jag lovar att du inte är ensam
saknar du någon du en gång trodde du kände?
whatever you want me to do, I won't do it
Hur som får jag panik-ångestattacker jätteofta och jag har ingen aning om varför. Det smyger sig på och gör mig helt stressad så att jag knappt kan tänka. Kan inte sitta still och vet inte vad jag ska göra. Det gör mig tokig men jag antar att jag måste lära mig att tackla dem istället för att försöka bedöva dem. Jag antar att sånt hjälper i längden. Det är ju i alla fall vad alla brukar säga, men tills dess får jag väl gå runt och försöka komma ihåg hur man andas.
Nu blir det mackor och té. Varm dusch. Sova tidigt.
sov sött
tell me something true
Dessutom kan man vara rik även om man är fattig på pengar. Man kan vara rik på kunskap, på kärlek, på vänskap eller på något annat fint man tycker om. Rik på blommor, på skrivblock, på suddgummin eller på kvitton. Jag tänker vara rik på allting jag tycker om. Ska bli rik på lyckliga sommarnätter med barfotafötter, skratt och hallonsaft. Jag ska bli rik på hembakade kakor, fina burkar och tekoppar. Jag ska bli rik på fina minnen från fina stunder, ensam och med fina vänner.
Jag ska bli rik på att leva. Rik på mitt liv.
don't say I never gave you
Jag undrar om det är värt att riskera allt för att antingen vinna eller förlora allt man byggt upp, eller om det är bättre att ta det osäkra före den outförsägbara framtiden och vara passiv.
Jag tror inget är bra. Men jag vet att man måste våga för att vinna. Jag vet också att det aldrig är värt att satsa på något som är dåligt. Då är det bättre att gå vidare till något nytt men som man inte vet något om. Det är bättre att chansa på att framtiden blir annorlunda. Annorlunda på ett bra sätt.
Man ska aldrig stanna kvar i en relation som får en att må dåligt.
Men det är samtidigt väldigt lätt att prata
Svårare att följa det man sagt
söndagskväll och ingen jävla ångest
don't ever forget we went through the same shit
Det finns saker som har hänt, och personer som har sårat mig, men det går inte att göra så mycket åt det. Antingen får man leva med det eller också göra sig av med det. Minnen finns alltid men frågan är om man ska behålla de plågsamma och hjärtskärande minnena eller om man ska fokusera på de bra tiderna? Egentligen är det en ganska korkad fråga, men svaret är ju att i början när allt känns som värst vill man inte tänka på att det som var bra faktiskt var något bra, i början vill man sakna allting och tycka att det är skit. I början vill man tycka synd om sig själv. Men med tiden lär man sig, och tiden läker sår men minnen finns kvar som ärr. Ärr kan vara ganska bra erfarenheter i många fall.
live and don't regret
Vad är ditt andranamn? Evelina
Har du pojkvän/flickvän? nä inte den här gången heller
Var är du född? Stockholm, fina stad
Vad ville du bli när du var liten? hm, jag har väl velat bli ganska mycket, men skyltdocka var väl hetaste, hah!
Äger du en cykel? Ja en grön, med punka på alla däck
Hur många tatueringar har du? ingen alls, men vill ha två, kanske tre
Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? idag.. pelle sov här, så det borde räknas?
Hur löd det senaste sms:et du fick? "Neje har jag inte sagt att jag är jätte jätte grym eller?=P"
Vilken ögonfärg har du? blåa
Hur stor är din säng? alldeles jättelagom stor!
Har du stationär eller bärbar dator? bärbar och bra
Vad sover du i? tröja och trosor
Tycker du om kaffe? ja, fast te är bättre!
Tycker du om att mysa? mm, kärlek för det
Känner du någon med samma födelsedag som din? ja det är rätt många faktiskt
Vilken var den senaste boken du läste? Oj, jag läser alltid alla böcker samtidigt, Ralphs party kanske
Är du kär? nej det skulle jag inte vilja påstå
Vad längtar du till/efter? spanien, sommarlov, Italien
Sparare eller slösare? Jag är nog rätt bra på att spara, fast slösar ganska mycket också...
de bästa minnena är de som ingen annan förstår
Vi satt på en stenmur i Björnsträdgård och dinglade med fötterna i en hel evighet. Vi pratade om framtiden och dåtiden och all tid som finns. När det blev kallt satte vi oss på ett café med varm choklad och latte och där fortsatte vi att prata. Och prata. Och prata. När man väl börjat prata finns det så mycket att säga och även om vi på många sätt är väldigt olika så är vi definitivt lika på det sätt att vi förstår vad den andra pratar om. Vi förstår samma saker och vi tror på samma saker. Vi accepterar människor på samma sätt och vi har en liknande syn på livet, vänner och andra vardagliga saker.
