What do you want from me
Terapi
Tydligen finns det fler som kan leks terapeuter åt mig än endast min terapeut och i helgen fick jag analysen "du stressar för mycket, du vill att det som ska hända ska ha hänt redan igår". Jag vet inte riktigt om det stämmer men antagligen gör det det. Jag vill att det jag önskar ska hända med en gång för när jag väl insett vad jag vill ha och har bestämt mig för något så avskyr jag att gå runt och vänta på det. Även fast folk säger att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge så avskyr jag att bara gå runt och vänta på att något ska hända när jag egentligen redan är där i tanken.
Svammligt som vanligt och jag vet knappt om jag hänger med själv men det är så allt känns nu. Som en evig väntan i en uppochnedvänd värld.
Det är så logiskt alla fattar utom du
Nyss var det måndag morgon och helt plötsligt är det torsdag kväll istället. Jag hinner inte riktigt med och förstår inte hur veckorna kan försvinna så snabbt. Imorgon blir det återigen öppning för att sedan springa hem och packa inför Gävle i helgen. Hoppas och håller alla tummar för att jag inte ska bli sjuk.
En sak jag funderar över är vad mening med allt det här är. Det känns för en gång skull som att mitt liv bara flyter på i någonslags grådaskig dimma. Att vakna måndag morgon och känna att det är en evighet tills fredag och helg för att sedan inse att det är fredag morgon och helgen står för dörren. Sedan passerar helgen medan man knappt hinner blinka och så börjar det om igen. Det känns inte som att jag kommer någonstans utan som om jag står fastfrusen och stilla samtidigt som livet bara spelas i repris. Jag vet liksom inte vad jag väntar på men jag känner att det är något där, en bit framför mig som jag aldrig riktigt når.
Fortsätter famla framåt i min dimma och hoppas att jag ska inse vad det är jag söker och inte bara leta efter något som är dolt medan tiden bara passerar. Kanske är det 20års krisen. Men det känns lite patetiskt?
puls på 110
djävulen som i helvetet bor
får sig ett gott skratt nu
Fly with me
Större delen av mig, den smarta delen, skrek nej nej nej i högan sky men den andra delen vägrade lyssna och till slut var försvaret nedbrutet och den naiva, lättsinniga och obetänksamma sidan vann. Frågan är hur det påverkar framtiden. Antagligen inte på något särskilt sätt annat än att det finns där i min hjärna.
Du fattas mig
Saknar min piercing också. Bara sådär i förbigående. Jag tror nog att den gjorde ett smärre underverk.
another lifetime
Vad hände igår liksom? Antar att vissa frågor får förbli obesvarade och vissa mysterium får vara olösta. Jag lyckades i alla fall somna och sova HELA natten, var till och med utvilad när jag vaknade imorse. Idag har jag varit på mitt första APT och det var ju lite kul på en del sätt. Imorgon blir det öppning igen, vilket även innebär att väckarklockan står på 05.30 och att jag därför ska börja knapra mina piller, dricka mitt te och sedan gå och lägga mig nu.
Ibland går dagarna bara upp och ned från morgon till kväll och idag har mest varit en uppåtdag. Jag försöker förtvivlat avgöra vad det är som påverkar alla de här upp- och nedgångarna men jag får som oftast ingen ordning på någonting. Det blir mest stor sannolikhet ett natt full av grubblerier men jag hoppas på motsatsen.
no wonder I never made it through
Orkeslös. Viljelös. Utmattad. Sömnbrist. Ingen matlust. Ingen mer piercing.
Ingen lust.
Ingen lust.
Vaknade säkert fem gånger i natt, känns som att de där sömnhjälpmedlena snarare har motsatt verkan än vad som är sagt. Ska äta äckelmiddag nu. Sedan ut ut ut. Orkar inte sitta här. Duscha varmt och sova tidigt ikväll.
säg vad beror det på?
ortorexi
dreamer
Åh jag såg en så fin tatuering idag och nu är jag så sugen på att göra en. Jag som inte skulle slösa pengar.. Ska nog göra en ändå.
