dreamer

Jag menar det verkligen. Ska det vara så j*vla svårt att vara glad för min skull? Om du bara visste vad jag har gått igenom. Om du bara visste hur mycket jag har kämpat för att bli den jag är idag. Om du bara visste...

Jag har mått så sjukt dåligt och jag vet att jag kanske inte varit världens bästa vän. Men tänk om du barra hade försökt bry dig minsta lilla? Om du hade ansträngt dig, verkligen försökt och på riktigt velat hjälpa mig, då kanske du hade betytt lite mer för mig? Om du bara inte hade gett upp när jag inte orkade själv.

Jag hade ångestattacker jämt. Jag var destruktiv. Svälte mig själv, tröståt och stressåt om varandra. Jag grät mig till sömns så gott som varje natt. Jag led och varje dag av mitt liv var som ett stort tomt och svart hål. Det var som om solens strålar inte räckte fram till mig och människorna runt omkring mig aldrig riktigt lyckades nå mig. Men jag tog mig tillbaka, jag kämpade och gjorde vad jag kunde. Jag överlevde, dag efter dag. Vissa fanns vid min sida, och jag tackar er enormt mycket. Ni har en stor del i att jag fortfarande lever, för jag visste faktiskt inte vad jag skulle göra.. Om du visste, skulle du då vara glad för min skull? Skulle du sluta vara så missunnsam? Skulle du lära dig av mina misstag? För isåfall skulle jag jävligt gärna tala om dem för dig.

Jag har tagit för mig. Jag har försökt själv. Jag har gjort, sagt och tyckt det jag vill. Jag har, kanske med hjälp av andra men mest ensam, skapat mitt eget liv.

Jag har inte litat på att alla andra fixar allt åt mig. Inte ansett att mitt liv varit någon annas uppgift. Inte tyckt att någon annan borde ordna upp mitt liv.

våga för att vinna, kämpa för att överleva och chansa för att hitta rätt

Jag har letat efter min väg, och jag har funnit den. Inte den stora vägen men kanske en påfartsväg, där jag kan börja. Jag känner på mig att jag är på rätt väg nu. Tillbaka till min stora väg och om du bara låter mig åka vidare då kanske jag kan ta mig ur det här. Men allt du gör är att klaga, vara svartsjuk, klaga ännu mer och vara arg på mig...

Låt mig leva