dreamer

Av någon underlig anledning förknippar jag ljudet av klackskor med tjocka tanter som äter bakelser på konditori. Inte på café utan just på konditori, det ordet hör liksom till. Jag vet inte riktigt varför, det kan ha med "Kalles Klätterträd"filmerna att göra.. Men det låter bara så himla mysigt och varje gång jag hör det förväntar jag mig en sån där trevligt rund och glad gammal tant, med lockigt hår och en sån där hatt som alla tanter har. Sedan ser jag framför mig hur hon sitter vid ett litet runt och stålfärgat bord med röd kappa och klackskor och smaskar i sig en stor gräddbakelse. Inte tårta, utan bakelse, det ordet hör också till.

Jag känner på mig att jag kommer bli just en sån tant. Med papiljotter i mitt gråa hår, glasögon och alltid klädd i kjol, ett rutigt förkläde och klackar. Sedan kommer jag vara en sådan där mormor som alltid bakar kakor och bullar, som älskar att laga mat och tycker att mina barn och barnbarn ser alldeles för smala ut. Jag kommer att ha tårtkalas med alla mina andra tantkompisar, vi kommer att ha kafferep varje sommar, man kommer alltid känna lukten av nygräddat bröd, jag kommer att ha huset fyllt med blommor och jag kommer le vänligt åt alla små barn på bussen. Jag slår vad om att jag kommer småprata med alla jag ser på stan och ungdomar kommer bara tycka att jag är otroligt jobbig som aldrig är tyst. Men jag bara får den känslan, jag vill vara så, jag tycker om sånna bulltanter, kakmormorar och tårtfarmorar. Det är myspys