Vårsol och snöfria gator
Det råkade bli en GImiddag bestående av omelett med tomat, vegobiff, tomat- och basilika crème fraîche tillsammans med keso och hallomiost. Får lov att väga upp det hela med lite ostkrokar och cola till hockey-/fotbollskvällen ikväll.
Pappa och Nico åkte till London idag så ICAkortet blev kvar här hemma för att vi skulle få i oss lite mat!
Annars känner jag att jag för en gång skull slutade tidigt den bästa dagen i veckan. Gick hem vid tre och då stod solen fortfarande högt så det blev en timmes promenad. Njöt även av det varna vårvädret när vi var ute på gården på förmiddagen och snart snart snart är det äntligen vår. Ska fira imorgon med att ha en fin ljusturkos tunika!
If I could turn back time
Det var bra igår kväll. Bra att jag följde med. Trevligt folk, mysigt ställe, relativt tidig sänggång, lagom dimmigt och skönt med lite sovsällskap. Idag var också bra och jag har levt på te, chai och kaffe i princip hela dagen. Bra tisdag.
what about it
Tänkte att jag skulle låta bli att ligga på spikmattan igår för att jag var så trött men det hela slutade med att jag låg vaken och stirrade i taket från kvart över nio till klockan elva. Då var jag så rastlös i hela kroppen att jag var tvungen att hämta mattan i alla fall. Blev tjugo minuter och sedan somnade jag som en stock och sov till klockan sju imorse, då jag vaknade med solljus i ögonen och fick för mig att jag var försenad för att det var så ljust ute. Fick somna om och sova en timme till innan det var dags för jobb. Endast fyra barn där på grund av sportlov + sjukdom, en lugn dag med andra ord. Funderar på det där med sömnen, om det bara var en ren tillfällighet att jag inte somnade igår, om det berodde på att jag faktiskt blir lugn av att ligga på spikmattan eller att det var en sådan där placebo-effekt, alltså att jag trodde att jag inte skulle kunna somna eftersom jag skippade mattan. Undra kan man ju göra som sagt, men inte blir man mycket klokare av det.
Just nu sitter jag i soffan och dör av hunger samtidigt som jag velar om jag ska följa med ut ikväll och fira Isabell som fyller tjugoett idag, eller om jag ska stanna hemma och sova tidigt eftersom jag ska upp halv åtta imorgon och jobbar enda till halv sex. Det lutar dock åt att jag följer med ut, har inte varit ute sen 14 januari, nästan en och en halv månad.
Vad vet du om månljuset
Och vad vet du om gryningenFörrän du mött varje morgonMed sömnlösa ögonVad vet du om solenFörrän nån släckt alla ljusenOch vad vet du om att inte vilja vakna längre
fields of gold
Återigen en lugn helg, känns inte riktigt som att det är läge för något annat just nu. Gårdagen bestod av fika och stadspromenad med fina Elin som jag träffar alldeles för sällan. Sedan åkte jag hem och somnade i min säng i två timmar. Vaknade med ett ryck klockan kvart i sju och sprang iväg till mamma för middag, lördagsmys och lite melodifestival. Fick sova över och låna mammas säng och när jag vaknade var frukosten redan framdukad på bordet, yoghurt med hemmagjord müsli, té samt hembakat bröd med ost och paprika. Känns nästan som att åka på hälsohem.
Idag har jag mest drivit omkring och gjort ingenting alls, haft lite smått söndagsångest eftersom det är jobb hela nästa vecka men alla andra får vara lediga och ha sportlov.. Har även varit på hockey och det blev en glädjematch. Sushi till middag, det var länge sedan det, och där känns det nog som att jag kan sätta punkt för denna helg.
Snart blir det sova tidigt, vaknade med halsont så vill inte träna och bli sjuk ikväll. Blir lite té och spikmatta som vanligt istället.
amazing grace
Det är ett under att jag fortfarande är vaken, var färdig att somna för drygt en timme sedan. Nu har jag i alla fall målat naglarna i åtta olika färger plus lite svartfärgat "grafittilack" över, det blev fint det. Jag har även läst lite bloggar, drömt om en semester någonstans långt bort från verkligheten och funderat över möjligheterna att flytta hemifrån i Sthlm. Jag har inte hittat någon lösning, måste jag tillägga, vilket innebär att jag mest drömt om något som är omöjligt.
