dreamer

Varje ord svider, varje minne värker, alla påminnelser får mig att skaka och åsynen bländar mig, vänder mig upp och ner och får hjärtat att slå dubbelt så fort av ångestkänslor

Övningskörningen gick sämre än sämst så nu ska jag äta mörk choklad med mint smak, dricka te och trösta mig i Marian Keys.
Imorgon = ingen idrott men troligtvis sovmorgon, gym, museum, träning och middag i min ensamhet tillsammans med min micrade matlåda

sa jag att jag vill ha SNÖ förresten?

När du har varit i alla vrår
och du har testat allt som går och
när du tröttnat
kom ihåg mig då

idag har jag haft pyjamas hela dagen. haft pyjamas och druckit kaffe
söndagar är bra dagar men pyjamasdagar är de bästa

Det är inte förens man är frisk som man inser hur sjuk man egenligen var

mjölk är gott och mjölkpaketen är sådär småtrevliga. På min bokhylla sitter nu ett chai-recept och fyra antitråk-tips uppklistrade. Inte för att chaien var särskilt god, men bilden var fin och recept är mysiga och antitråk-tipsen har jag inte hunnit testa än, jag har helt enkelt inte haft tillräckligt tråkigt än men snart så ska jag göra alltesammans!

Just nu längtar jag enormt till helgen. På fredag blir det hockey hela kvällen lång och på lördag ska jag hyra filmer köpa massvis med godis och dricka te hela natten. Alldeles för mig själv, alldeles mysigt och med alldeles lagom många ljus och filtar i soffan. På söndag är det advent och då blir det julpynt, mera ljus och lussebullar.

Jag vill julpyssla, baka pepparkakor och lussebullar, bada julbad, slå in fina paket, klä julgranen, julpynta, fika med fina vänner, hänga på café, ligga i sängen och lyssna på bra musik, ligga i soffan och se på barnfilmer en hel dag, åka in till stan och sitta vid vattnet hela natten, steka pannkakor och göra en pannkakstårta, kasta snöbollar, hoppa i vattenpölar, rulla runt i gräset skrikandes av skratt.
Jag vill ta det lugnt, varva ner, bada fotbad, gå på massage, leka och vara barn igen, glömma verkligheten, köpa tre kilo godis, gå på kalas och leka lekar, klä ut mig och ta fina bilder.

Lycka! Amanda skickade precis sms om att första lektionen imorgon är inställd vilket innebär att jag börjar ca 12 imorgon. Flera bra saker med det, dels får jag sovmorgon, dels slipper jag få tillbaka provet som gick uruselt och så slipper jag oroa mig för att jag är jättepigg nu och inte kan somna med resultatet att jag imorgon när jag skulle stigit upp halv sju skulle varit psykbryt. Dessutom hinner jag skriva lite också, det har inte blivit så mycket av med det på sistone med anledningen att det verkligen inte händer något alls. Allting inom mig är tomt och det känns som att jag inte kan älta min tomhet hur länge som helst.

Har läst lite mer i boken också. Duktighetsfällan. Det känns så hemskt att jag kan identifiera mig med alla historier och det är ännu värre att veta hur många andra som också kan det. Att aldrig kunna nöja sig med något som duger utan alltid vilja göra det bäst, det är en otrolig press. Matteprovet på torsdag till exempel, jag har aldrig aldrig aldrig i hela mitt liv fått 'bara' G i ett ämne och jag skulle inte acceptera ett G på provet. Att kunna göra det, kunna nöja sig med något som inte är det bästa man kan prestera vore en sån lättnad. Samma sak gäller kapitlet om att aldrig kunna stänga av och vila från skolan, stressen, pressen och kraven. Är jag sjuk en dag har jag hela tiden allting jag måste jobba ikapp hängande över mig och jag kan ha ångest en hel dag för att jag inte utnyttjar den ordentligt. Om jag tränar jag kan antingen träna hårdare och få ett bättre resultat eller också kunde jag ju lika gärna varit hemma och pluggat. Om jag ser på film finns hela tiden alla oskriva uppsatser och halvlästa böcker i bakhuvudet som gnager och stör lugnet jag söker efter.

