you were right, it was a bad break-up
Du förtjänar ändå inte att veta
this is where I'm going
julshopping, cafémys, sightseeing, uteliv, chilla, driva omkring, umgås
nu
det är tomt och fullt på samma gång
too little too late
Som vanligt gör jag det jag alltid brukar göra när livet börjar kännas alltför svårt. Långa promenader i höstmörkret. Köper geléhjärtan och choklad. Missbrukar mina tillfälliga droger. Dricker värme. Träffar Frida.
Ikväll blir en sådan kväll.
hoppet är det sista som överger en
Och jag insåg att alla mina förhållanden är som årets årstider. När vintern smälter undan och våren nalkas är livet ljust och hoppfullt. Det känns som att hela världen ligger för ens fötter och man börjar tro igen. När små blommor gror och de första bladen växer på träden så inleds mina förhållanden med samma lätta känsla och samma magi.
När sedan sommaren kommer går det inte att vara annat än lycklig. Vad som än händer känns det alltid som man är i ett lyckorus och det finns alltid möjligheter och problemen löser sig alltid. Människor runt omkring en är lyckliga, hur mycket tid man än spenderar verkar det alltid finnas mer och hela tillvaron känns perfekt.
Hösten innebär svalare väder och känslor och färger blir lite mörkare, lite lugnare och mer samlade. Trots detta finns det hopp tack vare nya vackra färger som är varma, mysiga regndagar och varma kläder att gömma sig i. Dessutom finns fortfarande en liten gnista tänd inom en eftersom man börjar längta och planera något nytt. Är det inte julen som lockar så är det den vita, glittrande, till synes oskyldiga snön. En strävan framåt fast allting omrking verkar falna och verkligheten springer ikapp.
Sist av allt kommer vintern. Först vit och bländande. Därefter mörk, iskall, grålik och dyster. Allting känns tungt och trist och längtan efter sommaren verkar aldrig leda till någonting. Inte mycket som överlever allt detta. Men kanske kanske förändras det. För hoppet är ju, som sagt, det sista som överger.
När sedan sommaren kommer går det inte att vara annat än lycklig. Vad som än händer känns det alltid som man är i ett lyckorus och det finns alltid möjligheter och problemen löser sig alltid. Människor runt omkring en är lyckliga, hur mycket tid man än spenderar verkar det alltid finnas mer och hela tillvaron känns perfekt.
Hösten innebär svalare väder och känslor och färger blir lite mörkare, lite lugnare och mer samlade. Trots detta finns det hopp tack vare nya vackra färger som är varma, mysiga regndagar och varma kläder att gömma sig i. Dessutom finns fortfarande en liten gnista tänd inom en eftersom man börjar längta och planera något nytt. Är det inte julen som lockar så är det den vita, glittrande, till synes oskyldiga snön. En strävan framåt fast allting omrking verkar falna och verkligheten springer ikapp.
Sist av allt kommer vintern. Först vit och bländande. Därefter mörk, iskall, grålik och dyster. Allting känns tungt och trist och längtan efter sommaren verkar aldrig leda till någonting. Inte mycket som överlever allt detta. Men kanske kanske förändras det. För hoppet är ju, som sagt, det sista som överger.
mystery of life
Jag kom fram till idag att det finns olika sorters saknad. Just nu upplever jag tre olika sorter av saknad. Först är saknaden som egentligen inte är saknad utan snarare ett minne. Det är saknad efter en tid jag upplevde med människor som betydde väldigt mycket, men även en tid och människor som jag lagt bakom mig. Vad saknaden i det här fallet innebär är att jag ibland kan längta tillbaka till det som var men att det ändå inte är något jag önskar att jag hade idag.
Saknad nummer två är saknaden efter något jag fortfarande har men som har förändrats. Jag saknar det som var med dessa personer och önskar att det kunde vara som förut, som vanligt. Livet går alltid vidare och i samband med det förändras människor och situationer. Med dessa personer önskar jag att tiden skulle stannat där det var som bäst.
