dreamer

Jag vet vad jag vill, men jag vet inte vad jag vill. Jag vill ha någon att prata med och jag vill kunna sätta ord på allt jag känner. Egentligen är mitt liv ganska litet, med få personer och inte heller särskilt många platser men det duger åt mig, jag vill inte ha det särskilt annorlunda. Åtminstone vill jag inte ha det större, eller mer utbrett, jag trivs i den lilla världen. Däremot vill jag göra mer. Jag vill tillverka något, och se det formas mitt framför mina ögon, vad som helst, jag vill bara tillfredställa mig själv genom att känna att jag faktiskt kan skapa något.

Jag tänker mycket, ibland alldeles för mycket, och jag undrar om alla tänker så här. Svaret är troligtvis ja, alla tänker nog mycket och då börjar jag förklarligt nog fundera över vad alla andra går runt och tänker på och fastän jag är säker på att alla tänker blir jag inte klok på om mina tankar är konstiga. Inte för att jag bryr mig, det är ju ändå inte särskilt många som vet vad jag tänker, men det tål att tänkas på. Hejjävlar vad jag svamlar. I alla fall så leker jag väldigt mycket med ord i mina tankar, ungefär som ordlekar. Ofta försöker jag beskriva folk jag känner med bara ett ord, eller kanske en färg. Ibland så passar jag in mitt liv i filmer eller böcker och ofta funderar jag på den där boken som jag någon gång i framtiden kommer att skriva. En dag ska den bli färdig och jag lovar att den som läser den, och vet vem jag är, kommer förstå så otroligt mycket mer av mig.

Idag önskar jag bara att det fanns en person i den här världen som ville lyssna på mina förvirrade tankar, men en dag kommer jag att hitta någon som vill försöka förstå