dreamer

Imorse tog jag en lång sovmorgon och sedan klädde jag på mig mina fulaste kläder och en stickad halsduk i världens alla glada färger sedan gick jag ut. Visste inte vart jag skulle ta vägen men fötterna ledde mig åt högerhållet och Högdalen. Bestämde mig för att gå till Fagersjö för det är finare där nere vid vattnet, plus att jag har gått så mycket i Örby på sistone. Minnen, minnen från allting, bra dåliga roliga sorgliga, de fanns överallt där jag gick. Tiden har gått så fort. Jag minns linbanan på morgonen klockan sex, den oändligt långa vägen mellan Snösätra och Skrattmås klockan halv tre på natten, ormen, den andra januari, springturen och badandet i somras, panikcyklingen i somras och vinterpromenaden förra påsklovet. Var jag än gick fanns minnen som påminde mig och jag började formulera brev där jag gick i min ensamhet. Långa och förklarande brev, glada och lättsamma, personliga - lär känna mig brev och jag vet inte hur många varianter. Jag får se om jag kommer mig för att skriva något av dem, jag vet inte säkert om jag kommer våga skicka dem.

Solen sken på mig och jag kände att våren var på väg, eller förresten, den var inte bara på väg. Den är faktiskt här nu. Allting var så fint och jag kom mig inte ens för att sätta på ipoden med musik. Jag trivdes bra. Mina tankar dödade mig inte. Allting kändes fint.

Precis när jag gick förbi vägen som svänger in till Pelles hus åkte deras bil förbi och ut hoppade hon. Jag följde med henne in en stund medans hon duschade och åt, sedan begav vi oss mot Örby. Sommarkänslor när vi cyklade på hennes blåa tantcykel och jag blev ännu mer lycklig där jag satt på pakethållaren och gallskrek av rädslan att ramla av. Samtidigt kände jag mig fri. Du gör mig glad