dreamer

Ja herregud, jag var verkligen trött igår. Glömde ju t o m bort att skriva en rubrik. Det skumma är att jag inte alls var trött, jag kunde inte somna när jag väl hade släckt lampan utan låg bara vaken hur länge som helst. Tror jag somnade vid halv två. Det kanske inte är så sent egentligen, men jämfört med att jag brukar däcka samma sekund som jag lägger hududet på kudden vilket brukar vara runt tolv så... Men som sagt, det var väl bara min hjärna som inte ville sammarbeta. När jag låg där alldeles klarvaken hade jag ganska mycket tid till att fundera i alla fall och det kändes som om tusen olika tankar snurrade runt i mitt huvud. Jag minns förut, i typ åttan när jag aldrig somnade före två på nätterna. Antingen var jag uppe för att plugga, eller också hade jag bara ingen lust att sova. Jag tyckte att natten var den bästa tiden eftersom man fick tid för sig själv, kunde tänka igenom allting och man slapp alla människor som störde eller var jobbiga på något vis. Så natten var min tid för mig själv och igår återupplevde jag en sådan natt, det var skönt och välbehövt.

Jag kom på hur mycket jag förändrats på sistone, fast jag fortfarande är samma person. Jag kan verkligen inte sätta fingret på vad det är som är annorlunda. Men jag är så himla mycket gladare. Och lyckligare. Allting känns mycket lättare och jag trivs med mig själv och andra på ett helt annat sätt. Men med tanke på det så undrar jag om personer som känner mig nu kan förstå hur jag var förut. Och samtidigt undrar jag om de som kände mig när jag var liten skulle känna igen mig nu. Jag känner ju inom mig hur jag har förändrats. Men jag undrar om andra människor kan se min förändring, om andra ser mig som samma person fortfarande eller som en helt annan.

Jag funderar över så mycket. Undrar om jag någonsin kommer få svaren på alla mina frågor... Men är inte det vad livet handlar om? Eller åtminstone en del av det, att söka efter svaren på sina frågor