dreamer

Börjar bli dags att återvända till verkligenheten efter ett långtlångt uppehåll. Längtar efter riktiga träningspass och normal mat igen, längtar efter skratt och flum på skoldagarna och sedan lugna eftermiddagar hemma. Längtar efter promenader och uppdatering från alla jag känner. Mest av allt önskar jag att allt kunde bli som vanligt också, men den tiden är nog förbi.. Usch.

Ikväll blir det riktig fotbollsträning för första gången sedan Mars, imorgon blir det gym, på torsdag bildvisning från Ungern, fredag träffa vackraste F, P, H, L, M, V och C, lördag gym igen och söndag fotboll igen. Är det verkligen så lätt att ställa om sig, förändra tillbaka? Kan man fortsätta som förut, när man innerst inne känner på sig att ingenting längre är som förut. Jag antar att det går, för ge upp är inte min grej, jag vill inte ge upp nu.