Ska hämta mina chokladbitar, kanske koka lite te och göra något som är bra för mig nu.
until the end of time
Sitter fortfarande och gör ingenting. Är fortfarande lugn, lycklig, tillfreds och alla de där orden. Känner mig bara lite smått beroende av mig själv och undrar vad det egentligen innebär? Varför är det så tabubelagt att älska sig själv? Känner faktiskt att jag älskar mig själv idag. Jag älskar mig själv och jag älskar att vara mig. Jag vet inte varför det tar emot så mycket att erkänna det, att säga och skriva det, men det gör det. Nu har jag i alla fall både tänkt det, sagt det högt och skrivit ned det. Det känns bra. Ska återgå till att göra ingenting, och fixa naglarna, nu.
det är dags för fredagsmys
Har varit en lång vecka hittills med nästan fyrtiofem timmars jobb och mycket omvälvande händelser. Idag har varit en behaglig dag i alla fall och den runades av med ett lönebesked jag känner att jag gjort mig väl förtjänt av! Huvudet går för en gång skull inte på högvarv utan tankarna simmar omkring rätt lugn, känner mig faktiskt ovanligt lugn och trygg.
Förbereder avslutet för denna dag; middag med hemmagjorda vitlöksbröd samt grönsaksdip och sedan lite fredagsmysstämning med chips, popcorn, choklad, cola och antagligen lite tv-tittande. Skrivblock och penna finns nära till hands och senaste numret av Vecko Revyn damp ned i min brevlåda igår. En nyinköpt bok ligger och väntar på att bli läst och det finns ingenting som jagar mig, inga måsten, inga borden, inga krav utifrån och inga krav från mig själv. Friheten är relativt självvald och lugnet som aldrig tycks vilja infinna sig nuför tiden är faktiskt här. Jag undrar om det beror på att jag äntligen fått prata ut lite eller om det bara är en sådan dag just idag. Bestämmer mig för att inte fortsätta fundera på det utan ägna kvällen åt det som jag har tänkt mig. Då blir det nog en lyckad kväll.
finding neverland
κορίτσι με το βιβλίο
lättnad
Nu känns det på många sätt som att det värsta är avklarat. Har återigen jobbat i dryga tio timmar, andra gången den här veckan, och nu är föräldramötet äntligen avklarat! Som jag har oroat mig, över ingenting alls egentligen för jag pratade i knappa fem minuter, men orolig var jag ändå. Efteråt gick vi ut och åt middag på Santorini, jag, Mia och Anette. Myskväll.
Sitter nu i soffan och ska ta tag i den där fördelar och nackdelar listan, det går väl sådär men känns verkligen som att det kommer bli lättare i hjärtat när den är färdig. Som lugnet efter stormen ungefär.
Har en kladdkaka i ugnen gjord på endast fullkornsmjöl, får se hur den blir annars kanske det blir till att gå en liten prommis ner till affären, skulle inte tacka nej till lite friskluft då det varit ovanligt dåligt om den varan idag.
Orkar inte tänka mycket mer, orkar inte skriva mycket mer. Ska se till att ta tag i allt sånt där jag tycker om en dag.
What do you want from me?
This is my life
Intryck från alla möjliga håll
Har varit på jobbet i elva timmar idag men känner mig konstigt nog inte alls trött och sliten, vilket vore den förväntade känslan. Skulle å andra sidan inte heller vilja påstå att jag sprudlar av energi och glädje, men det kanske inte heller förväntas.
Sedan det där samtalet i fredags känns det som att gråten ligger nära hela tiden, det bubblar i halsen, susar i öronen och värker bakom ögonlocken för minsta lilla sak. Det behöver knappt vara något som händer egentligen. Lever även med en konstig känsla i bröstkorgen, det är som om ångesten blandats ut med en brinnande lust att göra något.
För att göra någon slags liknelse av det hela känns det som om jag druckit ett glas juice som var utblandat med en rejäl dos vodka och berusningen ligger under ytan och väntar på att få ta över för förståndet. Ungefär som att juicen är det där samtalet, något som man förväntat sig ska vara nyttigt och bra för såväl kropp som själ. Istället för bara det där positiva var drinken (situationen) blandad med något oväntat och kanske inte negativt men i alla fall något starkt. Det är som om någon tänt en eld inuti mig som längtar efter att ta sig ut, att få sprida sig. Men någonting, antagligen förnuftet och mina egna värderingar, förhindrar spridningen och leder till att elden koncentreras i en enda del i kroppen där den bränner sönder ett stort hål.
