dreamer

En dag senare. Det känns lite bättre, men fortfarande så overkligt. Ska jag bara gå runt och låtsas att allt är som vanligt, även fast jag vet att det absolut inte är det? Och troligtvis aldrig kommer bli det igen heller..

Jag somnade strax efter nio igår kväll, och vaknade till två gånger under natten, men sen lyckades jag sova enda (ända?) till tolv idag ! Ni anar inte hur skönt det var, och väl behövd sömn också. Idag känner jag för att gå ut och springa. Springa i all evighet. Springa minst 5 mil och bara vara i mina egna tankar, min  egen musik och glömma verkligheten. Men jag orkar inte gå ut... Kanske blir en promenad med söt P senare idag istället, får se. Sedan lovade jag att käka middag hemma med familjen. Jag kunde få önska mat, snällt. Som om det skulle kunna kompensera liksom.

Jaja, livet är väl vad man gör det till att vara så jag måste verkligen rycka upp mig! Får väl dra mig ut på en promenad så allt känns lite bättre