moment of truth

Lita inte på mig för jag är inte trygg
Lita inte på mig för jag kan närsomhelst vara försvunnen

Kom inte heller för nära för då skrämmer du iväg mig
Kom inte heller för nära för då kan jag inte andas mer

Men jag vill ju ha dig nära. Jag vill att du ska lita på mig. Jag vill vara trygg, stanna kvar, inte skrämmas och kunna andas. Jag vill vara en sån där bra vän som andra ser upp till.

Jag vill så gärna. Men ibland verkar jag inte riktigt vilja det jag vill. Man kan inte göra allt man vill, det går inte. Då måste man fundera över vad man egentligen vill - vad man gör för sin egen skull och vad man gör för andras skull.

Sanningen, är den svart eller vit? Eller finns det olika nyanser däremellan, kan sanningen vara grå? Min sanning har jag gömt, den ligger så långt inuti mig att jag inte ens kan se den själv, jag vill inte veta av min sanning. Kan man gömma sig för sin sanning? Förr eller senare kommer den väl ikapp en, precis som tiden brukar göra. Man kan inte rymma från sitt liv för sanningen finns där någonstans. Min sanning börjar sakta krypa närmare

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0