Måste dock tilläggas att det inte är en dålig känsla, elden där inne består av positiv energi och skaparglädje men eftersom jag håller den tillbaka blir det till någon slags oro långt där inne.
awesomeness
friday I'm in love
Det här har varit en dag full av vändningar. Var så trött när klockan ringde klockan halv sex imorse att jag kände mig alldeles sjuk, hela huvudet snurrade och ögonen gick knappt att öppna. Efter trettio minuter på jobbet kändes allt mycket bättre, vilket antagligen berodde på tre koppar svart kaffe. Sedan fick jag ett glädjebesked - har fått fast anställning till och med sista juni nu! Dagen rullade på och jag fick sluta redan klockan ett. Promenerade lite i solskenet och var allmänt lycklig och glad. Kom fram och fortsatte vara gladglad. Pratade och efter ungefär tjugo minuter var jag mycket mindre glad. Så lite glad att jag till och med grät. Gick därifrån lite smått undrande, kunde inte avgöra om det hela var lyckat eller inte när jag grät. Resten av kvällen har tårarna kommit fram då och då, vet inte varför, jag får bara gråtattacker lite nu och då.
Köpte en chai och åkte vidare mot Liljeholmen för att åka lite skridskor. Det var fint med solljus, glittrande snö och blank is. Åkte några varv och skulle tippa på att det blev omkring en mil sammanlagt. Antar att mina vader, lår och framförallt rumpa kommer vara heldöda igår men det var det helt klart värt! Jag behövde den timmen för att tänka över den föregående timmen. Nu känns det som att jag har mycket framför mig men samtidigt känns det lite ljusare, lite bättre, lite mer tro på allting och på mig själv. Även fast jag känt mig gråtfärdig hela dagen.
Om att bli vuxen
Det känns verkligen som att jag har haft fullt upp på riktigt denna vecka, inte bara att dagarna har passerat utan att jag hunnit göra någonting. I måndags hade jag lurat iväg Nico till mamma för att kunna möblera om på hennes rum som alla hjärtans dag present. Sedan ägnade jag även ett par timmar till att pyssla ihop små hjärtformade "fickor" att lägga kort i till mamma, pappa, Gustav och Nico. I tisdags var det kärleksmys och stängning på jobbet, lite fika efter middagen, hockey hela kvällen och bums i säng. Igår följde jag med pappa för att handla alldeles för mycket grönsaker och ägnade sedan kvällen åt att göra iordning matlådor för att kunna ta med lunch till jobbet. Känner att mitt sötsug har ökat lite på sistone och tänkte att om jag äter lite bättre mat på dagarna så slipper jag gå runt och vara hungrig jämt och då kanske det går lite lättare att undvika alla sötsaker som hoppar in i munnen på mig annars.
Idag var första morgonen på i princip tre månader som jag hann med en riktig frukost innan jag började jobba. Det kändes bra. Mesta delen av dagen har sedan ägnats åt möten men jag har hunnit gosa lite med mina gullungar också. Väl hemma har jag suttit och kollat runt på lite olika utbildningar. Det känns helthelt omöjligt att komma in på det jag vill men jag antar att jag måste göra som Gustav säger.. Råplugga inför högskoleprovet, inte så kul men jag hoppas att det kommer att löna sig, om jag nu gör det.
Ibland känns det som att energin finns i överflöd och idag är en sådan dag. Då gäller det att passa på och utnyttja den också! Tjingeling.
Det blev visst den här dagen i år igen
if I fail, if I succeed
en främling, en annan än jag
Ibland önskar jag att jag kunde vara någon annan. Eller inte någon annan egentligen, utan vara den som jag vill vara, den jag ser mig själv som, den jag strävar efter att bli. Jag vill ju inte vara någon annan, eller bli som någon annan utan jag vill bara vara mig själv. Jag vill tycka om det jag tycker om, göra det jag vill göra och leva som den jag är. Då undrar jag varför det ibland ska vara så otroligt svårt att vara just den personen. Om jag inte kan vara den, betyder det då att det inte är jag? Betyder det att jag vill vara någon annan? Betyder det att jag försöker vara någon jag egentligen inte alls är, utan som jag önskar att jag vore?