Du är en bra vän
du är fin som en sommarmorgon
Jag önskar att det fanns en liknande tidning för en äldre målgrupp. Jag önskar att någon kunde starta en KP tidning som jag kan läsa och känna att den ger mig något. Jag vill också ha, det är något jag verkligen känner stark för.
hostmedicin och tépåsar
Hur som, jag vet inte vad som händer nu men jag vet att jag ska ta vara på det. För vad det än är så kommer det aldrig igen.
insyn
Helt enkelt så vill jag känna att jag lever, jag vill veta vad livet betyder och vad livet innebär. Men jag känner att så länge jag bor hemma, så länge jag inte utmanar mig själv då är det omöjligt. Jag kan inte upptäcka någonting när jag är låst vid mitt hus, min familj, min skola, mina vänner, mitt jobb. Jag måste göra något nytt men jag kan inte för mitt liv komma på vad det skulle vara.
24 april 2009
you ate all the brownies
Bäst att hålla käft, le och spela med?
sjukdagar
Lite nytta har jag också gjort i form av plugg, plugg och mera plugg. Halva mandas spanska uppsats är rättad, det mesta på svenskan är rättat och jag har läst ca 20 sidor av engelskaboken som inte alls verkar så värdelös som jag trott, det är en riktigt fin historia.
Nu är jag sugen på att baka lite, idag igen, men det finns inget smör och inga ägg så det blir lite svårt...
jordgubbar med vitchoklad
Onsdagar kan uppenbarligen vara ganska bra dagar de med. Första timmarna satt jag i fåtöljen och drack varm choklad. Sedan frös mina fötter så jag stoppade ner dem i rosa luddstrumpor, drack vanlijté med honung i och började skriva. Lyckades skriva drygt tre sidor för hand idag. Mitt på dagen bakade jag kladdkaksmuffins och sedan kom Frida hit och drack té igen och till sist satt jag i sängen med gitarren i knät och försökte spela lite.
Té och baka är terapi, måste vara dem bästa terapi som finns. Egentligen borde jag fortsätta på min "det här mår jag bra av-lista" och dessutom måste jag börja läsa den lite oftare, så att jag blir påmind om vad jag faktiskt blir glad av. Vårsol, sommarvärme, höstregn och vintersnö. Alltid finns det något att glädjas åt.
maybe they didn't mention us, but I did
sånt som betyder
Stressad har jag känt mig i alla fall, jag tror att det är därför jag blivit så sällskapssjuk. Så fort jag är ensam springer allting jag måste göra ikapp mig och hela tiden när jag gör något har jag allt annat hängande över mig. Det är som att det aldrig tar slut och ju mer jag gör ju större växer sig högen som väntar. Det handlar egentligen inte bara om skola, även om det är den största delen, det handlar om allting. Det handlar om mitt liv och allting jag vill göra. Det känns som att tiden inte räcker till och jag börjar bli trött på att alltid ha den här tidspressen, jag vill vara fri, jag vill inte ha någon klocka som säger åt mig att nu ska jag äta, sova, plugga eller träna. Jag vill göra det jag känner för när jag känner för det.
wish I was a punkrocker with flowers in my hair
ont i halsen, ont i huvudet, ont i nästan, hostar, ont i magen, ont i bröstet, ont i fötterna, ont i kroppen, trött, matteprov
det verkar vara en helt vanlig tisdag
ren som snö
Gårdagen borde bestått av en oändlig massa matteplugg men istället blev det en riktigt långpromenad med Frida som jag tror behövdes för oss båda. Sedan tillbringades ännu en kväll hemma hos Amanda där vi också borde ha pluggat men istället gjorde allt annat. Vi rensade garderoben och begravdes under ett klädberg, vi åt choklad och vi gick en lång promenad på Söder, fotograferade utsikten mot Djurgården och hade sådär roligt som man bara måste ha ibland på en alldeles vanlig, tråkig måndag.