Har fått lite tips på "naturlig" sömnhjälp nu, det är lite piller och lite te men det är i alla fall bättre en äkta läkemedel och medicin, så imorgon ska jag shoppa loss i hälsokostbutiken och om två veckor ska jag tillbaka, har jag inte märkt av någon förbättring blir det väl antagligen tyngre grejer då men jag får hoppas på det bästa...
det är en sån dag idag
Somliga säger vi lever i evighet,
fast döden är det sannaste vi vet.
Andra säger lyckan finns i ett ögonblick,
fast de aldrig hann i fatt det de fick.
fast döden är det sannaste vi vet.
Andra säger lyckan finns i ett ögonblick,
fast de aldrig hann i fatt det de fick.
bakom ett hörn står döden på lur
en sådan där saga
snipp snapp snut
så var sagan slut
it's just another day for you and me in Paradise
Trött, tröttare, tröttast, hungrig och kall efter att ha gått hemifrån runt sisådär klockan sex imorse, jobbat hela dagen och sedan kört slut på mig själv på gymmet för tredje dagen i rad. Men jag är glad ändå för de vill ha mig kvar. De vill ha mig fast jag har piercingar i ansiktet och är outbildad, föräldrarna tycker om mig fast jag har piercingar i ansiktet och är outbildad.
Idag ska jag fanimig sova i natt. Annars avlider jag nog av sömnbrist för imorgon blir en långdag.
och så var det en ny vecka igen
Jag vet inte om jag är oerhört uselt tränad för tillfället eller om det beror på dåligt matintag eller något annat för de senaste gångerna jag tränat har jag halvt dött. Nu idag har det gått ungefär en timme sedan jag tränade klart och jag mår fortfarande illa och skakar i hela kroppen. Har en halv misstanke om att idag i alla fall beror på maten då den i princip bestått av chokladmuffins, knäckebröd och kokta potatiskuber...
Är på jordens sämsta humör på grund av en viss person och vet inte vad allt betyder som vanligt. Vill bara lacka sönder på personen men tror inte det är en så jättesmart idé.. Imorgon börjar jag jobba 06.15, ska öppna själv för första gången och har oroat mig för det i tre veckor nu. Dock börjar oron gå över och det känns helt okej nu, bortsett från de faktum att klockan ska ställas på 05.30 och jag knappt kom upp imorse då jag började en timme senare..
Hockey nu i alla fall och sedan sova. Behöver min vila så jag pallar träna tisdag och onsdag också.
utan dina andetag
Jag saknar.
Dina andetag mot min kind.
Dina viskningar i mitt hår.
Din kropp bredvid min.
Din närvaro,
trygghet,
värme
och självklarhet.
Jag saknar dig.
Dina viskningar i mitt hår.
Din kropp bredvid min.
Din närvaro,
trygghet,
värme
och självklarhet.
Jag saknar dig.
monster under sängen
Underbart produktiv dag idag. Sov till klockan tre, bakade muffins, åt makaroner, åt muffins, drack vatten, tittade på dåliga TVprogram, sov i soffan, titta på Trav, dricka ännu mera vatten och nu är det snart träning. Jag är ett underverk om jag kommer upp i tid till jobbet imorgon.
julklapp
I en värld av Idioter
Står jag först i kön
Och berättar framför kameran
finaste fyller tjugo
Gårdagen stod för firande av finaste som fyller tjugo idag. Förberedelser, middag, göra staden, äta donken, slippa gå ensam från högdalen.
Jag älskar dig.
crazy things happen but life goes on
Efter den där halvt kaosartade arbetsdagen igår och en allmänt slitig vecka sa uppenbarligen mitt undermedvetna ifrån igår kväll och jag glömde ställa väckarklockan. Det hela resulterade i att min kollega ringde trettio minuter efter att jag hade börjat och jag måste erkänna att hon väckte mig. Rusade till och fick en del retsamma, men mest snälla, kommentarer och lyckades för en gång skull ta mig igenom arbetsdagen utan att vara så trött att huvudet snurrade i 80 km/h.
