dreamer

Sova, plugga ekonomi eller bada? Ingentinget

Vinden viner runt husknutarna. Det blåser lekfullt i hennes blonda lockar, men lekfull är det sista hon känner sig just nu. Hon fnyser föraktfullt och tänder eld på en cig. Drar ett djupt bloss. Ett till. Och ett till. Halsbloss, det bränner, men inte så farligt. Rödbruna höstlöv flyger kring hennes fötter och hon undrar varför de ens finns. Löv, små färgade bitar, är det någon mening? De blommar och dör, singlar sakta ner mot marken, är det så det känns att dö? Sakta dala genom luften bort mot, ja, bort mot vadå? Mot ingenting? Är det vad som väntar, ingenting? Hon fimpar cigen mellan vita, smala fingrar, känner inte hur det bränns. Bryr sig inte heller. Smärta, vad är det egentligen. Spelar smärtan ens någon roll, om vi ändå kommer att bli och förenas med ingentinget en dag. En sekund lever man, nästa är man ingenting, hur går det till egentligen.
 
Jag ser allt genom mitt fönster, undrar om jag borde göra något. Men nej förresten, hur kan jag veta vad hon tänker? Och jag kan inte se det genom mitt fönster, för hon är ju jag och jag är hon. Vi måste vara ett. Men om han lämnade henne måste hon ha lämnat mig. Det får inte vara sant. Det kan inte vara sant. Han fanns ju här. Du fanns ju, du lovade att alltid finnas, alltid hålla min hand..

Vad hände med det löftet?