the end of the beginning
Hur som har vi gjort två riktigt grymma redovisningar den senaste veckan och på fredag blir det den sista. Matteprovet imorn ska nog klaras av efter en hemmadag fylld med plugg och mirakelté. Solen skiner och det är inte så mycket kvar i skolan nu. Det är snart sommar.
nyckeln till frihet
Det är som jordgubbar på midsommar, tårta på sin födelsedag, en chokladask en vanlig onsdag och en tékväll med någon trevlig, oväntad vän. Det är bra för det är alltid uppskattat och det är en tanke, inte något svindyrt, påkostat och välplanerat. Det är en sekund av lycka och det är nyckeln till frihet när tillvaron runt omkring står stilla.
kristallklar
Välbekant söndagsångest tränger sig på och jag orkar inte göra något motstånd. Helgen har varit jättebra efter fika med mammsen, bowling och middag med örbyflickor, nattprat med Pelle och filmkväll med Sebbe och det känns som evigheter sedan jag var hemma sist. Men söndagar är alltid söndagar och det går nog inte att komma ifrån. Matten försöker verkligen kväva mig och jag längtar tills pappa åker så jag kan baka sockerkaka. Och tills Amanda slutar jobba så hon kan ringa mig för jag behöver prata lite. Prata om allt och ingenting, bara prata. Och hon är bra på det, den tjejen.
Kärlek till er fina personer
ni börjar bli rätt många stjärnor som lyser upp i mörkret nu
where did we go wrong
did we grow apart
or did we just not grow together?
come as you are
Jag vet inte vad jag vill men jag vet ganska bra vad jag inte vill, och jag är oändligt trött på alla som visar upp ett perfekt yttre för att alla ska avguda dem. Jag blir alldeles sjuk när jag ser femton likadana små fjortisar sitta och kopiera något som någon gjorde för fem sekunder sen. Jag blir tokig på alla som inte bara kan säga vad de tycker för att de är rädda att inte bli omtyckta. Vad är det för mening med att bli omtyckt som någon annan, vad ser man för nöje i att aldrig vara sig själv. Varför vilja göra något som man ändå inte tycker om. Det vore väl bättre att hitta sin egen plats. Där man trivs och mår bra.
Men att jag inte påverkas av andra. Det vore ju att ljuga.
jag vet att du tycker om pannkakstårta
Dessutom fyller världens finaste Linda år idag. Hon är min musikgud och fyller inte mindre än 18 år. Jag önskar dig en jättefin dag med god kinamat och en tårta. Om jag hade träffat dig hade du fått en kladdkaka. Kramar och mycket kärlek till dig, jag är glad att vi känner varandra.
allting kan tydligen gå i tusen bitar
Finns så mycket jag verkligen borde ta tag i att göra och självklart har allt med skolan att göra. Matteprov att plugga till, svenkaartikel att rätta, parterapiredovisning att förbereda, friskspass som behövs tränas på och språkanalys att skriva. Det var väl allt. Tror jag. Som om det inte är mer än tillräckligt. Juste, har ju lite körkortsteori som jag borde sätta igång med också.
Saknar, önskar, älskar.
pussel
somebody please save me from myself
JAG ORKAR INTE
Ge mig sena kvällspromenader, tedrickande med fina vänner hela nätterna, bra böcker jag inte kan slita mig ifrån, romantiska snyftarfilmer, läxfriadagar, lediga helger, nybakade scones i någons kök, sanning och äkta människor, pärlor och annat småpyssel, ny musik, en blombukett, picknick på vardagsrumsgolvet, pannkakstårtskalas med gamla barnfilmer, ett rum med tända vanlijljus och en dagbok att skriva om allt i.
it's always have and never hold
när jag skriver river jag upp gamla minnen
det svider
att inte kunna prata
som vi gjorde förut
words always fool me
always in my heart
Det blev både en promenad med Fridisen och film. Jag tycker om filmen, tror aldrig jag har sett hela förut men jag minns att jag var rädd för den när jag var liten. Den är fin. Och små bröder är så söta. Har sett halva nu och försöker avgöra hur gamla de kan vara, måste vara runt 8 occh 16 år, tror jag. Hur som så tycker jag om dem, för det är äkta syskonkärlek. Lite kliché är det såklart, men vad vore en film annars? Astrid Lindgren tycker jag om också. Såklart. Hur kan någon inte tycka om Astrid Lindgren.
what we used to be, honey oh I miss you so
Grattis på 18 års dagen, vackra människa. Se till att ta vara på dagen, snart ses vi igen <3
söndagsångest
Hur som: AIK TILLBAKA I ELITSERIEN. Värmer faktiskt nästan mer än guldet i höstas. Faktiskt.
hej kom och hjälp mig
Undrar varför det alltid blir så. Undrar så mycket. Måste sluta undra och göra något åt det.