Efter jobbet blev det en promenad hela vägen in till stan för att äta middag med Jennifer (som drar till Ghana och värmen på söndag, den jäveln) och Kimmen. Vi hängde ett par timmar och hann med vår gamla vardagliga tradition att sitta i en busshållplats innan det blev dags att bege sig hemåt igen. Tanken var att jag skulle köpa busskort idag men då jag glömt själva kortet hemma snålade jag lite och därför blev det promenad hela vägen hem också. Om jag nu räknat rätt så betyder det att jag promenerat lite drygt två mil idag.
Två komma två till och med.
Två komma två till och med.
Det känns bra och benen är lagom möra efter de promenaderna samt gårdagens cirkelträning. Jag kommer nog sova gott inatt igen och imorgon blir det nio timmars jobb och sedan direkt till ICA med Gustav och Nico för att handla inför kvällens trerätters middag!
Bara inte du
Ler- och vattenpölarna som barnen med stort nöje badade i idag hade med knapp förvarning frysit till livsfarliga isfläckar på vägen när jag skulle gå till kvällens träning. Det var en lite annorlunda träning, hela laget hade blivit erbjudna ett testpass på Itrim i Svedmyra och vi körde ungefär femtio minuters cirkelträning och sedan lite stretching. När vi skulle gå blev vi erbjudna en veckas gratis prova på-träning så nu ska jag utnyttja lite gratisträning i en vecka istället för att utnyttja det gymkort jag betalat tvåtusen kronor för och använt typ tre gånger.
Tänkte tillbringa ännu en kväll ensam hemma med att göra lite träningsscheman för våren, i excel så att jag får lite distraktion och därefter ska jag försjunka i min senaste bok och inbilla mig att jag är kär i en person jag aldrig någonsin mött.
stress
Har varit helt slutkörd sedan sekunden jag bestämde mig för att stiga upp imorse (sju minuter innan jag började jobba, kan tilläggas) och hela huvudet snurrade som om jag hade åkt karusell. Lite halvartad kaos på jobbet gjorde inte mitt tunga huvud lättare och inte heller har jag orkat ringa om min försenade inbetalning av en räkning. Gick istället och köpte en påse med gelehjärtan och chokladpengar efter jobbet och nu ska jag äta upp alltihopa samtidigt som jag läser min bok. Måste tömma huvudet innan jag går till träningen ikväll.
En tisdags alla intryck
Halva kvällen var en riktigt jäkla pain in the ass då jag mådde illa halva hockeymatchen och hade ångest som kröp i varenda del av kroppen. När målen kom och jag slapp bita på naglarna av nervositet släppte en del av det men ryggen kröp det som alltid i ändå. Ett egentligen helt obetydligt sms gjorde att det kändes som om jag hade fått ett slag i magen och som att jag bara låg på marken som en strandad fisk och kippade efter luft i sisådär trettio minuter men även det gick till slut över.
Lite för mycket intryck för en och samma dag egentligen och att bli dumpad en andra gång kändes väl inte som världens bästa avslut på saker och ting. Samtidigt tänker jag att jag ska vara positiv och se det som en ny vändning, som en ny chans att göra saker och ting bättre på. Jag vet inte hur allt ska gå men om det gick en gång borde det väl fungera även den andra gången.
Föga oväntat är jag ensam hemma ikväll igen och som vanligt slösar jag bort min dyrbara tid då jag kan sova på att oroa mig över helt meningslösa saker så jag räknar med att vara slutkörd när jag vaknar imorgon. Men den som lever får se, och det räknar jag med att göra imorgon.
