dreamer

Jag är rädd att jag är sjuk. Men det är inte sånt man erkänner bara sådär, för ifall det är så enkelt då är man inte sjuk. Fast nog måste jag väl vara sjuk ändå? Jag slits mellan två olika sidor, den ena säger att allt är bra den andra säger att allt kan bli bättre. Å ena sidan, å andra sidan. Det duger i alla fall inte som det är nu. Jag måste ändra något, för en människa kan inte vara delad på det här sättet. Det är inte mänskligt, det vill säga, det är omänskligt.

Samtidigt är jag så trött på de som inte kan vara ärliga, de som inte tycker någonting utan kompisar intill och de som aldrig kan stå för något de har sagt. Ska det vara så himla svårt att bara vara rak och ärlig? Jag menar inte att man ska säga allt man tycker och vara elak mot folk, men om man har sagt något så får man stå för det. Jag försöker så gott jag kan. Det kanske inte alltid duger, kanske inte alltid blir rätt. Men jag försöker vara ärlig utan att såra någon. Det måste nog vara det svåraste som finns, för ibland sårar sanningen mer än man tror. Därav Håkans fina:
ibland är en lögn det finaste man har