dreamer

Hemma från land 1 igår och vidare till land 2 idag. Inte mycket tid i Stockholm vilket är både bra och dåligt. Bra för att jag inbillar mig att jag får lite tid att vila upp mig ifrån mitt vanliga liv, dåligt för att jag inser att jag inte alls vilar upp mig utan bara gå runt och funderar över det. Marcus påstod att jag hade en "liten 19-års kris" härom veckan när jag inte kunde somna för att jag oroade mig över hur hösten skulle se ut med skola, jobb, bostad, stad, vänner, familj... Ja, allt man nu kan tänkas oroa sig över när man inte vet var man kommer att bo om en månad. Det är inte lätt att växa upp, som Jennifer säger...

Nu blir det landet med sol, bad och lite läsning.

Det har hänt så mycket senaste åren. Jag tittar mig i spegeln och ser samma person med samma ögon, samma läppar, samma allt. Ser precis samma person som för tre år sedan, men känner inte igen henne. Känner igen henne men känner ändå inte igen henne. Det finns inga egentliga skillnader, ingenting som skvallrar om att tre år har gått, säkert 30-40 personer har kommit och gått och händelse efter händelse passerat.

Bara tiden som går. Går och står stilla.

Kunde som väntat inte somna igår. Mardrömmar. Vaknade halv ett idag och hade förvånansvärt sovit nästan tolv timmar. Fortfarande trött. Lagade scones till frukost och åt med en kopp varm oboy. Börjar bli mycket mycket bättre. Undrar om det beror på pencellinet, iprenen, halstabletterna, min kropps utomordentliga förmåga att bli frisk eller något helt annat. Bra är det i alla fall. Kan svälja utan att hela huvudet värker och när jag gäspar är det bara en pennudd som sticker mig i halsen, istället för en kniv som skär genom hela!

Håller på att packa inför Söderhamns resan, avbröt för en dusch och blev så utmattad att jag nu måste sitta lite och göra ingenting. Titta bilder. Titta fotboll. Snart så ska jag fortsätta. Ikväll blir det mys i stugan.

Börjar bli trött i huvudet. Borde sova. Men vet att jag inte kommer kunna sova. Var länge sedan jag klarade en hel natt. Var länge sedan jag kunde somna direkt jag la mig i sängen och vakna när det var morgon. Förstår inte ens varför. Är inte stressad, inte orolig, ingen ångest.

Kan. Bara. Inte. Sova.

Så varför ska man gå och lägga sig?

Jag har en ny drog som jag älskar över allt annat. Underbar, underbar, underbar. Förstår inte hur böcker kan vara så underbara. Ska aldrig sluta läsa. Det är världens bästa.

Igår hade jag hur mycket som helst i huvudet som jag ville skriva men jag somnade, sov ett par timmar, åt så mycket som gick att få ner i min brännande hals innan jag slocknade framför en film i soffan lite till. Min hals är död. Det känns i alla fall som det. Fast vid närmare eftertanke skulle det nog inte kännas något om den var död så den kanske snarare är döende? Varje andetag är ansträngande och varje gång jag sväljer känns det som att någon slår mig med en järnstång i huvudet. Svälja mat ska vi inte ens prata om. Ändå äter jag. Tvingar mig att äta och att dricka i jakten på att hitta något som gör att det känns bättre. Varm mjölk med honung, varm oboy och te fungerar rätt bra det med. Blir nog en dag framför tvn.

Så, då har man äntligen semester igen då! Och snart så är man antingen studerande eller arbetslös, eftersom jag sa upp mig från jobbet i förrgår. Har egentligen inte hänt särskilt mycket alls efter att jag kom hem från peace, bortsett från att jag har spenderat lite drygt 3000 kronor utan att veta på vad.

Jobbet tar upp den mesta tiden och annars har jag umgåtts med fina personer. Idag är första dagen jag är själv på väldigt länge, har så ont i huvuet och i halsen att jag inte kan tänka och är så oerhört trött. Förstår inte hur jag kan vara så trött jämt, det känns som att det var tre år sedan jag senast fick sova ut så eftersom jag är ensam hemma imorgon och inte har några egentligen planer så ska jag sova tills jag vaknar! Det vill säga, kolsvart rum, öppet fönster och INGEN väckarklocka. Längtar.

Livrädd. Skakis. Förväntansfull. Kan säkert komma på tjugo fler adjektiv som beskriver mina känslor just nu. Velar otroligt mycket. Flytta i höst eller inte. Är för kort tid, kan inte avgöra en så stor fråga på så kort tid. Senast 1 augusti ska jag veta. Och ska jag flytta vill jag bestämma mig lite innan. För det skulle ju vara trevligt att hitta en lägenhet innan. Och bara det känns ju lite sent påtänkt kanske. Menmenmenmen. Litar till mitt öde. Ödet är nog min vän.