Den trejde och sista saknaden jag upplever just nu är den värsta saknaden. Det jag kallar för begravningssaknad. Det är saknaden av en person som betytt så mycket och stått så nära men som har försvunnit. Personen försvann plötslig och utan egentligen förvarning, personen försvann för tidigt. Det är saknaden efter en person som man önskar fanns kvar, som man inte var "färdig" med, som man inte har gått vidare utan och lämnat bakom sig. Begravningssaknad kallar jag den eftersom det är sådan saknad man brukar känna för en person som är död. En person som man har förklarat utan naturliga skäl. Fast döden förstås är det naturligaste skälet i världen.
Saknad nummer två är saknaden efter något jag fortfarande har men som har förändrats. Jag saknar det som var med dessa personer och önskar att det kunde vara som förut, som vanligt. Livet går alltid vidare och i samband med det förändras människor och situationer. Med dessa personer önskar jag att tiden skulle stannat där det var som bäst.
Den trejde och sista saknaden jag upplever just nu är den värsta saknaden. Det jag kallar för begravningssaknad. Det är saknaden av en person som betytt så mycket och stått så nära men som har försvunnit. Personen försvann plötslig och utan egentligen förvarning, personen försvann för tidigt. Det är saknaden efter en person som man önskar fanns kvar, som man inte var "färdig" med, som man inte har gått vidare utan och lämnat bakom sig. Begravningssaknad kallar jag den eftersom det är sådan saknad man brukar känna för en person som är död. En person som man har förklarat utan naturliga skäl. Fast döden förstås är det naturligaste skälet i världen.
hunger
hungrig hungrig hungrig hungrig
jag är hungrig
the only true colours are black and white
Det finns bara ingenting just nu. Dra åt helvete med halva världen så kanske det känns bättre. Gör saker ordentligt istället för halvt. Fråga inte för att sedan strunta i svaret. Undra inte om du inte bryr dig. Bry dig inte om du tänker sluta. Låtsas inte att du vet när du inte förstår någonting. Påstå inte saker när du egentligen inte har någon aning. Och mest av allt, tro inte att du alltid har så jävla rätt och sluta förvänta dig saker så kommer världen att bli en mycket lyckligare plats.
under ytan
Hemma efter att ha spenderat natten och dagen hos mamma. Har inte ätit särskilt mycket och är inte hungrig. Satt hemma i soffan och höll glaset i vänster hand för att dricka. Gick jättebra. Bytte hand och höll med höger och skakade så mycket att hälften av allt vatten hamnade på tröjan. Håller mobilen i höger hand och pratar går bra, smsar med höger hand går bra, skriver på datorn och på ipoden går bra. Men att hålla i vattenglaset går åt skogen. För lågt blodsocker säger dem till mig. Men det känns inte rätt. Gör en psykoanalys så kanske ni får ett vettigt svar.
we're in this together
Det finns ingenting jag avskyr så mycket som att känna mig tvingad till att göra saker. Det slutar alltid med dåliga resultat och ett uruselt humör för att alltihopa känns som ett misslyckande. Av någon anledning har jag på sistone känt mig tvingad till en otrolig massa saker utan att egentligen ha några krav på mig. Känner mig tvingad till att vara nyttig, börja träna, skriva, stiga upp på mornarna, vara trevlig, höra av mig till folk, träffas och umgås, vara glad och pratsam.
Egentligen krävs ju inga enorma ansträngningar för att klara av detta men ändå ligger en obehagskänsla över allt. Jag kan inte skriva när jag känner någon press, jag är en sådan person som måste vänta tills jag får inspiration och idéer. Jag avskyr att göra saker för någon annan skull. Det kanske låter själviskt men jag vill känna att jag gör saker som i första hand gör mig nöjd och lycklig, inte någon annan. Det innebär ju inte att jag inte tycker om att hjälpa någon eller göra något fint för en annan person - det älskar jag eftersom jag blir lycklig när andra blir det. Men i grund och botten måste det komma från mig och inte vara någon som ber om det.
Flamsigt, tramsigt, vimsigt och flummigt. Precis så känns det mesta jag gör just nu.
Egentligen krävs ju inga enorma ansträngningar för att klara av detta men ändå ligger en obehagskänsla över allt. Jag kan inte skriva när jag känner någon press, jag är en sådan person som måste vänta tills jag får inspiration och idéer. Jag avskyr att göra saker för någon annan skull. Det kanske låter själviskt men jag vill känna att jag gör saker som i första hand gör mig nöjd och lycklig, inte någon annan. Det innebär ju inte att jag inte tycker om att hjälpa någon eller göra något fint för en annan person - det älskar jag eftersom jag blir lycklig när andra blir det. Men i grund och botten måste det komma från mig och inte vara någon som ber om det.
