dreamer

Ligger och läser minnesbloggen för Tess. Helt otroligt. Jag kände henne inte, hade aldrig sett henne men vet många personer i min omgivning, i min vänskapskrets, som gjorde det. Kan inte förstå det. Kommer aldrig kunna släppa det. Om jag, som inte ens kände henne, känner så, hur känns det då för hennes vänner, hennes familj? Jag kunde inte ens läsa ett inlägg utan att känna tårarna välla fram, ändå tvingar jag mig själv att fortsätta läsa. Livet kan ta slut så plötsligt att det är så jävla onödigt att slösa bort det på att oroa sig för så onödiga saker som jag gör. Livet kan ta slut så plötsligt för vem som helst, så varför förlora kontakten eller bråka med någon? Jag kan inte tänka mig ett liv utan en av mina bästa vänner, det går helt enkelt inte att föreställa sig.

Varför kastar jag då bort de vänner jag har? Jag har ett val, jag kan välja att fortsätta att leva mitt liv, det kunde inte Tess. Jag kan välja att behålla mina vänner och bevara vänskapen, det kunde inte Tess vänner.

Jag saknar redan. Jag är livrädd, livrädd för döden, förlust, krossade hjärtan och svek. Låt mig slippa.