Åh, dessa eviga frågor gör mig galen. Inte konstigt att man ligger vaken halva nätterna när man inte ens kan avgöra vem man är. Ibland undrar jag om jag inte lider lite utav någon sådan där slags personlighetsklyvning eller schizofreni. Ibland undrar man ju verkligen vart man har sig själv.
Wish you were here
Deppig söndagkväll men det hör väl också till livet antar jag. Ska droga lite Ipren nu och sedan ligga i sängen och tycka synd om mig själv för att vi inte har någon oboy hemma. Hoppas att jag kan somna snabbt ikväll för det är otroligt tråkigt och deprimerande att tycka synd om sig själv i längre stunder.
Gånatt.
det är de där små glädjeämnena nu igen
Fina fina februaridag. Planen för dagen var att handla i högdalen och sedan ha pysseldag. Vaknade med magont och låg i sängen utan att kunna resa mig i två timmar. Två ipren och två timmar senare var jag tillbaka och redo för att handla men ibland gäller det att kunna vara lite flexibel. Gick ut med en tunn jacka, halsduk och solglasögon och insåg att endast en kvarts promenad inte är tillåtet en sådan fin dag som denna. Blev en runda på lite drygt en timme med solljus i ögonen och musik i öronen. Överallt barn som åker pulka, par i olika åldrar som är ute på promenad och människor ler och är allmänt glada tack vare det fina vädret.
Hur mörkt och dystert det än är under vinter halvåret i Sverige, hur kalla och blöta och regninga somrarna än kan te sig, hur dystert allting än kan verka i Sverige så skulle jag aldrig aldrig aldrig flytta härifrån och byta ut det här mot sol och värme året om, eller något annat som alla alltid verkar vilja. Så länge jag får klaga lite grann på de där dystra dagarna och så länge jag får njuta av de här underbara dagarna så är jag här för att stanna.
Utomhusluft ger mig sådan inspiration och lust till att leva. Jag vill göra och skapa och förändra. Varje gång jag är ute och promenerar får jag en aning mer livslust och en liten gnista väcks inom mig. Det kunde inte vara bättre.
Saturday night fever
Kom hem nu, tönt !
lugn och fin
Frukost nummer ett blev resterna av mitt godis från igår, ångrar dock att jag åt upp det nu för jag blev alldeles för mätt då och är supersugen nu istället. Men que sera sera, som det heter och det går ju inte att göra ogjort nu. Frukost nummer två blev mycket god och mysig. Jag bjöd mamma på Afternoon tea på Esters café och vi drack té, kaffe och åt scones med alla möjliga pålägg i ett flertal timmar.
Sedan hann vi in till stan en snabbis och eftersom jag i veckan konstaterade att det var nästan två månader sen sist jag unnade mig något så köpte jag ett par nya strumpebyxor (går alltid åt) och en halsduk för, hör och häpna, 38 kronor - nedsatt från 250 :- ! Vilket kap, kände jag och betalade glatt. Blev även en liten alla hjärtans dag present som ska fixas på måndag med hem i påsen. Sen kom Cillan in till stan och gav oss en perfekt ursäkt till att fika två gånger på samma dag!
det finns mycket man vill här i livet
-det mesta verkar gå käpprätt åt helvete
tänker inte
Känns lite sorgligt att jag sitter här ensam hemma med min godisskål och ett glas mjölk när klockan är halv tio en fredagskväll.. Inte vet jag varför men jag kände mig lite som en 40årig änka eller något liknande.. Har i alla fall haft en jobbig dag på jobbet idag men som sedan rundades av med lite trevligt sällskap och ett biobesök i Sickla under kvällen. Är nyligen hemkommen och så mätt efter popcorn och cola att jag inte orkar äta någonting av mitt godis.
Imorgon blir det frukost/lunch med mamma inne i staden. Ska försöka låta bli att tänka tills dess.
snart helg i alla fall
Kall, trött, hungrig och omotiverad. Det är precis så jag känner mig just nu. Jag vet inte om det är för att jag gör för mycket på dagarna som luften alltid går ur mig i samma sekund jag kommer hem och sätter mig ner eller om det beror på något annat.
Och så fick jag rådet att inte tänka på vad saker och ting beror av så jag ska väl försöka låta bli det.
Och göra något åt själva problemet istället.
Har tagit på mig en filt, tröttheten och hungern kan och orkar jag inte riktigt ta tag i just nu och motivationen jobbar jag på. Har dragit i gång med mitt gamla sommarprojekt sedan typ 2009 eller 2010 och försöker nu ladda lite för att orka med det hela. Det är som med så mycket annat, så fort jag sätter igång vet jag att jag tycker det är kul och tiden bara springer iväg, men jag har så svårt med själva uppstarten.
