dreamer

Det känns inte riktigt rätt läge att publicera det där som jag har skrivit, men tids nog kommer det. Ibland räcker det egentligen att skriva ner det, få ut det på papper och bli av med det men samtidigt känns det bra att andra ser det. Inte vet jag om någon är särskilt intresserad men på något vis känns det som en ursäkt, en förklaring till mitt underliga beteende. Sommartid sommartid, underbara lugna dagar på landet med grönt gräs och olästa böcker som väntar på att bli utslitna men även evighetslånga sekundrar, en klocka som går så sakta att den nästan står stilla och tankar som skulle bli en milslång lista om jag någonsin tog mig tid att skriva allt. Ena dagen känns allt så hopplöst och nästa dag vaknar jag med huvudet fyllt av ideér och lust att leva för att nästa sekund tappa modet och känna tårarnas menlösa försök att rinna och sedan återigen skaka på huvudet, tvinga tillbaka min livsglädje och skrattande låtsas som om ingenting och allting på en och samma gång.

Det är tur att jag har mina böcker säger jag bara, det är tur att jag har en trygg värld att vända till när allting blir till ingenting