dreamer

Det bästa med att vara borta är att få komma hem igen. Sägs det i alla fall, fast jag tycker inte riktigt att det är sant. Jag tycker att det bästa är att man kan koppla bort verkligheten, man behöver inte tänka på sitt riktiga liv där hemma, inte heller på alla problem, all ångest och alla krav. Här är det lugn och skönt, de enda som känner mig är familj och släkt och ingen ser ner på mig eller tvingar mig till något jag inte har lust med. De två dagarna hittills har bestått av vårpromenader i solen, solning ute på verandan hos kusiner, påskäggsletande, matlagning och ett par timmar med fika och shopping hos Annika. Kravlöst alltså. Jag orkar inte ens ha mobilen på mig och än mindre sitta vid datorn. När jag är hemma känner jag ett behov av att skriva av mig så gott som varje dag, men här händer det ingenting och jag tänker inte så mycket. Samma sak när det gäller smsandet, hemma blir man så fort uttråkad och vill hela tiden ha någon att prata med men här finns ju inte mitt vanliga liv så då behövs inte det. Jag kan inte förstå att jag avskydde det här stället så otroligt mycket för bara ett år sedan. Så länge man inte missar något hemma och så länge man inte är här för länge så är det den bästa avkopplingen som finns.