Flamsigt, tramsigt, vimsigt och flummigt. Precis så känns det mesta jag gör just nu.
whatever you say
when's the time
Saknar någon egentlig mening med allting. Går upp tidigt på mornarna trots att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Umgås med mina sexton gullungar varje dag och har två små raringar som är favoriter, fast man inte alls borde ha det. Tar långpromenader hem, sitter i soffan och gör ingenting. Äter middag och somnar tidigt för att återupprepa samma visa nästa dag. Vet inte riktigt vad jag borde känna, tänka, tycka. Känner, tycker och tänker såklart väldigt mycket, men inget särskilt väsentligt. Undrar och reflekterar utan att egentligen komma fram till något. Känner mig bara tom. Önskar att du kunde prata med mig istället..
vad är det egentligen du vill ha?
Du ville bryta isen
Men du klarade inte krisen
Det vet du, men det tar emot
Du kanske borde tänkt på hur du mår
Du kanske borde tänkt på hur det går
Du kanske borde tänkt på konsekvensen, mer än kicken, idiot
Men du klarade inte krisen
Det vet du, men det tar emot
Du kanske borde tänkt på hur du mår
Du kanske borde tänkt på hur det går
Du kanske borde tänkt på konsekvensen, mer än kicken, idiot
jag berättar vad som helst
Började nytt jobb idag. Sov ingenting inatt. Har suttit och mixtrat med Excel för att ha en ordentlig överblick på mina jobbtider etc nu när det är lite krångligt och osäkert. Har inte gjort någonting alls. Har inte orkat äta. Är för kallt för att gå ut. Orkar inte tänka. Vill bara sova. Måste gå ut. Ibland suger livet.
deep in the meadow
Here it's safe, here it's warm
Here the daisies guard you from every harm
Here your dreams are sweet and tomorrow brings
them true
Here is the place where I love you
in truly danger of crying
"Almost every member of the crowd touches the three middle fingers of their left hand to their lips and holds it out to me. It is an old and rarely used gesture. It means thanks, it means admiration, it means goodbye to someone you love."
what are words?
Jag vet inte vad jag skulle säga till dig om jag träffade dig idag. Jag vet inte ens vad jag vill säga till dig egentligen annat än att jag är ledsen. Jag är så ledsen för hur allt blev och hur jag avslutade (eller egentligen inte alls avslutade) allting. Mest ledsen är jag över att jag gjorde det där mot dig som jag var så rädd för att du skulle göra mot mig, och som du lovade mig att du aldrig skulle låta hända. Jag känner mig så hemsk när jag tänker tillbaka på allting. Men jag försökte innan, utan att lyckas och det här var enda sättet jag kunde komma på.
Förlåt, förlåt och förlåt tusen gånger om. Fast jag vet inte ens om det räcker. Egentligen vet jag inte ens om du bryr dig. Och jag vet inte heller varför jag bryr mig.
Allt jag vet är att jag är ledsen. Så förlåt.
Förlåt, förlåt och förlåt tusen gånger om. Fast jag vet inte ens om det räcker. Egentligen vet jag inte ens om du bryr dig. Och jag vet inte heller varför jag bryr mig.
Allt jag vet är att jag är ledsen. Så förlåt.
what about dreams?
dreams do
come true
if we
only wish
hard enough
when will you come to me?
Det är rätt dött på den här fronten just nu känner jag men det beror mest på att jag inte har så mycket att dela med mig av. Händer liksom inte särskilt mycket och dessutom är jag ganska tom på känslor. Dagarna bara går och går och jag tycker och tänker inte så mycket.
Allt jag vet är att jag är så glad över att äntligen få jobba lite, även om det är påfrestande, jobbigt och jag älskar att vara hemma så är det på något vis bra också. Jag tillbringar mina dagar med tolv-tretton 1-5 åringar och vi leker och uppfostrar varandra, och bråkar lite grann gör vi också.
