens intryck och personerna som är med är närvarande bara för att de finns i mina tankar?
Eller har det helt enkelt ingenting med någonting att göra. Drömmarna råkar bara vara hemska pågrund av dagens intryck och personerna som är med är närvarande bara för att de finns i mina tankar?
saknar min drömfångare
