dreamer

Är för tillfället sådär trött så att ögonen går i kors. Har tänkt gå och lägga mig sedan klockan var åtta ungefär men av någon anledning blir det aldrig riktigt av. Dagen har ägnats åt mycket tankeverksamhet och analys av än det ena än det andra. Min förmåga att analysera saker utan att någonsin komma fram till något kan ju vara både bra och dålig, idag har den varit rätt givande. Mestadels har dagen varit bra. Jag har sprungit och promenerat och gjort mest ingenting här hemma. Spenderat tid med lillasystern. Packat. Småplockat på rummet. Lyssnat på musik. Städat och diskat. En hel sån där hög med saker som man oftast inte räknar som att man har "gjort någonting den här dagen" men som man i högsta grad borde börja ta med i beräkningen då det blir en hel del grejer vid dagens slut. Det var denna dags tanke, det. Imorgon blir det god frukost och sedan bilfärd.

Igår var en fin dag. Jag solade, jag hittade tre böcker på biblioteket, jag var ute och sprang och jag åt middag i solen på balkongen med en fin vän. Sedan drack vi vin en stund in på natten, ute i kalla luften med tjockiströjor och filtar omkring oss. Idag är också en fin dag. Jag lekte med sötaste Noomi en timme medans hennes mamma klippte gräset. Sedan låg jag på en filt i solen och övade på att andas. Nu är det frukostdags med fryst hallonyoghurt, äggmacka och kaffe. Därefter är det bara ödet som vet vad som händer, för jag har inte så mycket planer alls.

Och om två dagar åker jag till landet så efter det är femveckorsgränsen avklarad. Det blir så bra när det blir bra. Idag ska jag gå på biblioteket och på loppis och se om jag kan hitta lite nya böcker. Igår var Inger här så jag fick låna tre stycken av henne och i förrgår fick jag låna Evas mindfulness skiva och bok. Det är trevliga personer jag fått jobba med i sommar.

När livet fortsätter framåt men jag envist klamrar mig fast vid dåtiden och hela tiden övertalar mig själv att gå tillbaka, det är då jag inte riktigt vet vad som händer. Det är då det känns som att jag bara står och stampar på samma fläck om och om igen. Det konstiga är att jag ändå vill tillbaka för hur fri jag än känner mig och hur mycket kontroll jag ändå återtagit så känns en del av mig fastlåst. Det känns som att jag har gett iväg en del av mig själv och du varken vill eller kommer att släppa den fri igen, vilket innebär att hur mycket jag än jobbar med mig själv så är det en del som är i någon annans makt. Jag vet att jag läser för mycket och inbillar mig för mycket och att fantasyromaner antagligen inte är bra för personer som inte kan skilja drömmar från verklighet, men jag inbillar mig i alla fall att jag måste gå tillbaka och leta efter nyckeln till den där buren där en del av mig ligger inlåst. Jag måste på något vis låsa upp buren för att bli hel igen. Och hur i all världen ska jag kunna hitta något utan att leta? Och för att leta måste jag ju gå tillbaka till de platser jag besökt tidigare. Jag vet inte hur framtiden kommet att se ut, det är ingen idé att spekulera, jag måste helt enkelt lita på mig själv. Och när det är för många känslor som försöker göra sig hörda börjar jag alltid blanda in förnuftet. Det är då jag hamnar här, i ett vägskäl av hoppets, längtans, förnuftets och rädslans ändar.

Mår så oerhört bra just nu. Och det är medvetet. Och det känns så himla bra att jag medvetet kan välja hur jag känner mig. Jag jobbar verkligen med mig själv just nu och även om jag svackar lite nu och då så gör det ingenting, för man lär sig av sina misstag och man måste lära sig att älska sig själv, inklusive alla fel och brister. Och det man inte är nöjd med eller kan lära sig att acceptera det får man förändra. Det är vad jag håller på med just nu.