dreamer

Hemkommen efter en uselt dålig match och förlust med hur mycket vill jag helst inte tänka på. Fast egentligen gör det inte mig så mycket, Charlotte är tillbaka och hon har varit saknad, på riktigt! Laget är laget som alltid, vi har kul. Matchen var riktigt jäkla jobbig och jag kände att jag fick något gjort så på de flesta sätt var det en positiv kväll, förutom att vi förlorade. Nu sitter jag här svettig och oduschad och med ett ben som knappt går att stå på men det gör mig inte så mycket, på många sätt är den där fysiska smärtan så underbar jämfört med den psykiska. Det är skönt att ha ont för då vet man att man lever, att man mår bra och fungerar som man ska. Men det är också skönt för att man bara vet. Jag kan inte sätta fingret på vad det är jag vet men jag är helt säker på att det är något bra.

På torsdag blir det springträning, så tills dess ska benet vara fixat och på fredag blir det gym. Söndag match igen. Jag ljuger inte när jag säger att jag saknat hösten, höstterminen, träningar och mer rutin på livet, jag är nog ganska ordningsam av mig har jag upptäckt.