dreamer

Jag har ingenting att säga, jag är helt tom på ord. Så många tankar som snurrar i mitt huvud, men för första gången i mitt liv kan jag inte sätta ord på dem. Mina känslor går inte att beskriva och det tycks inte finnas några ord i hela svenska språket som verkligen uttrycker det jag känner. Det är förvirrande, för jag vet precis vad jag menar. Jag vill att andra ska förstå vad jag menar. Men hur ska någon kunna förstå när jag inte kan förklara?

För er som inte upplevt är det här en frustrerande känsla. Jag orkar inte med den. Jag vill bara skriva och skriva och skriva tills jag inte orkar skriva mer. Jag har så otroligt mycket att säga, jag tycker och tänker och vill men det går inte att berätta det är som att blanda färg. Man vill verkligen blanda den där ljusrosa, inte för rödaktig men inte heller för ljus, men antingen är det för mycket rött eller för mycket vitt, det blir aldrig perfekt. Eller som att försöka förklara för ett barn varför ett plus ett blir två. Det bara är så, det vet ju alla. Men vilka ord ska man ta till för att barnet verkligen ska förstå varför? Man kan ju inte förstå något som bara är. Det måste vara så att jag bara är. För om jag vore något så skulle det ju finnas ett ord för det.

vart tog alla orden vägen?