dreamer

Idag kände jag mig som en riktig lantis, jag hade på mig sånna där kläder som jag alltid har när jag är på landet. Tights, en jättestor och ful stickad tröja och gummistövlar. Inte så smakfullt kanske, men mysigt var det och det är väl det viktigaste. När jag gick på vägen till skolan, trampandes i massa vattenpölar slog det mig hur mycket jag saknar att vara barn. Jag saknar att mamma klädde på mig, jag saknar mina lila galonbyxor med hängslen och remmar som fästes under skorna. Jag saknar min lila och rosa galonjacka med gul luva, och jag saknar till och med min grönrödblåa galonmössa som man knöt under hakan. Fast mest av allt saknar jag att leka. Kunna hoppa i vattenpölarna, leka mamma pappa barn, leka med dockor och gosedjur, klä på alla barbiedockorna deras finaste kläder, leka badstrand i vardagsrummet, rulla runt i snön på vintern, leka skola. Ja, alla lekar helt enkelt. Hur lätt det var att umgås med andra, man behövde inte tänka eller anpassa sig så mycket, man kunde till och med leka olika lekar fastän man lekte tillsammans.

Fast även om jag saknar det, så vill jag inte tillbaka. När man är liten uppskattar man ju inte alls det här, då blir man ju arg för att mamma ska bestämma kläder, man tycker gummistövlar och galonkläder är det fulaste som finns och man vill inte alls leka utomhus när mamma säger det, och absolut inte vara inomhus när det bestäms.. Om man inte växer och blir äldre inser man ju aldrig hur bra det var. Dessutom skulle jag nog inte stå ut med att vara liten hela livet. Jag vill växa, bli större, få nya erfarenheter och leva på riktigt. Men det betyder inte att jag inte saknar att vara liten ibland. Det tror jag faktiskt alla saknar...