Jag drömde inatt att jag tog droger. Eller. Jag tror i alla fall att jag drömde. Jag vet att jag inte har tagit droger men känslan var så verklig och jag minns verkligen hela situationen. Det var den underbaraste känsla jag någonsin varit med om och vad det nu var jag tog suddade ut allting i mitt huvud och det blev så lugnt och stilla, det var inte alls läskigt. Jag minns att jag tänkte att jag äntligen hade hittat ett sätt att få tyst på alla röster där inne. Inte för att jag har några röster i huvudet, men jag måste väl haft det i drömmen då. Vilket gör att drömteorin blir allt troligare.

Hm.. Någon drömtydare som kan förklara vad det där betydde? Att jag var missbrukare i mitt förra liv och inte har glömt känslan? Eller att jag bara är allmänt dum i huvudet?

Är trött och helt slut och älskar fortfarande mitt sommarlov trots att det mest verkar innebära jobb jobb och jobb. Min lediga tid har senaste veckan tillbringats med de personer jag tycker bäst om. Filmkväll med pappa och Nico, middag och te hos mamma, femkamp på Grönan med pappa, Nico och Katrin, sushilunch och stadshäng med Jennifer, middag med Cicci och sova med Marcus är vad måndag till fredag i Stockholm har bestått av.

Idag orkar jag knappt röra mig efter att ha sovit sämre än jag gjorde i ett sunkigt tält på en skrikig camping i Borlänge samt att ha ägnat dryga sju timmar på jobbet. Jennifer kommer hit senare och vi ska sitta på balkongen tills vi fryser ihjäl, har jag precis besämt.

Jag är verkligen blödig, höll på att börja grina idag när jag läste en artikel i tidningen om HP. Jag har verkligen varit så otroligt beroende av de där böckerna och har längtat så mycket efter varje ny film (även då jag inte gillat en enda sedan den första) och det känns så konstigt att det är helt slut nu. När jag läste sista boken var det också sorgligt, att aldrig mer få läsa en ny bok som man sett framemot så mycket, men då fanns ändå filmerna kvar att längta till. Nu är det verkligen slut, slut, slut. Och det stod i den där artikeln om hur vissa personer hade växt upp emd Harry Potter historierna och karaktärerna hela sina liv och jag insåg att jag är en av dem. Det har varit halva mitt liv sedan jag var sju-åtta år. Det är nästan tolv år av.. någonting.. som nu är över. En ny era i mitt liv kanske?

Jävlar. Vad jag är blödig.

Älskar att ha så mycket saker att göra att jag är hemma max en timme om dagen. Älskar känslan av att kunna gå vart jag vill, vara med vem jag vill, göra vad jag vill. När jag än vill. Älskar sommar. Älskar sommarlov. Vill aldrig att det ska ta slut.

Jag har väldigt svårt för avslut. Och med väldigt menar jag väldigt. Jag klarar inte av att avsluta saker och jag har en känsla av att det är därför jag ofta låter saker rinna ut i sanden. Det är säkert väldigt fegt men jag tycker inte om när något tar slut, när det inte finns någon väg tillbaka. När det är definitivt.

Drar paralleller till mina böcker som vanligt. Det blir både bra och dåligt, lätt och svårt. Det går alltid att läsa om en bok, hundratusen gånger om jag så vill, och på så vis slipper jag avsluten, jag kan behålla karaktärerna, personligheterna, miljöerna och historierna hur länge som helst. Å andra sidan blir det aldrig något nytt. Det går inte att utveckla en relation med karaktärer från böcker på samma sätt som det går att göra med verkliga personer i livet. Trots det har jag insett att relationen blir annorlunda. En bok man läser när man är tolv år upplevs inte alls på samma sätt som när man läser den och är nitton år. Trots att den är exakt densamma.

Säkerhet, trygg hamn, alltid trogen, sviker inte. Tillflyktsort. Gömställe. Drog.

Har saknat att sova i en riktig säng.
Har saknat min ipod.
Har saknat rinnande varmvatten.
Har saknat vattentoalett.
Har saknat en dusch.
Har saknat tysta nätter och långa sovmornar.

Har haft en underbar vecka med vackra personer, världens bästa musik, tjockismat, ett kilo philadelphiaost, alldeles för lite sömn och alldeles för mycket internskämt. Har varit på festival, helt enkelt.