Can you give me what I want, what I need? No? Then just get the hell out of here
lev idag, lev imorgon, lev i förrgår
Gör allt jag kan för att göra det här meningsfullt. Vissa dagar känns allt så bra, det är svårt att beskriva känslan men det är den där livselden som brinner inuti mig. Andra dagar måste jag kämpa så hårt för att se någon mening med det här. De dagarna, som idag till exempel, ägnar jag all min tid och kvarvarande energi till att göra något. Jag måste fylla all den tiden med något för jag vet att om jag blir sittande, ja, då blir jag verkligen sittande.
Ibland undrar jag om det verkligen är normalt beteende eller borde jag kanske söka hjälp för det? Sätter jag mig då kan jag bli sittande där tills något tvingar mig därifrån. Jag kan ignorera hunger, ringade telefoner, sms. Jag kan strunta i toalettbesöken och jag skulle i princip kunna sitta kvar där tills jag somnade. Stirrande in i en vägg. Med tankarna i femte universumet.
Hur som helst är det något jag försöker undvika eftersom jag misstänker att det varken är särskilt bra för hälsan eller bra för någonting alls. Så jag fyller min tid med annat. Jag läser åtskilliga böcker, jag skriver, skriver och skriver. Jag gör kreativa saker. Och när ingenting längre fungerar går jag ut på promenader. Jag tror att jag känner igen vartenda hus i det här området nu, jag kan varenda gatunamn. Allting för att slippa intet, tomheten, ingentinget.
Idag har jag ägnat tid åt att reflektera över, och skriva ned, mina tankar kring uttrycket Carpe Diem. Tagit världen med storm, kan man väl minst sagt säga om det och det har jag ägnat kvällen åt att dissekera.
Väntan
Det känns som att mina veckor består av måndagar och fredagar. Det är en ny vecka som börjar och helt plötsligt står helgen och stirrar på mig, bara för att fem sekunder senare ha passerat och ännu en ny måndag och en ny vecka väntar. Vet inte hur det går till men den här hösten har försvunnit i rasande fart och snart är det jul och allt vad det nu innebär.
Är inne i något slags flow där dagarna bara passerar och jobbet flyter på. Långa promenader och kaffedrickande lite varstans hinns med och sedan vet jag knappt vad jag gjort med min tid. Jag undrar om det går så snabbt för att jag slutat vänta på morgondagen hela tiden. För att jag har slutat drömma om framtiden och tänka på vad jag ska göra sen, vänta på att något ska hända, börja.
Vissa dagar lyser lika klart som solen och andra dagar är värre. Tiden är något jag aldrig någonsin kommer att förstå mig på så jag har räknat ut att det är lika bra att låta bli.
Dom spelar vår låt hela dagen lång
Mitt liv går upp och ner som en jäkla jojjo för tillfället. Svänger hit och dit som en landsväg och jag kan lova att det inte är enkelt att hålla sig på rätt sida av vägen. Tror det är bäst att jag är ensam för tillfället så att ingen annan råkar ut för samma sak.
Vill bara få en sån där uppenbarelse så att jag förstår vad livet vill med mig. Men det är inte livet som ska vilja, det borde vara jag som vill något.
Jag saknar dig mindre och mindre, jag har glömt dig en vacker dag
I'll find my way, my place, in life
I måndags var ja frånvarande, hela dagen gick åt att stirra långt ut i fjärran och tappa bort mig i alla tankar. Kvällen innebar ett avslut och jag tror att jag faktiskt kan lägga allt bakom mig nu.
Bortsett från det har jag haft några riktigt bra dagar, dels med fin vän som färgat mitt hår, som jag druckit chai i kylan med och som jag bokat tatueringstid tillsammans med. Har även haft fint sällskap hemma på kvällarna, och det har varit sällskap utan att jag känt mig instängd. Har sett på filmer och ätit chips med dip och god mat. Nu ikväll väntar twilight på tv och en enorm dinosauriekopp med blåbärsté. Ibland är det bra fint överallt.
Moving on
Behöver förändra något. Har liksom fastnat igen.