So long.
life is a miracle
Så låst och så fast och så vet inte vad jag ska ta mig till. Är inte sugen på något särskilt, har ingen större lust att göra någon ansträgning över huvud taget men känner att någonting måste göras och vet samtidigt att jag är den enda som kan ändra någonting. Ändå går jag runt och hoppas på något slags mirakel, eller åtminstone någon plötslig invigelse, som kan ge mig något att jobba utifrån. Men åh. Jag vet verkligen inte, sitter bara fast fast fast och vill inte ha det jag har men vill inte ha något annat heller. Vet varken ut eller in. Hit eller dit. Vill att någon sliter tag i mig och bestämmer vad jag ska göra, men samtidigt vet jag att det ofta slutar i kaos för jag fungerar inte när någon annan bestämmer åt mig, jag måste göra mina egna val annars blir jag bara mer låst.
Undrar varför de här känslorna har kommit tillbaka precis nu men jag har väl mina funderngar på orsakerna. Dock är de inte helt glasklara och det gör mig galen att inte veta. Avskyr att inte veta.
Det enda jag vet är att jag måste göra något snartnusnartnusnartnu.
bara fyra jobbdagar till helg
Inte en enda sötsak i hela huset och jag dör av sockersug. Blir antagligen lite chai och läsa lite utepå balkongen. Varmt och kallt blir en perfekt blandning för mitt trötta huvud och då kan jag antagligen sova tidigt ikväll. Ingen sovmorgon imorn inte.
I was born
call I'm sick, call I'm angry, call I'm desperat for your voice
everything always happens for a reason
Det är samma visa hela tiden och jag vet inte längre vad jag ska göra för att bryta alla mönster. Vill och orkar som vanligt inte gå och lägga mig för jag är så förbannat trött på att höra min klocka ticka samtidigt som jag stirrar i mitt tak. Det känns som att jag vet varenda fläck, prick, streck, reva i det där taket. Som att jag skulle kunna måla av det i sömnen. Vet å andra sidan att jag borde gå och lägga mig för min mamma och min bror säger att ju tidigare jag lägger mig desto tidigare somnar jag ju och jag borde verkligen somna tidigt för annars kommer det bli ett helvete att gå upp imorgon. Men det vet jag ju att det ändå är. Mornar är alltid ett helvete vare sig jag stiger upp klockan sju eller klockan tio.
Det mesta av dagen har varit som i en dimma. De vägarna jag har gått på har försvunnit och det har känts som att jag vaknat upp utanför min ytterdörr utan att riktigt ha förstått hur jag har kommit dit. Kan inte direkt sätta någon känsla på hur dagen har varit, kan inte säkert säga vad jag gjorde vilken timme och vet knappt vad jag ätit. Vad kommer all den här jäkla dimman i från?
Det mesta av dagen har varit som i en dimma. De vägarna jag har gått på har försvunnit och det har känts som att jag vaknat upp utanför min ytterdörr utan att riktigt ha förstått hur jag har kommit dit. Kan inte direkt sätta någon känsla på hur dagen har varit, kan inte säkert säga vad jag gjorde vilken timme och vet knappt vad jag ätit. Vad kommer all den här jäkla dimman i från?
2012
Nyårslöften 2012:
sluta lova saker som jag ändå aldrig kommer att hålla
slut på arbetsvecka 0
Det känns som att söndagarna kommer allt tätare nu för tiden.
no lifer
Efter nästa helg har jag bestämt att jag ska sluta ha ett liv. Måste sluta slösa alla mina pengar på så onödiga saker som mat och dricka och saker som jag inte ens behöver. Börjar nästan gråta när jag ser mitt sparkonto. Har fyra tusen kronor att leva på nu fram till mars. Och då räknas självfallet inga oväntade utgifter in (lite fusk måste man få unna sig, annars håller inte tillvaron). I april ska saker och ting vara bra igen. Punkt.
samma gamla hjulspår
Börjar få tillbaka den där känslan jag hade vid den här tiden förra året. Jag känner att Stockholm för tillfället har gett mig vad det har att erbjuda, som att jag inte har något mer att hämta här. Börjar längta till ett nytt ställe, med främmande platser att upptäcka, nya omgivningar, andra människor att lära känna och något nytt att ge mig. Jag måste sluta cirkla runt i mina väl uppkörda hjulspår.
