dreamer

Jag har dåligt samvete. Så jävla dåligt samvete för alla som jag sviker. Det känns som att jag svikit alla, lämnat alla och allt är bara fel. Men jag orkar inte ta itu med saker och ting. Jag önskar alla kunde förstå mig och leva på mina vilkor, men jag vet att det inte är så enkelt. Jag vill verkligen att folk ska förstå vem jag är, hur jag är och sedan kunna anpassa sig, men det är för mycket begärt. Alldeles för mycket.

Jag kan inte säga att jag vet vem jag är och inte heller att jag vet vad jag vill, men åtminstone så vet jag hur jag är och det är väldigt komplicerat. Jag förstår att jag inte är lätt att umgås med, att jag är svår att nå och allt sånt, jag är ledsen för det men samtidigt så är det den jag är. Självklart kan jag anpassa mig till viss del men jag måste få vara fri, that's who I am och passar det inte så kommer det aldrig att funka. Det är bara så, jag har insett det. Ibland önskar jag att det inte alls vore som det är, men man kan inte förändra hela sin personlighet för att passa med vissa, man måste helt enkelt lära sig varandra, lita på varandra och ha överseende.