lets play hide and seek


ny dag, ny vecka

Idag har varit en dålig dag, men det är ju positivt för då kan de bara bli bättre och det blev det! Tröst åt lite soppa och chokladbollssmet när jag kom hem från skolan och sedan var jag med Frida på boxningspass. Lite för avancerat men grymt kul och skönt att få någon att slå på när man är förbannad. Nu känner jag mig lite överansträngd för mina händer skakar om jag håller dem i luften och det gör det aningen svårt att träffa rätt tangenter när man skriver. Nu lblir det knäckebröd med kokt ägg och ett glas mjölk, sedan se på oth och sova hela natten lång. Imorgon börjar jag ett och ska leka poängjakt med alla ettor. Sedan får jag se? Träning på kvällen är spikat i alla fall. Minst sex träningar i veckan!

with or without you

imorgon då fan. nu ska jag faktiskt för en gång skull ta tag i det här ordentligt. Men först sova!

solen skiner för dig


as we go on we remember
all the times we
had together
and as our lives change from whatever
we will still be
friends forever


where do you go when you're lonely

jävla ångest. jävla samvete. jävla tankar. jävla svek. jävla kärlek. jävla känslor. jävla gråt. jävla utseendefixering. jävla mat. jävla impulser. jävla tid. jävla umgänge. jävla skola. jävla död och
jävla fucking skit liv


någon ?


jag vill ha sanningen


- och inget annat av dig


cigarettes and chocolate milk

Jag ljög nog när jag sa att jag inte skulle bli hungrig igen för nu är jag hungrig och illamående på samma gång, men stiga upp före åtta en lördag? Icke. Ligger och letar lite musik på spotify och hittade en ny bra, Cigarettes and Chocolate Milk med Rufus Wainwright.

Jag vet inte vad det är med mig och fina ord, men någonting är det och jag kan bara inte låta bli att tänka på olika ordformuleringar, goda ord, fina ord, söta ord, ord som betyder, ord som påminner. Det är som att hitta ett godis man bara inte kan vara utan, man vill bara ha mer och mer, känna den söta smaken smätla i munnen och njuta. Hur kan man få den känslan av ord? Jag vill smaka på orden, pröva att säga dem och se hur de passar min mun och mitt uttal. Jag vill skriva orden i en fin bok med en av mina favorit pennor för att se ordet ta form under min hand. Vill se mina kantiga slarviga bokstäver och den där handstilen som ingen riktigt kan tyda (förutom Frida som alltförmånga gånger tvingats tyda den) vare sig jag själv har kommit på det eller om jag har lånat orden från någon annan så är det lycka att se dem där, nedskriva och att känna det där lilla lyckoruset i min kropp som vill skapa, göra, tillverka, hjälpa, förbättra och tillverka något. Jag har kommit på vad jag vill göra också och det är något ruskigt bra. Jag vet vad jag vill och det känns så skönt. Underbart. Lyckorus. Jag är glad i hela kroppen idag och det är en fin morgon utanför mitt fönster.

gårdagskvällen

Fredagkväll med avskedsmiddag på Faros och sedan fika på Café 60 med Frida, det var en riktigt lyckad kväll. Resturangen var supermysig med god mat och jag tror inte att jag kommer bli hungrig på en vecka nu efter. Vi blev nog sittande ett par timmar och pratade om mycket, mest om Spanien skulle jag tro men det var väl inte så oväntat. Tiden närmar sig och idag är det bara åtta dagar kvar. Runt nio tiden började vi röra oss mot medis då Cicci skulle på någon slags avskedsfest och jag och Frida åkte vidare mot café 60 för lite serious talk. Väl där var vi varma, mätta och trötta i fötterna så vi delade på en Chai Latte (fortfarande inte lika god som Espresso House) och sedan satt vi där i säkert två timmar. Tunnelbanan var seg så när vi skulle hem tog vi bussen från Gullmars, dumt val med tanke på att sträckan att gå då blir dubbelt så lång och båda två hade på sig ca 10 cm klackar och det regnade hela vägen. Men vad gör man inte för en liten extra promenad.