Det är som om jag har kört fast i mitt eget liv och inte vet hur jag ska ta mig vidare. Enda sättet jag kan komma på är som vanligt att förändra något och den här förändring behöver vara aningen större än mina vanliga tilltag, som att byta hårfärg eller köpa nya kläder. Jag behöver en förändring som har med själva livsstilen att göra, en förändring som känns rätt i mitt hjärta och som kan leda mig tillbaka.
De där till synes ytliga förändringarna jag i vanliga fall gör är mest som en påminnelse till mig själv, som en liten inspiration till att allt är möjligt och för att motivera mig till något nytt. Nu behövs något större, och något starkare.
Lycka
Otroligt hur glad man kan bli över någon annans lycka. Men glad är vad jag är. Glad och lycklig. Det är leenden som påverkar för här ligger jag ensam i soffan med ett leende som går från öra till öra. Lycka är det enda ordet.
det var alltid svårare
men inga tårar når min kind
Tre dagars helg men just nu fungerar ingenting.
Det går bara inte.
Tre dagar har passerat
De första tre dagarna av nya året har passerat och två av dem har varit jäkligt underbart bra. Idag har å andra sidan varit otroligt mycket mindre bra och ångest inför att jag återigen börjar jobba imorgon igen. Förstår mig inte på den ångesten eftersom jag tycker om mitt jobb och antar därför att känslan grundar sig i något annat obegripligt vilket leder till den slutsatsen att jag kanske behöver de där jäkla samtalen ändå som jag inte vill ha och inte kommer veta hur jag ska hantera. Allt jag vill är bara att kunna sova normalt om nätterna utan timtals och evigt stirrande upp i det mörka taket där endast ljusreflektioner från gatulyktorna är det enda som finns att iaktta.
Fuck. Jag vet att jag griper efter halmstrån men hoppas att fredag ska ge mig något bra.
Ljuspunkter och milstolpar från 2011
2011 har varit ett händelserikt år, med upp- och nedgångar och med jag-vet-inte-allt-som-har-hänt-gångar. Eftersom det sägs att en bild säger mer en tusen ord men jag ändå känner att jag måste lägga till lite ord för att kunna minnas ordentligt när jag tittar tillbaka får det lov att bli en årsresumé med såväl bilder som text.
Våren inleddes med att hela klassen plötsligt led av separationsångest då vi insåg att vi endast hade en termin kvar tillsammans innan alla skulle splittras och försvinna iväg åt olika håll. Detta innebar en hel del kvalitetstid med klassen, en kryssning till att börja med. Och ett fåtal veckor senare nattvolleyboll.
Våren inleddes med att hela klassen plötsligt led av separationsångest då vi insåg att vi endast hade en termin kvar tillsammans innan alla skulle splittras och försvinna iväg åt olika håll. Detta innebar en hel del kvalitetstid med klassen, en kryssning till att börja med. Och ett fåtal veckor senare nattvolleyboll.
Därefter spenderades åtskilliga luncher ute i solen (väldigt ofta) med sushilunch, småprat och även en hel del pluggande.
Det blev en hel del festande under våren, något som kändes väldigt bra under den perioden eftersom skolan krävde väldigt mycket och jag hade även rätt mycket på fritiden som störde min tankefrid. Till att börja med blev det en lagmiddag och sedan även en hel del skivor, mitt i veckorna vilket gjorde skoldagarna helt oseriösa och i högsta grad uthärdliga.
Det blev allt varmare ute och i väntan på sommaren spenderades en heldag tillsammans med mamma och lillasyster ”på andra sidan stan”. Vi promenerade vid vattnet, fikade i gräset och njöt av sol och fint sällskap.
