Life as we knew it
jag grät när jag träffade farmor igår och hon inte ens ville titta på mig
jag grät den dagen jag insåg att mina barn aldrig kommer att ha en mormor och morfar
jag grät den dagen jag för första gången insåg att jag inte alls duger som jag är,
de där gångerna när han sover hos en kompis,
dagarna som försvinnan utan att du förstod,
alla de där gångerna när hon var svag framför mig,
då när du säger att han är din
och när ni alltid bråkar, då är det som värst
jag gråter lite för ofta,
men vart tog livet som jag en gång levde vägen?
Kommentarer
Trackback