ge mig något som hjälper

åh nej, jag känner hur det kommer krypande. Det finns ingenting jag kan göra åt det. Smyger sig sakta inpå. Kroppen värker och börjar skaka. Illamående. Trycker mot bröstet, snart finns ingen luft kvar.

Jag bara vet att tårarna snart börjar rinna och andetagen blir allt kortare och kortare i hopp om att få luft. Jag vet det. Jag känner det.

Jag undrar om någon kan förstå hur hemskt det är att känna såhär. Hur illa det är när man vet att snart kan man inte göra annat än ligga stilla och vara fastlåst inuti sig själv. Nu får jag ingen luft längre

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0