Väl hemma var klockan runt halv ett och jag orkade inte ens sminka av mig utan föll direkt ihop på sängen, pratade med både F och C i telefonen och somnade säkert inte förens två, så frågan är varför jag nu är vaken så sjukt tidigt?

ingen verkar bry sig

Under ytan
Finns det skratt och gråt

Under ytan
Skäms jag för mig själv

Under ytan
Bränner bilden mig

lunchshopping

Just nu är jag bara ännu mer förvirrad och trött än jag var innan. Har knappt sovit någonting i natt och hade sjuk träningsvärk när jag vaknade så struntade i gymmet. På lunchen var jag inne i stan och köpte mina prickiga koppar och blommiga glas, de är finaste någonsin så jag är rätt så glad för det. Ibland förstår jag verkligen varför folk blir shoppaholics och allt vad det heter för man kan verkligen få ett lyckorus när man köpt något som man verkligen verkligen velat ha. Efter en hej-kom-och-hjälp-mig dag i skolan så promenerade jag hem och duschade. Ikväll blir det Grekiskresturang med Cicci och Frida, och sedan något café med Frida och alla problem som våldgästar.

all I'm asking for

Jag vet att jag gjorde många fel. Jag gör alltid många fel. Men jag försöker i varje fall att göra rätt, och det är svårt att göra rätt när man aldrig får någon respons. Så nu undrar jag:
 
vad gjorde jag egentligen fel ?

think twice

Jaha. Ännu en dag när allt är bara tomt i huvudet. Fast innerst inne är det nog så sprängfyllt att det inte vet vart det ska ta vägen och då gömmer det sig så att det känns tomt.

En ganska så meningslös dag med flummiga lektioner, världens grymmaste manus(!), ca 2 mils promead/springning och våffelmiddag. Mmm. Nu är jag trött, vill sova och vila mina fötter men måste nog plugga, spanskaläxa tills imorgon.

Jaja, ännu en dag som lider mot sitt slut. Och imorgon är det fredag...

jag menade det jag sa

nu ska jag sova. Det är nog det enda jag är riktigt bra på.

fail

och Jag som hade svurit på att inte skriva något. Jag som kunde vara stark, jag som klarade mig ensam, jag som inte behöver någon. Jag jag jag. Jag ångrar mig och ångrar mig inte. Jag ville inte vara svag. Men jag ville inte vara lämnad heller. Jag ville bara blunda och gå förbi. Behålla min värdighet. Men inte ens det klarar jag av...


nedräkning, eller uppräkning

Förresten upptäckte jag idag att mer än halva skolveckan redan gått, och en hel vecka sedan jag började tvåan har passerat. Tiden rinner verkligen iväg som sand i ett sånt där tidglas, eller timglas kanske, och snart är det helg igen. Jag ska ta det lugnt, så lugnt det bara går för jag är inte sugen på fest, jag är galet trött och jag har match på söndag. Fredag eftermiddag blir gym och sedan hemmakväll med smoothie och kanske en promenad. Lördag blir det utgång men bara för en middag, en avskedsmiddag rättare sagt, med Cicci och Frida. Thai lutar det visst åt, om nu alla vill det.

Alltså, bara två dödslångadagar kvar med massor av språklektioner, träning och övningskörning och sedan är det vila för mig, greatness

dagens dag

Jag har haft en lång men helt okejdag som inneburit skola från 8.30-17.00, shopping på lunchen och shopping efter skolan. Inte förens halv nio var jag hemma igen. Dagens första lektion var photoshop, vilket också var årets första lektion i photoshop. Det var kul. Resten av dagen var lite upp och ner men oseriösa lektioner som faktiskt gick ganska fort, lite stories från A, ett snabbmöte med Pellan och Hanna och sedan två otrevliga små möten i skolan. Återigen kan du dra åt helvete. Jag blir så trött. Och så ledsen. Att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vill inte bry mig men det är svårt att låta bli men jag orkar inte med det här längre. Fast skit samma, jag är ganska glad ändå för idag har jag köpt nya, svarta byxor och en stor mysig och lila tröja.

.

och du kan dra åt helvete

alla löften klingar falskt

Det är så sant så sant. Jag undrar hur många av de löftena som givits till mig som faktiskt har blivit hållna, jag misstänker att jag kan räkna dem på ena handens fingrar.. Inte heller mina löften går nog att räkna på mer än en hand så frågar är varför man lovar så mycket när man redan innan vet att man inte kommer att hålla det. Jag läste en krönika i Metro förra veckan, en norrländsk tjej som skrev om hur vardagligt det har blivit att säga jag älskar dig till någon. Det är precis som hon skriver, förut betydde de orden något starkt, det var inte något man sprang runt och slängde ur sig till vem som helst. Nu säger man jag älskar dig till personer man mött en endaste gång. Det är absurt.

