dreamer

Var på första fotbollsträningen på säkert en månad igår. Belöningen var att jag sov svindåligt hela natten men har haft underbar träningsvärk hela dagen. Hade nästan glömt bort hur det känns att ha träningsvärk. Det är en sån där skön smärta, som att trycka på blåmärken och nästan gråta av smärta men ändå göra det en gång till bara för att det är litelite kul ändå, och någonstans på något sätt känns det bra.

Annars har jag varit dödstrött idag och jobbat elva timmar och storstädat fem lådor med skräp. Räknar ner dagarna till någon slags framtid som kan anas genom diset där framme. Jaja. Livet ja.

Då flyttar man snart hem till pappa igen då. Har en relativt delad känsla om det där. Blir skönt att komma hem till mitt fina rum igen men å andra sidan vet jag inte hur jag ska kunna bo hemma med folk igen när det bara varit vi två i flera månader. Samtidigt är vi inte särskilt många hemma hos pappa heller längre, och jag bor dessutom själv varannan vecka ändå. Och jag kan spara mycket mycket mer pengar. Gjorde en budget igår och ska se om jag håller den något sånär eller om den är helt åt skogen fel.

Tänker hela tiden att jag ska hitta tillbaka till mina bra vanor när jag flyttar hem. Så som jag levde i somras. Frågan är ju bara varför jag skulle lyckas med det bara för att jag bor hemma när jag inte klarar av det här. Men man ska aldrig säga aldrig och vill jag bara tillräckligt mycket så vet jag vad jag klarar av.

Mars månad. Då har det gått två hela månader av det nya året. Hur fort gick inte det?!

Tidernas värsta och bästa dag på jobbet. På morgonen var jag ensam med fyra ettåringar och en tvååring som inte slutade skrika/gråta på ungefär en och en halv timme. Tillslut gav jag halvt om halvt upp och försökte sitta med allihopa i knät och grinade själv och jag antar att de trodde jag var helt knäpp i huvudet. Pedagogiskt. Jag vet. På eftermiddagen var vi ute och vi lekte och åkte pulka och gjorde snöänglar och rullade omkring i snön i över en timme. Det är de stunderna man bara älskar det här jobbet.

Förutom det är jag som vanligt utochin, kluven och vet ingenting. Pendlar o humöret och vandrar genom dagarna och undrar vad som ska hända i framtiden. Knäppa liv. Kan jag bara få vår och värme och sommar så att jag kan leva lite igen.

Idag har jag mått sämst i hela världen och hoppas att det inte betyder att jag är för gammal för att dricka några glas vin en lördagskväll. Är någon slags blandning av för mycket dricka, för lite sömn, för dålig mat och en förkylning som aldrig verkar släppa. Skulle jag tro. För inte har jag blivit så gammal att jag är bakfull i ett dygn av en flaska vin. Inte då. Absolut inte.

Igår var det vuxenfest för att fira Frida och hennes pappa som fyllde 20 respektive 50 år. Förra året. Men det firades med buller och bång och jag höll till och med tal. Ska dock inte ta på mig alltför stort ansvar för det talet eftersom vi var tre stycken och jag skakade av nervositet i en hel kvart innan. Kunde knappt hålla i vinglaset. Blev en lång kväll fast jag lyckades ta mig hem tidigt. Däckade lycklig och utmattad på cirka två sekunder.

Ångestdag och ibland känner jag mig som jordens mest elaka människa. Så egoistisk. Men jag kan inte leva för någon annan. Kan inte göra någon annan glad på bekostnad av min egen lycka. Jag vet det, jag har bara svårt att accepterade.