dreamer

Har ägnat hela min förmiddag till att läsa Kalle och Chokladfabriken. Har jag någonsin nämnt hur mycket jag avgudar barnböcker? Jag blir glad, varm i hela kroppen av att läsa dem och förtrollas av den fantasifulla berättelsen. Det är oundvikligt att inte tycka om en sagobok. Man fastnar efter första sidan och det är näst intill omöjligt att sluta läsa förens man nått den sista. Sedan går man runt halvt drömmande och i sin egen värld efter alla fantastiska upplevelser man tror att man nyss upplevt. Jag tycker som bekant om att läsa vanliga böcker också, men det är skillnad mellan en saga och en roman. Sagoböcker för barn är mer kreativa, mer fantasifyllda. Beskrivningarna är mer målande, bilderna, om sådana finns, är vackra och inspirerande. Det går inte att komma ifrån att en saga är det bästa som finns, det spelar ingen roll om det gäller undervisning, uppfostran eller bara underhållning, en sagoberättelse är livet sett ur ett barns ögon. Det är den rena och klara sanningen, en aning förvrängd av fantasi. Men vem har någonsin sagt att fantasi inte är sanning och verklighet?

gissa om jag sitter och suktar efter chokladkakor, sockerballonger, tuggummin som aldrig tappar smaken, hallonskumgodis, varm glass till vintern, ett chokladvattenfall....mmm

en chokladfontän i köket skulle ju inte heller sitta helt fel