Jag har fått så svårt att lita på folk, för alla dem som jag litat allra mest på har svikit mig så hårt. Jag har svårt att ta åt mig av komplimanger för jag vet att folk bara strör dem omkring sig som om det vore vad som helst. Jag har svårt att känna mig omtyckt för i princip alla runt omkring mig älskar alla de ser, pussar och kramar minst tre personer om dagen för att sedan vända sig till en annan vän och berätta hur illa man egentligen tycker om alla de man precis pussat på. Det känns som att ingenting i den här världen riktigt betyder någonting längre och jag vill inte ha det så.

Alla löften klingar falskt - håkan hellström - kan så vackert sätta ord på allt det där

årets första match

Hemkommen efter en uselt dålig match och förlust med hur mycket vill jag helst inte tänka på. Fast egentligen gör det inte mig så mycket, Charlotte är tillbaka och hon har varit saknad, på riktigt! Laget är laget som alltid, vi har kul. Matchen var riktigt jäkla jobbig och jag kände att jag fick något gjort så på de flesta sätt var det en positiv kväll, förutom att vi förlorade. Nu sitter jag här svettig och oduschad och med ett ben som knappt går att stå på men det gör mig inte så mycket, på många sätt är den där fysiska smärtan så underbar jämfört med den psykiska. Det är skönt att ha ont för då vet man att man lever, att man mår bra och fungerar som man ska. Men det är också skönt för att man bara vet. Jag kan inte sätta fingret på vad det är jag vet men jag är helt säker på att det är något bra.

På torsdag blir det springträning, så tills dess ska benet vara fixat och på fredag blir det gym. Söndag match igen. Jag ljuger inte när jag säger att jag saknat hösten, höstterminen, träningar och mer rutin på livet, jag är nog ganska ordningsam av mig har jag upptäckt.

höst om en månad eller två

Varm dag, nästan för varm. Kallsvettas. Lekte charader med alla ettor och det var väl helt okej kul. Imorgon blir det tråkig dag och shopping på eftermiddagen, om jag får mina pengar vill säga.... Börjar längta lite smått till hösten, inte till vinterkyla och tråkväder, men till svalare dagar, färgglada löv som fyller vägkanterna, att komma in och dricka en kopp te efter att ha varit ute i ruskväder, långa stickade halsdukar och socker. Om jag hittar imorgon så ska jag nog köpa en höstjacka, en halsduk, vantar, socker och mössa. Kanske lite nya tights, en stickad tröja, en stor tröja och en ny pyjamas också, om jag har råd alltså, det tror jag inte att jag har men man vet aldrig vad man kan hitta. Det är vad jag ska leta efter i alla fall, bortsett från mina prickiga koppar, blommiga glas, blåa plastsandaler och HM;s rea såklart!

långpromenad

Har precis varit ute på en långpromenad med Frida och räknade ut att jag gått typ 1,5 mil idag, mycket duktigt! Kom även fram till att det mycket troligt är anledningen till mina värkande fötter. Tog ett bad när jag kom hem och nu ska jag massera mitt dumma ben så jag blir frisk tills imorgon, sedan tänkte jag faktiskt hoppa i säng. Tidigt tidigt, jag vet, men imorgon ska jag upp redan vid nio fastän jag har sovmorgon enda till ett!

viska något

Jag är trött. I både huvud, ögon och fötter. Jag önskar mig massage, fotvård och spa. Så fort jag fått mina pengar av Pelle ska jag börja köpa julklappar. Och kläder. Och koppar och glas. Och ett stort album som jag kan klistra in saker i. Och så ska jag bjuda Cicci på middag också. Sen finns det nog inga pengar kvar längre.

Jag vet inte vart jag ska göra av mina armar och mina ben och mina tankar eller någonting på hela mig. Jag vill träna så mycket att det enda jag kan göra är att ligga flämtandes efter andan och känna hur hjärtat slår och alla muskler i hela kroppen värker. Jävla ben som krånglar just nu, vill inte göra något dumt och riskera att missa matchen imorgon. Min första riktiga match sen oktober om jag minns rätt.

sockerkaka och vaniljkräm


nåt gammalt nåt nytt nåt lånat nåt blått

Jag vet inte vad jag saknar men jag vet att det är någonting

Det har bara gått tre (fyra) skoldagar sen jag började och jag känner redan att två dagars helg inte är tillräckligt. Framför mig har jag tre jobbiga dagar med lektioner, en halv lekdag med ettorna och en skön skoldag. Två fotbollsträningar, en match, två gymdagar och fyra långpromenader väntar mig innan det återigen blir helg.

