dreamer

Sisådärja. Nu har pappsen fixat datan så nu behöver jag inte oroa mig mer, eller åtminstone inte över viruset. Istället kan jag oroa mig över min stackars värkande kropp och illamående, inga värktabletter är tillåtna så istället försöker jag kura mig med té och värmekuddar. Blir nog till att krypa ner i sängen och sova bort det istället för inget funkar särskilt bra...

På sistone har jag ofta hamnat framför datan läsandes bloggar. En del följer jag varje dag och andra kikar jag på ibland, vissa hittar jag bara för dagen. Men hur det än är så förundras jag alltid över människor. Hur olika vi är både till sättet, tanken och livet vi lever. Vissa är sprudlande glada, skriver om glada saker som hänt under dagen, roliga minnen och anstränger sig för att sprida glädje. Sedan finns det de som vill skapa åsikter och få folk att tänka efter. Vidare så finns även bloggare som bara vill visa sitt underbara och perfekta liv, eller skriva om sina problem för att uppmärksama världen runt omkring. Den sista kategorin jag kan komma på just nu är de som vill sprida sina ideér och tankar de har, roliga saker de hittat på, maträtter de lagat, pysselsaker, bakverk, lekar, träningar och sådant. Det finns säkert många många fler, det måste det göra för jag känner inte att jag kan placera mig själv under någon av dessa.. och om man skapar en blogg så vill man ju troligtvis förmedla något. Det finns alltid någon tanke bakom det man gör och troligtvis vill man skapa någon slags reaktion hos sina läsare.

Jag undrar om bloggar är det nya sättet att kommunicera. Jag tycker det känns som att fler och fler startar en blogg och via den sprider sina åskter istället för att förmedla dem direkt. Något annat som stör mig är att folk verkar prata med, eller snarare till, varandra genom sina bloggar. Jag läste om några kändisar, minns inte vilka, som hade bråkat med varandra mellan bloggarna. Dvs att en skrev ett inlägg i sin blogg, och sedan svarade den andra med ett inlägg riktat till den första personen i fråga. Jag har märkt flera som gör så, inte direkt bråkar, men indirekta antydningar till personer som man kanske är besviken eller arg på. Jag vet att jag gör det själv ibland, men jag tycker ändå att det är otroligt dumt. Jag vet att personen i fråga kommer att läsa bloggen, och därefter förstå att det är denne jag syftar på.

Det känns omoget att göra så, jag borde ta mod till mig och säga det till personen direkt, jag borde berätta det istället för att anförtro alla som läser min blogg om det, jag borde prata med den det berör.. Men ändå gör jag inte det. Varför? Jag vet inte, jag antar att det är lättare att gå den lättaste vägen. Enklare att bara skriva ett inlägg och hoppas att den andra förstår vad jag tycker om den. Kort sagt, varför anstränga sig att ta upp ett ämne som kan leda till bråk när man istället kan skriva det i sin blogg och ingen har bevis för vem jag faktiskt skriver till