dreamer

Tja, låt mig säga såhär: Dagen igår var händelserik. Uppe vid fem och klockan sex åkte vi hemifrån. Klockan sju gick bussen ifrån skolan och jag jenni mandan och jasmina fick platserna längst fram! Med jasmina bredvid sig var det ganska omöjlgit att sova... Men vi hade kul, lyssnade på musik, såg mean girls och tog jättefina kort på det sovande paret bredvid oss, hah. I Romme var typ det första jag såg min klass från Södra Latin, usch usch. Sedan var det en väldigt lång kö till uthyrningen så jag åkte med Gustav och Fredrik till att börja med. Vi överlevde hur som helst dagen utan alltför många vurpor, dock gjorde Jasmina och Jennifer varsin som var riktigt snygga!

Sen kom sista åket som man ju aldrig ska säga. Jag och Jenni ville åka en svart som avslutning, det var ganska mycket folk och isigt osv. Rätt som det var såg jag en kille i ögonvrån, och jag såg hur nära han var mig. Jag minns att jag tänkte han kommer att åka in i mig och på de få sekunderna det tog från att jag tänkte det tills det att vi faktiskt krockade hann jag tänka minst tusen tankar. Jag skulle haft hjälm på mig, tänk om jag dör, ska jag sätta mig ner, jag hinner aldrig bromsa, vi kommer flyga, jag hade överlevt om jag hade haft hjälmen, mamma kanske hade rätt, omg jag kommer dö. Och tusen liknande tankar. Sen minns jag inte riktigt, jag kommer bara ihåg att jag försökte undvika att ramla på huvudet och sen såg jag honom snurra runt framför mig. Jag låg på marken och allt var vitt, fast efter en stund fattade jag att det var all snö/dimma i luften. Men innan det hann jag fundera på om jag var död. Jag menar, ingen vet ju hur det verkligen är när man är död, och jag hade ju inte ont någonstans, vilket jag borde ha haft eftersom det var en ganska rejäl smäll. Fast efter ett tag hörde jag Jennifer komma och satte mig upp. Upptäckte att jag var helt levande och inte ett dugg skadad, bara aningen chockad. Vi tog oss ner för resten av backen och de enda skador jag har kvar är blåslagna knän, en bula vid högra tinningen, en arm som inte går att lyfta och huvudvärk i typ en dag. Annars mår jag prima ballerina och längtar till sportlovet då vi ska till Italien och åka i Alperna!

Till slut hade alla lyckats lämna sina skidor och äntligen satt på bussen för att åka hem. Busschauffören hade precis stängt dörrarna och vridit om startnyckeln när Amanda säger lite halvhögt:
Där ute står en snowboard i snön, undra om det verkligen ska göra det.. Den ser ju ut som Fridas.
Amanda skriker lite i panik:
Frida! Det ser ju ut som din bräda
Jag var tvungen att be chauffören stanna igen för att springa ut och lägga in snowboarden som jag råkade lämna kvar där ute.. Resten av vägen gick utan problem och jag sov mest! Ska lägga in bilderna från kameran om mamma någon gång blir klar med datan där ute. Sen måste jag påminna alla andra att skicka sina bilder också.