Jag vet också att jag är helt slutkörd, huvudet och kroppen protesterar varje morgon när jag behöver gå upp och första timmarna rör sig mina tankar som om de vore sirap i hela min hjärna. Framåt lunch brukar det bli bättre men vid tre tiden är jag så trött att jag inte orkar stå upp. Ungefär. Förstår inte hur jag kan vara så trött och ändå sova så dåligt.
Allt jag vet är att jag är så glad över att äntligen få jobba lite, även om det är påfrestande, jobbigt och jag älskar att vara hemma så är det på något vis bra också. Jag tillbringar mina dagar med tolv-tretton 1-5 åringar och vi leker och uppfostrar varandra, och bråkar lite grann gör vi också.
Jag vet också att jag är helt slutkörd, huvudet och kroppen protesterar varje morgon när jag behöver gå upp och första timmarna rör sig mina tankar som om de vore sirap i hela min hjärna. Framåt lunch brukar det bli bättre men vid tre tiden är jag så trött att jag inte orkar stå upp. Ungefär. Förstår inte hur jag kan vara så trött och ändå sova så dåligt.
whatever
Jobb idag och imorgon och träffade Frida precis, resten av veckan är ännu oplanerad. Den som lever får se, helt enkelt.
sleepless in seattle
Väntar. Väntar på att pappa ska gå och lägga sig någon gång och väntar på att jag ska kunna somna. Trots att mina ögon höll på att falla ihop redan klockan nio igår - och jag gick och la mig redan klockan tio - så låg jag vaken till ett. Idag har jag varit trött enda sedan jag vaknade imorse men efter att ha träffat Marcus blev jag pigg igen. Nu är jag trött i hjärnan, ont i huvudet och ont i halsen men sova kommer nog inte gå så bra.
Och så blir det spikmatta.
Tur att jag i alla fall skippade kaffet.
Och så blir det spikmatta.
det går bra nu
har satt ihop min lampa
har spikat upp en ny gardin
har bäddat om sängen
har städat rummet
har kurerat och druckit te
har ringt alla fyra förskolor
har blivit uppringd och ska jobba imorgon
har varit bra idag
ibland går det bra
det går bra nu
obsessed
Har ringt runt i drygt en timme nu och lyckats få tag på två personer. Vad är det med mig och telefonsamtal egentligen?
Har inte heller lyckats komma på något meningsfullt att göra idag. Saknar F & M väldigt mycket nu och tycker att de ska skynda sig lite hem så jag kan prata. Ska nog ta och bygga ihop min lampa och placera ut lite nya värmeljus i rummet eftersom jag fick med mig dessa fina saker hem från IKEA i lördags.
Kanske inte meningsfullt direkt, men lite vettigare än att spela wordfeud hela dagen.. Har spelat så mycket så att det enda som snurrar i mitt huvud när jag försöker sova är massa ord och bokstavskombinationer.
Har inte heller lyckats komma på något meningsfullt att göra idag. Saknar F & M väldigt mycket nu och tycker att de ska skynda sig lite hem så jag kan prata. Ska nog ta och bygga ihop min lampa och placera ut lite nya värmeljus i rummet eftersom jag fick med mig dessa fina saker hem från IKEA i lördags.
Kanske inte meningsfullt direkt, men lite vettigare än att spela wordfeud hela dagen.. Har spelat så mycket så att det enda som snurrar i mitt huvud när jag försöker sova är massa ord och bokstavskombinationer.
it's all about the money
Hade hoppats på att få lite jobb idag men så blev det inte. Ska istället ägna dagen åt något meningsfullt hade jag tänkt. Problemet är bara att jag inte kan komma på vad som är meningsfullt. Jag ska i alla fall ta tag i att ringa runt till lite olika förskolor och ge dem mitt nummer eftersom de har fel - det kan ju bara leda till att jag får mer jobb.
Pengarna bara rinner iväg och jag börjar nästan gråta när jag tittar på mitt kontoutdrag. Frågan är om någon resa ens är ett alternativ såvida jag inte får jobba lite mer. Har vidtagit en drastisk åtgärd idag. Överförde alla pengar utom 350 kronor till mitt sparkonto. På så sätt KAN jag ju inte köpa någonting. Och så måste jag sluta äta ute hela tiden. Även om det är trevligt och sällskapligt och allt vad det nu kan vara. Har man inget jobb kan man inte spendera 2000 i månaden. Det gäller väl att kunna prioritera sina utgifter - något jag aldrig riktigt har behövt bry mig om...