Ska nog köpa en ny dagbok. Mår bra nu. Ska skriva om bra saker istället.
Upp om sex timmar för att skriva högskoleprov. Vara hemma imorgon kväll och vila. Ångest för skola. Måste skolan alltid vara?
torn to do what I have to
Pratade mycket med Pelle igår också. Oavbrutet hela vägen från Stuvsta till Södertälje, det var en lång väg med pendeltåg och buss. Det är bra att prata med henne. Det var länge sen jag pratade med henne. Hos Linda gjorde vi mest ingenting, åt mackor, drack kaffe och spelade gitarr bara. Och lyssnade på musik. Och pratade om ingenting. Jag har ju sagt att ingenting är bäst så länge det inte är Ingentinget.
what about 27 dresses?
Nu är jag ensam för första gången på flera dagar och jag vet inte riktigt hur det känns. Det är konstigt hur mycket man kan förändras på så kort tid. Det är konstigt att ibland är det så lätt att glömma, att leva vidare som om livet aldrig sett annorlunda ut, när det andra gånger är helt omöjligt. Jag har insett att jag gjort väldigt mycket väldigt fel, men jag antar att jag är en sån som måste göra samma misstag femton gånger innan jag lär av dem. Nu har jag i alla fall lärt mig.
Om två timmar ska jag sätta mig på bussen till Pelles träning, möta henne, byta till pendeltåg och åka till Linda i Södertälje. Där slutar kvällen troligtvis sent efter ännu mer godis, kaffe och skitsnack. Jag tycker om.
inside
Hate me
my friend
rape me
again
det är ingen som vill ha mig idag
Jag har äntligen lyckats köpa mitt gymkort, två månader försent! Men träna gjorde jag i alla fall, tills jag fick kramp i magen och knappt kunde stå. Det slutade med att jag låg på mattan och stretchade i 20 minuter och sedan vandrade jag hem. Dagen har varit lugn, och den har varit min. Även fast jag fortfarande känner mig lite sällskapssjuk var det skönt att ha en dag för mig själv. Jag vet inte riktigt vad jag har tänkt på men jag är mest glad. Jag börjar bli lycklig, en långvarig lycka, en sådan lycka som jag saknar alldeles för länge.
Lov är alltid bra även fast det här känns lite för kort. Har så mycket att göra så att tre veckor skulle kännas mer lagom ifall jag vill komma tillbaka utvilad till skolan.
träffa Mickis och fika + plugga
pluggdag med Amanda
jobba
fest med Amanda
filmkväll med Amanda
träffa Pelle
träffa Pelle, Linda, Frida?
plugga
gymma
övningsköra
Idag är jag själv men imorgon får du gärna hålla om mig igen.
en dag till
Jag behöver inte göra något särskilt, bara det är något, vadsomhelst. Jag vill träffa någon, prata i telefon med någon, cykla med någon, baka med någon, äta middag med någon, smsa med någon. Snälla ge mig någon!!
I'd rather stay awake when I'm asleep
Tusen gånger och tusen gånger om, sanningen betyder så mycket mer.
staden vaknar långsamt
snälla, ge mig min luft tillbaka
a beautiful nightmare
whispering
maybe you're afraid?
Ser ut som att jag har fått ett andra hem. Kul att jag under den senaste veckan bott mer än halva veckan hos Amanda. Stackars familj men glad mig!
because the lie becomes the truth
a circle has no ending
Jag är alltid rädd för att låsa mig, för att tröttna och för att inte få vara fri, men jag har upptäckt att jag är så rädd för det att jag glömmer bort mig. Jag glömmer bort vad jag borde och inte borde göra. Jag är så fokuserad på att inte tappa bort mig själv att det är precis det jag gör. Jag vill vara fri och kunna göra vad jag vill men istället för att göra något så är jag själv för att bevisa att jag kan vara fri.
Ond cirkel det där
the best it yet to come
Himla svammel det här blev. Men vår och vänner är äkta kärlek.