dreamer

Ibland kommer ett ögonblick då man verkligen förstår olika ordspråk. Idag var en sådan dag, jag har precis insett vad "luften gick helt ur mig" verkligen innebär... Imorse bakade mamma och jag kakor, sen städade jag, gjorde tårtor, la upp godis och kakor på fat och diskade all middagsdisken från igår, samtidigt lyssnade jag på Håkan Hellström på hög volym. Jag var jätteglad och verkligen på humör för att få hit hela släkten, på humör för träning och på humör för allting. Det blev fint i huset, maten blev god och jag gjorde mig iordning, vilket också blev bra. Vid ett kom de första gästerna, egentligen började kalaset två men mamma hade glömt att ringa Barbro och säga det, så de kom en timme för tidigt, men det gjorde inte så mycket för vi (jag) hade gjort iordning det mesta redan. Klockan två började resten droppa in och när alla hade kommit var vi 17 stycken, tror jag. Jag hade trevligt och småpratade lite, när de vid fem tiden började tycka att de var dags att röra på sig satte jag mig i fåtöljen i hallen, och där blev jag sittande. Jag tappade all glöd, hela mitt humör och all min glädje och lust att göra något. Satt där i fåtöljen i 20-30 min och bara satt medans folk runt omkring mig pratade och sedan sakta började försvinna hem till sig själva. Blev störttrött och kändes ungefär som att jag satt fast där jag satt, som att jag inte hade någon vilja och ingen ork själv. Var tvungen att skippa träningen för det fanns inte en chans attt jag skulle motivera mig själv till att ens resa mig ur den där gula fåtöljen, ännu mindre klä på mig alla fotbollskläder och ta mig ut i ca -3 grader för att gå på en fotbollsträning, där det troligtvis skulle vara runt fem stycken andra, sega flummiga och helt oengagerad spelare. Allts blev jag hemma. Har sedan dess legat i sängen och tittat på foton, ätit lite yoghurt och städat kylskåpet..
 
Nu ska jag skriva i min dagbok och sedan krypa ner i sängen. Jag vill bara sova. Luften gick helt ur mig.