Är väldigt shoppingsugen också, vill köpa lite nytt och få lite nytt hopp inför terminen, både kläder och saker. På onsdag blir det nog stan för HM har readag.. tänkte även passa på att köpa fyra koppar och fyra glas om de nu finns kvar ännu. Och kanske lite collegieblock, pennor, pärmar och lite sånt där pyssel som kan få mig på så bra humör. Åh jag längtar in till stan

it's better to burn out..


than to fade away..

mm

jag får ångest varje gång jag tvingas skriva något i mitt dokument. jag vill inte

mellanmål

Jag struntar nog i bion ikväll, jag vet i alla fall att jag känner för att vara ensam även om att ligga hemma inte är optimalt.. Tröstäta ett paket b&j känns lite mer lockande, inte för att jag behöver tröstas, men det känns som en sådan kväll. Dock så tackar jag nog nej till mitt eget erbjudande och istället blir det nog lite OTH, Harry Potter, youtube, sagan om ringen, ramlösa och mörk choklad. Kanske en promenad när det blivit lite mörkt och en kopp te för att värma insidan lite grann

hard to understand

Att man alltid tycks vilja ha det man inte har. Jag undrar hur det kommer sig. I veckorna vill jag inget hellre än ha helg, nu när helgen väl är här vet jag inte längre vad jag vill. När jag umgås med folk vill jag bara hem och läsa, ha filmmaraton och vara ensam. Nu när jag är ensam orkar jag inte det heller. Jag vill baka, och är sötsugen men jag vill, vill inte, vill, vill inte äta. Jag vill träna men inte utomhus, och gymmet stänger alldeles för snart för att jag ska hinna dit. Usch för mig, inte okej alltså..

Jag har svårt att sätta fingret på vem jag är och egentligen undrar jag om det verkligen spelar så stor roll. Problemet är att jag vill så gärna kategorisera mig, säga konkret vad jag tycker om och inte, vad jag vill och hur jag är bara för att enklare kunna acceptera mig själv men jag börjar tro att jag inte är konkret eller att det finns någon kategori att placera mig under, jag känner mig väldigt abstrakt.

Uppsnärjd i det blå

Du är lite av en drömmare.
Du har varit med om mycket i ditt liv,
både bra och dåliga saker.
Nu börjar du känna att det är dags
att ta tag i saker och ting,
börja leva!

fredag

Men nu har jag i alla fall lugnat ner mig lite, blev så slutkörd av träningen att jag inte orkade vara arg längre, och dessutom kan jag stolt meddela att jag orkade göra 30 armhävningar (dock på knä) utan paus, och att jag nästa gång kan höja vikten för min insida av lår-övning. w i h o. Jag är glad att fredagar är lugna dagar i skolan för då känns det nästan som en extra dags helg, idag är det uns-dag och därför tillbringas kvällen på Kräftskiva hos Pellan, med Gotlandsgäng och Anna ! Kladdkaka, vin och massa annat gott blir det dagen till ära

Förstår inte grejen...

Jag är så otroligt arg och irriterad och förbannad och uppretad så jag vet inte alls vart jag ska ta vägen. Var på gymmet idag och ALLA tvapparater var inställda på samma kanal, en av de där kanalerna som har skitreklam dygnet runt. Under de första 25 minuterna av min tid på gymmet visades samma reklam om och om igen, och jag tror fortfarande inte mina ögon eller öron när jag säger att reklamen handlade om en sån där liten grej som man spänner fast runt magen och får magrutor(killar) / en kropp att dö för(tjejer) utan att ens anstränga sig. För det första, vilken otrolig diskriminering. För det andra är det den absolut dummaste kanalen man kan visa på ett GYM av alla ställen? Ibland förstår jag inte hur folk är funtade. Det var så störande att jag svettades och kämpade mig alldeles dödstrött bara för att vara lite upprorisk.

Jag kan ju inte säga att det inte funkar(även om jag önskar att jag kunde det) eftersom jag aldrig testat, men jag tvivlar väldigt väldigt mycket på det. Fraser som "få drömkroppen du alltid velat ha - utan ansträngning" och "få snygg mage utan att behöva anstränga dig och slita kroppen" upprepades om och om igen. Jag tror att jag blir tokig. Är inte meningen med att träna att röra på kroppen? Är inte muskler och en snygg, slimmad kropp beviset för att en människa mår bra samt äter och tränar sunt? Nej fy fasiken, dummaste jag någonsin sett och jag vill bara stämma dem som hittar på all skit här i världen.