Pengarna bara rinner iväg och jag börjar nästan gråta när jag tittar på mitt kontoutdrag. Frågan är om någon resa ens är ett alternativ såvida jag inte får jobba lite mer. Har vidtagit en drastisk åtgärd idag. Överförde alla pengar utom 350 kronor till mitt sparkonto. På så sätt KAN jag ju inte köpa någonting. Och så måste jag sluta äta ute hela tiden. Även om det är trevligt och sällskapligt och allt vad det nu kan vara. Har man inget jobb kan man inte spendera 2000 i månaden. Det gäller väl att kunna prioritera sina utgifter - något jag aldrig riktigt har behövt bry mig om...
innan allting gick fel fel fel
din mamma borde lärt dig lite granna
tönt
wisdom
you want a sugarcube?
man lever bara två gånger
Jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska jag ska ska ska ska
κορίτσι με το βιβλίο
Har bakat en kladdkaka. Och snart ätit upp en kladdkaka. Har hällt i mig litervis med vatten medans jag tittat fotboll och idol. Förundras över att alla som är med i idol i år ser ut att vara omkring fjorton-femton år? Först och främst är det väl en gräns på sexton, såvida dem inte har ändrat den. För det andra brukar väl inte ALLA vara så unga? Brukar det inte vara några få sexton-sjutton-artonåringar med och de andra är i alla fall dryga tjugo? Nu känns det nästan som att man är tillbakaflyttad till tiden då jag var fem år och andra personer (barn) i min ålder ställde upp i småstjärnorna. Har idol blivit så uttjatat?
Jaja. Har ägnat senaste timmen åt att sitta och rita på några av mina kroppsdelar för att se var och om jag kan sätta dit mina tatueringar, när jag nu får råd med det. Jag har två jag är säker på nu. Och sisådär sju stycken jag måste fila lite mer på. Och en piercing på gång. Måste bara våga.
Jaja. Har ägnat senaste timmen åt att sitta och rita på några av mina kroppsdelar för att se var och om jag kan sätta dit mina tatueringar, när jag nu får råd med det. Jag har två jag är säker på nu. Och sisådär sju stycken jag måste fila lite mer på. Och en piercing på gång. Måste bara våga.
another lifetime
Det märks verkligen att det var länge sedan jag gjorde något på dagarna. Igår blev jag väckt halv tio och jobbade mellan tio och fyra, helt utmattad kom jag hem, sov en och en halv timme och trots det somnade jag redan halv elva igår. Idag var jag uppe med tuppen, för första gången på jag vet inte hur länge. Jag jobbade mellan åtta och fyra och höll på att somna själv när vi nattade barnen.
Det känns så otroligt skönt att äntligen vara trött utav en vettig anledning, att äntligen få jobba lite och kul var det också. Nästa vecka ska jag ringa runt till de övriga fyra förskolorna och sedan hoppas jag på att få lite mer jobbjobbjobb.
Det känns så otroligt skönt att äntligen vara trött utav en vettig anledning, att äntligen få jobba lite och kul var det också. Nästa vecka ska jag ringa runt till de övriga fyra förskolorna och sedan hoppas jag på att få lite mer jobbjobbjobb.
cheating gets it faster
Så. Har man fått gulla med tolv små sötungar och tjäna en femhundring idag då. Och imorgon blir det samma visa igen. Trevligt med lite omväxling för en gång skull.
we'll just play along
Och jag orkar inte bry mig mer. Inte egentligen. Fuck you.
Dags att sova nu innan jag gör något dumt.
Dags att sova nu innan jag gör något dumt.
090216
If you have to leave
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone
These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase
I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along
But you still have all of me
På något underligt vis känns det som att jag har dig mer nu än förut. Eller jag har dig inte på samma sätt, saknar fortfarande den där delen av dig som kunde rädda mig från att falla tio meter ned i en djup avgrund, men jag kan prata på ett annat sätt. Är det du eller jag som har förändrats? Antagligen jag. För du är fortfarande en idiot.