Alltid är det något i vägen. Nu ska jag i alla fall utnyttja min kväll/morgon och läsa länge, sova länge sedan gå på två lektioner, åka till jobbet och förhoppningsvis göra bra ifrån mig, även fast jag är galet nervös - igen.

Splittrad överallt. En del vill åt ena hållen och en annan åt andra.
Tusen nålar och alla sticks. Vill inte vill inte vill inte.
Verkligheten när den är som vackrast, hur är den då egentligen?

Vill stå med tårna i Stilla Havet
Låta vågorna slå över fötterna
saltvattenstänk i ansiktet
doften av havet
och det lugnande ljudet av en hel värld som andas

Jag skulle kunna ligga på stranden i all evighet
se hur vattnet fryser till is och kristallformade snöflingor som faller på vintern
känna solens första strålar återspeglas i havet när våren tittar fram
ligga i sanden och värmas av sommarsolen
sitta på en sten och se havet storma, vinden vina och höstregnet piska mot havsytan

En gång till i livet
ska jag stå med fötterna
i Stilla Havets kalla vatten

vill ha blå himmel och vackra dagar
vill ha fina minnen och äkta bilder
vill ha sanning i dina ögon
och
ord som betyder något

Jag läste precis ett inlägg av Emilie och såg världens underbaraste idé för att få människor att föredra trappor istället för rulltrappan. Förutom att de flesta faktiskt valde trappan så var det en rolig grej, det såg fint ut och man blev lite gladare av piano trappan som någon hade installerat i Odenplan. Någon gång ska jag också göra något fint som gör andra glada

Jag har varit dålig på att skriva senaste veckan, jag har inte ens skrivit i min dagbok och jag kan inte komma på någon bra anledning till varför. Jag har inte varit mer stressad än vanligt, jag har inte tränat särskilt mycket, jag har inte varit ute på kvällarna och jag har inte pluggat. Antagligen har jag prioriterat andra saker än datorn (äntligen) som till exempel min twilightbok och lite annat smått och gott. Hur som helst så har veckan varit väldigt bra, jag har klarat av både det ena och det andra, som till exempel svenska redovisning, spanska redovisning, förstått logaritmlagarna, varit på min näst sista körkorsteori och tagit en körlektion. Framförallt så har jag fått ett jobb och träffat mina små örbyflickor, bara Cicci som var frånvarande men eftersom jag har jobb nu blir det absolut av att åka dit nu!

Jag är lyckliglycklig för jag har insett ett värde i det där med att tiden läker såren men ärren finns kvar, när såren väl har läkt gör det inte längre ont och ärr behöver inte alltid vara fula och hemska, de kan få finnas där som ett minne av något som en gång var av stor betydelse.

Nio dagars ledighet börjar lida mot sitt slut och nu är det endast lite drygt tolv timmar kvar till helvetet igen. En sak ser jag dock framemot och det är Twilightboken som jag ska låna i skolan, det verkar vara enda biblioteket i hela Stockholm som inte har alla exemplar utlånade! Bortsett från det är det alltid roligt att träffa folket igen, flummiga lektioner och mycket skratt så får vi hoppas att jag orkar med de 46 dagarna som är kvar till jullovet. Jag längtar redan, julen är varm och mysig och oftast är den glad också.

På lovet har mycket och ingenting hänt.
Kryssning med en familj jag tycker om
Chai och övernattning med två fina vänner
Fika och innebandyplanering med två gamla vänner
IKEAshopping och IKEAfika med mamsen
Stan med två och en halv av mina vänner
Middag och mys hos kusiner
och självklart massa hemma mys som Föräldrafällan, Twilight, te, chai latte, mackor, hembakat och pannkaksfrukost.

Vad som däremot borde hänt men inte har fått ordentlig tid är träning, sömn, ekonomiplugg, matteplugg, körkortsteoriplugg, städning och sådant där annat tråkigt som är nödvändigt men absolut inte prio-ett.

En-två veckors sjukdom skulle inte sitta helt fel så att jag kan vila upp mig lite mer, men det skulle innebära dubbelt så mycket jobb i skolan när jag väl kom tillbaka så det är nog inte värt det. Får plugga inatt och sova ikapp på tisdag istället.
Planering it is.