Jag tvivlar faktiskt starkt starkt starkt på att alla dessa människor som har en sån här maskin faktiskt är friska och hälsosamma, och vad är meningen med att ha en vältränad kropp om man ändå inte orkar använda den? Jag fattar inte grejen....

goodnightsleep

utsliten, trött, skoltrött, träningsvärk, huvudvärk, förvirrad, irriterad

taggad, full, knäpp och galen

goodnightsleep - there's nothing more to say


no stress

-beställa körlektion  (9 september, here we go)
-lämna in väskan för lagning
-avbryta tidningspremunerationen
-byta lakan
-städa
-fixa nytt mat-&träningsschema
-söka jobb


slitet

Trött och sliten efter bara en dag i skolan. Förvirrad och frånvarande men ändå glad. Träffade sötaste idag och jag saknar redan. På fredag blir det förhoppningsvis Kräftskiva hos Pelle, det är sjukt att man kan sakna alla så otroligt mycket efter bara fyra dagar ifrån varandra, det är inte likt mig.

Träningen igår var inställd, så typiskt när jag var taggad för fotboll, nu måste jag vänta ända tills på Söndag istället. Cyklade hem med Frida på pakethållaren och drog på mig joggingskorna igår i alla fall för jag hade gett mig fan på att träna. Sprang runt i mörkret och blev alldeles nojig på grund av alla mord i alla tidningar överallt. Väl hemma badade jag och pratade i telefon med Pellan. Imorse gymmade jag, det var skönt. På fredag eller lördag ska jag köra tills jag ramlar ihop, för jag orkar inte tänka just nu. Ska nog skriva lite dagbok ikväll också, för jag är så full.

last chance

Inte okej, inte okej. Ska vi säga för femhundradegångengillt att jag har bestämt mig? Nu har jag bestämt mig, bestämt spikat och redan påbörjat, inte bara ett utan två, tre stycken nya löften. Nyårslöften fast i slutet av sommaren. Inför nya terminen- löften så att säga

den som är värd dina tårar skulle aldrig få dig att gråta


Vad jag bryr mig om nu är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig


som om ingenting hade hänt

Börjar bli dags att återvända till verkligenheten efter ett långtlångt uppehåll. Längtar efter riktiga träningspass och normal mat igen, längtar efter skratt och flum på skoldagarna och sedan lugna eftermiddagar hemma. Längtar efter promenader och uppdatering från alla jag känner. Mest av allt önskar jag att allt kunde bli som vanligt också, men den tiden är nog förbi.. Usch.

Ikväll blir det riktig fotbollsträning för första gången sedan Mars, imorgon blir det gym, på torsdag bildvisning från Ungern, fredag träffa vackraste F, P, H, L, M, V och C, lördag gym igen och söndag fotboll igen. Är det verkligen så lätt att ställa om sig, förändra tillbaka? Kan man fortsätta som förut, när man innerst inne känner på sig att ingenting längre är som förut. Jag antar att det går, för ge upp är inte min grej, jag vill inte ge upp nu.

lyckopiller


skolstart

Jaha, så har man börjat skolan igen då. Frågan är bara om min skoldag räknades med tanke på att jag inte ens var där. Egentligen började vi halv tio och skulle gå till två, men eftersom jag hade tid hos sjukgymnasten skulle jag bli en timme sen. Tio över tio smsar jag Mandisen att jag är påväg, kvart över ringer hon och säger att vi slutat, lyx ! Mötte upp henne, Sandra och Jasse för att tjockisarna skulle käka donken och sedan satt vi där väldigt länge. Hamnade tillslut i Gullmars och köpte Chai Latte.. har jag tröttnat eller var den bara inte lika god som vanligt? Fick i alla fall se mitt schema och det såg riktigt grymt ut, tack och lov!

Har ätit lite frukostmuffins nu och ska snart ut med Cicci, jäveln som snart drar till Spanien i ett helt år och lämnar mig kvar här, inte okej Cicci, inte okej någonstans.
Kärlek

<3

Ja alltså, inte för att jag inte tycker det är skönt att vara hemma igen, sova i min säng, ta det lugnt, göra vad jag vill när jag vill och bara vara för mig själv...