Inte alltför långt efter var tiden inne för femte juni och min nittonårsdag. Jag var ensam hemma hela den helgen eftersom det blev en långhelg tack vare nationaldagen. Min födelsedag spenderades därav med Icajobb hela förmiddagen och sedan hem till kladdkaka, vispgrädde och besök av en fin liten Frida. Senare samma kväll blev det en impulsutflykt in till Staden där jag och Jennifer tillbringade kvällen i trappan framför konserthuset, som så många andra sommardagar.
Endast tre dagar senare var det dags för den där stora dagen som jag sett framemot med både spänning och förskräckelse i så många år- Studenten. Dagen bjöd på det allra mesta. Fick frukost på sängen (försenad födelsedagsfrukost, men ändå) och därefter blev det dags att göra sig i ordning för Den Stora Dagen. Väl i skolan blev det klassfotografering och champagnefrukost på den lilla ängen bakom skolan. Vid lunchtid hölls en hel del tal och det var svårt att inte bli tårögd när sanningen kröp fram. Ingen mer skola. Inga mera dagar med klassen. Ingen egen klass. Många Ingen och Inga men det handlade även om frihet och längtan efter något nytt. Utspring, åka flak utan musik men ändå ha lika kul, komma hem och spendera eftermiddagen med släkten och några vänner och sedan vidare till skolans Slutskiva. En sådan där dag som ingen glömmer helt enkelt.
Nästa stora tillfälle var denna vackra flickas student och kort därefter vår resa till Grekland som innehöll det allra mesta som en semester ska göra, det vill säga sol, bad, drinkar, balkonghäng, kortspel, bokläsning, mera sol, mera bad, goda middagar, promenader i värmen, strandpromenader och underbart umgänge.
Väl hemma från Grekland och Kreta hann jag i princip bara hem och packa om väskan för att dagen efter bege mig till min första festival någonsin. Peace and Love i Borlänge tillsammans med Jennifer och Livia och jag behöver väl inte ens berätta att otaliga minnen därifrån kommer att finnas kvar för alltid.
När hösten väl kom sade jag upp mig från Ica för att finna lyckan någon annanstans. Det hela började med en semesterresa till USA. New York, Florida och Miami Beach stod på schemat och alla tre ställen betades av på två veckor. Jennifer och hennes föräldrar stod för resesällskapet och jag kan inte säga annat än att det var en av de mest värda resor jag varit på.
Väl hemma i Sverige var det fint höstväder, trots att jag egentligen missat min favorit-höstmånad, och sedan blev det en trevlig hemmakväll och dagen efter en utgång för att fira hemkomsten samt få chansen att använda några av de klädesplagg som följde med hem från resan.
När verkligheten föll över mig insåg jag att det kanske var dags att ta tag i livet igen. Jag var trött, arbetslös, ensam på sätt och vis och jag kände mig allmänt trött på livet. Jag tog tag i det på det enda sätt jag egentligen vet om. Skapa lite förändring för att få ny motivation, inspiration och känsla. Kasta bort och byt ut det gamla. Sagt och gjort och det blev en paus från fotbollen, ny hårfärg, ny piercing samt att jag tog av mig mitt ”evighetshalsband” som varit med mig dygnet runt de senaste fem åren.
Jag vet inte riktigt hur mycket hjälpt jag blev av mina förändringar men med ett nytt jobb hade jag inte riktigt tid att fundera lika mycket längre och så småningom var även nästa resa inplanerad. Denna gång var det en Londonresa tillsammans med Kimmen och Jenni som stod på tur och vi hann med väldigt mycket på våra tre dagar.
Återigen tillbaka på svenskmark hade halva decembermånad passerat och julen stod för dörren. En fin kväll med Örbyflickorna och en utgång på det höjde humöret ordentligt.
Veckan efter var det jul som spenderades för mig själv hemma i huset med halsfluss. Det blev lite städning och fint på mitt rum i alla fall under de dagarna och sedan var det slut på det året.
Både långt och kort, snabbt och långsamt har det varit. Men det har i alla fall varit ett år som aldrig kommer att falla i glömska hos mig och som med absolut största säkerhet aldrig kommer att komma tillbaka.