Nog tjatat. Nu sätter jag igång.
Inga promlem
Lackar ur på alla osjälvständiga jävla människor.
Kan inte helt utesluta mig själv ur den kategorin idag.
min bror kallar mig för gammal surkärring
Snälla söta männ i skor kan ni för söka att sär stava lite fler ord än ni re dan gör ? Det är så him la roligt att läsa alla text er då. Blir så otrol igt mycket log ik i dem.
Det är som om ni inte kan tänka mer än fem bok stäver i hop satta.
vill typ ha det såhär igen
tjillevippen
Trots att jag i fredags trodde att jag omöjligt skulle vara tillräckligt frisk för att kunna jobba på måndag verkar det nu ha skett ett mirakel. Jag har inte sovit på dagtid på två hela dagar (att sova tolv timmar per natt räknas inte) och idag har jag till och med träffat andra människor än de som bor i samma hus som jag. Att jag ser förjävlig ut, ungefär som att jag inte har sovit på en vecka trots att jag inte gjort annat än att just sova, behöver ju inte nämnas. Har under kvällen fixat med sagor som ska in på Ipoden för att jag förhoppningsvis ska kunna koppla in den i stereon på jobbet imorgon och ha lite sagostund. Har även ökat dosen sömnpiller från två till fyra tabletter och druckit en kopp sömnté och hoppas därmed att få sova HELA natten och vakna upp imorgon klockan åtta pigg som en lärka. Jag hoppas även att jag ska slippa se ut som ett levande lik med mörka ringar under ögonen och att jag på grund av det ska behöva sminka mig för första gången på tre veckor..
Menmen, nog om det. Är glad över att jag är någorlunda frisk i alla fall. Tjingeling!
den där sjukdomen
Jag känner mig lite som en pensionär på sådär hundra år. Det gör ont i de flesta delarna av kroppen, jag kan knappt vrida på huvudet och inte heller böja på ryggen. Hela min kropp känns som ett enda stort blåmärke för så fort jag trycker någonstans eller råkar gå in i något gör det så ont att jag vill gråta. Försöker kurera mig med allt det där vanliga, juice, nyponsoppa, vitlök, lök, spenat, te, honung, varm choklad, litervis med vatten. Det fungerar sådär när jag inte har någon matlust och fryser för mycket för kalla drycker.
Idag har jag ingen feber, däremot har jag minus-feber, eller vad jag ska kalla det, tempen visar på 36 C och inte vet jag om det betyder något. Ska gå ner och koka mig lite mer té och längta efter att Nicos alla kompissor går hem så att jag kan få tillbaka mitt vardagsrum.
years go by
Saknad sommar och värme och alla mina kläder. Det känns som att min garderob till 90 % består utav sommarkläder och därför går att använda cirka två månader om året.. Inte så smarta köp kanske men det kan inte hjälpas, man ska köpa sådant man tycker om och sen får man leva därefter. Nu längtar jag till tusen efter en utlandsresa så att jag kan kurera mig med strandpromenader, fantastiska böcker, ljusa varma kvällar, god mat och en liten paus från allt det som är vanligt.
There are no feelings in space
Känns väldigt tomt och tyst på den här fronten - anledning oklar. I torsdags sjukanmälde jag mig i alla fall från jobbet för första gången sedan jag började den 17 oktober. Jag kom hem vid strax efter ett, stekte pannkakor och somnade framför Skönheten & Odjuret. Låg i soffan till klockan tio, flyttade till sängen, sov dåligt, gick upp vid halv fyra för att värma mig i duschen, somnade om efter en timme och sov till klockan elva fredag morgon. Gick ner till soffan igen, orkade inte starta någon film då låg mest och tittade på snön utanför fönstret när jag inte sov.
Händelserikt liv jag har som alltid. Idag mår jag lite bättre och funderar på att ta en kort promenad då jag inte ens stuckit näsan utanför dörren på två dygn och lillasyster har ockuperat vardagsrummet så att jag inte har någonstans att ligga och tycka synd om mig själv på.
Promenad får det nog bli, sen kanske jag borde försöka få i mig någon riktig mat för första gången sedan onsdagens lunch, har hört att det ska vara bra för kroppen..
it
Finner inga ord.