people will be people always

Det regnar ute, jag har haft en lång skoldag, jag kan känna mitt hår kittla mig allra längst ner på ryggen och så är jag lite avundsjuk på J som åkte till Spanien idag.. Vilken lyx. Dagen har ändå varit helt okej, fast jag och Jennifer inte fick våran smoothie från Brasco som vi ville, istället tillbringade vi lunchrasten i en trappuppgång där Sandra sjöng för oss. Åh vad jag önskar att jag kunde sjunga sådär vackert så att alla som lyssnar får gåshud och tårar i ögonen. Jag önskar också att någon vill sjunga så fint för mig att jag får gåshud och tårar i ögonen.

Tisdag, känns som fredag. Vart tog måndag vägen? Hjälp vad jag går vilse det känns som att hela mitt liv försvinner iväg. Nu blir det harry potter och matteplugg, kanske lite te också, får se. Men hur lever man egentligen för att ta vara på livet? Det är väl det jag gör när jag gör sådant som jag vill? Eller va, jag hänger inte med. Träning ingår definitivt i min definition av att leva. Har bestämt mig för att strunta i att låsa gymkortet och börja köra spinning och kanske jogga lite om jag klarar det. Jag håller på att avlida utan träningen. Fast det är skönt också.

Jag tror faktiskt att jag redan lever mitt liv, fast jag skulle vilja trycka på en slowmotion knapp ibland, eller kanske paus för att få stanna upp och se mig omkring. Det är inte ofta man gör det, men jag gjorde det idag och det var konstigt att se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0