.. MEN FY FAN VAD JAG SAKNAR DE VACKRASTE OCH MEST UNDERBARA TJEJER I DEN HÄR VÄRLDEN

vem kunde någonsin tro att jag skulle bli så sällskapssjuk?

don't wanna grow old without you

Jag minns den här dagen för ett år sen, minns den som om det vore igår. Minns hur jag låg i min säng den där söndagkvällen och hade ångest inför den kommande skoldagen, min tredje dag på gymnasiet. Jag funderade för mig själv och konstaterade att även fast det var nervöst och nytt så var det knappast normalt att ha en sån ångest att man helst ville spy. Gymnasiet skulle ju vara något roligt, en tid för ny vänskap och en underbar tid att minnas. Istället låg jag i min säng och kunde knappt röra en muskel samtidigt som jag övertalade mig själv att imorgon, då skulle jag ändra mig, jag skulle anstränga mig lite extra, jag skulle göra allt jag kunde och verkligen vilja. Jag minns inte hur det gick, men troligtvis inge vidare för dagarna blev bara värre och värre och söndagen en vecka senare var om möjligt ännu värre. Men hur skulle man berätta det för någon? Ordet oförstådd ekade om och om igen i mitt huvud och inte ens den där som var så nära, som alltid lyssnade och förstod och hjälpte till kunde göra något åt vad jag kände. Jag undrar om det hade fortsatt så, eller om saker och ting hade förändrats till det bättre med tiden?

Idag, ett år senare, ligger jag i sängen ännu en gång och funderar på min kommande skoldag, årets första. Den här gången har jag nybadade fötter, ett underbart sommarlov i baktanke och en härlig klass att komma tillbaka till, längtar vore att överdriva men ångest har jag i alla fall inte. Andra året på gymnasiet, bara två år kvar. Den här dagen om ett år kan vara den sista dagen på mitt sista sommarlov någonsin. Vilken insikt, jag tror att jag börjar bli gammal.

hela världen är så sinnessjuk

Ligger och läser minnesbloggen för Tess. Helt otroligt. Jag kände henne inte, hade aldrig sett henne men vet många personer i min omgivning, i min vänskapskrets, som gjorde det. Kan inte förstå det. Kommer aldrig kunna släppa det. Om jag, som inte ens kände henne, känner så, hur känns det då för hennes vänner, hennes familj? Jag kunde inte ens läsa ett inlägg utan att känna tårarna välla fram, ändå tvingar jag mig själv att fortsätta läsa. Livet kan ta slut så plötsligt att det är så jävla onödigt att slösa bort det på att oroa sig för så onödiga saker som jag gör. Livet kan ta slut så plötsligt för vem som helst, så varför förlora kontakten eller bråka med någon? Jag kan inte tänka mig ett liv utan en av mina bästa vänner, det går helt enkelt inte att föreställa sig.

Varför kastar jag då bort de vänner jag har? Jag har ett val, jag kan välja att fortsätta att leva mitt liv, det kunde inte Tess. Jag kan välja att behålla mina vänner och bevara vänskapen, det kunde inte Tess vänner.

Jag saknar redan. Jag är livrädd, livrädd för döden, förlust, krossade hjärtan och svek. Låt mig slippa.

citerat

vacker som en vildkatt lika skitig och smal

varför blir jag så påverkad av ord?

visst fan är jag mittemellan

Det känns som minst hundra dagar sedan jag var hemma, sov i min säng, satt framför datorn eller bara tog det lugnt för mig själv. Samtidigt känns det som typ två dagar sen jag sov hos Lina, mötte upp tjejerna vid båten och nattbadade klockan sju en solig söndagkväll för en vecka sen. Sommaren vänder verkligen upp och ner på all tidsuppfattning. Veckan har varit bra. Eller bra är nog fel ord, men varit har den i alla fall, finns nog inget riktigt grymt ord att beskriva med.

Alltid är det något som är fel och jag skäms har ångest och vill sjunka ner i jorden. Men min stolthet säger något annat så jag ska inte gräva en grop som jag sedan själv faller i, det ska inte fortsätta såhär. Det är svårt att passa in i den världen, svårast av allt är att passa in när man inte ser hela bilden. Om ena hörnet är blått kan det andra vara både mörk- och ljusblått, och för att förvirra mig ännu mer finns tusen olika nyanser och dessutom ett flertal andra färger att välja mellan. För att citera lite: visst fan är jag mittemellan, men lagom och alldeles normal? jag undrar men egentligen bryr jag mig nog inte. Jag är hemma, jag har det bra, jag ska sova hela natten i min egna säng i mitt riktiga rum med min mysiga lukt omkring mig och sedan ska jag gymma, sova lite till, käka, läsa och sova ännu mer. Borta bra men hemma bäst


RSS 2.0