dreamer

Har promenerat med Frida och det var lika skönt som alltid. Promenader är det bästa som finns när huvudet är fyllt med så mycket, och Frida är det bästa som finns när huvudet är fyllt med för mycket. Sedan har jag ätit kalla pannkakor och kolor och tomt stirrat in i TVn. Finns inte så mycket att säga annat än att världen inte riktigt når mig, känns mest som att jag ser allt genom en glasskiva så att allt är lite suddigt och abstrakt, som att jag tittar utan att riktigt kunna påverka det som händer men ändå känner ångest för att det jag gör inte är tillräckligt. Imorgon blir det tidig körlektion och sedan är jag ledig. Måste ta mig tid att skriva Satiren, välja ut foton till albumet, titta på film och sova. Måste sova mer. Måste leva igen.