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone
These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase
I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along
But you still have all of me
På något underligt vis känns det som att jag har dig mer nu än förut. Eller jag har dig inte på samma sätt, saknar fortfarande den där delen av dig som kunde rädda mig från att falla tio meter ned i en djup avgrund, men jag kan prata på ett annat sätt. Är det du eller jag som har förändrats? Antagligen jag. För du är fortfarande en idiot.
jag behöver hela mig så jag kan ge dig hela mig
there are too much nothingness
Vet inte riktigt varför, men av någon anledning känner jag mig alldeles genomledsen. Har haft en rätt bra dag. Har sökt omkring femton nya jobb - men är inte särskilt hoppfull på att få svar. Har fått träffa Marcus en liten stund. Har varit i stan och ätit middag med Jennifer och Kimmen och sedan sett på bio. En bra film. En ny karaktär att förälska sig i. Har använt mina fina nya mysiga höstkläder. Ändå känns det inte riktigt bra. Ändå har jag ont i magen, ingen matlust, ingen sömnlust eller vad det nu kalls.
Det känns bara tomt i alla delar av mig just nu. Vill träna och äta lite bättre igen. Hoppas att det ska leda till att jag kan sova lite bättre igen. Igen och igen och igen. Har jag någonsin ätit, sovit och tränat bra? Jag tror inte jag har det. Jag har ingen kontroll över saker och ting. Jag låter alltid någonting ta över - är det inte kontrollfreaket inom mig så är det den slöa sidan. Jag kan aldrig ha en måttlig dos av saker i mitt liv, det är alltid bara för mycket eller för lite.
Det känns bara tomt i alla delar av mig just nu. Vill träna och äta lite bättre igen. Hoppas att det ska leda till att jag kan sova lite bättre igen. Igen och igen och igen. Har jag någonsin ätit, sovit och tränat bra? Jag tror inte jag har det. Jag har ingen kontroll över saker och ting. Jag låter alltid någonting ta över - är det inte kontrollfreaket inom mig så är det den slöa sidan. Jag kan aldrig ha en måttlig dos av saker i mitt liv, det är alltid bara för mycket eller för lite.
problem?
Med sexton-jävla-tusen bilder på datorn, och varav tusen av dem ligger i en mapp med namnet "JAG" så känns det ju som att jag skulle kunna hitta en vettig bild att lägga in i mitt CV. Men nej. Så är inte fallet.
sjuk
Läser Hunger Games. Zappar mellan tusentals tvkanaler. Dricker varm choklad. Äter glass. Läser Hunger Games. Byter av med en annan bok. Har ångest för jobbsökande. Läser Hunger Games. Tittar på tv. Tänker att jag ska göra något. Läser Hunger Games.
the story you never read
release me
Jag skulle vilja kunna göra som Katniss. Tänka på alla personer jag vill släppa taget om och sedan släppa dem fria som fåglar, låta dem flyga iväg från mitt hjärta och min hjärna. Men jag har försökt så många gånger. Utan framgång. Det går inte att tänka på en person och sedan bara låta den flyga iväg från tankarna för att aldrig någonsin återvända igen. Det fungerar inte att bara klippa alla band med en person. Jag vet inte hur, eller ens om, andra personer lyckas med det. Men i min värld, i min hjärna och i mitt mind-fuckade sinne fungerar det inte.
another year has come and gone
Idag var jag uppe tidigt. Fick skjuts från Värmdö till Slussen och satt sedan på trappan och drack kaffe latte i solen. Jag älskar verkligen sommaren med sol och värme och sommarlov och allt som hör där till. Men ingenting slår egentligen den här tiden på året. När hösten är så fin som den är idag, och har varit den här veckan, finns det ingenting bättre.
Det är det bästa jag vet att vakna och se solen skina, se löven röda, orangea, gula, bruna och gröna. Vildvinet som inringar vår trädgård alldeles rosarött. Det finaste som finns är höstens mjuka, varma färger och solen som värmer utan att det blir för varmt. Det är underbart att kunna använda alla stickade, virkade, tjocka och härliga kläder utan att svettas, utan att frysa. September-oktoberhösten är den bästa.
